{"id":117172,"date":"2018-04-15T16:37:59","date_gmt":"2018-04-15T15:37:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117172"},"modified":"2018-04-16T07:29:36","modified_gmt":"2018-04-16T06:29:36","slug":"rorande-biografi-i-ord-och-ton-en-man-av-hjartat-med-plura","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117172","title":{"rendered":"R\u00f6rande biografi i ord och ton – En man av hj\u00e4rtat med Plura"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foto Leif Wivatt<\/p>\n

Plura –\u00a0<\/strong>En man av hj\u00e4rtat<\/p>\n

Krogshow p\u00e5 turn\u00e9<\/p>\n

4<\/strong><\/p>\n

Kajskjul 8 G\u00f6teborg<\/p>\n

G\u00f6teborgspremi\u00e4r 13\/4 2018<\/p>\n

Manus:\u00a0<\/strong>Plura Jonsson<\/p>\n

Regi:\u00a0<\/strong>Hugo Hans\u00e9n<\/p>\n

Bandet:\u00a0<\/strong>Axel Jonsson Stridsbeck – kapellm\u00e4stare, elgitarr\u00a0 \/ \u00a0 Freja Drakenberg – slagverk, gitarr, fiol och k\u00f6r \u00a0 \/ \u00a0 Marcus Arborelius – klaviatur\u00a0 och dragspel \u00a0\u00a0 \/ \u00a0 Zackarias Ekelund – trummor \u00a0 \/ \u00a0 Jonatan Lundin – elbas<\/p>\n

Det \u00e4r gener\u00f6st att l\u00e5ta\u00a0 G\u00f6teborgsbaserade skribenter f\u00e5 recensera, trots att vi\u00a0 kunnat l\u00e4sa om succ\u00e9n fr\u00e5n Scalateatern i h\u00f6stas. Och det var gener\u00f6st mottagande f\u00f6r oss i Kajskjul, fast jag vid ankomst var med om f\u00f6rvirring och on\u00f6digt strul. L\u00e5t mig f\u00f6rst f\u00e5 sagt att detta INTE var ytterligare en i raden av konserter som pliktskyldigt kan bockas av. Jag har varit ett fan till Eldkvarn i n\u00e4rmare fyrtio \u00e5r.\u00a0 \u00c4lskar vemodet och extasen, m\u00e5ngsidigheten och de reflekterande texterna. Har inte allt inspelat material, men det mesta inklusive\u00a0Den goda sk\u00f6rden\u00a0<\/em>signerad.\u00a0 Vill d\u00e4rtill n\u00e4mna inf\u00f6rskaffade dyrgripar s\u00e5 som b\u00f6ckerna\u00a0Den stora landsv\u00e4gen<\/em> (signerad f\u00f6rst\u00e5s) och Pluras memoarer\u00a0Resa genom ensamheten.\u00a0<\/em>Ov\u00e4rderliga titlar som varmt rekommenderas.\u00a0 Live\u00a0 har jag sett dem s\u00e4kert fler \u00e4n femton g\u00e5nger.\u00a0 Nu \u00e4r pausande(?) Eldkvarn medvetet utraderade i manus, f\u00f6rekommer bara indirekt genom att en \u00f6verv\u00e4gande majoritet av l\u00e5tarna h\u00e4mtats fr\u00e5n deras l\u00e5nga karri\u00e4r.<\/p>\n

Pluras f\u00f6rsta krogshow \u00e4r ist\u00e4llet en resa med honom sj\u00e4lv i en obestridlig huvudroll.\u00a0 Den yngre bundsf\u00f6rvanten Mauro Scocco figurerar som dompterande ciceron. Sonen Axels sp\u00e4nstiga band; vars konsert i G\u00f6teborg jag recenserade i positiva ordalag ifjol, st\u00e5r f\u00f6r den musikaliska inramningen. Vi sitter vid l\u00e5ngbord. Oturligt nog m\u00e5ste jag inkl\u00e4md vrida kroppen onaturligt mycket f\u00f6r att se ordentligt. Violinmusik i form av Vivaldi utg\u00f6r\u00a0 preludium. Plura i sedvanlig hatt och ljusa kl\u00e4der kliver in framf\u00f6r den r\u00f6da rid\u00e5n. Uppbackad av bandet drar han ig\u00e5ng. Mauro i inspelad version styr skutan, ger oss under aftonen delvis ny info om Per Malte Lennart Jonsson. De tv\u00e5 praktiserar tales\u00e4ttet ”den man \u00e4lskar..,, genom att st\u00e4ndigt g\u00e5 i clinch.\u00a0 Omsorgsfullt utvalda l\u00e5tlistan fungerar inte bara som hitkavalkad, utan finns i programmet f\u00f6r att illustrera frontmannens resa genom livet.\u00a0 D\u00e4rf\u00f6r h\u00f6r vi exempelvis \u00f6siga Landsortsgrabb,\u00a0<\/em>klassiskt episka\u00a0Alice\u00a0<\/em>och sorgsna\u00a0Blues f\u00f6r Bodil Malmsten.\u00a0<\/em><\/p>\n

Har haft flera refr\u00e4nger i skallen och t\u00e4nkt p\u00e5\u00a0 anekdoter och funderingar vi blev delaktiga. Blev helt klart omtumlande timmar f\u00f6r ett fan. Anser att dramaturgin gick till \u00f6verdrift n\u00e4r musikerna f\u00f6rblev osynliga st\u00f6rre delen av showen, \u00e4ven om greppet blev effektfullt n\u00e4r Axel gjorde sin far s\u00e4llskap l\u00e4ngst fram vid ett tillf\u00e4lle. Den karakt\u00e4ristiska, aningen skrovliga s\u00e5ngen, l\u00e4t genomg\u00e5ende bra, allra mest till sin f\u00f6rdel n\u00e4r bandet inte kr\u00e4made p\u00e5. N\u00e5gon enstaka g\u00e5ng l\u00e4t det sluddrigt och stavelser svaldes. N\u00e5got som st\u00f6rde emellan\u00e5t var det h\u00e5rda murriga ljudet, med spr\u00e4ckt h\u00f6gtalare strax f\u00f6re paus som kulmen.\u00a0 Fick till f\u00f6ljd att jag – i motsats till konsertversionen p\u00e5 Stora Teatern i fjol – hade sv\u00e5rt att uppfatta\u00a0 nyanser, den dynamik som kapellm\u00e4staren och hans bes\u00e4ttning \u00e4r kapabla till. Ska \u00e4nd\u00e5 framh\u00e5llas att de unga duktiga musikerna p\u00e5 ett utomordentligt s\u00e4tt har l\u00e4rt sig l\u00e5tarna, stundom rent av slipat fram egna arrangemang.\u00a0 \u00c4r en om\u00f6jlig beg\u00e4ran att de ska\u00a0 ha till\u00e4gnat sig den personlighet som Eldkvarn haft.\u00a0 Noterade ett flertal distinkta solon fr\u00e5n kapellm\u00e4staren, Marcus p\u00e5 klaviatur och duettliknande ber\u00f6rande\u00a0 avsnitt d\u00e5 Freja och Plura var helt p\u00e5 samma v\u00e5gl\u00e4ngd.<\/p>\n

\"\"<\/a>Pressfoto P\u00e4r Wickholm<\/p>\n

Som framg\u00e5tt delvis mixed emotions hos mig. Abrupt utan att vi blev upplysta blev det l\u00e5ng paus. Andra akten \u00f6ppnade med en p\u00e5 gr\u00e4nsen till tafflig version av K\u00e4rlekens tunga.\u00a0<\/em>Konstigt att den inte k\u00e4ndes mer, gjorde st\u00f6rre avtryck. F\u00f6rv\u00e5nade mig mycket d\u00e5 den spelades p\u00e5 en n\u00e4ra v\u00e4ns begravning f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. En v\u00e4n som jag sett Eldkvarn-konserter med och som d\u00e4rtill samlade p\u00e5 allt med dem. Dock, som rubriken anger fanns \u00e5tskilliga toppnoteringar.\u00a0Du kan inte f\u00e5nga mej <\/em>fr\u00e5n Eldkvarns korta funkperiod, ber\u00e4ttelsen fr\u00e5n Madrid\u00a0 \u00e5tf\u00f6ljd av klingande gitarr i\u00a0Madelene, jag kommer hem<\/em> (snyggt solo av Axel), \u00a0<\/em>sn\u00e4rtigt rytmiska inramningen i bevekande\u00a0Ta min hand,\u00a0<\/em>obevekliga m\u00f6rkret i\u00a0Den h\u00e4r v\u00e4rlden \u00e4r slut,\u00a0<\/em> sj\u00e4lvrannsakan i suggestiva Inte ens hundarna vill ha dig <\/em>samt urstarka andligt pr\u00e4glade balladerna F\u00f6rgiftat blod\u00a0<\/em>och N\u00e5dens hand <\/em>vars koncept passade idealiskt f\u00f6r de m\u00e4ssor de genomf\u00f6rde i Annedalskyrkan i G\u00f6teborg (jag var d\u00e4r, magiskt varje tillf\u00e4lle vilket m\u00e4rks p\u00e5 ett par livealbum). P\u00e5 sluttampen \u00e4r alla p\u00e5 scen mycket involverade i den musikaliska utlevelsen. Vi serveras\u00a0 ett livsbejakande medley och som extranummer sentimentala \u00f6rh\u00e4nget\u00a0Nerf\u00f6r floden\u00a0<\/em>unplugged featuring Marcus Arborelius p\u00e5 dragspel.\u00a0 L\u00e5ten fanns p\u00e5 repertoaren i Eldkvarns spektakul\u00e4ra variant av t\u00e4ltprojekt (beh\u00f6ver jag ens s\u00e4ga att jag\u00a0 s\u00e5g konserten i G\u00f6tet?) Bet\u00e4nk att redan d\u00e5 f\u00f6r 30 \u00e5r sedan, var gruppen med l\u00e5tskrivaren Plura i spetsen,\u00a0 s\u00e5 stora att landets artistelit g\u00e4stade.<\/p>\n

F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen har Norrk\u00f6pings stolthet tagit regi. Enligt uppgift \u00e4r han d\u00e4remot helt ansvarig f\u00f6r manus, vilket kan f\u00f6refalla underligt d\u00e5 han kivas friskt med gondolj\u00e4ren Mauro som han \u00e4r helt i h\u00e4nderna p\u00e5. Smart uppl\u00e4gg!\u00a0 Det \u00e4r i l\u00e5nga stycken modig krogshow, ity temat \u00e4r f\u00f6rs\u00f6ken att orientera sig, utr\u00e4tta n\u00e5got av v\u00e4rde, n\u00e4r vi vet att vi vistas i d\u00f6dens n\u00e4rhet. En slagkraftig nyskriven l\u00e5t p\u00e5\u00a0 temat passar i sammanhanget, rytmiska r\u00f6karen Vad gjorde jag?<\/em> Transtr\u00f6mmer och Ferlin finns instoppade i manus!\u00a0<\/em> Kanh\u00e4nda att det dystopiska budskapet chockade en alkoholbesk\u00e4nkt premi\u00e4rpublik. Hos mig gick dialogerna till hj\u00e4rtat. Och allra mest den f\u00f6rn\u00e4mlige l\u00e5tskrivarens bikt om mammas betydelse och g\u00e4rning. Hon vars st\u00e5ende replik vid allt fuffens var:\u00a0Men Per, vad ska grannarna s\u00e4ga?\u00a0<\/em>Hon som han ville vara s\u00e5 n\u00e4ra som m\u00f6jligt n\u00e4r hon g\u00e5tt bort, att han\u00a0 st\u00e4llde sig p\u00e5 en h\u00f6jd\u00a0 f\u00f6r att s\u00f6rja. Hon som Plura hyllade med visan H\u00e5lla huvudet h\u00f6gt.\u00a0<\/em>N\u00e4r den spelades rusade min snyftm\u00e4tare i topp. I kontrast till aftonens mest laddade stund, fanns n\u00e5gra dr\u00e5pliga historier. Om kollektivet i Sollentuna\u00a0 befolkat av personer\u00a0 kallade f\u00f6r tras-Stalin, om sjukskrivning p\u00e5 Posten inf\u00f6r teveinspelning och alldeles s\u00e4rkilt om producenter som kr\u00e4vde kl\u00e4mk\u00e4cka presentationer i Pluras k\u00f6k.<\/p>\n

Var som sagt en omtumlande, bitvis \u00f6verv\u00e4ldigande upplevelse trots sm\u00e4rre long\u00f6rer. Hade bespetsat mig p\u00e5 n\u00e5got fantastiskt, n\u00e4r jag gick\u00a0 tillsammans med arbetskamrat, som faktiskt k\u00e4nde Plura under uppv\u00e4xt\u00e5ren i Norrk\u00f6ping. Vad jag fick var en v\u00e4ldigt bra och meningsfull biografi i scenisk tappning med tal och musik, av en p\u00e5 flera s\u00e4tt imposant artist.<\/p>\n

\"\"Foto Leif Wivatt<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Leif Wivatt Plura –\u00a0En man av hj\u00e4rtat Krogshow p\u00e5 turn\u00e9 4 Kajskjul 8 G\u00f6teborg G\u00f6teborgspremi\u00e4r 13\/4 2018 Manus:\u00a0Plura Jonsson Regi:\u00a0Hugo Hans\u00e9n Bandet:\u00a0Axel Jonsson Stridsbeck – kapellm\u00e4stare, elgitarr\u00a0 \/ \u00a0 Freja Drakenberg – slagverk, gitarr, fiol och k\u00f6r \u00a0 \/ \u00a0 Marcus Arborelius – klaviatur\u00a0 och dragspel \u00a0\u00a0 \/ \u00a0 Zackarias Ekelund – trummor \u00a0 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-117172","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117172","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117172"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117172\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117186,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117172\/revisions\/117186"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117172"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117172"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117172"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}