![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/motsolnedgangen.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Mot solnedg\u00e5ngen
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 13 april 2018
\nRegi Naomi Kawase<\/p>\n
Japansk film n\u00e4r den n\u00e4rmar sig det m\u00e4sterliga. Fantastiskt foto, filosofiskt, existentiellt, vemodigt och vackert, med m\u00e5nga niv\u00e5er i ber\u00e4ttelsen. En film som h\u00e5ller att se flera g\u00e5nger om, varje g\u00e5ng hittar du n\u00e5got nytt, skildringen f\u00f6rdjupas. Filmen talar till betraktaren p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt, med bilder, med spr\u00e5k, med dialoger, med tankar, med k\u00e4nslor, med ljud. Det \u00e4r den vackraste film jag sett p\u00e5 l\u00e4nge.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/motsolnedgangen2-300x201.jpg\")
Misako \u00e4r en ung japansk kvinna som arbetar med att skriver filmtolkningar f\u00f6r synskadade. Hon iakttar st\u00e4ndigt omgivningen och beskriver f\u00f6r sig sj\u00e4lv vad hon ser. Hon liksom pratar eller t\u00e4nker f\u00f6r sig sj\u00e4lv n\u00e4r hon g\u00e5r p\u00e5 en gata och \u00f6var sig i att ta fram bra beskrivningar. Hon har p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt f\u00e5tt en blick som st\u00e4ndigt iakttar sin omgivning och ser nyanser som ingen annan. <\/p>\n
I filmens b\u00f6rjan f\u00f6r vi se n\u00e4r Misako g\u00f6r en syntolkning av en film f\u00f6r en testgrupp av synskadade. Hon f\u00e5r d\u00e5 konstruktiv kritik av de synskadade men pl\u00f6tsligt b\u00f6rjar en av de synskadade, Masaya Nakamori, en man som \u00e4r i yngre medel\u00e5ldern \u00f6sa ur sig negativ kritik. Scenen skildrar s\u00e5 tydligt det japanska samh\u00e4llssystemet och vi f\u00e5r se hur Misako \u00e4r mjuk och \u00f6dmjuk och tackar f\u00f6r kritiken. Det japanska uppf\u00f6randet. Jag som betraktar scenen fr\u00e5n biosalongen k\u00e4nner att Nakamori b\u00e4r p\u00e5 enorm bitterhet.<\/p>\n
Lite l\u00e4ngre in i filmen uppt\u00e4cker vi att Nakamori \u00e4r fotograf och varit enormt hyllad. Han har inte f\u00f6rlorat sin syn helt \u00e4n men ser det mesta suddigt. Han ser lite mer \u00e4n \u00f6vriga i testgruppen. I filmen f\u00e5r vi ofta se vyer ur hans synvinkel, suddigt och beskuret. Det k\u00e4nns l\u00e5ngt in hj\u00e4rtat. En talande scen \u00e4r n\u00e4r han tr\u00e4ffar n\u00e5gra fotograf-kollegor p\u00e5 en bar och de f\u00f6rs\u00f6ker inbilla honom att det kanske kan komma ett botemedel och de s\u00e4ger att han \u00e4r stark som klarar en s\u00e5dan hemsk situation. Ja att vara fotograf och vara duktig p\u00e5 att se: att se ljus och skapa talande bilder och sakta f\u00f6rlora synen mer och mer m\u00e5ste vara oerh\u00f6rt sv\u00e5rt.<\/p>\n
Ingen i filmen \u00e4r svart eller vitt, det \u00e4r en av filmens stora styrkor. Som tittare kan jag k\u00e4nna och f\u00f6rst\u00e5 alla de olika personernas reaktioner. <\/p>\n
Den \u00e4r s\u00e5 fantastisk p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt och handlar om vad v\u00e5ra sinnen \u00e4r, vad \u00e4r film, vad \u00e4r att ber\u00e4tta n\u00e5got, hur mycket ska den som ber\u00e4ttar l\u00e4mna till betraktaren och lita p\u00e5 deras fantasi – och det handlar egentligen om mycket mer \u00e4n bilder. Det handlar om all kultur, all konst.<\/p>\n
Cannes-prisade regiss\u00f6ren Naomi Kawase, som bland annat l\u00e5g bakom hyllade Under K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4den, visar (som det st\u00e5r i filmbolagets pressmeddelande) \u00e5terigen att hon \u00e4r en m\u00e4stare p\u00e5 att skapa stora ber\u00e4ttelser med sm\u00e5 medel.<\/em><\/p>\n