![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/latosshoppaspadetbasta.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
L\u00e5t oss<\/a> hoppas p\u00e5 det b\u00e4sta<\/a> Kanske n\u00e5gon vill kategorisera det h\u00e4r som en ber\u00e4ttelse om sorg. Men jag tycker att det snarare \u00e4r en oerh\u00f6rt ber\u00f6rande skildring av en ung kvinna som f\u00f6rs\u00f6ker springa bort fr\u00e5n sorgen p\u00e5 alla s\u00e4tt hon kan komma p\u00e5.<\/p>\n Det \u00e4r en \u00f6ppen och \u00e4rlig ber\u00e4ttelse av en kvinna som f\u00f6rlorade sin sambo, sitt barns far, n\u00e4r babyn var n\u00e5gra m\u00e5nader. Det \u00e4r en sann ber\u00e4ttelse av Carolina Setterwall, eller i varje fall bygger den p\u00e5 hennes verkliga upplevelser.<\/p>\n F\u00f6r mig \u00e4r det en skildring av n\u00e5gon som f\u00f6rs\u00f6ker slippa m\u00f6ta sorgen och en ber\u00e4ttelse av en kvinna som alltid vill och anstr\u00e4nger sig f\u00f6r att vara duktig p\u00e5 alla omr\u00e5den. N\u00e5got jag tror m\u00e5nga kvinnor kan k\u00e4nna igen sig i. Carolina Setterwall ber\u00e4ttar utan att b\u00e4dda in, utan att f\u00f6rsk\u00f6na.<\/p>\n Hennes sambo och fadern till hennes son Ivan dog n\u00e4r sonen bara var n\u00e5gra m\u00e5nader. Bonniers f\u00f6rlag blev intresserade redan n\u00e4r hon hade skrivit inledningskapitel och gav henne st\u00f6d under skrivprocessen. Det \u00e4r fascinerande att ett f\u00f6rlag kan ha engagerade medarbetare s\u00e5 en bok blir antagen innan den ens \u00e4r halvskriven. Det g\u00f6r mig imponerad. <\/p>\n Boken beskrivs s\u00e5 h\u00e4r p\u00e5 f\u00f6rlagets hemsida: En morgon finner Carolina sin man d\u00f6d i s\u00e4ngen. Hon blir ensam med deras lille son och tvingas till ett helt nytt liv, samtidigt som hon rannsakar det liv hon har haft. L\u00e5t oss hoppas p\u00e5 det b\u00e4sta \u00e4r en gastkramande uppg\u00f6relse, inte bara med d\u00f6den utan ocks\u00e5 med livet: med k\u00e4rleken och f\u00f6r\u00e4ldraskapet och den moderna relationen och dess inneboende f\u00f6rv\u00e4ntningar.<\/em><\/p>\n Varje sorg \u00e4r unik och samtidigt finns det gemensamma upplevelser som de flesta som drabbats av pl\u00f6tslig och ov\u00e4ntad sorg d\u00e5 en n\u00e4ra och \u00e4lskad ung m\u00e4nniska g\u00e5r ur tiden. Carolina Setterwall beskriver en del situationer som jag k\u00e4nner igen s\u00e5 v\u00e4l. Jag f\u00f6rlorade v\u00e5r yngste son n\u00e4r han var 21 \u00e5r. Det finns ocks\u00e5 stora skillnader f\u00f6rst\u00e5s. Den som f\u00f6rlorar ett barn \u00e5terv\u00e4nder aldrig till ett vanligt liv, \u00e4ven om det ser ut s\u00e5 p\u00e5 ytan. F\u00f6r den som f\u00f6rlorat ett barn har tryggheten i livet f\u00f6rsvunnit. Vi vet att allt aldrig blir bra igen. D\u00e4rf\u00f6r finns det f\u00f6rst\u00e5s delar i Carolina Setterwalls sorgbearbetning som inte alls st\u00e4mmer inte p\u00e5 hur mitt liv \u00e4r och mina upplevelser. Men det finns mycket jag k\u00e4nner igen.<\/p>\n Hon ber\u00e4ttar hur efter begravningen f\u00f6rsvinner m\u00e5nga av de som st\u00e4llde upp i b\u00f6rjan och allt blir r\u00e4tt tyst och tomt. \u00c4nd\u00e5 verkar carolina ha haft m\u00e5nga b\u00e5de sl\u00e4ktingar och v\u00e4nner som st\u00e4ller upp mycket p\u00e5 henne.<\/p>\n Hon beskriver \u00e4rligt och utan pekpinnar hur grinig och bitter den s\u00f6rjande kan vara emellan\u00e5t. Jag beundrar hennes \u00e4rlighet och att hon inte m\u00e5lar allt i rosa. Hon beskriver sitt och sambons liv innan tragedin intr\u00e4ffade och visar att allt inte var rosenr\u00f6tt.<\/p>\n Skulden som, jag tror, alla som f\u00f6rlorar n\u00e5gon pl\u00f6tsligt, alltid k\u00e4nner, beskriver hon s\u00e5 starkt och hur alla f\u00f6rs\u00f6ker sopa dessa tankar under mattan. Det finns alltid n\u00e5got den \u00f6verlevande t\u00e4nker p\u00e5 och funderar: kunde jag gjort p\u00e5 ett annat s\u00e4tt, om jag hade valt si och s\u00e5 ist\u00e4llet hade d\u00f6den inte intr\u00e4ffat. Dessa k\u00e4nslor finns nog alltid, i olika grad, och beh\u00f6ver bearbetas och m\u00f6tas.<\/p>\n Det finns s\u00e5 mycket d\u00e4r vi alla reagerar olika. Carolina Setterwall bad sina v\u00e4nner att sl\u00e4nga sambons kl\u00e4der direkt efter att han d\u00f6tt. Hon ville inte se dem. F\u00f6r mig och m\u00e5nga andra f\u00f6r\u00e4ldrar som f\u00f6rlorat barn \u00e4r kl\u00e4derna och deras doft av det f\u00f6rlorade barnet oftast n\u00e5got vi vill ha kvar f\u00f6r alltid. Carolina Setterwall flyttade ganska snabbt fr\u00e5n l\u00e4genheten ocks\u00e5, hon ville inte bli p\u00e5mind om sambon hela tiden. F\u00f6r mig \u00e4r det tv\u00e4rtom, jag vet inte om jag n\u00e5gonsin vill flytta fr\u00e5n den l\u00e4genhet vi har d\u00e4r vi har ett rum som var v\u00e5r f\u00f6rlorade sons. Det finns inget som \u00e4r r\u00e4tt eller fel. Varje sorg \u00e4r unik. Men n\u00e4r jag l\u00e4ser Carolina Setterwalls ber\u00e4ttelser k\u00e4nner jag igen n\u00e5got fr\u00e5n andra s\u00f6rjande som f\u00f6rlorat en sambo. M\u00e5nga av dem uttrycker samma fr\u00e5ga: ”N\u00e4r ska jag bli som vanligt igen?” Den fr\u00e5gan har jag aldrig h\u00f6rt n\u00e5gon f\u00f6r\u00e4lder som f\u00f6rlorat ett barn st\u00e4lla. F\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 uppenbart att livet aldrig kan bli som vanligt igen. Men jag t\u00e4nker att det \u00e4r den attityden som styr i det v\u00e4sterl\u00e4ndska samh\u00e4llet d\u00e4r vi ska vara unga, vackra, lyckliga och framg\u00e5ngsrika och d\u00e4r sorg och saknad inte f\u00e5r synas eller finnas till, ett v\u00e4sterl\u00e4ndskt samh\u00e4lle d\u00e4r d\u00f6den inte ska synas och ingen ska tro att d\u00f6den finns.<\/p>\n Ber\u00e4ttelsen handlar inte bara om att f\u00f6rlora sin sambo utan \u00e4r en tr\u00e4ffande beskrivning av nutidsm\u00e4nniskan. Jag t\u00e4nker att romanen lika mycket skildrar m\u00e4nniskor i dagens Sverige oavsett om de drabbats av n\u00e5got ov\u00e4ntat d\u00f6dsfall. Det \u00e4r n\u00e4stan bokens st\u00f6rsta styrka. Hon skildrar hur vi s\u00e5 ofta dr\u00f6mmer om hur det ska bli n\u00e4r vi flyttat in i den nya l\u00e4genheten, eller n\u00e4r vi f\u00f6rlovat oss, eller n\u00e4r vi \u00e5terg\u00e5tt till jobbet efter f\u00f6r\u00e4ldraledighet, n\u00e4r vi gjort \u00e4n det ena, \u00e4n det andra. Men verkligheten blir aldrig som i v\u00e5ra dr\u00f6mmar.<\/p>\n Det \u00e4r bra flyt och det \u00e4r en roman\/ber\u00e4ttelse jag knappt kan slita mig ifr\u00e5n. Jag dras in i det och tycker jag \u00e4r med d\u00e4r och k\u00e4nner alla personer. Det \u00e4r inte lyrisk sk\u00f6nlitteratur av allra h\u00f6gsta klass men Carolina Setterwall har ett bra spr\u00e5k och djup i handlingen d\u00e4r jag som l\u00e4sare inte f\u00e5r allt skrivet rent ut utan jag f\u00e5r t\u00e4nka och k\u00e4nna sj\u00e4lv. Framf\u00f6r allt k\u00e4nna och minnas och gr\u00e4va i mitt eget liv och mina upplevelser.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" L\u00e5t oss hoppas p\u00e5 det b\u00e4sta F\u00f6rfattare: Carolina Setterwall Utgiven: 2018-03 ISBN: 9789100172275 F\u00f6rlag: Albert Bonniers F\u00f6rlag Kanske n\u00e5gon vill kategorisera det h\u00e4r som en ber\u00e4ttelse om sorg. Men jag tycker att det snarare \u00e4r en oerh\u00f6rt ber\u00f6rande skildring av en ung kvinna som f\u00f6rs\u00f6ker springa bort fr\u00e5n sorgen p\u00e5 alla s\u00e4tt hon kan komma […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16,13624],"tags":[907,12280,788,12285,5279],"class_list":{"0":"post-117052","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"category-recension","9":"category-toppnytt","10":"tag-bocker","11":"tag-litteratur","12":"tag-bokrecension-2","13":"tag-recension","14":"tag-sorg","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117052","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117052"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117052\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117080,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117052\/revisions\/117080"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117052"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117052"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117052"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nF\u00f6rfattare: Carolina Setterwall
\nUtgiven: 2018-03
\nISBN: 9789100172275
\nF\u00f6rlag: Albert Bonniers F\u00f6rlag<\/a><\/p>\n
\nDen sista g\u00e5ngen jag s\u00e4ger god natt till dig vet jag inte att det \u00e4r sista g\u00e5ngen jag g\u00f6r det. Om jag hade vetat det hade jag f\u00f6rmodligen lagt mer energi i avskedet. I st\u00e4llet s\u00e4ger jag att jag tror att jag g\u00e5r och l\u00e4gger mig hos Ivan snart. Du protesterar inte. Med blicken f\u00e4st vid din dator l\u00e5ter du mig g\u00e5 och jag g\u00f6r det, jag g\u00e5r, f\u00f6r allra sista g\u00e5ngen g\u00e5r jag ifr\u00e5n dig. Jag tror att vi ska ses i morgon bitti. Det g\u00f6r vi inte. Vi ses aldrig mer.<\/p>\n