{"id":117002,"date":"2018-04-08T22:23:51","date_gmt":"2018-04-08T21:23:51","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117002"},"modified":"2018-04-09T11:35:41","modified_gmt":"2018-04-09T10:35:41","slug":"den-talangfulle-mr-ripley-teaterkritik-lekfull-och-skruvat-om-roller-och-teatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117002","title":{"rendered":"Den talangfulle Mr. Ripley (Teaterkritik) – Lekfullt och skruvat om teaterns konventioner och man\u00e9r"},"content":{"rendered":"

Med humor och sj\u00e4lvdistans tar Uppsala stadsteater sig an klassikern – ”Den talangfulla Mr.Ripley”. <\/i>P\u00e5 lekfullt vis dekonstrueras teatern och teaterrummet.\u00a0 Det \u00e4r meta i sin r\u00e4tta bem\u00e4rkelse.<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a> \"\"<\/a>
\n<\/span>Den talangfulla Mr Ripley<\/span>
\n<\/span>Premi\u00e4r 6 april
\n<\/span>Uppsala Stadsteater
\n<\/span>Dramatisering: Jonas \u00d6sterberg Nilsson
\n(efter \u00f6vers\u00e4ttning av M\u00e5rten Edlund)
\n<\/span>Regi och scenografi: Jonas \u00d6sterberg Nilsson
\n<\/span>Kostym: Sven Haraldsson
\n<\/span>Dramaturg: Marie Persson Hedenius
\n<\/span>Ljus: Tommy Sahl\u00e9n
\n<\/span>Ljuddesigner och komposit\u00f6r: Niclas Lindgren
\n<\/span>Mask: Agnes Krasse<\/span><\/p>\n

Det b\u00f6rjar som en d\u00e5lig fars. Ripley presenterar sig som s\u00f6llkorven, en underm\u00e5lig, okultiverad man som inte r\u00e4cker n\u00e5got till. Han dras in i en h\u00f6gtravande komedi som f\u00f6rst liknar en skolpj\u00e4s, men som utvecklas och jag f\u00f6rst\u00e5r den egentliga intentionen.<\/p>\n

”Den talangfulla Mr. Ripley” \u00e4r en tillskruvad fars som leker med konventioner, roller och sk\u00e5despelet. Den dekonstruerar teatern och teaterrummet. Sk\u00e5despelarna bryter med den fj\u00e4rde v\u00e4ggen och interagerar med publiken. Ripley, spelad av Simon Reithner, s\u00f6ker febrilt bland \u00e5sk\u00e5darna efter l\u00e4mpliga b\u00e5gar att b\u00e4ra f\u00f6r att kamouflera sitt sanna jag. Vid ett tillf\u00e4lle tappar han bort sig och ber suffl\u00f6rer om hj\u00e4lp. En slump eller en medveten akt? Incidenten passar onekligen v\u00e4l in i meta-ber\u00e4ttelsen om den ombytlige Mr. Ripley.<\/p>\n

Historien utg\u00e5r ifr\u00e5n den unge John Ripley, en no-body<\/em> som s\u00f6ker sp\u00e4nning i tillvaron. Han m\u00f6ter de \u00e4ldre paret Greenleafs. Frun som \u00e4r obotligt sjuk i cancer vill innan b\u00e4st-f\u00f6re-datum hinna \u00e5terse sin son Dickie. Han \u00e4r ett rikemansbarn som sedan ett par \u00e5r tillbaka bor p\u00e5 Rivieran i Mongibello, Amalfikusten<\/span> i<\/span> syd\u00f6stra Italien. Tillsammans med sin partner Marge lever han det goda livet – m\u00e5lar tavlor och dricker drinkar bland palmer och solblekta str\u00e4nder. Ripley f\u00e5r i uppdrag att h\u00e4mta hem sonen. Men under vistelsen i Syd\u00f6stra Italien blir Ripley besatt av Dickie. Han vill vara, r\u00f6ra sig, f\u00f6ra sig och kl\u00e4 sig precis som honom. Vid flertal tidpunkter ber\u00e4ttar Ripley f\u00f6r sin idol om hur lika de \u00e4r. De har samma skostorlek och \u00e4r lika l\u00e5nga. Ripley dr\u00f6mmer om det luxu\u00f6sa livet. Och Ripley kan trampa \u00f6ver lik f\u00f6r att n\u00e5 sina dr\u00f6mmars m\u00e5l. ”Den talangfulle Mr.Ripley” diskuterar m\u00e4nsklig skuld, r\u00e4dsla och otillr\u00e4cklighet. Det \u00e4r dr\u00f6mmen om att f\u00e5 vara n\u00e5gon annan, n\u00e5gon b\u00e4ttre, mer framg\u00e5ngsrik, smartare, rikare, mera v\u00e4rldsvan.<\/p>\n

B\u00e5de till ytan och p\u00e5 djupet handlar ”Den talangfulle Mr. Ripley” om de roller vi spelar. P\u00e5 sidan om den stora scenen ser vi omkl\u00e4dningsloger d\u00e4r sk\u00e5despelarna sminkar sig och byter om. Den fj\u00e4rde v\u00e4ggen bryts n\u00e4r vi g\u00e5r bakom kulisserna. Med galna utspel och extrema karikatyrer \u00e4r det h\u00e4r en tillskruvad historia. Bland rollerna ser vi bland annat den k\u00e5te och levnadsglade poliskommissarien och den fnissiga och stissiga banktj\u00e4nstekvinnan vars k\u00e4nsloliv pirrar till lite extra n\u00e4r Ripley \u00e4r i n\u00e4rheten. Sk\u00e5despelarna byter skepnad och leker med sina roller. Det \u00e4r sv\u00e5rt att peka ut en enskild sk\u00e5despelarinsats. Men jag fastnar f\u00f6r Emelie Wallberg som den lustige kulturmannen Freddie Miles, ett sj\u00e4lvuppbl\u00e5st ego som inte vet hur man talar med kvinnor och som g\u00e4rna inf\u00f6r andra talar om sin egen fullkomlighet.<\/p>\n

Tidsm\u00e4ssigt \u00e4r pj\u00e4sen f\u00f6r l\u00e5ng. Utan att g\u00f6ra avkall p\u00e5 sitt inneh\u00e5ll hade den g\u00e5tt att korta med en kvart – tjugo minuter. Med detta sagt \u00e4r ”Den talangfulle Mr. Ripley” mycket underh\u00e5llande. Med sj\u00e4lvdistans och lekfullhet dekonstrueras teatern och v\u00e5ra roller i pj\u00e4sen som borde bytt namn fr\u00e5n talangfulle till ombytlige Mr. Ripley.<\/p>\n

Petter Stjernstedt<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Med humor och sj\u00e4lvdistans tar Uppsala stadsteater sig an klassikern – ”Den talangfulla Mr.Ripley”. P\u00e5 lekfullt vis dekonstrueras teatern och teaterrummet.\u00a0 Det \u00e4r meta i sin r\u00e4tta bem\u00e4rkelse. Den talangfulla Mr Ripley Premi\u00e4r 6 april Uppsala Stadsteater Dramatisering: Jonas \u00d6sterberg Nilsson (efter \u00f6vers\u00e4ttning av M\u00e5rten Edlund) Regi och scenografi: Jonas \u00d6sterberg Nilsson Kostym: Sven Haraldsson […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-117002","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117002","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117002"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117002\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117023,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117002\/revisions\/117023"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117002"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117002"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117002"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}