{"id":116976,"date":"2018-04-08T14:49:39","date_gmt":"2018-04-08T13:49:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116976"},"modified":"2018-04-08T15:16:44","modified_gmt":"2018-04-08T14:16:44","slug":"soderblom-hogvinsten-i-nydanande-genusdiskussion-ett-dockhem-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116976","title":{"rendered":"S\u00f6derblom h\u00f6gvinsten i nydanande genusdiskussion – Ett dockhem p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foton Ola Kjelbye<\/p>\n

Av\u00a0<\/strong>Yana Ross fritt efter Henrik Ibsen<\/p>\n

Manus & regi:\u00a0<\/strong>Yana Ross<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning:\u00a0<\/strong>Jerker Beckman, Lucia Cajchanova<\/p>\n

Scenografi & kostym:\u00a0<\/strong>Zane Pihlstr\u00f6m<\/p>\n

Ljus:\u00a0<\/strong>Vilius Vilutis<\/p>\n

Musik & ljud:\u00a0<\/strong>Jonas Redig<\/p>\n

Mask:\u00a0<\/strong>Ingela Collin<\/p>\n

Film & video:\u00a0<\/strong>Algirdas Gradauskas<\/p>\n

Koreografi:\u00a0<\/strong>Mia Hellberg<\/p>\n

Premi\u00e4r 7\/4 2018<\/p>\n

Spelas p\u00e5 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater till och med 23\/5<\/p>\n

Med oregelbundna mellanrum spelas p\u00e5 landets st\u00f6rre institutionsteatrar, vad vi kommit att rubricera som klassiker. Antar att de finns p\u00e5 repertoaren som ett led i deras uppdrag. Minns en v\u00e4lgjord traditionell upps\u00e4ttning av\u00a0Ett dockhem<\/em> i b\u00f6rjan p\u00e5 2000-talet vid G\u00f6taplatsen. Ett vanligare grepp nuf\u00f6rtiden, \u00e4r att i likhet med Yana Ross, g\u00f6ra en adaption,\u00a0 hantera grundstoryn som en hiss till angel\u00e4gna fr\u00e5gest\u00e4llningar. Det kryllar av s\u00e5dana i denna lyckade, utlevande upps\u00e4ttning.\u00a0 Vad som problematiseras \u00e4r l\u00e5ngt fler \u00e4mnen \u00e4n det mest uppenbara, det vill s\u00e4ga kvinnans st\u00e4llning i ett borgerlig v\u00e4lsituerad familj. Vad \u00e4r \u00e4kta och vad \u00e4r fake? I vilken utstr\u00e4ckning kan vi kontrollera v\u00e5ra liv? Vem leder och vilka tvingas f\u00f6lja? Var g\u00e5r gr\u00e4nsen mellan barnslig naivitet och vuxet ansvarstagande? Vad \u00e4r gl\u00e4nsande sken och vad \u00e4r krass verklighet? Varf\u00f6r lockas m\u00e5nga av f\u00f6rutbest\u00e4mda regler kring \u00f6ver- och underordning i form av s\/m-lekar?\u00a0 Regiss\u00f6ren betonar att hon vill ifr\u00e5gas\u00e4tta tanken p\u00e5 m\u00e4nniskans fria vilja, vilket framg\u00e5r av n\u00e5gra funderingar om genetik och arv som yppas av doktor Rank (Johan Gry).<\/p>\n

Hemma hos familjen Helmer firas jul till ackompanjemang av Disney,\u00a0 alkohol samt ett \u00f6verfl\u00f6d av julklappar som\u00a0 Nora\u00a0 frossar i. Redan i inledningen framkommer, att den lilla samtrimmade ensemblen representerar dysfunktionella rollfigurer. Vem som \u00e4r v\u00e4rst \u00e5tg\u00e5ngen, mest trasig inombords, \u00e4r om\u00f6jligt att avg\u00f6ra n\u00e4r ett svajigt tillst\u00e5nd \u00f6verg\u00e5r i ohanterliga pl\u00e5gor.\u00a0 I Ross\u00a0 minst sagt utsv\u00e4vande manus, \u00e4r dessutom en ober\u00e4knelig bror (Mattias Nordkvist) till Nora tillagd. Det pyser och kokar \u00f6ver av otillfredsst\u00e4llelse hos det \u00e4kta paret, den allest\u00e4des n\u00e4rvarande m\u00e4rkliga doktor Rank, impulsive brodern Krister samt den olycklige Nils ( Logi Tulinius). F\u00f6r att l\u00e4tta p\u00e5 trycket roar de sig med sanning- konsekvens, v\u00e4cker till liv vokalkvartetten fr\u00e5n Handels och genomf\u00f6r\u00a0 lustigt koreograferade dansnummer.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Det \u00e4r en anm\u00e4rkningsv\u00e4rd upps\u00e4ttning som ger upphov till en k\u00e4nslom\u00e4ssig berg och dalbana. Tragik och dr\u00e5pligheter levereras v\u00e4xelvis medan tankev\u00e4ckande associationer kontinuerligt avlossas\u00a0 Scenografin p\u00e5 den rymliga vridscenen \u00e4r flott med panoramaf\u00f6nster och elegant, effektfull ljuss\u00e4ttning. F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka inst\u00e4ngdheten, m\u00e4rks b\u00e5de ber\u00e4ttartekniska och optiska grepp. Nora tr\u00e4nar i vardagsrummet, kl\u00e4s ut till\u00a0 prinsessa, har en aff\u00e4r med doktorn och f\u00f6rnedrar\u00a0 erotiskt sin make p\u00e5 hans initiativ. Gizem Erdogan g\u00f6r sin tacksamma huvudroll r\u00e4ttvisa, genom att agera p\u00e5 tv\u00e4rs mot allt vad offermentalitet heter.\u00a0 P\u00e5 ett finurligt s\u00e4tt ger hon beskedet att hon\u00a0 m\u00e5ste l\u00e4mna, inte bara hemmet utan den patriarkala strukturen, ett beslut som i finalens dr\u00f6msekvens innefattar \u00e4ven m\u00e4nnen ( stiligt ekiperade p\u00e5minner de utseendem\u00e4ssigt om m\u00e4nnen i Tarantinos f\u00f6rsta l\u00e5ngfilm).<\/p>\n

Ibland f\u00f6rflyttas dekoren bak\u00e5t p\u00e5 scen, en distansering till f\u00f6r att skapa illusionen av sm\u00e5ttigt dockhem. I dessa l\u00e4gen fyller arbetet med videokamera en avg\u00f6rande funktion. N\u00e4rbilder projicerar\u00a0 ordl\u00f6st storartat sk\u00e5despeleri, d\u00e4r vi n\u00e4stan drunknar i uppskr\u00e4mda \u00f6gon fr\u00e5n Gry, Erdogan och S\u00f6derblom.\u00a0 I skarp kontrast till deras f\u00e5ngade \u00e5ngest, blir det avsiktligt fars n\u00e4r Noras r\u00f6kande gamla nanny, syns p\u00e5 storbild tillsammans med de godis\u00e4tande barn hon har i uppgift att ta hand om. Att barn tvingas vistas utomhus p\u00e5 julafton f\u00f6r att sj\u00e4lvupptagna f\u00f6r\u00e4ldrar ska f\u00e5 fira i fred med n\u00e4rst\u00e5ende, \u00e4r till lika delar hysteriskt roligt som en indikation p\u00e5 att n\u00e5got \u00e4r v\u00e4ldigt fel hos familjen Helmer.<\/p>\n

Finns fler lustigheter i en h\u00e4rligt utflippad fysisk upps\u00e4ttning. T\u00e4nker p\u00e5 en av flera scener p\u00e5 temat regression. Nils och Krister testar en bilbana, varvid de liknar bilarnas prestanda vid personer de har omkring sig. Krister beklagar typiskt nog att man inte kan backa i livet, antyder att somliga handlingar inte borde ha utf\u00f6rts. En f\u00f6rl\u00f6sande scen bestod i att de fyra m\u00e4nnen l\u00e5g p\u00e5 varandra som en tr\u00f6stande h\u00f6g av kroppar. Vidare \u00f6ppningsscenen med den batteridrivna leksakshunden med sitt irriterande l\u00e4te, j\u00e4mte Noras f\u00f6rtjusning i att \u00f6ppna paket (precis den gl\u00e4dje man f\u00f6rknippar med kombinationen barn och jul)\u00a0 och f\u00f6rst\u00e5s\u00a0 manskvartetten goes cheerleading. I bj\u00e4rt kontrast till n\u00e4mnda lustifikationer, inneh\u00e5ller\u00a0Ett dockhem\u00a0<\/em>m\u00e5nga konflikth\u00e4rdar, ett minf\u00e4lt av oh\u00e4lsa och st\u00f6rda relationer. Johan Gry g\u00f6r ett v\u00e4lavv\u00e4gt portr\u00e4tt p\u00e5 en stel karakt\u00e4r, osunt voyeuristisk och p\u00e5 v\u00e4g att implodera. Logi Tulinius \u00e4r sj\u00e4lvklar i sin roll vars pendling fr\u00e5n hj\u00e4lpl\u00f6shet till sj\u00e4lvtillit imponerar. Fr\u00e5n Mattias Nordkvist kommer precis vad som f\u00f6rv\u00e4ntas, n\u00e4r han ingjuter obehag och bullrig dramatik. Tillsammans med Jesper S\u00f6derblom ger de publiken ett flertal synkroniserade showartade insatser, avledande gl\u00e4djespridare i ett annars dystert drama.<\/p>\n

I antologin\u00a0Scening\u00e5ng<\/em>\u00a0 listas n\u00e5gra \u00f6gonblick i n\u00e4rtid n\u00e4r tiden p\u00e5st\u00e5s ha st\u00e5tt still och magi uppst\u00e5tt p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. I andra akten intr\u00e4ffar ett s\u00e5dant s\u00e4llsynt, gripande moment, som uteslutande ska tillskrivas en enskild sk\u00e5despelare.\u00a0 Jesper S\u00f6derblom \u00e4r fantastisk p\u00e5 att skildra en vilsen skadad sj\u00e4l. Svetsl\u00e5ga m\u00e5 vara en sliten klich\u00e9, men varenda muskel i honom, varenda hj\u00e4rncell, alstrar med of\u00f6rminskad intensitet, en br\u00e4nnhet l\u00e5ga som b\u00f6r ha g\u00e5tt under huden p\u00e5 hela salongen.\u00a0 Aggressionen som syns i \u00f6gonen n\u00e4r hans rollgestalt \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att strypa, p\u00e5 grund av of\u00f6rl\u00f6st fadershat, p\u00e5minner i styrka om Tommy Berggrens ber\u00f6mda nedstigningar. Och n\u00e4r regiss\u00f6ren \u00f6verr\u00e4cker till S\u00f6derblom, den omskakande monologen som riskerar st\u00e4lla allt p\u00e5 \u00e4nda i andra akten, d\u00e5 \u00e4r jag nere f\u00f6r r\u00e4kning. D\u00e4r och d\u00e5 f\u00f6runnades betraktaren en glimt av magi, en andlig gl\u00e4nta, ett revolution\u00e4rt utskott i ett i \u00f6vrigt m\u00e5ngskiktat och tankev\u00e4ckande gott hantverk. Finns definitivt tillr\u00e4ckligt m\u00e4nga attraktiva best\u00e5ndsdelar, som b\u00f6r locka teaterpubliken trots v\u00e5rljuset.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foton Ola Kjelbye Av\u00a0Yana Ross fritt efter Henrik Ibsen Manus & regi:\u00a0Yana Ross \u00d6vers\u00e4ttning:\u00a0Jerker Beckman, Lucia Cajchanova Scenografi & kostym:\u00a0Zane Pihlstr\u00f6m Ljus:\u00a0Vilius Vilutis Musik & ljud:\u00a0Jonas Redig Mask:\u00a0Ingela Collin Film & video:\u00a0Algirdas Gradauskas Koreografi:\u00a0Mia Hellberg Premi\u00e4r 7\/4 2018 Spelas p\u00e5 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater till och med 23\/5 Med oregelbundna mellanrum spelas p\u00e5 landets st\u00f6rre […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-116976","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116976","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116976"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116976\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116996,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116976\/revisions\/116996"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116976"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116976"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116976"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}