{"id":116958,"date":"2018-04-14T00:39:28","date_gmt":"2018-04-13T23:39:28","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116958"},"modified":"2018-04-14T16:46:51","modified_gmt":"2018-04-14T15:46:51","slug":"rapsodiskt-och-raffinerat-om-nostalgia-hemsjuka-pa-folkteatern-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116958","title":{"rendered":"Rapsodiskt och raffinerat om nostalgia – Hemsjuka p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foto Lina Ikse<\/p>\n

Text och research:\u00a0<\/strong>Rasmus Lindgren, Sandra Medina och Gabriella Pichler<\/p>\n

Regi och processledning:\u00a0<\/strong>Rasmus Lindgren<\/p>\n

Scenografi och kostymdesign:\u00a0<\/strong>Linda Wallgren<\/p>\n

Ljusdesign och produktion:\u00a0<\/strong>Bella Oldenqvist<\/p>\n

Ljuddesign:\u00a0<\/strong>Robin Auoja<\/p>\n

R\u00f6ster:\u00a0<\/strong>Karin de Frumerie och Ia Langhammar<\/p>\n

Ett samarbete mellan Lumor och Folkteatern G\u00f6teborg<\/p>\n

Urpremi\u00e4r 5\/4 2018 \u00a0 (Nypremi\u00e4r 24\/4 Stockholms Stadsteater)<\/p>\n

Spelas p\u00e5 Lilla scen till och med 19\/4<\/p>\n

F\u00f6r cirka ett och halvt \u00e5r sedan publicerades i DN en rysligt intressant ess\u00e4, skriven av numera avlidna professorn Karin Johannisson. I den behandlas heml\u00e4ngtan som en medicinsk \u00e5komma, en f\u00f6rlust av vanor som i allvarliga fall, framkallar inte bara sorg utan sm\u00e4rtsamma psykosomatiska tillst\u00e5nd. L\u00e4ser att bes\u00f6k i H\u00f6torgshallen kan lindra, kan bli ”ett h\u00e4rb\u00e4rge f\u00f6r leml\u00e4stade identiteter”. Lukter, ljud och matminnen s\u00e4gs trigga minnet mest.\u00a0 Nostalgiskt tillbakablickande kan te sig harml\u00f6st, medan nostalgia ( med annan stavning ocks\u00e5 en stillast\u00e5ende spelfilm\u00a0 av Tarkovskij) \u00e4r en diagnos p\u00e5 en obotlig(?) sjukdom. Texten som delas ut till publiken efter\u00a0 f\u00f6rest\u00e4llningen, har\u00a0 utgjort\u00a0 ramverk f\u00f6r Lindgrens senaste projekt. Den bidrar till \u00f6kad insikt om ocks\u00e5 k\u00e4nslom\u00e4ssigt lidande som miljontals flyktingar drabbas av. Tillh\u00f6righet \u00e4r ett nyckelord.<\/p>\n

Lumor \u00e4r en frigrupp, vars pj\u00e4s i skolmilj\u00f6\u00a0People respect me now, <\/em>var en helgjuten upps\u00e4ttning med otroliga sk\u00e5despelarprestationer. Den\u00a0 g\u00e4stspelade p\u00e5 Folkteatern f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan.\u00a0 Rasmus Lindgren som jag haft stor beh\u00e5llning av i Machinal <\/em>och Europas kniv <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater, verkar ha knutits till Lumor. I motsats till n\u00e4mnda g\u00e4stspel best\u00e5r inte Hemsjuka <\/em>av n\u00e5gon linj\u00e4r dramaturgi. Ist\u00e4llet serveras fallbeskrivningar. Dessa h\u00e4mtas fr\u00e5n info i mappar utplacerade p\u00e5 scengolvet. Med p\u00e5st\u00e5tt fingerade namn ges varje persons historia, med utf\u00f6rliga symptom och f\u00f6rklaringsmodeller.\u00a0 Om redovisningarna baseras p\u00e5 autentiska journaler eller \u00e4r en mix av gedigen research, \u00e4r om\u00f6jligt att veta. Att bioaktuella Guldbaggen-vinnaren Gabriella Pichler, varit delaktig i researcharbetet \u00e4r v\u00e4rt att p\u00e5pekas.<\/p>\n

Sammanst\u00e4llningen \u00e4r fascinerande, men formen g\u00f6r det samtidigt ganska komplicerat att beh\u00e5lla fokus . Nu ett par dagar efter\u00e5t minns jag b\u00e4st l\u00e4ngtan efter att vara del av det gemensamma, resonemang om andrum (aktuellt i samband med n\u00f6dv\u00e4ndig omst\u00e4llning av svensk flyktingpolitik\/ asyllagstiftning) j\u00e4mte f\u00f6r\u00f6dande modeordet utanf\u00f6rskap. Konsekvenserna av att inte ha tillg\u00e5ng till en\u00a0 trygg hemmilj\u00f6, var ett underliggande tema i Lars Nor\u00e9ns\u00a0Fragmente,\u00a0<\/em>vilket jag problematiserade i en slags kr\u00f6nika i ETC G\u00f6teborg.<\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6r att vara\u00a0 korrekt s\u00e5g jag f\u00f6rest\u00e4llningen kv\u00e4llen efter urpremi\u00e4ren, en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 n\u00e4rmare halvannan timme. Scenografin\u00a0 \u00e4ndrar skepnad efterhand. I utg\u00e5ngsl\u00e4get de bruna journalerna l\u00e4ngst fram p\u00e5 golvet j\u00e4mte tv\u00e5 vita plaststolar v\u00e4nda mot varann i sidled. I periferin en pall lastad med kartonger och flyttkassar, vars inneh\u00e5ll vittjas i ett senare skede. Sk\u00e5despelarna inleder med att stoppa n\u00e4san i plastmuggar. Vi p\u00e5minns s\u00e5ledes som intro om luktsinnets betydelse. Lindgren och Medina har ett intrikat, v\u00e4lutvecklat samarbete, som de f\u00f6rh\u00e5ller sig obehindrat till. Att han \u00e4r drygt huvudet l\u00e4ngre g\u00f6r att hon allt som oftast tvingas lyfta blicken. Vid ett tillf\u00e4lle b\u00f6jer Lindgren p\u00e5 sig, f\u00f6r att hans partner ska kunna viska n\u00e5got i \u00f6rat.<\/p>\n

N\u00e4mnda fallbeskrivningar kompletteras med egna tankar och erfarenheter. Ibland os\u00e4krar sk\u00e5despelarna situationer. Kommer d\u00e5 manus fr\u00e5n dem sj\u00e4lva personligen eller fr\u00e5n research? En fantasifull \u00f6vning med psykologisk klangbotten, handlade om att m\u00e4rka ut punkter p\u00e5 kroppen som f\u00f6rmedlade obehag kontra motsatt stimuli. Sk\u00e5despelarna kl\u00e4dda i ordin\u00e4ra o\u00f6mma plagg, avger sina repliker v\u00e4xelvis, antingen ivrigt eller dr\u00f6jande. Ibland ber\u00e4ttar de i etapper var f\u00f6r sig, ibland avbryter de varandra, munhuggs n\u00e4r de \u00e4r oense. Utg\u00e5r fr\u00e5n att detta lekfulla grepp kr\u00e4ver enormt mycket av de agerande.\u00a0 Gr\u00e4nsar till en performance-akt d\u00e4r Lindgren & Medina skiftar emellan att vara mot- och medspelare.\u00a0 S\u00e5g s\u00e4llsynt tillst\u00e5nd av flow gestaltas, liksom dess totala motsats n\u00e4r kroppar groteskt skakade av konvulsioner. I ett brett spektrum emellan n\u00e4mnda ytterligheter framkommer mycket f\u00f6rvirring, rotl\u00f6shet och ett tillst\u00e5nd att likna vid av att vara ur fas.<\/p>\n

Sandra Medinas spetsiga stil med\u00a0 best\u00e4mt kroppsspr\u00e5k, balanseras utm\u00e4rkt av Rasmus Lindgrens omsorgsfulla, mer pr\u00f6vande framtoning. En scenisk expert p\u00e5 att f\u00f6refalla kompromissvillig med utbroderade repliker som hakar i meningarna,\u00a0 backar upp en utsaga. Hans gestaltande k\u00e4nns alltid trov\u00e4rdigt, l\u00e4tt att identifiera sig med. Han f\u00f6rmedlar ofta uppfordrande humanism.\u00a0 Vore konstigt om musikens roll inte togs upp. Minns hotfull, bombastiskt pumpande techno och utl\u00e4ggningar om Paul Young och discodivan Thelma Houston.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Lina Ikse Text och research:\u00a0Rasmus Lindgren, Sandra Medina och Gabriella Pichler Regi och processledning:\u00a0Rasmus Lindgren Scenografi och kostymdesign:\u00a0Linda Wallgren Ljusdesign och produktion:\u00a0Bella Oldenqvist Ljuddesign:\u00a0Robin Auoja R\u00f6ster:\u00a0Karin de Frumerie och Ia Langhammar Ett samarbete mellan Lumor och Folkteatern G\u00f6teborg Urpremi\u00e4r 5\/4 2018 \u00a0 (Nypremi\u00e4r 24\/4 Stockholms Stadsteater) Spelas p\u00e5 Lilla scen till och med 19\/4 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-116958","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116958","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116958"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116958\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117045,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116958\/revisions\/117045"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116958"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116958"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116958"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}