{"id":116925,"date":"2018-04-06T12:17:33","date_gmt":"2018-04-06T11:17:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116925"},"modified":"2018-04-06T12:17:33","modified_gmt":"2018-04-06T11:17:33","slug":"hot-mot-hennes-liv-teaterkritik-fragementarisk-och-kreativt-om-vara-innersta-radslor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116925","title":{"rendered":"Hot mot hennes liv (Teaterkritik) – Fragementarisk och kreativt om v\u00e5ra innersta r\u00e4dslor"},"content":{"rendered":"

<\/span><\/a>
\nHot mot hennes liv
\nAlma Teatern
\nRegi:\u00a0Rikard Lekander
\nMedverkande:\u00a0Katarina Rietz, Simon Edman, Tobias Frisk, Timotej Mimen
\noch Felix H\u00e4gg
\nPremi\u00e4r 5 april<\/p>\n

Hon \u00e4r bruden, terroristen, bilen, offret, konspirat\u00f6ren och telefonsvararen. Hon \u00e4r Anne, en of\u00f6r\u00e4nderlig individ, precis som livet sj\u00e4lv.<\/p>\n

Alma teaterns Hot mot Hennes Liv<\/i> \u00e4r en fragmentarisk upplevelse, en improvisatorisk och nydanande kreation d\u00e4r allt \u00e4r m\u00f6jligt och d\u00e4r hotet v\u00e4ntar bakom n\u00e4rmsta kr\u00f6k.<\/p>\n

Fem scouter, kl\u00e4dda i svarta, sj\u00e4lvlysande helkroppsdr\u00e4kter vars skelettmotiv glimmar i m\u00f6rkret. Som siluetter i natten r\u00f6r de sig p\u00e5 \u00a0scengolvet. Tills ljuset \u00e5ter t\u00e4nds och n\u00e4sta kapitel tar sin b\u00f6rjan.<\/p>\n

Det \u00e4r den nakna sanningen, m\u00e4nniskans innersta som placeras under lupp. V\u00e5ra r\u00e4dslor och f\u00f6rdomar, men ocks\u00e5 f\u00f6rhoppningar och f\u00f6rv\u00e4ntningar. \u00a0P\u00e5 scen p\u00e5g\u00e5r ett evighetsl\u00e5ngt samtal mellan fem individer. De m\u00e5lar\u00a0 fragmentariska bilder \u00f6ver en m\u00e4nniska – Anne, ologisk, sv\u00e5rgreppbar, of\u00f6rst\u00e5elig. Kategorisk och f\u00f6rd\u00f6mande. Styrd av samh\u00e4llets konventioner och traditioner.<\/p>\n

Det g\u00e5r inte att tala om individuella insatser utan det \u00e4r en kollaborativ process – skickligt utf\u00f6rt av fem sk\u00e5despelare som f\u00f6r Annes talan vidare \u00a0– Katarina Rietz, Simon Edman, Tobias Frisk, Timotej Mimen, Felix H\u00e4gg. Det hela \u00e4r oerh\u00f6rt tight och samspelt. S\u00e5som ekon av varandras r\u00f6ster tar den ena vid d\u00e4r den andre slutade, f\u00f6rst\u00e4rker och f\u00f6rtydligar varandras teser. F\u00f6rdjupar och kontextualiserar. Ett \u00e5terkommande tema \u00e4r R\u00e4dslan – r\u00e4dslan f\u00f6r det ok\u00e4nda, r\u00e4dslan f\u00f6r ismer – patriarkatet, rasismen, terrorismen och nationalismen. Trollen ringer upp Anne och hotar henne \u00f6ver telefon och jag kan riktigt k\u00e4nna publikens rysningar n\u00e4r trollet f\u00f6rklarar alla de viridirgheter han t\u00e4nker uts\u00e4tta Anne f\u00f6r. Humor blandas med allvar, vardagsprat med politik.<\/p>\n

Hotet mot hennes liv\u00a0<\/i>tar upp dagsaktuell politik och existentiella fr\u00e5gor om normalitet, m\u00e4nsklighet, om d\u00f6d och liv och konstens mening. Teatern \u00e4r indelad i ett tjugotal kapitel – Anne telefonsvararen, Anne – den nya bilen, mamma pappa, internationella terrorismen och s\u00e5 vidare. Kvintetten sitter p\u00e5 varsin stol och stirrar ut mot publiken. I n\u00e4sta stund \u00e4r de ute bland folkmassan och ropar till varandra. I en tredje akt sitter tre av fem ner med popcornsk\u00e5len i hand. Energiskt spottar en utav dem ur sig sin ilska mot Anne. Hon sl\u00e5r till sk\u00e5larna och majskorn flyger \u00e5t alla v\u00e4rldens h\u00e5ll. Det \u00e4r effketfull och fullst\u00e4ndigt of\u00f6ruts\u00e4gbar teater. Aggressionerna finns n\u00e4rvarande, skrik och ryt som uttrycker deras gemensamma frustration och r\u00e4dsla. K\u00e4nslornas alla kul\u00f6rer – skratt, gr\u00e5t, ilska, irritation – finns representerade. Den r\u00f6da tr\u00e5den \u00e4r otydlig. Det hade s\u00e4kerligen g\u00e5tt att sk\u00e4ra ner p\u00e5 det goda. Teatern \u00e4r tv\u00e5 timmar l\u00e5ng inkluderat paus. Det k\u00e4nns on\u00f6digt och slutet kommer allt f\u00f6r abrupt. I pj\u00e4sen har form valts f\u00f6re inneh\u00e5ll. Men vilket inneh\u00e5ll…<\/p>\n

Hotet mot hennes liv\u00a0<\/i>\u00e4r en en samling ber\u00e4ttelser som s\u00e4ger n\u00e5got allm\u00e4ngiltigt. Jag imponeras av samspelet och den perfekta tajmingen.
\nDet var l\u00e4nge sedan en pj\u00e4s s\u00e5 exakt lyckas levandeg\u00f6ra hur v\u00e5ra r\u00e4dslor och f\u00f6rdomar absorberas och i tanken omvandlas till sanningar. F\u00f6r detta \u00e4r de v\u00e4rda en stor, fet appl\u00e5d.<\/p>\n

 <\/p>\n

Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hot mot hennes liv Alma Teatern Regi:\u00a0Rikard Lekander Medverkande:\u00a0Katarina Rietz, Simon Edman, Tobias Frisk, Timotej Mimen och Felix H\u00e4gg Premi\u00e4r 5 april Hon \u00e4r bruden, terroristen, bilen, offret, konspirat\u00f6ren och telefonsvararen. Hon \u00e4r Anne, en of\u00f6r\u00e4nderlig individ, precis som livet sj\u00e4lv. Alma teaterns Hot mot Hennes Liv \u00e4r en fragmentarisk upplevelse, en improvisatorisk och nydanande […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-116925","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116925","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116925"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116925\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117021,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116925\/revisions\/117021"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116925"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116925"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116925"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}