{"id":116917,"date":"2018-04-05T10:15:18","date_gmt":"2018-04-05T09:15:18","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116917"},"modified":"2018-04-05T10:22:59","modified_gmt":"2018-04-05T09:22:59","slug":"filmrecension-jimmie-distanserat-och-konstlat-om-vasterlanningar-pa-flykt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116917","title":{"rendered":"Filmrecension: Jimmie – Distanserat och konstlat om v\u00e4sterl\u00e4nningar p\u00e5 flykt"},"content":{"rendered":"

<\/span><\/a>
\nJimmie
\nBetyg 2
\nBiopremi\u00e4r 13 april
\nRegiss\u00f6r: Jesper Ganslandt
\nMedverkande: Jesper Ganslandt och Hunter Ganslandt<\/p>\n

Det \u00e4r ett vanligt filmiskt grepp att ta ett barns perspektiv f\u00f6r att f\u00e5nga krigets fasor. Auteurer som Roberto Benigni, Andrej Tarkovskij och Elim Klimov har gjort det med elegans. Jesper Ganslandt f\u00f6rs\u00f6k \u00e4r mindre lyckat. Jimmie<\/em> k\u00e4nns tunn, distanserad, konstlad och melodramatisk.<\/p>\n

Jimmie \u00e4r en fem\u00e5rig pojke som med sin fader tvingas fly. I hemlandet \u00e4r tillvaron os\u00e4ker, bomberna sm\u00e4ller och kulsprutorna dundrar. \u00d6ver farliga vatten och bemannade gr\u00e4nsomr\u00e5den g\u00e5r f\u00e4rden. Fadern, spelad av Jesper Gandslandt, ljuger f\u00f6r sin son.\u00a0F\u00f6r Jimmie ber\u00e4ttar han att modern finns p\u00e5 andra sidan Atlanten, men mamman \u00e4r sedan l\u00e4nge ett minne blott, f\u00f6rsvunnen i den rykande r\u00f6kdimman. Likt en svensk \u201cV\u00e4gen\u201d nystas historien om \u00a0fadern och sonen upp. Duon utforskar nya vatten, tar sig genom taggtr\u00e5dsst\u00e4ngsel, m\u00f6rka skogar och iskallt vatten. En livsfarlig strapats d\u00e4r livet s\u00e4tts p\u00e5 spel.<\/p>\n

Jimmie<\/i> v\u00e4nder p\u00e5 myntet och placerar den \u201cvita personen\u201d i \u00a0epicentrum. Det \u00e4r inte afghaner, syrier eller romer som tvingas fly sitt hemland utan v\u00e4sterl\u00e4nningar. Teoretiskt f\u00f6rst\u00e5r jag Jespers tankeg\u00e5ngar. Vi identifierar oss med personer som liknar oss sj\u00e4lva. Just d\u00e4rf\u00f6r borde metoden vara en effektiv v\u00e4g fram\u00e5t. Jag urs\u00e4ktar de tusentals m\u00e4nniskor med annan hudf\u00e4rg \u00e4n vit som lever i Sverige. Men det facto \u00e4r att den dominerande ber\u00e4ttelsen vi ser om och om igen reproduceras p\u00e5 film och tv \u00e4r den vita mannens. S\u00e5 varf\u00f6r en till historia? Kanske f\u00f6r att det \u00e4r enda s\u00e4ttet att n\u00e5 fram i dessa polariserade tider – \u00a0att du som publik inte kan avsk\u00e4rma dig ifr\u00e5n skeendena d\u00e5 de utsatta inte g\u00e5r att identifiera som \u201cde andra\u201d. Eller \u00e4r det att underskatta sin publik?<\/p>\n

Konceptet \u00e4r det per se inget fel p\u00e5. Men det sn\u00e4va perspektivet skapar en distans. Det \u00e4r inte bara det melodramatiska – de p\u00e5tvingade str\u00e5karna och klich\u00e9artade tillbakablickarna som skaver. Val av fokus p\u00e5verkar niv\u00e5n av trov\u00e4rdighet. Jesper har en poetisk \u00e5dra.\u00a0Han forts\u00e4tter i samma lyriska, improvisatoriska stil som i debuten Farv\u00e4l Falkenberg och Apan vars extemporerade ber\u00e4ttande sker via fragmentariska bilder och djupfokus. I Jimmie<\/em> skapar den rapsodiska stilen b\u00e5de autenticitet och distans.<\/p>\n

Det k\u00e4nns avhumaniserande att f\u00e5 se de avkapade kropparna springa p\u00e5 raska ben l\u00e4ngs sl\u00e4tterna. Jimmie<\/em> \u00e4r filmad utifr\u00e5n ett barns \u00f6gon. Vi ser allt i grodperspektiv med de vuxnas l\u00e5nga ben stoltserandes ovan det egna synf\u00e4ltet. M\u00e5ns M\u00e5nssson, bioaktuell med dramat Toppen av Ingenting, st\u00e5r f\u00f6r fotot. Hans tabl\u00e5er i st\u00e5lbl\u00e5tt och m\u00f6rkgr\u00e5tt visar med all t\u00e4nkbar \u00f6nskv\u00e4rdhet krigets fasor. Jimmie ser ut genom bilf\u00f6nstret. D\u00e4r ute viner bomberna. Glaset blir v\u00e4ggen som symboliskt visar p\u00e5 den distans och of\u00f6rst\u00e5else Jimmie upplever gentemot det hemskheter som sker d\u00e4r ute. Det \u00e4r om\u00f6jligt f\u00f6r Jimmie att greppa\u00a0situationen och varf\u00f6r flykt \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt. Men distanseringen g\u00e5r ut \u00f6ver publiken. Jesper vill visa flyktingsituationen ur ett st\u00f6rre perspektiv, men med en l\u00f6vtunn story \u00e4r uppdraget d\u00f6mt att fallera. \u00a0Jimmie<\/em> saknar kontext och f\u00f6rdjupning. Jag kan inte k\u00e4nna med karakt\u00e4rerna utan att f\u00f6rst\u00e5 deras situation och Hipster-pappan som l\u00e4ser ur Alfons \u00c5berg f\u00f6r den gr\u00e5tande sonen k\u00e4nns v\u00e4l konstruerad. Det bidrar inte till det k\u00e4nslom\u00e4ssiga engagemanget.<\/p>\n

Jimmie<\/em> f\u00f6rblir l\u00f6vtunn och kontextl\u00f6s. Lyriken och det visuella st\u00e5r i v\u00e4gen f\u00f6r den st\u00f6rre ber\u00e4ttelsen om flyktingar p\u00e5 resande fot och dr\u00f6mmen om en s\u00e4krare plats. Filmen tar i problemet men g\u00f6r inget av det.
\nF\u00f6r politiker vars v\u00e4gran att ta sitt sj\u00e4lvklara ansvar l\u00e4r Jimmie<\/em> knappast p\u00e5verka endera h\u00e5ll.<\/p>\n

Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jimmie Betyg 2 Biopremi\u00e4r 13 april Regiss\u00f6r: Jesper Ganslandt Medverkande: Jesper Ganslandt och Hunter Ganslandt Det \u00e4r ett vanligt filmiskt grepp att ta ett barns perspektiv f\u00f6r att f\u00e5nga krigets fasor. Auteurer som Roberto Benigni, Andrej Tarkovskij och Elim Klimov har gjort det med elegans. Jesper Ganslandt f\u00f6rs\u00f6k \u00e4r mindre lyckat. Jimmie k\u00e4nns tunn, distanserad, […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[51,16,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-116917","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmer","category-recension","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116917","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116917"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116917\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116923,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116917\/revisions\/116923"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116917"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116917"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116917"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}