{"id":116861,"date":"2018-04-01T22:46:10","date_gmt":"2018-04-01T21:46:10","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116861"},"modified":"2018-04-01T23:35:32","modified_gmt":"2018-04-01T22:35:32","slug":"overraskande-soft-och-tidlos-pop-tony-sheridan-and-opus-3-artists","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116861","title":{"rendered":"\u00d6verraskande soft och tidl\u00f6s pop – Tony Sheridan and Opus 3 Artists"},"content":{"rendered":"

Tony Sheridan<\/strong><\/p>\n

4<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Trix von der Wroge<\/p>\n

Producent och arrangemang: Roger Ekman<\/p>\n

Inspelad i studio i J\u00e4rna<\/p>\n

Opus 3<\/p>\n

48:39<\/p>\n

Release mars 2018<\/p>\n

Ibland dimper\u00a0 f\u00f6rs\u00e4ndelser\u00a0 ner p\u00e5 hallgolvet via brevinkastet, f\u00f6rs\u00e4ndelser med ej best\u00e4llda recensionsex. Antagligen har\u00a0 de f\u00f6rhoppningsfulla avs\u00e4ndarna\u00a0 f\u00e5tt nys om mig. N\u00e5gon g\u00e5ng emellan\u00e5t l\u00f6nar sig s\u00e5dana utskick. Detta \u00e4r ett s\u00e5dant tillf\u00e4lle. Opus 3 med s\u00e4te i J\u00e4rna, producerar superaudio cd i olika genrer. Teknikn\u00f6rdar kan googla fram vilken utrustning som anv\u00e4nts p\u00e5 f\u00f6religgande f\u00e4rska album. \u00a0 Deras\u00a0 hybrid-cd utgivning \u00e4r en v\u00e4sentlig del av\u00a0 varum\u00e4rket.\u00a0 Jan -Eric Persson som grundade det oberoende skivbolaget 1976, har varit ansvarig f\u00f6r inspelningarna, medan andra har sk\u00f6tt mixning och mastring.<\/p>\n

Bortsett fr\u00e5n ett\u00a0 sm\u00e5sv\u00e4ngigt solo p\u00e5\u00a0 telecaster av Peter Melin, kan\u00a0 musiken absolut inte inordnas i ens den bredaste rock and roll f\u00e5ran. S\u00e5 gott som samtliga , mer eller mindre stillsamma l\u00e5tar, skulle ist\u00e4llet ha passat utm\u00e4rkt i\u00a0 P4 i n\u00e5got av\u00a0 Kalle Oldbys program. Tony Sheridan ( 1940-2013)\u00a0 f\u00f6rknippas f\u00f6rst\u00e5s i f\u00f6rsta hand, med sitt samr\u00f6re med The Beatles (innan de formerades och hade sitt gigantiska genombrott), i Hamburg tidigt 60-tal. Sheridan m\u00e5ste ha varit en br\u00e5dmogen yngling, eftersom han redan medverkat p\u00e5 \u00e5tskilliga inspelningar. Han som b\u00e5de kunde\u00a0 vara skifflekung och sm\u00f6rs\u00e5ngare, blev n\u00e5got av en l\u00e4rom\u00e4stare f\u00f6r de oskolade vilda grabbarna fr\u00e5n Liverpool.\u00a0 Men av outgrundliga anledningar\u00a0 blev Sheridan inte n\u00e5gon stj\u00e4rna, trots en lovordad rhythm & blues platta i 25-\u00e5rs \u00e5ldern.<\/p>\n

F\u00f6r drygt tio \u00e5r sedan tr\u00e4ffade representanter f\u00f6r Opus 3\u00a0 Sheridan i hans hem i Hamburg. Planer p\u00e5 att g\u00f6ra en skiva tog form, s\u00e4rskilt efter att man uppt\u00e4ckt vilken\u00a0 outgiven l\u00e5tskatt Sheridan ruvade p\u00e5. Inspelningar gjordes p\u00e5 plats\u00a0 med honom och Roger Ekman. Har jag fattat processen r\u00e4tt, har dessa sedermera anv\u00e4nts som bakgrunder.\u00a0 Den erfarne l\u00e5tskrivaren for till Sverige, d\u00e4r\u00a0Tell Me If You Can\u00a0<\/em>och\u00a0Indochina\u00a0<\/em>spelades in. Sedan strandade tydligen projektet. Men nu, flera \u00e5r efter Sheridans d\u00f6d, finns hans s\u00e5nger f\u00f6r evigt bevarade. M\u00e5nga olika r\u00f6ster\u00a0 j\u00e4mte \u00e5tta instrumentalister, togs i anspr\u00e5k f\u00f6r att f\u00f6ra projektet i hamn. Tv\u00e5 av dem – klaviaturspelaren Filip Ekestubbe och saxofonisten Bj\u00f6rn Jansson\u00a0 – k\u00e4nner jag till fr\u00e5n jazziga sammanhang.<\/p>\n

Det \u00e4r p\u00e5 vippen att materialet kantrar,\u00a0 p\u00e5 gr\u00e4nsen till att det l\u00e5ter\u00a0 utsl\u00e4tat.\u00a0 Dock, jag tilltalas mycket av att det har lika delar eftert\u00e4nksam tyngd och rogivande spr\u00f6dhet i sig. Albumet best\u00e5r av en sammanh\u00e5llen struktur, vars \u00f6msinthet kan bero p\u00e5 att l\u00e5tskrivaren, utvecklades till en religi\u00f6s s\u00f6kare (buddist med mera). S\u00e4llan man h\u00f6r s\u00e5 h\u00e4r snyggt gjorda skivor med h\u00f6gklassiga l\u00e5tar, som konsekvent h\u00e5ller sig inom samma stilideal.\u00a0 \u00d6ppningssp\u00e5ret\u00a0Tell Me If You Can\u00a0<\/em>skrevs tillsammans med ingen mindre \u00e4n Paul Mc Cartney och\u00a0Skinny Minnie\u00a0<\/em>-featuring Bottleneck John p\u00e5 s\u00e5ng och slide – var en tidig hit med bland andra Bill Haley som upphovsman.\u00a0 I \u00f6vrigt original av en man fr\u00e5n Norwich, vars tid i rampljuset blev m\u00e4rkligt kort.<\/p>\n

Notabelt att s\u00e5ngerna inte har mer manligt fokus. \u00e4n att de med f\u00f6rdel kan framf\u00f6ras av kvinnliga vokalister. Uppskattar\u00a0 Monica Z-stipendiaten Maria Winther, Yamina och Terese Mercedes Myrheds tolkningar.\u00a0 Fraseringen sitter perfekt. Melodier som n\u00e4stan hela tiden smeker medh\u00e5rs, inneh\u00e5ller h\u00e4rlig harmonik och diskret underst\u00f6djande rytmer . Slarvas verkligen inte med ackordf\u00f6ljder , tv\u00e4rtom oavbrutet elegant och underh\u00e5llande.\u00a0 Och Sheridan sj\u00e4lv l\u00e5ter \u00f6dmjuk, n\u00e4rmast bevekande. Arrangemangen av Roger Ekman, med ben\u00e4gen assistans av Bert \u00d6stlund, har betydelse f\u00f6r att skapa en lyckad helhet. N\u00e5gra korta soloinsatser fr\u00e5n\u00a0 Peter Melin, Bottleneck John,\u00a0 Bj\u00f6rn Jansson, och Anna Wallgren p\u00e5 cello,\u00a0 ger v\u00e4lbeh\u00f6vlig kontur.<\/p>\n

Musiken, vars sp\u00e4nnvidd utg\u00f6rs av motpolerna\u00a0The Music Must Go On \/ <\/em>Skinny Minnie <\/em>och d\u00e4remellan instoppade balladen\u00a0 Serene Is All<\/em>, bjuder p\u00e5 behaglig melankoli Tolv fina l\u00e5tar (texterna f\u00f6rvisso inte anm\u00e4rkningsv\u00e4rda), ljuvligt arrade, framf\u00f6rs genomg\u00e5ende i tillbakalutad stil. \u00a0 Sn\u00e4llt och slipat utan att tippa \u00f6ver till att bli menl\u00f6st, vilket skrivs efter att ha spelat plattan\u00a0 fyra g\u00e5nger bara idag. Lyssnar ytterst s\u00e4llan p\u00e5 liknande musik, vilket g\u00f6r betygs\u00e4ttningen vansklig.\u00a0 Hade inte\u00a0Tony Sheridan and Opus 3 Artists<\/em>, varit s\u00e5 v\u00e4lproducerad hade jag hamnat en niv\u00e5 l\u00e4gre.<\/p>\n

Medverkande:\u00a0<\/strong>Tony Sheridan: s\u00e5ng och gitarr, Peter Melin: akustisk och elektrisk gitarr, Bert \u00d6stlund: akustisk och elektrisk gitarr, orgel, wurlitzer, och piano, Bj\u00f6rn Jansson: tenor och sopransax, Filip Ekestubbe: piano och tramporgel(?), Anna Wallgren: cello, Bottleneck John: Dobro gitarr och s\u00e5ng, Roger Ekman: elektrisk och akustisk bas, Robert Carlsson: trummor, H\u00e5kan Tingshagen: trummor, Nick Malmestr\u00f6m: s\u00e5ng, Therese Mercedes Myrhed: s\u00e5ng, Yamina: s\u00e5ng, Maria Winther: s\u00e5ng samt Rebecca Sj\u00f6gren: k\u00f6r<\/p>\n

\"\"<\/a>Fotocollage Jan-Eric Persson<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tony Sheridan 4 Foto Trix von der Wroge Producent och arrangemang: Roger Ekman Inspelad i studio i J\u00e4rna Opus 3 48:39 Release mars 2018 Ibland dimper\u00a0 f\u00f6rs\u00e4ndelser\u00a0 ner p\u00e5 hallgolvet via brevinkastet, f\u00f6rs\u00e4ndelser med ej best\u00e4llda recensionsex. Antagligen har\u00a0 de f\u00f6rhoppningsfulla avs\u00e4ndarna\u00a0 f\u00e5tt nys om mig. N\u00e5gon g\u00e5ng emellan\u00e5t l\u00f6nar sig s\u00e5dana utskick. Detta \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-116861","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116861","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116861"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116861\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116876,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116861\/revisions\/116876"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116861"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116861"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116861"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}