{"id":116783,"date":"2018-03-25T21:50:37","date_gmt":"2018-03-25T20:50:37","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116783"},"modified":"2018-03-25T22:08:51","modified_gmt":"2018-03-25T21:08:51","slug":"livsavgorande-varderingar-under-lupp-skuggorna-av-mart-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116783","title":{"rendered":"Livsavg\u00f6rande v\u00e4rderingar under lupp – Skuggorna av Mart p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"

Av\u00a0<\/strong>Mattias Andersson efter pj\u00e4s av Stig Dagerman<\/p>\n

Regiss\u00f6r:\u00a0<\/strong>Mattias Andersson<\/p>\n

Scenografier:\u00a0<\/strong>Mattias Andersson, Charlie \u00c5str\u00f6m<\/p>\n

Kostym\u00f6r:\u00a0<\/strong>Helena Andersson O Byrne<\/p>\n

Mask\u00f6r:\u00a0<\/strong>Josefin Eker\u00e5s<\/p>\n

Komposit\u00f6r:\u00a0<\/strong>Jonas Redig<\/p>\n

Ljuss\u00e4ttare:\u00a0<\/strong>Tomas Fredriksson, Charlie \u00c5str\u00f6m<\/p>\n

Ljudl\u00e4ggare:\u00a0<\/strong>Jonas Redig<\/p>\n

24\/3 2018<\/p>\n

Spelas p\u00e5 Backa Teater Lindholmen G\u00f6teborg till och med 17\/5<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Ola Kjelbye<\/p>\n

\u00c4r styrka\u00a0 synonymt med mod\u00a0 och svaghet liktydigt med feghet?\u00a0 Fr\u00e5gest\u00e4llningen delges oss av\u00a0 Kjell Wilhelmsens loner i\u00a0 Backa Teaterns nya, barnf\u00f6rbjudna upps\u00e4ttning. Deras ledare och auteur Mattias Andersson har gjort en uppfordrande id\u00e9driven pj\u00e4s, baserad p\u00e5 Stig Dagermans\u00a0Skuggorna av Mart.<\/em> Senast sanningss\u00e4garen spelades i G\u00f6teborg, kan ha varit med burleska Br\u00f6llopsbesv\u00e4r <\/em>p\u00e5 Stadsteatern f\u00f6r drygt tio \u00e5r sedan. \u00a0 <\/em>N\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 den br\u00e5dmogne m\u00e5ngsysslaren, kan f\u00f6rmodligen mordet p\u00e5 farfar\u00a0 och andra v\u00e4rldskrigets fasor ha utl\u00f6st hans \u00e5ngestpr\u00e4glade, vittfamnande skaparkraft.\u00a0 Hans etiska patos – att avsl\u00f6ja hyckleri och framh\u00e5lla behovet att bli sedd – lyser igenom ocks\u00e5 i\u00a0Skuggan av Mart.\u00a0<\/em>Pj\u00e4sens skelett som f\u00f6rmedlades till honom via kvinnlig, \u00e5ldrad f\u00f6rfattare\u00a0 blir f\u00f6rst tidningsartikel. Den \u00e4r numera Dagermans mest spelade pj\u00e4s. I handlingens centrum en mor som krackelerat av sorg och uppr\u00e4ttar ett \u00e4reminne \u00f6ver \u00e4lsklingssonen som d\u00f6dats i krig, medan hon negligerar en\u00a0 hemmaboende yngre son, varp\u00e5 han i sin uppgivenhet g\u00e5r under.<\/p>\n

Mattias Andersson har utvidgat perspektivet genom att addera ytterligare en historia, vars utg\u00e5ngspunkt synes vara #metoo-r\u00f6relsen och skolmassakrer. En h\u00f6gexplosiv elev, skickligt spelad av Emelie Str\u00f6mberg, konfronterar sin spr\u00e5kl\u00e4rare i hans bostad. Hon kr\u00e4ver att f\u00e5 veta vad som h\u00e4nde sin traumatiserade storasyster. En p\u00e5 scen ofta blottlagd f\u00f6r\u00f6vare \/ offer -problematik gestaltas med f\u00f6rnekanden och h\u00e4mndbeg\u00e4r. Historierna utvecklas separat, vilket inte hindrar Andersson att korsklippa, s\u00e5 att de kommenterar varandras\u00a0 p\u00e5 ett ologiskt s\u00e4tt. N\u00e4r sk\u00e5despelarna inte har repliker, blir de antingen kvar p\u00e5 den l\u00e5ngsmala scenen, eller tr\u00e4der in i en uppsatt modul med belyst plastv\u00e4gg. Den \u00e4ndrar kontinuerligt skepnad beroende p\u00e5 vilka dekorationer och vilka personer som projiceras.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen\u00a0 varar halvannan timme, har specialkomponerad musik, till f\u00f6r att understryka k\u00e4nslan av uppg\u00f6relse och anklagelseakt. F\u00f6r m\u00e5lgruppen ton\u00e5rselever finns absolut mycket att utvinna, mycket att fundera p\u00e5. Om de blir provocerade av vulg\u00e4ra repliker utsagda av Eleftheria Gerofoka och n\u00e4mnda Str\u00f6mberg \u00e5terst\u00e5r att se.\u00a0 Samtidigt \u00e4r bearbetningen oj\u00e4mn, alltf\u00f6r avskalad. Antagligen \u00e4r det regiss\u00f6rens avsikt att inte ge publiken alla\u00a0 nycklar, direkta ledtr\u00e5dar; trots risken att l\u00e4mna dem med en diffus k\u00e4nsla. Anser att framst\u00e4llningen var p\u00e5 gr\u00e4nsen till futtig. Andra recensenter \u00e4r nog mer ben\u00e4gna att fullt ut bejaka det stringenta kylslagna obehaget.\u00a0 Vad som framkommer r\u00e4cker kanske f\u00f6r att fylla i mellanrummen,\u00a0 starta viktiga diskussioner hos den ditkommenderade unga publiken.\u00a0 Var har det g\u00e5tt snett? Varf\u00f6r beter sig rollfigurerna som de g\u00f6r? Uppenbart\u00a0 att manus vill inpr\u00e4nta:\u00a0 vi \u00e4r sammansatta varelser,\u00a0 k\u00e4rleksl\u00f6shet \u00e4r f\u00f6r\u00f6dande och v\u00e5rt\u00a0 behov av att bli bekr\u00e4ftade (j\u00e4mf\u00f6r likes-sjukan i sociala medier).<\/p>\n

Tilltal och tontr\u00e4ff \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s av utomordentlig betydelse n\u00e4r man v\u00e4nder sig till unga, vana vid omedelbara kickar. \u00d6ppningen med Wilhelmsen och den\u00a0 oppositionelle f\u00f6rsm\u00e5dde sonen (Nemanja Stojanovic\u00b4), uppslukade av laptop respektive mobil, \u00e4r\u00a0 en\u00a0 igenk\u00e4nnbar bild, till f\u00f6r att etablera \u00f6verenskommelse med \u00e5sk\u00e5darna.\u00a0 I \u00f6vrigt endast ett direktiv till sk\u00e5despelarna om att kliva ur sina roller, ett grepp som annars blivit standard. Undantaget best\u00e5r i att modern, p\u00e5 v\u00e4g att mista f\u00f6rst\u00e5ndet, iscens\u00e4tter en koordinerad dans\u00f6vning. Wilhelmsen lockar fram mest skratt genom att p\u00e5visa att kroppen inte lyder.<\/p>\n

Har sparat p\u00e5 en anm\u00e4rkningsv\u00e4rd iakttagelse. Kvinnorna i ensemblen dominerar! I sitt s\u00e4tt att g\u00e5 p\u00e5 offensiven \u00e4r Emelie Str\u00f6mberg fenomenal, inte minst i sin n\u00e4rmast psykotiskt f\u00e4rgade monolog. Hennes karakt\u00e4r \u00e5terger,\u00a0 rabblande utan sv\u00e4ngningar, n\u00e4r hon best\u00e4mmer sig f\u00f6r att slutligen v\u00e4gra ta skit.. Ylva Gallon \u00e4r kolossalt \u00f6vertygande som stukad, bitter mor. Stort sk\u00e5despeleri n\u00e4r hon agerar tillgjort sammanbitet, fast det m\u00e4rks att tillvaron r\u00e4mnat itu. R\u00f6rande och skevt komiskt p\u00e5 samma g\u00e5ng. Eleftheria Gerofoka\u00a0 (ses ofta p\u00e5 Angereds Teater) i gr\u00f6n milit\u00e4runiform, st\u00e5r f\u00f6r den stenh\u00e5rda attityden. Hennes image \u00e4r entydigt krigarhj\u00e4ltens med r\u00e4tt att syssla med manspreading. N\u00e4r hon f\u00e5r mothugg av den\u00a0 som betraktas som vek, Marts passive lillebror, d\u00e5 tar instinkten \u00f6ver. Hon vill krossa. Lika vek, p\u00e5 ett f\u00f6ror\u00e4ttat mumlande vis, upptr\u00e4der Ove Wolfs karakt\u00e4r.\u00a0 Ingen tvekan s\u00e5ledes om att kvinnorna regerar i Skuggorna av Mart<\/em>, styr vilka villkor som g\u00e4ller.<\/p>\n

Medverkande:\u00a0<\/strong>Ylva Gallon, Ove Wolf, Nemanja Stojanovic\u00b4, Emelie Str\u00f6mberg, Eleftheria Gerofoka och Kjell Wilhelmsen<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av\u00a0Mattias Andersson efter pj\u00e4s av Stig Dagerman Regiss\u00f6r:\u00a0Mattias Andersson Scenografier:\u00a0Mattias Andersson, Charlie \u00c5str\u00f6m Kostym\u00f6r:\u00a0Helena Andersson O Byrne Mask\u00f6r:\u00a0Josefin Eker\u00e5s Komposit\u00f6r:\u00a0Jonas Redig Ljuss\u00e4ttare:\u00a0Tomas Fredriksson, Charlie \u00c5str\u00f6m Ljudl\u00e4ggare:\u00a0Jonas Redig 24\/3 2018 Spelas p\u00e5 Backa Teater Lindholmen G\u00f6teborg till och med 17\/5 Foto Ola Kjelbye \u00c4r styrka\u00a0 synonymt med mod\u00a0 och svaghet liktydigt med feghet?\u00a0 Fr\u00e5gest\u00e4llningen delges oss […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-116783","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116783","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116783"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116783\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116800,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116783\/revisions\/116800"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116783"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116783"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116783"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}