{"id":116692,"date":"2018-03-23T19:17:05","date_gmt":"2018-03-23T18:17:05","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116692"},"modified":"2018-03-24T00:13:09","modified_gmt":"2018-03-23T23:13:09","slug":"eget-tonsprak-en-stimulerande-utmaning-rebecka-tornqvist-pa-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116692","title":{"rendered":"Konsertrecension: Eget tonspr\u00e5k en stimulerande utmaning &#8211; Rebecka T\u00f6rnqvist p\u00e5 Nefertiti"},"content":{"rendered":"<p><strong>Rebecka T\u00f6rnqvist<\/strong><\/p>\n<p>Nefertiti G\u00f6teborg<\/p>\n<p>21\/3 2018<\/p>\n<p><strong>4<\/strong><\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29511187_2076358232381587_8626149399757586432_o.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-116693\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29511187_2076358232381587_8626149399757586432_o-300x300.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29511187_2076358232381587_8626149399757586432_o-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29511187_2076358232381587_8626149399757586432_o-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29511187_2076358232381587_8626149399757586432_o-768x768.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29511187_2076358232381587_8626149399757586432_o-1024x1024.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29511187_2076358232381587_8626149399757586432_o.jpg 1440w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Foton Leif Wivatt<\/p>\n<p>Finns bara en Rebecka av betydelse i svensk musikliv. 53-\u00e5rige T\u00f6rnqvist \u00e4r idag t\u00e4mligen ensam om att st\u00e5 med ena foten i arty popmylla, medan den andra kliver runt i konstmusik fr\u00e5n olika epoker. Som bekant har hon genom karri\u00e4ren doppat sig i jazzens v\u00e4rld, omgett sig med musiker med s\u00e5dan\u00a0 anstrykning. Hon gick p\u00e5 Ackis samma \u00e5r som Stina Nordenstam, Lina Nyberg och underbara s\u00e5ngerskan Sara Isaksson. Med den sist n\u00e4mnde utgjorde hon ett oemotst\u00e5ndligt vokalteam i supergruppen Gloria. Nu f\u00f6ljer hon upp releasen av h\u00f6stens skivsl\u00e4pp\u00a0<em>Home Secretary<\/em>, genom att ge sig ut p\u00e5 en minturn\u00e9. Premi\u00e4ren gick av stapeln p\u00e5 Nef med samma huvudmusiker som p\u00e5 skivan, det vill s\u00e4ga Johan Lindstr\u00f6m, Per Texas Johansson, Konrad Agnas och Margareta Bengtson.<\/p>\n<p>D\u00e5 jag inte inf\u00f6rskaffade n\u00e4mnda album f\u00f6rr\u00e4n efter konserten, har tid \u00e4gnats \u00e5t research. Lyssnat p\u00e5 podd (knuten till SR) med Jan Gradvall\u00a0 som intervjuare, sett regnig utomhuskonsert fr\u00e5n Liseberg p\u00e5 Youtube samt l\u00e4st om inspelningsprocessen i Orkesterjournalen. Framkommer att Rebecka \u00e4r en nyskapande artist vars l\u00e5tskrivande frodats av trogne samarbetspartnern och producenten Johan Lindstr\u00f6m. Deras &#8221;sp\u00e5rs\u00f6karmood (artistens egen beteckning)&#8221; resulterar i slut\u00e4ndan i eggande musik. &#8221;Otroligt roligt att f\u00e5 sluta p\u00e5 helt annan plats \u00e4n man b\u00f6rjar.&#8221;\u00a0 Enligt gurun Gradvall suddar hon ut gr\u00e4nsen mellan pop och konstmusik. Den som p\u00e5verkat T\u00f6rnqvist mest s\u00e4gs vara Kurt Weil, vars dramatiska, tonala och vackra tons\u00e4ttararv f\u00f6rs vidare av exempelvis Randy Newman.<\/p>\n<p>Viljan att, som hon sj\u00e4lv s\u00e4ger, bevara\u00a0 lusten och nyfikenheten\u00a0 har i och med\u00a0<em>Home Secretary\u00a0<\/em>tagits till en \u00e4n h\u00f6gre niv\u00e5. I en v\u00e4ldigt osvensk produktion korsas New York och experimentellt tunggung ala Material med kr\u00e4ngande stycken doftande av Berlin, Hansastudion och cabarettradition. Temperament v\u00e4xlar s\u00e5ledes p\u00e5 ett hisnande s\u00e4tt, vilket samtidigt g\u00f6r musiken sv\u00e5r att sammanfatta. Ett annat belysande citat fr\u00e5n den podcast som gjordes i somras: &#8221;<em>Musiken ska inte bara vara infattning f\u00f6r s\u00e5ngen&#8221;. \u00a0<\/em>En f\u00e4rdriktning som verkligen framh\u00e4vdes positivt p\u00e5 Nef.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29496209_2076359855714758_7949936498701238272_o.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-116698\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29496209_2076359855714758_7949936498701238272_o-300x225.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"225\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29496209_2076359855714758_7949936498701238272_o-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29496209_2076359855714758_7949936498701238272_o-768x576.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29496209_2076359855714758_7949936498701238272_o-1024x768.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29496209_2076359855714758_7949936498701238272_o.jpg 1440w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Artisten jag h\u00f6rt live i Stockholm, v\u00e4ljer en introvert \u00f6ppning p\u00e5 den v\u00e4lfyllda jazzklubben i ett framtr\u00e4dande p\u00e5 n\u00e4rmare hundra minuter utan paus.. Modigt och i linje med hennes okuvliga integritet. Termen konstmusik passar definitivt! Noterar att Lindstr\u00f6m satte sig vid flygeln, vilket han gjorde ytterligare n\u00e5gra g\u00e5nger. V\u00e4lg\u00f6rande och omv\u00e4xlande!\u00a0 Blev upplyst efter\u00e5t om att f\u00f6rsta bl\u00e5sinstrument som &#8221;Texas&#8221; anv\u00e4nde var en kontrabasklarinett.\u00a0<em>For Show\u00a0<\/em>innebar en drastisk \u00f6verg\u00e5ng till gungande groove med fr\u00e4ck gitarr och smaskande trummor. I\u00a0F\u00f6rsta mellansnacket tyckte Rebecka att man f\u00e5r g\u00f6ra det b\u00e4sta av situationen s\u00e5 h\u00e4r \u00e5rs, vilket b\u00f6r ha syftat p\u00e5 den efterh\u00e4ngsna vintern. I\u00a0<em>Paradise\u00a0<\/em>gick mina tankebanor till ett legendariskt sound, n\u00e4mligen\u00a0<em>My Life In The Bush Of Ghosts\u00a0<\/em>med Eno\/ Byrne som ljudinsamlande upphovsm\u00e4n.<\/p>\n<p>D\u00e4rp\u00e5\u00a0 ett abrupt stilbrott.\u00a0 L\u00e4gre volym n\u00e4r sopranen Margareta Bengtson (under m\u00e5nga \u00e5r medlem i vokalkvartetten Real Group under namnet Jalk\u00e9us) briljerade i ett l\u00e4ngre intro med romanss\u00e5ng, h\u00e4mtad fr\u00e5n\u00a0 ren\u00e4ssansen(?). Hon ackompanjerade sig sj\u00e4lv p\u00e5\u00a0 harpa, varp\u00e5 \u00f6vriga musiker fyllde i. Ett stycke n\u00e4r flera \u00e5rhundraden passerade, p\u00e5pekade T\u00f6rnqvist. Vi gick miste om klatschiga favoriten <em>The Winds. <\/em>I geng\u00e4ld fanns p\u00e5 l\u00e5tlistan alster som klassiska <em>Mary Mary<\/em> ( en given h\u00f6jdpunkt) ,duett med Nino Ramsby (utan dennes medverkan), <em>Sidewalk Signs In Chalk <\/em>med\u00a0 vemodigt sugande melodislinga, f\u00e4rska plattans \u00f6ppningssp\u00e5r\u00a0<em>Rosemary &amp; Mathematics,\u00a0<\/em>japanskt pr\u00e4glade tons\u00e4ttningen\u00a0<em>Never Let Me Go <\/em>av senaste nobelpristagaren i litteratur samt\u00a0<em>Tremble My Heart\u00a0<\/em>inlagd som extranummer. Blev inga covers.\u00a0 L\u00e5tskrivaren har tillverkat det nya materialet med sin genialiske radarpartner Johan Lindstr\u00f6m. Hon sjunger svalt, fast l\u00e5gintensivt och med p\u00e5taglig \u00f6vertygelse. N\u00e5gra g\u00e5nger sker karakt\u00e4ristiska tonartsh\u00f6jningar. De engelskspr\u00e5kiga poetiska texterna k\u00e4nns tidl\u00f6sa och m\u00e4rkv\u00e4rdiga, utan att de f\u00e5r mig att reflektera vidare, vilket nog s\u00e4ger mig om mig \u00e4n om texterna\u00a0 &#8211; musikjournalisten som intervjuade\u00a0 i Orkesterjournalen hyllar\u00a0 T\u00f6rnqvist f\u00f6r hennes lyriska \u00e5dra.<\/p>\n<p>Konserten var en anm\u00e4rkningsv\u00e4rd mix av konstmusikaliskt utforskande och beatbaserad, stundom puttrande, ljudbild.\u00a0 Vill droppa ytterligare associationer: Everything But The Girl, Laurie Andersson och\u00a0 Joni Mitchell\u00b4s samarbeten med expansiva jazzsnubbar. Johan Lindstr\u00f6m lade l\u00e4ckra grunder och v\u00e4lavv\u00e4gda solon, med mycket reverb och lagom fett sound. Tog reda p\u00e5 att han f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let anv\u00e4nder en slags harmonizer. Han \u00e4r verkligen en fantastisk tillg\u00e5ng, vars tj\u00e4nster tas i anspr\u00e5k s\u00e5 ofta av s\u00e5 m\u00e5nga, att jag inte begriper hur han hinner.\u00a0 Per Texas Johansson \u00e4r idag en bl\u00e5sare med n\u00e4rmast kultstatus, g\u00f6r aldrig mottagliga lyssnare besvikna. Leverede n\u00e5gra pregnanta solon p\u00e5 klarinett och fl\u00f6jt. Dock, hans \u00f6verv\u00e4gande bidrag bestod i att agera vitalt komp f\u00f6r att fylla tomrummet i fr\u00e5nvaron av specifikt\u00a0 basinstrument.\u00a0 Insatsen fr\u00e5n extremt f\u00f6ljsamme Konrad Agnas bakom trummorna, renderade i stora utropstecken. Har h\u00f6rt honom p\u00e5 Fasching med just Texas. Margareta Bengtson p\u00e5 scenens h\u00f6gerflank, h\u00f6ll en ganska l\u00e5g profil. Tillf\u00f6rde viktiga spr\u00f6da harmonier, som dynamisk kontrast. Kv\u00e4llens huvudperson har haft privilegiet att kunna v\u00e4lja vilka hon vill jobba med, varav ovanst\u00e5ende kvartett \u00e4r flitigt f\u00f6rekommande, utg\u00f6r\u00a0 stommen.<\/p>\n<p>En v\u00e4ldigt bra spelning v\u00e4l v\u00e4rd mina lovord. Som framg\u00e5tt \u00e4r\u00a0<em>Home Secretary\u00a0<\/em>en fascinerande hybrid och det samma st\u00e4mmer in p\u00e5 hur det l\u00e4t live. D\u00e4rf\u00f6r blev mitt samlade omd\u00f6me s\u00e5 h\u00e4r: Inte den magi totalt sett som jag bespetsat mig p\u00e5.\u00a0 Emellertid, en mycket berikande konsert vars status kan komma att v\u00e4xa ytterligare, liksom skivan n\u00e4r den satt sig.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29496950_2076359762381434_6218516790910124032_o.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-large wp-image-116740\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29496950_2076359762381434_6218516790910124032_o-1024x768.jpg\" alt=\"\" width=\"1024\" height=\"768\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29496950_2076359762381434_6218516790910124032_o-1024x768.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29496950_2076359762381434_6218516790910124032_o-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29496950_2076359762381434_6218516790910124032_o-768x576.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29496950_2076359762381434_6218516790910124032_o.jpg 1440w\" sizes=\"auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px\" \/><\/a><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Rebecka T\u00f6rnqvist Nefertiti G\u00f6teborg 21\/3 2018 4 Foton Leif Wivatt Finns bara en Rebecka av betydelse i svensk musikliv. 53-\u00e5rige T\u00f6rnqvist \u00e4r idag t\u00e4mligen ensam om att st\u00e5 med ena foten i arty popmylla, medan den andra kliver runt i konstmusik fr\u00e5n olika epoker. Som bekant har hon genom karri\u00e4ren doppat sig i jazzens v\u00e4rld, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-116692","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116692","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116692"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116692\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116747,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116692\/revisions\/116747"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116692"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116692"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116692"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}