![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29356283_1606747452707512_7440058587936327753_n-300x200.jpg\")
<\/a>Foto Roine Lundstr\u00f6m<\/p>\nUte lyste solen, fast vinden\u00a0 var iskall. Dessutom r\u00e5kade jag ta miste p\u00e5\u00a0 destination. Hinner precis till Sn\u00e4ckan p\u00e5 Kulturhuset. Att Livebrant\u00a0 upptr\u00e4der intill biblioteket, framst\u00e5r som alldeles sj\u00e4lvklart. Redan i barndomen fastnade 45-\u00e5ringen f\u00f6r kraften i det skrivna ordet. Hon har tonsatt eller citerat f\u00f6rfattare\/ poeter som exempelvis Emily Dickinson, Karin Boye, Dan Andersson,, Jeanette Winterson, Baudelaire och Shakespeare. Under lunchkonserten hon tillrett, refereras till texter fr\u00e5n bland andra Simone Weil, Virginia Woolf samt J D Salinger. Och i extranumret h\u00f6r vi ord inspirerade av roman fr\u00e5n Jeanette Winterson. Varf\u00f6r valet av milj\u00f6 kan kallas medveten strategi.<\/p>\n
M\u00e5ste erk\u00e4nna att jag inte tidigare h\u00f6rt den litter\u00e4rt bevandrade artisten.\u00a0 K\u00e4nde f\u00f6rst\u00e5s till hennes existens,\u00a0 hon som i folkmusikkretsar \u00e4r h\u00f6gst etablerad.\u00a0 Ins\u00e5g redan p\u00e5 f\u00f6rhand -n\u00e4r det stod klart vilka musiker som skulle g\u00f6ra henne s\u00e4llskap –\u00a0 vilka\u00a0 goda f\u00f6ruts\u00e4ttningarna som fanns. Under fjol\u00e5ret h\u00e4nf\u00f6rdes jag live av hennes medmusiker\u00a0 ett tiotal g\u00e5nger i skilda sammanhang – Lisas, Tonbruket, Lost Inferno, E.S.T Symphony, Potzdamer Quartet, Subtropic Arkestra etcetera. Sofie p\u00e5st\u00e5r inte ov\u00e4ntat, att det \u00e4r en once-in-a-lifetime grej att f\u00e5 lira med Johan Lindstr\u00f6m (producerat flera g\u00e5nger), Lisa L\u00e5ngbacka (med p\u00e5 turn\u00e9n till fyrar l\u00e4ngs Nordsj\u00f6n) och n\u00e4ra v\u00e4nnen Dan Berglund (Tonbrukets initiativtagare). Blev som jag f\u00f6rutsp\u00e5tt, det vill s\u00e4ga en exklusiv ynnest att h\u00f6ra dem tillsammans. F\u00f6r mig deklarerar Lindstr\u00f6m (som var med om tre gig i fjol som jag bel\u00f6nade med h\u00f6gsta betyg i Kulturbloggen) typiskt nog, att det\u00a0 inte \u00e4r n\u00e5gon skillnad att framtr\u00e4da inf\u00f6r fullsatta konserthus eller i teves\u00e4ndning, j\u00e4mf\u00f6rt med en liten skara h\u00e4ngivna \u00e5h\u00f6rare, d\u00e5 Kultur i Halland arrangerar avslutande spelningen p\u00e5 resa runt i l\u00e4net.<\/p>\n
Sofie har gjort ett flertal skivor, g\u00e5tt p\u00e5 S\u00f6dra Latin och Kungliga Musikh\u00f6gskolan, spelar gitarr, piano och numera banjo,\u00a0 komponerat teater- och k\u00f6rmusik plus juloratorium. Hon ser sig som en l\u00e4nk i en l\u00e5ng kedja,\u00a0 f\u00f6redrar epitetet kompost\u00f6r. Projektet Lighthouse Stories f\u00f6revigades genom dokument\u00e4r som visades p\u00e5 SVT i fjol (kommer enligt uppgift \u00e5nyo kunna ses p\u00e5 SVT Play). Vidare ska n\u00e4mnas hennes samarbete med Sofia Karlsson, n\u00e5got som resulterat i i tons\u00e4ttningar\u00a0 och gemensamma konserter. Sofie Livebrant borde, \u00e5tminstone bland finsmakare, vara ett lika stort namn. Mitt \u00e4rende med recensionen \u00e4r f\u00f6ljaktligen att sprida budskapet om hennes f\u00f6rtr\u00e4fflighet<\/p>\n
\u00d6ppningen \u00e4r f\u00f6rsynt taktil och v\u00e4xlar emellan franska och svenska.\u00a0 Intensiteten accelererar efter en stund. Det l\u00e5ter ljuvligt annorlunda n\u00e4r psykedeliska tomg\u00e5ngar ala Tonbruket light, korsas med spr\u00f6da ackord fr\u00e5n dragspel och akustisk gitarr. Vad som serveras \u00e4r en smart mix av\u00a0 smeksamma visor och l\u00e5tar som mjukgungande\u00a0 tar spj\u00e4rn och str\u00e4cker ut. Med bandledaren i spetsen ges liveversioner av senaste skivan\u00a0Secrets, <\/em>vars omslagsbild \u00e4r ett\u00a0 foto p\u00e5 banjospelande kvinna.. Sofie, som kallar sig stigfinnare, anser att hemligheter och dr\u00f6mmar finns och m\u00e4rks utan att synas.<\/p>\nMusiken \u00e4r nyskapande p\u00e5 flera s\u00e4tt. Den \u00e4r sammanfl\u00e4tad av genres. En chanson p\u00e5 originalspr\u00e5k kan avl\u00f6sas av americana-takter,som p\u00e5minner om soundtracket till\u00a0O Brother Where Art Thou? \u00a0<\/em>Den inf\u00f6rlivar Johan Lindstr\u00f6ms\u00a0 aparta, expanderande Hawaiisound p\u00e5 pedal steel- alternativt kr\u00e4ngande toner fr\u00e5n elgitarr reglerad med effektpedal – med de b\u00e5da damernas of\u00f6rst\u00e4llda klangf\u00e4rg. De sistn\u00e4mnda turas om att spela p\u00e5 banjon och flygeln i rummet, medan huvudinstrumenten \u00e4r akustisk gitarr (Sofie) och accordion (trakterat av ”universums b\u00e4sta dragspelare Lisa L). Sittande med smidig H\u00f6fnerbas, g\u00f6r Dan Berglund en heroisk prestation. Ena underarmen \u00e4r omsluten i v\u00e4rkd\u00e4mpande bandage efter skridskolycka.\u00a0 En annan egenhet \u00e4r att i samma s\u00e5ng v\u00e4xla mellan tv\u00e5 spr\u00e5k. Vidare blir jag f\u00f6rtjust i strukturen p\u00e5 l\u00e5tarna. De byggs ut till n\u00e5got mer \u00e4n vers och refr\u00e4ng. Ist\u00e4llet till\u00e5ts instrumentala avdelningar, breda ut sig i ett fl\u00f6de med f\u00f6rt\u00e4tad friktion. Mycket uppiggande och inte s\u00e5 mollbetonat som f\u00f6rv\u00e4ntat.\u00a0 Samtliga p\u00e5 scen har solon, som de ypperligt f\u00f6rvaltar.<\/p>\nLjudet \u00e4r till bel\u00e5tenhet, vilket \u00e4r\u00a0 avg\u00f6rande n\u00e4r akustiska och elf\u00f6rst\u00e4rkta instrument samsas om utrymmet. L\u00e4ckert de g\u00e5nger man inte \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 varifr\u00e5n ett specifikt ljud emanerar Aprop\u00e5 utrymmet, hade jag \u00f6nskat \u00e4nnu mer utrymme f\u00f6r Lisa L\u00e5ngbacka och hennes betagande f\u00e4rdigheter. Fint att hon f\u00f6r\u00e4rades f\u00f6rsta sticket samt att vi undf\u00e4gnas hennes vokala f\u00f6rm\u00e5ga, men hon hade emellan\u00e5t f\u00f6r mycket back up -position som dragspelare. En h\u00f6jdare \u00e4r Lisa och Sofie p\u00e5 duo med dragspel, vackert pianospel och gemensam s\u00e5ng. En lika stark l\u00e5t b\u00e4r titeln\u00a0I\u00b4ll Cross An Ocean With You<\/em>. Den introduceras som en ”slags k\u00e4rlekss\u00e5ng n\u00e4r folk ramlade i Medelhavet som tep\u00e5sar.”<\/p>\nHade som sagt bristf\u00e4llig kunskap om\u00a0 Sofie Livebrants imponerande katalog, en m\u00e5ngsysslande artist som inte\u00a0 f\u00e4rdas p\u00e5 de breda, mest upplysta v\u00e4garna. I skrivande stund lyssnar jag p\u00e5\u00a0Lighthouse Stories,\u00a0<\/em>ett glimrande smycke av genuina universella visor. Hennes rena, ibland introspektiva, s\u00e5ngstil kan associeras till Joni Mitchell, Stina Nordenstam och framf\u00f6r allt Gillian Welch.\u00a0 Alla kompositioner har inte omedelbar appeal,\u00a0 v\u00e4xer ist\u00e4llet f\u00f6r varje uppm\u00e4rksam lyssning. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r hon fortfarande n\u00e5got av en doldis, fast helt klart en musikernas favorit. Hon och hennes fantastiska musiker beh\u00e4rskar till full\u00e4ndning, konsten att fusionera klanger och rytmer till snitsiga melodier. Kan noteras att konserten p\u00e5 cirka hundra minuter filmades f\u00f6r framtida dokument\u00e4r, n\u00e5got de taggade musikerna s\u00e4kerligen inspirerades av.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29343133_1606747456040845_2527025616215117973_n.jpg\")
<\/a>Foto Roine Lundstr\u00f6m<\/p>\n <\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
17\/3 2018 Sofie Livebrant Kulturhuset Fyren Kungsbacka 4 Foto Roine Lundstr\u00f6m Ute lyste solen, fast vinden\u00a0 var iskall. Dessutom r\u00e5kade jag ta miste p\u00e5\u00a0 destination. Hinner precis till Sn\u00e4ckan p\u00e5 Kulturhuset. Att Livebrant\u00a0 upptr\u00e4der intill biblioteket, framst\u00e5r som alldeles sj\u00e4lvklart. Redan i barndomen fastnade 45-\u00e5ringen f\u00f6r kraften i det skrivna ordet. Hon har tonsatt eller […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-116584","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116584","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116584"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116584\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116592,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116584\/revisions\/116592"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116584"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116584"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116584"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/29356283_1606747452707512_7440058587936327753_n.jpg\")
<\/a>Foto Roine Lundstr\u00f6m<\/p>\n