{"id":116502,"date":"2018-03-14T15:49:50","date_gmt":"2018-03-14T14:49:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116502"},"modified":"2018-03-14T15:49:50","modified_gmt":"2018-03-14T14:49:50","slug":"filmrecension-toppen-av-ingenting-svensk-white-trash-noir-som-inte-racker-fram","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116502","title":{"rendered":"Filmrecension: Toppen av ingenting &#8211; Svensk white trash-noir som inte r\u00e4cker fram"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/toppenavingenting.jpg\" alt=\"\" width=\"600\" height=\"857\" class=\"aligncenter size-full wp-image-116503\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/toppenavingenting.jpg 600w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/toppenavingenting-210x300.jpg 210w\" sizes=\"auto, (max-width: 600px) 100vw, 600px\" \/><\/p>\n<p>Toppen av ingenting<br \/>\nBetyg: 2<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r: 16 mars 2018<br \/>\nRegi: M\u00e5ns M\u00e5nsson och Axel Petersen<\/p>\n<p>Svenska Toppen av ingenting, som t\u00e4vlade om en guldbj\u00f6rn p\u00e5 filmfestivalen i Berlin, handlar om Nojet, en kvinna i \u00f6vre sextio\u00e5rs\u00e5ldern, som rycks ur sin tjugo\u00e5riga &#8221;svenneexil&#8221; i Spanien n\u00e4r hennes far, en rik fastighets\u00e4gare, g\u00e5r bort n\u00e4rmare hundra \u00e5r gammal. Livet v\u00e4nds pl\u00f6tsligt upp och ned och d\u00f6dsfallet tvingar henne in i sitt m\u00e5natliga underh\u00e5lls smutsiga backstage. V\u00e4l hemma \u00e4rver hon det sjuv\u00e5ningshus som hennes pappa \u00e4gde, och hon st\u00e5r nu inf\u00f6r valet att s\u00e4lja fastigheten eller forts\u00e4tta driften. <\/p>\n<p>Fastigheten har under den senaste tiden i praktiken tagits om hand om Nojets bror, en skum man med talsv\u00e5righeter och dennes son; en snart medel\u00e5lders od\u00e5ga till ungkarl som spenderar sina dagar drickandes Bloody Marys i sin nedg\u00e5ngna l\u00e4genhet. Det visar sig snart att hela fastigheten \u00e4r i mycket d\u00e5ligt skick och att hela sjunde v\u00e5ningen hyrs ut svart, till personer som hyr i tredje hand och i n\u00e4stan alla fall saknar kontrakt. Genom att agera mellanhand har Nojets bror och hans son tj\u00e4nat stora summor pengar och f\u00f6rsatt de boende i h\u00f6gst os\u00e4kra situationer. Med andra ord skildrar filmen de v\u00e4rsta sidorna av den n\u00e4rmast absurt h\u00e5rda bostadsmarknad som r\u00e5der i Stockholm.<\/p>\n<p>Snart inleder en maktkamp mellan Nojet och hennes skumma familjemedlemmar, d\u00e4r hon st\u00e5r inf\u00f6r stora utmaningar &#8211; att s\u00e4lja fastigheten \u00e4r mycket sv\u00e5rt p\u00e5 grund av dess d\u00e5liga skick och alla svartkontrakt &#8211; och om hon inte s\u00e4ljer den forts\u00e4tter hela soppan med den olagliga aktiviteten och det d\u00e5liga underh\u00e5llet &#8211; dessutom finns risken att de boende bildar en bostadsr\u00e4ttsf\u00f6rening som skulle vara en verklig k\u00e4pp i hjulet. Snart blir hon \u00e4ven hotad och misshandlad av sin brorson som inte vill att hon ska s\u00e4lja, eftersom det skulle s\u00e4tta stopp f\u00f6r hans olagliga inkomstk\u00e4lla. Nojet tvingas fly iv\u00e4g med sin framlidne fars advokat Lex, till hans lantst\u00e4lle d\u00e4r hon kan fundera p\u00e5 sitt n\u00e4sta drag. <\/p>\n<p>Toppen av ingenting \u00e4r en m\u00f6rk film. Huvudpersonen r\u00f6r sig i st\u00e4ndiga underjordiska white trash-milj\u00f6er och genomg\u00e5r olika bisarrerier, som n\u00e4r hennes framlidne fars advokat h\u00e5ller p\u00e5 och regisserar koreografin till en v\u00e4lg\u00f6renhetsgala f\u00f6r heml\u00f6sa eller n\u00e4r hon sj\u00e4lv frenetiskt rockar rockring p\u00e5 gymmet med ett n\u00e4rmast besatt ansiktsuttryck. Vissa av dessa scener \u00e4r v\u00e4ldigt roliga och f\u00e5r mig att brista i skratt. Det \u00e4r intressant att se en \u00e4ldre kvinna i en huvudroll som varken \u00e4r sk\u00f6r eller moderlig; publiken tas med p\u00e5 intima sexscener n\u00e4r Nojet sitter naken i ansiktet p\u00e5 en m\u00e4ktig investerare eller br\u00e4nner iv\u00e4g skottsalvor med en k-pist. Men det blir tyv\u00e4rr aldrig tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att f\u00e5nga mig. <\/p>\n<p>Jag blir aldrig riktigt medryckt i handlingen, och ingen av karakt\u00e4rerna \u00e4r l\u00e4tt att sympatisera med. P\u00e5 ena sidan av planen st\u00e5r den skumma brorsan och brorsonen &#8211; som inte lyfter ett finger f\u00f6r hyresg\u00e4sterna utan endast kramar dem p\u00e5 slantar &#8211; och p\u00e5 andra sidan st\u00e5r Nojet sj\u00e4lv: som levt sitt liv i en bubbla och som sj\u00e4lv inte heller verkar k\u00e4nna n\u00e5gon sympati f\u00f6r hyresg\u00e4sterna. Hon verkar inte k\u00e4nna n\u00e5gon sympati f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga andra i filmen heller f\u00f6r den delen; utan \u00e4r r\u00e4tt otrevligt mot vem som \u00e4n st\u00e5r framf\u00f6r henne. All white trash blir till slut groteskt, belysningen \u00e4r d\u00e5lig, dialogen utmynnar s\u00e4llan i n\u00e5got konstruktivt och kameran \u00e4r st\u00e4ndigt inzoomad p\u00e5 saker man helst vill slippa se. Handlingen \u00e4r sn\u00e5rig och tr\u00e5cklig och k\u00e4nns till slut vara p\u00e5 v\u00e4g mot ett avg\u00f6rande, men n\u00e4r filmen \u00e4r slut har jag en d\u00e5lig smak i munnen. Smaken av antiklimax och moraliskt f\u00f6rfall. <\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/DdxLlyNtsTk\" frameborder=\"0\" allow=\"autoplay; encrypted-media\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Toppen av ingenting Betyg: 2 Svensk biopremi\u00e4r: 16 mars 2018 Regi: M\u00e5ns M\u00e5nsson och Axel Petersen Svenska Toppen av ingenting, som t\u00e4vlade om en guldbj\u00f6rn p\u00e5 filmfestivalen i Berlin, handlar om Nojet, en kvinna i \u00f6vre sextio\u00e5rs\u00e5ldern, som rycks ur sin tjugo\u00e5riga &#8221;svenneexil&#8221; i Spanien n\u00e4r hennes far, en rik fastighets\u00e4gare, g\u00e5r bort n\u00e4rmare hundra [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[1738,12285,12286],"class_list":["post-116502","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-film","category-toppnytt","tag-filmrecension","tag-recension","tag-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116502","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116502"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116502\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116504,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116502\/revisions\/116504"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116502"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116502"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116502"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}