{"id":116453,"date":"2018-03-11T17:35:06","date_gmt":"2018-03-11T16:35:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116453"},"modified":"2018-03-11T17:35:06","modified_gmt":"2018-03-11T16:35:06","slug":"teaterkritik-fuck-your-marsvin-and-do-en-intressant-studie-av-flickrummet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116453","title":{"rendered":"Teaterkritik: Fuck Your Marsvin and d\u00f6 \u2013 En intressant studie av flickrummet"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/Fuck-Your-Marsvin-and-d\u00f6.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-116454\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/Fuck-Your-Marsvin-and-d\u00f6.jpg\" alt=\"\" width=\"720\" height=\"960\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/Fuck-Your-Marsvin-and-d\u00f6.jpg 720w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/Fuck-Your-Marsvin-and-d\u00f6-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 720px) 100vw, 720px\" \/><\/a><\/p>\n<p><span lang=\"EN-US\"><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">Fuck Your Marsvin and d\u00f6<br \/>\n<\/span><\/span><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">Av Anna Nygren<br \/>\n<\/span><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">Regi: Regi Lisa Quartey och ensemblen<br \/>\n<\/span><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">Premi\u00e4r p\u00e5 M\u00e5nteatern, Lund, 8 mars 2018 <\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">Vad pratar flickor om n\u00e4r ingen annan lyssnar? Det \u00e4r temat f\u00f6r Anna Nygrens pj\u00e4s Fuck Your Marsvin and d\u00f6.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">Pj\u00e4sen utspelar sig p\u00e5 en skoltoalett i en skola n\u00e5gonstans i Sverige. Den lokal som vanligtvis \u00e4r ett st\u00e4lla f\u00f6r att utr\u00e4tta naturliga behov \u00e4r f\u00f6r Jenny, Lena och Lisbet \u00e4ven ett st\u00e4lle d\u00e4r de kan vara sig sj\u00e4lva och s\u00e4ga vad de vill utan att d\u00f6mas eller bed\u00f6mas av n\u00e5gon annan \u00e4n de sj\u00e4lva. Den n\u00e5got kryptiska titeln \u00e4r en fras som n\u00e5gon av tjejerna klottrar p\u00e5 en spegel.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">Vi f\u00e5r f\u00f6lja flickorna under h\u00f6gstadiets tre \u00e5r och pj\u00e4sen har ingen egentlig handling utan utforskar dynamiken i gruppen. Lisbet \u00e4r den person i trion de \u00f6vriga tv\u00e5 lutar sig emot och p\u00e5 s\u00e4tt och vis konkurrerar om. En trio \u00e4r av naturen en instabil grupp, speciellt om en i trion har mer \u00e4n v\u00e4nskap p\u00e5 agendan.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">De tre karakt\u00e4rerna \u00e4r kl\u00e4dda i exakt likadana pastellf\u00e4rgade kl\u00e4nningar, med en stor rosett p\u00e5 magen. Kl\u00e4derna och det faktum att de j\u00e4mna mellanrum bryter pj\u00e4sen f\u00f6r att \u00e5terv\u00e4nder till sina utg\u00e5ngspositioner p\u00e5 tre socklar ger mig en upplevelse att de egentligen inte \u00e4r personer av k\u00f6tt och blod utan snarare dockor eller statyer som symboliserar olika delar av den m\u00e4nskliga karakt\u00e4ren. Oavsett \u00e4r det ett snyggt uppl\u00e4gg som ger pj\u00e4sen en k\u00e4nsla av nyskapande originalitet.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">De tre sk\u00e5despelarna g\u00f6r alla en mycket stabil insats s\u00e5v\u00e4l som individer som grupp. Jag blir speciellt imponerad av Wilma Linton, som p\u00e5 ett subtilt s\u00e4tt lyckas \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6ra den smygande tankl\u00f6sa obehaglighet som ibland visar hos personer i den yngre ton\u00e5ren som \u00e4nnu inte l\u00e4rt sig att handlingar f\u00e5r konsekvenser.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">Scenen \u00e4r minimalistisk. Det finns tre toalettstolar, tre speglar, ett handfat och en papperskorg, som \u00e4r lika v\u00e4lfylld som gr\u00f6ng\u00f6lingarnas handbok.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">Pj\u00e4sen har satts upp av teaterkollektivet Athtena som har sin bas p\u00e5 M\u00e5nteatern i Lund. Fuck Your Marsvin and d\u00f6 kommer att spelas i Malm\u00f6 15-17 mars och i Simrshamn 7 april.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">I rollerna: Nellie Bj\u00f6rklund, Wilma Linton, Amanda Quartey<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000000; font-family: Calibri;\">L\u00e4ngd: 2 timmar, 40 minuter, inklusive paus<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Fuck Your Marsvin and d\u00f6 Av Anna Nygren Regi: Regi Lisa Quartey och ensemblen Premi\u00e4r p\u00e5 M\u00e5nteatern, Lund, 8 mars 2018 Vad pratar flickor om n\u00e4r ingen annan lyssnar? Det \u00e4r temat f\u00f6r Anna Nygrens pj\u00e4s Fuck Your Marsvin and d\u00f6. Pj\u00e4sen utspelar sig p\u00e5 en skoltoalett i en skola n\u00e5gonstans i Sverige. Den lokal [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[13667,13668,13669],"class_list":["post-116453","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","tag-fuck-your-marsvin-and-do","tag-manteatern","tag-teater-athena","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116453","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116453"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116453\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116455,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116453\/revisions\/116455"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116453"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116453"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116453"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}