{"id":116431,"date":"2018-03-12T08:59:13","date_gmt":"2018-03-12T07:59:13","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116431"},"modified":"2018-03-12T08:59:13","modified_gmt":"2018-03-12T07:59:13","slug":"bitterljuvt-glimrande-dromspel-rontgenbilden-av-en-groda-pa-teater-trixter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116431","title":{"rendered":"Bitterljuvt glimrande dr\u00f6mspel – R\u00f6ntgenbilden av en groda p\u00e5 Teater Trixter"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foton Peter Lloyd<\/p>\n

 <\/p>\n

R\u00f6ntgenbilden av en groda<\/strong><\/p>\n

Premi\u00e4r 9\/3 2018<\/p>\n

Manus:\u00a0<\/strong>C O Evers (inspirerat av Sven Wollters roman Hon, han och d\u00f6den)<\/p>\n

Regi, scenografi och kostym:\u00a0<\/strong>Geir Olde Monnikhof<\/p>\n

Ljus:\u00a0<\/strong>Miranda B Wikstr\u00f6m<\/p>\n

Ljud:\u00a0<\/strong>Bj\u00f6rn Knutsson<\/p>\n

Koreografi:\u00a0<\/strong>Frei von Fr\u00e4\u00e4hsen<\/p>\n

Film:\u00a0<\/strong>Lena Lahti<\/p>\n

I rollerna:\u00a0<\/strong>Invar \u00d6rner, Annika Nordin, Hans Brorson och Sergej Merkusjev.<\/p>\n

Spelas till och med 29\/4 p\u00e5 Teater Trixter i G\u00f6teborg<\/p>\n

 <\/p>\n

Oansenligt \u00e4r ett missvisande ord som lurar i vassen, f\u00f6r vad som rubriceras som dr\u00f6mspel. Mer r\u00e4ttvisande ben\u00e4mning p\u00e5 en dryg timmas teaterstycke \u00e4r anspr\u00e5ksl\u00f6st, fast manus bygger p\u00e5 en f\u00e4rsk roman av giganten Sven Wollter som \u00e4r raka motsatsen. Kan direkt avsl\u00f6ja att jag nyss l\u00e5nade och l\u00e4ste Wollters mycket m\u00e4rkliga bok, ett slags credo till k\u00e4rleken, konsten och livets goda. Hans magiska realism med\u00a0 resor i tid och rum, har sin klangbotten i ett cancerbesked. Det ges en gr\u00e5nad lycklig man som vill slippa bli patient med kateter och slangar. S\u00e5ledes ingen ny sj\u00e4lvbiografi (av mannen jag gjorde l\u00e4ngre intervju med i samband med\u00a0P\u00e5kl\u00e4daren\u00a0<\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater). Ist\u00e4llet en hedonistisk lovs\u00e5ng till livet han varit med om, fr\u00e5n fotbollsmatcher\u00a0 och matin\u00e9er i ungdomen, \u00f6ver musikens sk\u00f6nhet och tankar om Shakespeare, till gourmetm\u00e5ltider, matematiska ber\u00e4kningar och kvantfysik.\u00a0 Hugskotten f\u00e5r intrigen att b\u00e5gna. Underligt och dr\u00e5pligt att l\u00e4sa. O\u00f6verstiglig utmaning att dramatisera? Jo f\u00f6rvisso, men b\u00e4st l\u00e4mpad f\u00f6r uppdraget \u00e4r hans gode v\u00e4n C O Evers.\u00a0 Kommer ih\u00e5g att\u00a0 den mycket produktive dramatikerns telefonsamtal, var ett st\u00e5ende inslag n\u00e4r Wollter hade radioprogram i P4.<\/p>\n

Vi sitter p\u00e5 b\u00e4nkar l\u00e4ngs scenens l\u00e5ngsidor, vilket inneb\u00e4r att sk\u00e5despelarna beh\u00f6ver vrida p\u00e5 sig n\u00e4r de agerar kring mittpunkten. Scenografin \u00e4r sparsam med utplacerade\u00a0 trekantiga platspallar. De fungerar som ljusk\u00e4llor.\u00a0 Scenens \u00f6vriga sidor avgr\u00e4nsas\u00a0 av ramper motsvarande flera d\u00e4ck p\u00e5 ett fartyg med reling. En svartvit film fr\u00e5n en v\u00e4g i ett vintrigt \u00f6de landskap, placerar oss i den milj\u00f6 varifr\u00e5n intrigen rullas upp. Det \u00e4r frestande att anv\u00e4nda P\u00e5 sp\u00e5ret – terminologi. Vi \u00e5ker fr\u00e5n hus i Bohusl\u00e4ns sk\u00e4rg\u00e5rd, tar oss till Uddevalla sjukhus. Via buss utan hjul p\u00e5 parkeringsplatsen utanf\u00f6r med\u00a0 magiska speglars hj\u00e4lp, hamnar Han och sedermera Hon, i en sorts f\u00f6rstadium till limbo. Geografiskt befinner vi oss p\u00e5 en karg \u00f6 l\u00e5ngt norr\u00f6ver, bland omt\u00e4nksamma \u00f6ppna varelser. H\u00e4r bor l\u00e4raren Big Foot (Hans Brorson), vars\u00a0 livsl\u00e5nga k\u00e4rlek till ALS-drabbade Polacken (Sergej Merkusjev) \u00e5terber\u00e4ttas av b\u00e5da parter. Polacken och Hon har i sin tur, ett gemensamt f\u00f6rflutet\u00a0 till sj\u00f6ss.\u00a0 L\u00e5ter det r\u00f6rigt? Sl\u00e4pp logiken!\u00a0 Hugskotten \u00e4r legio i en virvlande fantasy med flashbacks.\u00a0 Att ha koll p\u00e5 hur allt h\u00e4nger ihop \u00e4r av underordnad betydelse.. Wollter\/ Evers vill uppmana oss till\u00a0 carpe diem, oavsett om obevekliga signaler fr\u00e5n d\u00f6dsriket \u00e4r akuta. Och de blundar varken f\u00f6r ondska eller sm\u00e4rta.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Vill p\u00e5st\u00e5 att regiss\u00f6ren f\u00e5tt ihop teman och tr\u00e5dar f\u00f6rtr\u00e4ffligt, fast han g\u00e4rna hade f\u00e5tt f\u00f6rl\u00e4nga upps\u00e4ttningen en kvart. Hade \u00f6nskat\u00a0 att Monnikhof broderat ut mer konturer i birollerna. Aprop\u00e5 handarbete, bibringas vi en hisnande utr\u00e4kning av den d\u00f6ende huvudpersonen. Sven Wollter, vars sorti fr\u00e5n tiljorna skedde h\u00e4rom \u00e5ret med bejublade\u00a0Driving Miles,\u00a0<\/em>m\u00e5ste betecknas som stor musik\u00e4lskare. Det m\u00e4rks i romanen. Vad som fick plats i\u00a0R\u00f6ntgenbilden av en groda,\u00a0<\/em>\u00e4r Lars Gullins barytonsax j\u00e4mte betagande s\u00e5ng fr\u00e5n Frank Sinatra, Al Green och Janis Joplin.\u00a0 Den allt annat \u00e4n livstr\u00f6tte Wollter medverkar i inspelad version. Han deklamerar hundra \u00e5r gamla, h\u00f6gst\u00e4mda\u00a0 strofer av finlandssvensk d\u00f6dssjuk poet. Dessa rader ing\u00e5r mig veterligen inte i romanen.<\/p>\n

Ingvar \u00d6rner \u00e4r idealisk som Wollters envisa ink\u00e4nnande alter ego(?). Har sett \u00d6rner i \u00e5tskilliga roller hos Teater Trixter med liknande framtoning. Frejdigt ifr\u00e5gas\u00e4ttande och sorgset k\u00e4rleksfull \u00e4r hans hustru, som spelas av Annika Nordin i snickarbyxor.\u00a0 Paret agerar mot varandra och publiken, genom samarbete p\u00e5 ett engagerat s\u00e4tt. Mestadels befinner sig deras karakt\u00e4rer p\u00e5 olika, fast n\u00e4rliggande frekvenser. N\u00e5gra g\u00e5nger m\u00f6ts de \u00f6msint. Hans Brorson \u00e4r mest k\u00e4nd fr\u00e5n Masthuggsteatern intill. Blev f\u00f6rtjust i hans \u00e5terh\u00e5llsamma klarg\u00f6rande spelstil, medan flitige Sergej Merkusjevs gestalter alltid antar intensiva skepnader. Den hypnotiskt anstrukna diktionen suger sig fast. Han \u00e4r ruggigt bra p\u00e5 att borra i repliker,\u00a0 med exakta pauser och tonh\u00f6jd. Men i denna upps\u00e4ttning blir han- i likhet med m\u00e5nga andra g\u00e5nger – typecastad.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foton Peter Lloyd   R\u00f6ntgenbilden av en groda Premi\u00e4r 9\/3 2018 Manus:\u00a0C O Evers (inspirerat av Sven Wollters roman Hon, han och d\u00f6den) Regi, scenografi och kostym:\u00a0Geir Olde Monnikhof Ljus:\u00a0Miranda B Wikstr\u00f6m Ljud:\u00a0Bj\u00f6rn Knutsson Koreografi:\u00a0Frei von Fr\u00e4\u00e4hsen Film:\u00a0Lena Lahti I rollerna:\u00a0Invar \u00d6rner, Annika Nordin, Hans Brorson och Sergej Merkusjev. Spelas till och med 29\/4 p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-116431","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116431","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116431"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116431\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116459,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116431\/revisions\/116459"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116431"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116431"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116431"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}