{"id":116403,"date":"2018-03-10T12:46:30","date_gmt":"2018-03-10T11:46:30","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116403"},"modified":"2018-03-10T12:46:30","modified_gmt":"2018-03-10T11:46:30","slug":"teaterkritik-besok-av-en-gammal-dam-med-marie-goranzon","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116403","title":{"rendered":"Teaterkritik: Bes\u00f6k av en gammal dam med Marie G\u00f6ranzon"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Bengt Wanselius<\/figcaption><\/figure>\n

Bes\u00f6k av en gammal dam<\/strong>
\nAv Friedrich D\u00fcrrenmatt
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Britt G Hallqvist
\nRegi: Katrine Wiedemann
\nScenografi och kostym: Maja Ravn
\nLjus: Mats \u00d6hlin
\nLjud: Kristian Oscarsson
\nMaskdesign: Sara Lycke och Maria Reis
\nPremi\u00e4r 9 mars 2018 p\u00e5 Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern Stockholm<\/p>\n

En skr\u00e4mmande ber\u00e4ttelse om vad m\u00e4nniskor kan f\u00f6rm\u00e5s att g\u00f6ra f\u00f6r v\u00e4lf\u00e4rden, f\u00f6r att f\u00e5 ett lyxliv och pengar. Den ikoniska svenska sk\u00e5despelerskan Marie G\u00f6ranzon debuterar p\u00e5 Stockholms stadsteaters stora scen i en grym och absurd skildring av hur m\u00e4nniskor i grupp kan f\u00f6rm\u00e5 sig till att utf\u00f6ra de mest grymma handlingar. En skildring av hur vanliga hyggliga medborgare till och med kan beg\u00e5 mord i grupp f\u00f6r att r\u00e4dda ett v\u00e4lm\u00e5ende liv.<\/p>\n

Marie G\u00f6ranzon spelar miljard\u00e4rskan Claire Zachanassian som efter 45 \u00e5r \u00e5terv\u00e4nder i stor stil till sin solkiga lilla barndomsstad. Hon tas emot av borgm\u00e4staren och stadens f\u00f6rn\u00e4msta inv\u00e5nare som haft ett m\u00f6te d\u00e4r de beslutat att herr Ill, som har hennes ungdomsk\u00e4rlek n\u00e4r hon bodde i staden, ska fl\u00f6rta med henne f\u00f6r att f\u00f6rm\u00e5 henne att sponsra staden som \u00e4r n\u00e4st intill bankrutt. Claire \u00e4r dock inte s\u00e5 l\u00e4ttlurad. Hon har skinn p\u00e5 n\u00e4san och \u00e4r ute efter h\u00e4mnd. Hon lovar staden en miljard, p\u00e5 ett villkor. Hon kr\u00e4ver h\u00e4mnd p\u00e5 herr Ill. Han \u00f6vergav henne n\u00e4r de var unga och han gjort henne med barn. Claire kr\u00e4ver att n\u00e5gon av stadens inv\u00e5nare ska d\u00f6da herr Ill.<\/p>\n

Spontant, direkt, s\u00e4ger borgm\u00e4staren och alla inv\u00e5nare nej. De kan inte beg\u00e5 brott, de kan inte d\u00f6da, f\u00f6r att f\u00e5 pengar. Sakta men s\u00e4kert b\u00f6rjar medborgarna \u00e4nd\u00e5 att utnyttja m\u00f6jligheten till en b\u00e4ttre tillvaro. De b\u00f6rjar handla p\u00e5 kredit och b\u00f6rjar v\u00e4nja sig vid att ha tillg\u00e5ng till pengar. <\/p>\n

Regiss\u00f6ren Katrine Wiedemann har valt att f\u00f6rl\u00e4gga scenen som en cirkusscen med publik p\u00e5 b\u00e5da sidor och att l\u00e5ta sk\u00e5despelarna agera som typer, schabloner, ist\u00e4llet f\u00f6r m\u00e4nskliga karakt\u00e4rer. Jag tycker dramat f\u00f6rlorar p\u00e5 det. Handlingen \u00e4r s\u00e5 skr\u00e4mmande att det fungerar inte riktigt att g\u00f6ra det till en komedi och det m\u00e4rks genom att det inte kommer s\u00e5 mycket skratt fr\u00e5n premi\u00e4rpubliken. Det \u00e4r mer ett drama, men f\u00f6r att fungera borde karakt\u00e4rerna f\u00e5 djup. <\/p>\n

Det \u00e4r synd att ha Marie G\u00f6ranzon tillsammans med flera ur den svenska sk\u00e5despelareliten p\u00e5 scen och \u00e4nd\u00e5 f\u00e5r de inte agera mer \u00e4n som klich\u00e9er. Jag t\u00e4nker att regiss\u00f6ren gjort detta som ett medvetet val f\u00f6r att det ska handla om vad gruppen m\u00e4nniskor kan f\u00f6rm\u00e5s g\u00f6ra och att det inte skulle handla om de enskilda individerna. Men trots det \u00e4r varenda en i gruppen en unik individ. Att ta steget och agera med gruppen bygger \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 att varje individ gjort en inre resa. Jag tror iscens\u00e4ttningen hade vunnit p\u00e5 att vi kommit n\u00e5gra karakt\u00e4rer n\u00e4rmare. Ocks\u00e5 Marie G\u00f6ranzons Claire \u00e4r f\u00f6r ensidigt skildrat. Tvekar hon aldrig inf\u00f6r att hennes ungdomsk\u00e4rlek ska d\u00f6das?<\/p>\n

Den schweiziske f\u00f6rfattaren Friedrich D\u00fcrrenmatt skrev dramat 1956 (tyska: Der Besuch der alten Dame). Filmen Bes\u00f6ket fr\u00e5n 1964, med Ingrid Bergman i huvudrollen, bygger l\u00f6st p\u00e5 pj\u00e4sen. Likas\u00e5 filmen Hy\u00e8nes fr\u00e5n 1992 i regi av Djibril Diop Mamb\u00e9ty. Skildringen av det v\u00e5ld som f\u00f6rtryck som m\u00e4nniskor i grupp kan utf\u00f6ra tillsammans \u00e4r om m\u00f6jligt \u00e4nnu mer aktuellt idag. Att en stor grupp m\u00e4nniskor kan f\u00f6rm\u00e5s att beg\u00e5 mord har h\u00e4nt m\u00e5nga g\u00e5nger genom historien, inte bara nazisterna har utrotat m\u00e4nniskor, \u00e4n idag upprepas det: se bara vad IS och andra fundamentalistiska islamistiska grupper \u00e4r beredda att g\u00f6ra och g\u00f6r. Jag ser ocks\u00e5 ber\u00e4ttelsen som en metafor f\u00f6r hur nutidens m\u00e4nniska f\u00f6r sin v\u00e4lf\u00e4rds och bekv\u00e4ma tillvaros skull \u00e4r beredd att ta d\u00f6d p\u00e5 v\u00e5r jord.<\/p>\n

Fakta om regiss\u00f6ren fr\u00e5n ett pressmeddelande:
\nDanska regiss\u00f6ren Katrine Wiedemann har haft stora framg\u00e5ngar med sina egensinniga tolkningar av klassiker, p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern har hon bland annat satt upp Peer Gynt med Magnus Krepper i titelrollen (2012) och Hamlet med Gustaf Skarsg\u00e5rd (2009). I Sverige har hon \u00e4ven uppm\u00e4rksammats f\u00f6r Romeo och Julia (2002) i samarbete med Cirkus cirk\u00f6r som spelades p\u00e5 Elverket och Havsfruen (2005) i samarbete med Teater Kaleidoskop.<\/p>\n

\u2013 Jag har alltid velat s\u00e4tta upp Bes\u00f6k av en gammal dam, den \u00e4r s\u00e5 oerh\u00f6rt aktuell idag trots att den \u00e4r skriven i en helt annan tid! Fokus p\u00e5 maktbalansen mellan k\u00f6n, kapitalismens kraft, pressens makt, etc \u2013 den k\u00e4nns sj\u00e4lvklar att s\u00e4tta upp just nu, just i Stockholm. I Durrenmatts universum finns den mest groteska humorn och de svarta st\u00e4mningarna sida vid sida, det \u00e4r ett universum som st\u00e4ller oss m\u00e5nga relevanta fr\u00e5gor idag, s\u00e4ger Katrine Wiedemann.<\/p>\n

I rollerna:<\/strong>
\nClaire Marie G\u00f6ranzon
\nIll Dan Ekborg
\nIlls fru Kirsti Stub\u00f8
\nIlls dotter Lotti T\u00f6rnros
\nIlls son Pablo Leiva Wenger
\nBorgm\u00e4staren Allan Svensson
\nPr\u00e4sten Gerhard Hoberstorfer
\nL\u00e4raren Samuel Fr\u00f6ler
\nDoktorn Leonard Terfelt
\nPolisen, domaren Ulf Eklund
\nJournalisten Tim Dillman
\nSwing Henrik Hellstr\u00f6m och Sylvia Rauan<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Bes\u00f6k av en gammal dam Av Friedrich D\u00fcrrenmatt \u00d6vers\u00e4ttning: Britt G Hallqvist Regi: Katrine Wiedemann Scenografi och kostym: Maja Ravn Ljus: Mats \u00d6hlin Ljud: Kristian Oscarsson Maskdesign: Sara Lycke och Maria Reis Premi\u00e4r 9 mars 2018 p\u00e5 Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern Stockholm En skr\u00e4mmande ber\u00e4ttelse om vad m\u00e4nniskor kan f\u00f6rm\u00e5s att g\u00f6ra f\u00f6r v\u00e4lf\u00e4rden, f\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12285,4955,5420,12288,7643,12289],"class_list":["post-116403","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-recension","tag-scenkonst","tag-stockholms-stadsteater","tag-teater","tag-teaterkritik","tag-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116403","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116403"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116403\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116419,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116403\/revisions\/116419"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116403"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116403"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116403"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}