{"id":116392,"date":"2018-03-09T16:26:56","date_gmt":"2018-03-09T15:26:56","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116392"},"modified":"2018-03-09T16:26:56","modified_gmt":"2018-03-09T15:26:56","slug":"teaterkritik-katitzi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116392","title":{"rendered":"Teaterkritik: Katitzi"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Markus G\u00e5rder<\/figcaption><\/figure>\n

Katitzi<\/strong>
\nAv Katarina Taikon
\nDramatisering Emma Brostr\u00f6m
\nRegi Mia Winge
\nScenografi Torulf Wetterrot
\nKostym o mask Maria Moberg
\nLjus Ann-Marie Fritiofsson
\nMusik Dijle Neva
\nLjud Susanne Brandin
\nStockholms stadsteater i V\u00e4llingby, premi\u00e4r den 8 mars 2018<\/p>\n

Katarina Taikon (1932-1995) k\u00e4mpade f\u00f6r romernas lika r\u00e4ttigheter i Sverige. Som en del i den kampen skrev hon b\u00f6ckerna om Katitzi f\u00f6r barn och ungdomar. B\u00f6ckerna som blev mycket \u00e4lskade i Sverige, handlar om hennes liv fr\u00e5n 7-\u00e5rs\u00e5ldern upp till \u00f6vre ton\u00e5ren. M\u00e5nga som har l\u00e4st n\u00e5gon eller n\u00e5gra av hennes sj\u00e4lvbiografiska b\u00f6cker har beskrivit dem som en \u00f6gon\u00f6ppnare.<\/p>\n\"\"\n

I den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen startar handlingen n\u00e4r Katitzi \u00e4r 7 \u00e5r och h\u00e4mtas hem till familjen fr\u00e5n det barnhem hon varit p\u00e5 i tv\u00e5 \u00e5r. Men livet blir inte l\u00e4tt. Pappans nya fru, Tanten, g\u00f6r livet sv\u00e5rt f\u00f6r henne. Att pappan och hennes syskon \u00e4lskar henne r\u00e4cker inte. Och samh\u00e4llet \u00e4r h\u00e5rt mot romer. N\u00e5gra dagar eller veckor p\u00e5 en plats sedan blir de bortk\u00f6rda av kommun och grannar. Kampen f\u00f6r att f\u00e5 g\u00e5 till skolan eller dr\u00f6mmen om en l\u00e4genhet \u00e4r ren utopi. N\u00e4r brodern s\u00f6ker arbete vill de ha betyg att han har kunskap att laga bilar. – Jag har ju den kunskapen h\u00e4r , s\u00e4ger han och r\u00e4cker fram sina h\u00e4nder. F\u00f6rest\u00e4llningen skildrar Katitzis liv som ung och de of\u00f6rr\u00e4tter hon och hennes familj f\u00e5r utst\u00e5.<\/p>\n

I slutet f\u00e5r vi se att hon kommer till insikt om att hon skall k\u00e4mpa f\u00f6r att bli accepterad som alla andra m\u00e4nniskor. Att hon skall vara stolt \u00f6ver att vara rom. Parallellt med den unga Katitzi upptr\u00e4der den vuxna f\u00f6rfattande Katitzi p\u00e5 scenen som svarande och kommenterande. Mycket v\u00e4ltalig och stridbar s\u00e5 man f\u00f6rst\u00e5r att hennes egen kamp har lyckats.<\/p>\n

Eftersom f\u00f6rest\u00e4llningen v\u00e4nder sig till en familjepublik och unga \u00f6ver \u00e5tta \u00e5r s\u00e5 kan den var informativ om ett Sverige som fanns f\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan. Handlingen motsvarar mina f\u00f6rv\u00e4ntningar men bjuder inte p\u00e5 n\u00e5gra \u00f6verraskningar. Romerna \u00e4r osannolikt goda och omgivningen hatfull eller v\u00e4lvilligt nedl\u00e5tande. Det \u00e4r mycket sorger p\u00e5 scenen och mycket spring och h\u00e4ftiga utfall. Systern Rosas f\u00f6rtvivlan blir den man k\u00e4nner mest f\u00f6r och den st\u00e4ndigt hostande pappa Taikon. En hedersman som inte bara lider av samh\u00e4llets f\u00f6rtryck utan \u00e4ven har gift sig med en elak svensk kvinna som f\u00f6rtrycker hela familjen. Att sk\u00e5despelarna spelar flera roller k\u00e4nns naturligt men att det \u00e4r tv\u00e5 Katitzi p\u00e5 scenen tar bort lite av trov\u00e4rdigheten i historien.<\/p>\n\"\"\n

Kulisserna \u00e4r baracker i olika f\u00e4rger av korrigerad pl\u00e5t d\u00e4r luckor \u00f6ppnas och sl\u00e5s igen. Den scenografin f\u00f6r inte tanken till ett husvagnsl\u00e4ger men allt sker i ett disigt gr\u00e5tt ljus som p\u00e5 ett dimmigt f\u00e4lt. Det \u00e4r inte mycket som lyfter fram romsk kultur p\u00e5 scen. Kanske f\u00f6r att undvika klich\u00e9er men det g\u00f6r ocks\u00e5 att pj\u00e4sen blir lite utsl\u00e4tad. Om man skall vara stolt \u00f6ver att vara rom vill man se lite mer av den romska kulturen. N\u00e4r pappan s\u00e4ger: \u201dVi \u00e4r ett modernt folk, vi har inga nationella gr\u00e4nser\u201d k\u00e4nner man stoltheten.<\/p>\n

Jag g\u00e5r fr\u00e5n teatern och funderar p\u00e5 vad man hade f\u00f6r intentioner med pj\u00e4sen.<\/p>\n

Medverkande:
\nUng Katitzi: Siham Shurafa
\nVuxna Katarina\/Mam\u00ed: Meliz Karlge
\nRosa m fl: Linda Kunze
\nPaul m fl: Danne Dahlin
\nPappa Taikon m fl: Isa Aqouifia
\nSiv-Tanten m fl: Aja Rodas<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Katitzi Av Katarina Taikon Dramatisering Emma Brostr\u00f6m Regi Mia Winge Scenografi Torulf Wetterrot Kostym o mask Maria Moberg Ljus Ann-Marie Fritiofsson Musik Dijle Neva Ljud Susanne Brandin Stockholms stadsteater i V\u00e4llingby, premi\u00e4r den 8 mars 2018 Katarina Taikon (1932-1995) k\u00e4mpade f\u00f6r romernas lika r\u00e4ttigheter i Sverige. Som en del i den kampen skrev hon b\u00f6ckerna […]<\/p>\n","protected":false},"author":56,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[543,12285,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-116392","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-barnteater","11":"tag-recension","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teater","14":"tag-teaterkritik","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116392","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/56"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116392"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116392\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116398,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116392\/revisions\/116398"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116392"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116392"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116392"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}