{"id":116318,"date":"2018-03-07T02:09:39","date_gmt":"2018-03-07T01:09:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116318"},"modified":"2018-03-07T12:26:24","modified_gmt":"2018-03-07T11:26:24","slug":"valgjort-om-vandpunkter-som-att-jag-ska-bestiga-mount-everest-pa-tio-minuter-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116318","title":{"rendered":"V\u00e4lgjort om v\u00e4ndpunkter – Som att jag ska bestiga Mount Everest p\u00e5 tio minuter Backa Teater"},"content":{"rendered":"

Som att jag ska bestiga Mount Everest p\u00e5 tio minuter<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Ola Kjelbye<\/p>\n

Premi\u00e4r 23\/2 2018<\/p>\n

Av:\u00a0<\/strong>Johanna Larsson, Kristina Ros\u00a0 (initiativtagare Anna Harling, Elin Bornell)<\/p>\n

Regi: <\/strong>Johanna Larsson<\/p>\n

Scenografi & kostym: <\/strong>Linda Wallgren<\/p>\n

Intervjuer: <\/strong>Ylva M\u00e5rtens<\/p>\n

Komposit\u00f6rer: <\/strong>Niclas Ericsson, Mats Nahlin och Emma Nordenstam<\/p>\n

Musiker: <\/strong>Mats Nahlin och Niclas Ericsson<\/p>\n

Spelas p\u00e5 Backa Teater Lindholmen Hisingen till och med 17\/5<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningens l\u00e4ngd c:a 85 min\u00a0 , Fr\u00e5n 10 \u00e5r<\/p>\n

Jag s\u00e5g upps\u00e4ttningen matin\u00e9tid 3\/3 d\u00e5 det var stor \u00e5ldersspridning, fr\u00e5n pension\u00e4rer till deras barnbarn. Vad vi ser \u00e4r inte en linj\u00e4r pj\u00e4s med tidsaxel, utan en redog\u00f6relse f\u00f6r\u00a0 svaren p\u00e5 en specifik fr\u00e5ga.\u00a0 Fr\u00e5gan till m\u00e5lgruppen 10-12 \u00e5ringar: Kan du ber\u00e4tta om n\u00e5gon h\u00e4ndelse som haft avg\u00f6rande betydelse i ditt liv, n\u00e5got som inneburit att livet f\u00f6r\u00e4ndrats? Vi h\u00f6r den intervjuande reportern ge exempel, p\u00e5 vad hon kallar v\u00e4ndpunkter.\u00a0 Resultatet fr\u00e5n workshops med cirka 160 barn och arton djupintervjuer av frilansjournalisten Ylva M\u00e5rtens utg\u00f6r r\u00e5materialet. Dessa kollektiva erfarenheter kan s\u00e4gas forma ett tv\u00e4rsnitt av G\u00f6teborg av idag.\u00a0 Titelns drastiska metafor \u00e4r naturligtvis h\u00e4mtad fr\u00e5n\u00a0 ett av intervjusvaren.\u00a0 Fyra sk\u00e5despelare redovisar i ord och handling vad barnen ber\u00e4ttat.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna\u00a0 m\u00f6ter oss i foaj\u00e9n, De kommer i k\u00e4ngor, raggsockar, och varna tr\u00f6jor. V\u00e5ra ledsagare \u00e4r utrustade med walkie-talkies.\u00a0 Tar p\u00e5 sig\u00a0 bl\u00e5a dunjackor, varvid de eskorterar publiken gruppvis in i salongen. I g\u00e5ngtunneln bl\u00e5ser det och \u00e4r dimmigt. Vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till ett t\u00e4ltl\u00e4ger p\u00e5 h\u00f6g h\u00f6jd,\u00a0 h\u00e4nvisas vid framkomsten till b\u00e4nkar utplacerade i helcirkel.\u00a0 Vi sitter i\u00a0 vindskydd och framf\u00f6r oss finns\u00a0 stenbumlingar.\u00a0 Uppsp\u00e4nda p\u00e5 linor h\u00e4nger f\u00e4rgglada flaggor, eller\u00a0 snare\u00a0 tyglappar med barnens formuleringar nedskrivna.\u00a0 Den otympliga inspelningsapparaturen som sk\u00e5despelarna v\u00e4xlar om att b\u00e4ra, \u00e4r ytterligare\u00a0 v\u00e4sentlig rekvisita.<\/p>\n

L\u00e4ngst bort sett fr\u00e5n ing\u00e5ngen har de tv\u00e5 p\u00e5p\u00e4lsade musikerna slagit l\u00e4ger.\u00a0 Piano, vibrafon och flygelhorn \u00e4r n\u00e5gra av deras instrument. Den st\u00e4mningsm\u00e4ttade musiken b\u00e4ddar in och ger associationer, f\u00f6rutom att ackompanjera tv\u00e5 s\u00e5nger skrivna av Emma Nordenstam. Att kunna\u00a0 f\u00e5nga uppm\u00e4rksamheten hos ung publik, \u00e4r n\u00e5got av Backa Teaterns varum\u00e4rke. Man kommer n\u00e4ra, har avpassat tilltal, befinner sig p\u00e5 r\u00e4tt niv\u00e5.\u00a0 Men teamet har gjort det sv\u00e5rt f\u00f6r sig denna g\u00e5ng.\u00a0 Har skaffat sig en\u00a0 utmaning, om\u00f6jlig att l\u00f6sa till hundra procent. Syftar p\u00e5 att kvartetten p\u00e5 scen\u00a0 konstant m\u00e5ste vrida p\u00e5 huvudet. \u00c4nd\u00e5 missar jag att uppfatta somliga repliker och ansiktsuttryck.<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Ola Kjelbye<\/p>\n

Vad \u00e4r det f\u00f6r v\u00e4ndpunkter som delges?\u00a0 N\u00e5gra \u00e4mnen som M\u00e5rtens – k\u00e4nd fr\u00e5n program i P1 som riktade sig till barn –\u00a0 h\u00e5vade in med sin\u00a0 vana intervjuteknik: M\u00e5ng\u00e5rig m\u00f6dosam flykt undan krig,\u00a0 hur avundsjuka yttrar sig n\u00e4r syskon f\u00f6ds, familjen ska flytta, hierarkier i klassen vars f\u00f6rtryck lyckligtvis uppl\u00f6ses,\u00a0 rymma hemifr\u00e5n n\u00e4r frustrerad mamma anv\u00e4nder v\u00e5ld\u00a0 samt om f\u00f6rdelen med att befinna sig i klungan n\u00e4r den ”l\u00f6mska” puberteten tar kroppen i besittning.\u00a0 Sk\u00e5despelarna hoppar blixtsnabbt in i skissartade roller. Byter st\u00e4ndigt perspektiv oavsett \u00e5lder och k\u00f6n. Lustigt nog har ensemblen viss slagsida, i och med att den inneh\u00e5ller tre kvinnor och en man.\u00a0 Kanske d\u00e4rf\u00f6r en av musikerna blir haffad att vara med i en kortare scen.<\/p>\n

Verkade som om de duktiga akt\u00f6rerna kunde h\u00e5lla uppe intresset hos l\u00e4gsta \u00e5ldersgruppen. Ibland \u00f6kade intensiteten och en del effekter bidrog nog.\u00a0 Scenografin var sp\u00e4nnande och fantasifull. Och att krypa in i t\u00e4lt eller potta kula har sin charm.\u00a0 Prisade Backa Teater jobbar aktivt med representation och m\u00e5ngfald. St\u00e4mmer min minnesbild, pratade \u00e5tminstone Alejandra Goic flera spr\u00e5k. Replikerna p\u00e5 spanska och syrianska(?) \u00f6versattes inte, utan sammanhanget fick f\u00f6rklara. Vid ett par tillf\u00e4llen tycker jag, att ord fr\u00e4mmande f\u00f6r mellanstadieelever h\u00f6rdes, s\u00e5som attityd och tillg\u00e4nglighet.\u00a0 Missuppfattning av mig, ord lagda i barns mun eller avancerat ordf\u00f6rr\u00e5d?<\/p>\n

Fascinerande att ta del av unga reflekterande r\u00f6ster. Lika fascinerande att h\u00f6ras deras uttolkare f\u00f6rmedla och se hur de gestaltade olikartad problematik.\u00a0 Kvartetten bottnade definitivt i sina flyktiga karakt\u00e4rer. Hade g\u00e4rna varit flugan p\u00e5 v\u00e4ggen, n\u00e4r de tv\u00e5ngskommenderade bes\u00f6karna p\u00e5 skoltid, diskuterar med sin l\u00e4rare om vad de f\u00e5tt f\u00f6r tankar.\u00a0 Efter f\u00f6rest\u00e4llningen eskorteras vi igen, samtidigt h\u00f6rs som ett appendix\u00a0 avsnitt ur de autentiska historierna ur h\u00f6gtalare.<\/p>\n

Sk\u00e5despelare:\u00a0<\/strong>Elin Bornell, Alejandra Goic, Anna Harling och Ramtin Parvaneh<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Som att jag ska bestiga Mount Everest p\u00e5 tio minuter Foto Ola Kjelbye Premi\u00e4r 23\/2 2018 Av:\u00a0Johanna Larsson, Kristina Ros\u00a0 (initiativtagare Anna Harling, Elin Bornell) Regi: Johanna Larsson Scenografi & kostym: Linda Wallgren Intervjuer: Ylva M\u00e5rtens Komposit\u00f6rer: Niclas Ericsson, Mats Nahlin och Emma Nordenstam Musiker: Mats Nahlin och Niclas Ericsson Spelas p\u00e5 Backa Teater Lindholmen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-116318","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116318","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116318"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116318\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116329,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116318\/revisions\/116329"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116318"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116318"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116318"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}