![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/stockholmsdjur-300x221.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Stockholmsdjur<\/strong> Det handlar om djur i v\u00e5r huvudstad, men ur deras perspektiv. De har det lite till mans som vi m\u00e4nniskor ibland. Kanske \u00e4r det enbart ett djuriskt s\u00e4tt att kritisera eller driva med hur ironiskt m\u00e4nskligheten har det. F\u00f6r det \u00e4r ju s\u00e5 att v\u00e5ra liv kan f\u00e5 s\u00e5 konstiga perspektiv ibland i en v\u00e4rld som kr\u00e4ver att vi alla \u00e4r huvudrollsinnehavare i samma livsspel. Fast i slut\u00e4ndan handlar det ju om ”\u2026vem som orkar simma motstr\u00f6ms vid Operan\u2026” och inte att vi m\u00e5ste ”d\u00f6 f\u00f6r Skansen\u2026”<\/p>\n Trots att vi bor i en huvudstad s\u00e5 finns det ju ett och annat djur som r\u00f6r sig fritt. I den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00e5r vi m\u00f6ta allt fr\u00e5n en poetisk ledhund, en hyfsat n\u00f6jd ko som bor p\u00e5 Skansen och till en b\u00e4verfamilj med \u00e4ktenskaps- och barnuppfostrings problem. De uts\u00e4tts dessutom av m\u00e4klare, coacher och separationer, som ifr\u00e5gas\u00e4tter deras val, engagemang, k\u00e4rleksliv och marknadsv\u00e4rde.<\/p>\n Att vara tre sk\u00e5despelare och ha s\u00e5 m\u00e5nga roller kr\u00e4ver sin sk\u00e5despelare. Jag kan inget annat \u00e4n k\u00e4nna stor beundran \u00f6ver den f\u00f6rm\u00e5ga till snabba byten, inlevelsef\u00f6rm\u00e5ga och h\u00f6ga tempo med r\u00e4tt energi vid r\u00e4tt tillf\u00e4lle. Att dessutom l\u00e5ta m\u00e4n och kvinnor spela olika genus, ger ocks\u00e5 h\u00e4rlig brytning med det traditionella och friskar upp v\u00e5ra tolkningsutrymmen. I fablernas v\u00e4rld verkar dock allt tack och lov allting vara m\u00f6jligt.<\/p>\n Scenografin var kanske inte det mest \u00f6ronbed\u00f6vade under f\u00f6rest\u00e4llningen, \u00e4ven om information kring djurarters ursprung och beteende gav snygga \u00f6verg\u00e5ngar fr\u00e5n ett djurs ber\u00e4ttelse till ett anats. D\u00e4remot var kostymerna i all sin enkelhet ofta v\u00e4ldigt roliga eller kloka och de enskilda djurens kroppsspr\u00e5k tr\u00e4ffs\u00e4kra. Det finns s\u00e5 mycket h\u00e4rligt att l\u00e4ra sig fr\u00e5n v\u00e5r fauna som hade tagits v\u00e4l tillvara. <\/p>\n Manuset k\u00e4ndes som en stark blandning mellan satir och ironi. Olika delar av samh\u00e4llsapparaten fick sin ”k\u00e4ngor”, samtidigt som djurarterna fick anamma allm\u00e4nm\u00e4nskliga brister och f\u00f6rtecken. Mest inspirerad borde vi m\u00e4nniskor bli kring den k\u00e4rlek som v\u00e4xte fram mellan skilda arter. Djuren gav varandra chanser, som f\u00e5 m\u00e4nniskor skulle ge varandra. Trots att elementen talar emot oss ibland finns det ju aldrig n\u00e5gon urs\u00e4kt att inte vilja \u00e4lska om chansen ges. Det \u00e4r ju n\u00e4stan djurpl\u00e5geri att s\u00e4ga nej.<\/p>\n Jag kommer aldrig mer att kunna se p\u00e5 en svan vid Operan utan att undra hur hens k\u00e4rleksliv berikar eller om \u00e5tr\u00e5n finns p\u00e5 annat h\u00e5ll. En sak har svanarna l\u00e4rt mig som jag plockar med i livets ryggs\u00e4ck och det \u00e4r att man inte ska var ”\u2026 kortsiktig i sina njutningar \u2026”<\/p>\n Medverkande p\u00e5 scen Henrik Bergstr\u00f6m, David Book och Johanna Rane<\/p>\n
\nManus David Book
\nRegi och visuellt utformande Ensemblen
\nTeknik Robin Auoja, Mika Knutsson, Alvin Lilliestierna och Tommy Lindstr\u00f6m
\nParterren Teatern p\u00e5 Stadsteaterns Fri scen Kilen, 5 mars 2018<\/p>\n