{"id":116246,"date":"2018-03-05T15:44:50","date_gmt":"2018-03-05T14:44:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116246"},"modified":"2018-03-05T15:44:50","modified_gmt":"2018-03-05T14:44:50","slug":"teaterkritik-ilya-en-seg-minnesforlust-utan-klarhet-med-ett-forlorat-barn-i-centrum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116246","title":{"rendered":"Teaterkritik: Ilya – En seg minnesf\u00f6rlust utan klarhet med ett f\u00f6rlorat barn i centrum"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Bengt Wanseliu<\/figcaption><\/figure>\n

Ilya<\/strong>
\nManus och regi Lars Rudolfsson
\nMusik Frida Hyv\u00f6nen
\nScenografi Robin Wagner
\nKostym Kersti Vitali Rudolfsson
\nLjus Linus Fellbom
\nLjud Camilla N\u00e4ssstr\u00f6m, Johan Ehn
\nStockholms stadsteater, f\u00f6rest\u00e4llning s\u00f6ndagen den 4 mars 2018 (urpremi\u00e4r 2 mars 2018)<\/p>\n

N\u00e4r livet krisar, n\u00e4r allt g\u00e5r \u00e5t skogen och vi tappar fotf\u00e4stet, s\u00e5 \u00e4r vi i Sverige inlindade i en falsk f\u00f6rhoppning. Vi tror villkorsl\u00f6st att n\u00e4ra, k\u00e4ra eller samh\u00e4llet kliver in och reder upp allt \u00e5t oss. Vi tror att om vi g\u00e5r till polisen s\u00e5 kan de l\u00f6sa alla brott, v\u00e4nder vi oss till sociala myndigheter s\u00e5 f\u00f6rsvaras de v\u00e4rnl\u00f6sa och g\u00e5r jag hem s\u00e5 kan n\u00e5gon krama mig lugn och lycklig igen. Vi gl\u00f6mmer de m\u00e4nskliga faktorerna, det m\u00f6rka i oss och att varje m\u00e4nniska trots allt st\u00e5r sig sj\u00e4lv n\u00e4rmast. Ingenting \u00e4r fullkomlig eller perfekt, framf\u00f6rallt inte n\u00e4r det krisar.<\/p>\n

Mary hamnar p\u00e5 en polisstation och har tappat minnet. Hon minns enbart att hennes dotter \u00e4r borta och hon minns inte ens vad hon heter. Hon f\u00e5r arbetsnamnet Ilya efter en gammal bortsprungen hund. Polisen f\u00f6rst\u00e5r sig inte p\u00e5 henne dessutom och \u00e4r upptagen i byr\u00e5kratiska processer. Hemma har Mary en pojkv\u00e4n (barnets far) som \u00e4r v\u00e5ldsam och som suger ur henne kraft och energi. Var ska man b\u00f6rja f\u00f6r att g\u00f6ra det bortsprungna barnet r\u00e4ttvisa? Avst\u00e5nden mellan de ena och andra processerna \u00e4r alldeles f\u00f6r l\u00e5ngt. Ingen b\u00f6rjan eller slut p\u00e5 n\u00e5got, leder till n\u00e5got v\u00e4sentligt f\u00f6r 8-\u00e5ringen, ”\u2026folk pratar bara s\u00f6nder en\u2026” och ”har jag r\u00e4tt till en advokat f\u00f6r jag k\u00e4nner mig lurad\u2026”. F\u00f6rest\u00e4llningen tar upp ett viktigt problem och det \u00e4r hur chock och f\u00f6rtvivlan p\u00e5verkar oss. En minneslucka kan drabba oss alla om p\u00e5frestningen i verkligheten blir f\u00f6r stor. Man beh\u00f6ver vara oerh\u00f6rt frisk och allert f\u00f6r att kunna f\u00f6rsvara sig i tuffa stunder. Modern tas inte p\u00e5 allvar n\u00e5gonstans och barnet f\u00f6rsvinner mellan stolarna.<\/p>\n

Scenografin har innerligt funnit sina amerikanska toner och unikt vackra l\u00f6sningar i gr\u00e5tt. Det g\u00f6r att tempot mellan de skilda platserna g\u00e5r att l\u00f6sa genom genialiska skjutd\u00f6rrar och tydliga skyltar och m\u00f6bler. Att ensemblen \u00e4r s\u00e5 stor och rollerna s\u00e5 m\u00e5nga, h\u00f6jer ocks\u00e5 m\u00f6jligheten till tolkningar av historien. Tack vare antalet m\u00e4nniskor p\u00e5 scen orkar man h\u00e5lla nyfikenheten uppe.<\/p>\n

Mest f\u00f6runderligt i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r de hat mot idrott som en socialsekreterare p\u00e5visar i samtal, i kombination av en vulg\u00e4r styvpappa som fr\u00e5n ingenstans vill kn\u00e4ppa upp byxorna och uttrycker att oknullade kvinnor \u00e4r det v\u00e4rsta han vet. F\u00f6rutom att enbart f\u00f6rs\u00f6ka chocka, vet jag inte riktigt var all den passiva aggressiviteten h\u00f6r hemma. Sj\u00e4lvklart vinner tillf\u00e4lligheternas hysteriska uttryck skratt bland nerv\u00f6sa \u00e5sk\u00e5dare. D\u00e4remot k\u00e4nner jag mest sorg \u00f6ver att man inte kunde hittat p\u00e5 n\u00e5got annat \u00e4n att stereotypt sl\u00e5 ner p\u00e5 kvinnors eventuella ointresse f\u00f6r sport och m\u00e4ns f\u00f6rtryckande sexualitet. <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen inneh\u00e5ller rytmisk och vacker musik. Samtliga i ensemblen g\u00f6r individuellt unika s\u00e5nginsatser d\u00e4r ord och musik \u00e4r i full harmoni med varandra. N\u00e4r \u00e4ven dans tillf\u00f6rs, ger de helhetsbilden just den d\u00e4r extra finessen som g\u00f6r byr\u00e5kratin l\u00e4ttare att acceptera om ej respektera. L\u00e4ttsamheten g\u00f6r det tragiska n\u00e5got komiskt. Samh\u00e4llsapparater sviker oss ju n\u00e4r den inte fr\u00e4mjar och r\u00e4ddar. Satiren sl\u00e5r h\u00e5rt eftersom det \u00e4r m\u00e4nniskan som \u00e4r den st\u00f6rsta felande l\u00e4nken. Hur skyddar vi oss mot oss sj\u00e4lva?<\/p>\n

Mary skadas och hj\u00e4lps lika mycket av de som menar v\u00e4l och de som vill skada henne. Jag l\u00e4mnas med k\u00e4nslan att beh\u00f6va ifr\u00e5gas\u00e4tta den goda- och den onda g\u00e4rningen. G\u00f6r vi gott n\u00e4r vi g\u00f6r v\u00e4l f\u00f6r n\u00e5gon och v\u00e5r egen vinning \u00e4r lika stor? \u00c4r n\u00e5got en ond handling om vi slumpm\u00e4ssigt r\u00e5kat skada n\u00e5gon annan eller \u00e4r det syftet som r\u00e4knas? Stackars Mary far dock illa oavsett och det g\u00f6r dottern ocks\u00e5. <\/p>\n

Manuset \u00e4r allt f\u00f6r l\u00e5ngt och vid m\u00e5nga tillf\u00e4llen k\u00e4nns det som om syftet \u00e4r att utmatta oss g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng i samma fr\u00e5gest\u00e4llningar kring dotterns f\u00f6rsvinnande och moderns f\u00f6rtvivlan. Metoden leder dock inte till fler insikter, utan snarare till avsk\u00e4rmning fr\u00e5n tidens g\u00e5ng. Publiken \u00e4r vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen beredd att ge upp och g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n. En k\u00e4nsla av tjat och underv\u00e4rdering av publikens intelligens infinner sig. Kanske \u00e4r manuset att f\u00f6r ambiti\u00f6st och uppfattas d\u00e4rmed som n\u00e5got pretenti\u00f6st? Kasten mellan nu- och d\u00e5tid g\u00f6r inte heller att handlingen h\u00e5ller ihop. Jag kan inget annat \u00e4n t\u00e4nka, ”\u2026finns det ingen tr\u00e5d som h\u00e5ller samman allt\u2026”<\/p>\n

Medverkande sk\u00e5despelare Birthe Wingren, Lars Lind, Robin Keller, Sven Ahlstr\u00f6m, Fredrik Lycke, Per Sandberg, Gunilla R\u00f6\u00f6r, Ksenia Timoshenko, Odile Nunes, Johanna Lazcano, Richard Sseruwagi, Andreas Kundler, Ada H\u00f6stman\/Hilda S\u00f6derman (antingen eller i f\u00f6rest\u00e4llningen d.v.s. dottern som 8 \u00e5ring)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ilya Manus och regi Lars Rudolfsson Musik Frida Hyv\u00f6nen Scenografi Robin Wagner Kostym Kersti Vitali Rudolfsson Ljus Linus Fellbom Ljud Camilla N\u00e4ssstr\u00f6m, Johan Ehn Stockholms stadsteater, f\u00f6rest\u00e4llning s\u00f6ndagen den 4 mars 2018 (urpremi\u00e4r 2 mars 2018) N\u00e4r livet krisar, n\u00e4r allt g\u00e5r \u00e5t skogen och vi tappar fotf\u00e4stet, s\u00e5 \u00e4r vi i Sverige inlindade i […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12285,4955,5420,12288,7643,12289],"class_list":["post-116246","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-recension","tag-scenkonst","tag-stockholms-stadsteater","tag-teater","tag-teaterkritik","tag-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116246","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116246"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116246\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116252,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116246\/revisions\/116252"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116246"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116246"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116246"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}