Av\u00a0<\/strong>August Strindberg<\/p>\n Regi och dramatisering:\u00a0<\/strong>Andreas Boonstra<\/p>\n Scenografi & kostym:\u00a0<\/strong>\u00c5sa Berglund Cowburn<\/p>\n Ljus:\u00a0<\/strong>Joakim Brink<\/p>\n Mask:\u00a0<\/strong>Christoffer Nordin<\/p>\n Ljud:\u00a0<\/strong>Tommy Carlsson<\/p>\n Musik:\u00a0<\/strong>Simon Steensland<\/p>\n Spelas till och med 26\/5 p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater Stora scen<\/p>\n 1988 s\u00e5g jag Angereds Teater g\u00f6ra en konventionell upps\u00e4ttning av Strindbergs tendenti\u00f6sa folklustspel. Nu trettio \u00e5r senare anv\u00e4nds han dramatik fr\u00e4mst som utg\u00e5ngspunkt, f\u00f6r att leverera budskap och diskutera kring p\u00e5g\u00e5ende samh\u00e4llsomvandling. Det \u00e4r kul, medryckande och l\u00e4rorikt, men jag st\u00e4ller mig fr\u00e5gande till greppet att ideligen v\u00e4nda sig till publiken. Visst utvinns po\u00e4nger genom dessa anspelningar p\u00e5 ursprungsmanus. Dock, g\u00e5r det i Boonstras h\u00e4nder till \u00f6verdrift. Annars finns mycket att uppskatta. Intrigen om den rekryterade utb\u00f6lingen som man\u00f6vrerar sig fram,\u00a0 g\u00f6r sig hemmastadd efter att ha f\u00e5tt ig\u00e5ng motvilliga \u00f6bor, \u00e4r som omn\u00e4mns i upps\u00e4ttningen, karikerad fr\u00e5n Strindbergs vistelser p\u00e5 Kymmend\u00f6.<\/p>\n I programmets intressanta ess\u00e4 citeras n\u00e5got man tagit fasta p\u00e5, n\u00e4mligen att komedin skall s\u00e4ga sanningen med ett leende. I ett verk som dignar av symbolik, antyds flera av v\u00e5r tids problem. Intentionen \u00e4r helt klart att pj\u00e4sen blir en spr\u00e5ngbr\u00e4da. Att publiken diskuterar konflikten mellan invanda trygga traditioner och driftiga influenser utifr\u00e5n \u00e4r m\u00e5let. Som en underliggande r\u00f6d tr\u00e5d hittas fr\u00e5gest\u00e4llningen om det svenska arvet och identitet. N\u00e4r N\u00fcjens i sammanhanget m\u00e4rkliga kavaj, i andra akten byts ut mot folkdr\u00e4kt \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s ett statement.\u00a0 Alkoholberoende problematiseras, fast inte hur usla vi \u00e4r p\u00e5 integration. Finns s\u00e5 m\u00e5nga ing\u00e5ngar i zonen mellan gestaltande\/ ber\u00e4ttande (en av k\u00e4pph\u00e4starna det g\u00f6rs avbrott f\u00f6r att resonera kring) att produktionen t\u00e5l att ses igen.<\/p>\n Scenografin \u00e4r omsorgsfull med \u00f6ns byggnader placerad p\u00e5 vridscen. Interi\u00f6rer av Madame Flods bostad \u00e4r det v\u00e4lgjorda nav varp\u00e5 den avg\u00f6rande dramatiken utspelar sig. En b\u00e5t med \u00e5ror som kan f\u00f6rflytta sig, har f\u00f6rst\u00e5s fiffigt konstruerats. Och f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka v\u00e4xlande \u00e5rstider ute i havsbandet, har man tillg\u00e5ng till videoteknik. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r inte tanken att svepa oss med i ett illusoriskt bygge. Torrdasset fungerar med videokamerans hj\u00e4lp som peep show, dit rollfigurerna tar sig f\u00f6r att t\u00f6mma sig p\u00e5 tankar. Scenens sidor \u00e4r \u00f6ppna f\u00f6r att markera att tv\u00e5 parallella v\u00e4rldar existerar samtidigt. I regiss\u00f6rens fullklottrade scenanvisningar, tr\u00e4ngs alla de moment som utg\u00f6rs av att sk\u00e5despelarna l\u00e4mnar sina roller, st\u00e4ller sig p\u00e5 scenkanten och b\u00f6rjar f\u00f6rklara n\u00e5got. Crescendot i dessa \u00f6verklivningar m\u00e5ste s\u00e4gas vara, n\u00e4r \u00d6zz N\u00fbjen l\u00e4gger ut texten om ett visst partis skr\u00e4ck f\u00f6r den annorlunda minoriteten. Man kan anta att f\u00f6rslaget om ett brandtal, kommer direkt fr\u00e5n den st\u00e5-uppande kurden. ( R\u00e4ttelse: Trots att min tes verkade v\u00e4ldigt rimlig, har det kommit till min k\u00e4nnedom att jag hade fel i mitt antagande.) \u00a0 Allusionen Carlssons omst\u00f6rtande entr\u00e9 ska ge, \u00e4r en uppenbar och uppfordrande samtidsmark\u00f6r.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/07-hemsoborna-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18.jpg\")
<\/a> Foto Ola Kjelbye<\/p>\n