{"id":116199,"date":"2018-03-03T15:20:57","date_gmt":"2018-03-03T14:20:57","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116199"},"modified":"2018-03-03T15:20:57","modified_gmt":"2018-03-03T14:20:57","slug":"teaterkritik-all-genius-all-idiots-uttrycksfull-kvasifysiologisk-cirkuskonst-med-rastyrka-och-smidighet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116199","title":{"rendered":"Teaterkritik: All genius all idiots &#8211; Uttrycksfull kvasifysiologisk cirkuskonst med r\u00e5styrka och smidighet"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/allgenius500.jpg\" alt=\"\" width=\"500\" height=\"750\" class=\"aligncenter size-full wp-image-116201\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/allgenius500.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/03\/allgenius500-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><\/p>\n<p><strong>All genius all idiots<\/strong><br \/>\nArtister och manus John Simon Wiborn, Tom Brand, Santiago Ruiz Albalate, Benjamin Smith (ej n\u00e4rvarande p\u00e5 scen p\u00e5 premi\u00e4ren i Stockholm)<br \/>\nDramaturgi Peter Jasko<br \/>\nScenografi Kasper Svenstrup Hansen<br \/>\nLjusdesign Zuzana Rezna<br \/>\nKostym Michiel Van Leeuween<br \/>\nCirkuskompaniet Svalbard p\u00e5 Teater Reflex i K\u00e4rrtorp, premi\u00e4r 2 mars 2018<\/p>\n<p>Klassiska cirkusnummer f\u00f6rknippas med f\u00e4rgglatt, l\u00e4ttsamt och kanske med lite snubbeltrubbel i en plastig manege. Det enda som d\u00e4r eventuellt utmanar \u00e4r om du har gr\u00e4sallergi eller coulrofobi. Den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen bar en m\u00f6rkare bakgrund och var en brutalt h\u00e5rdare storebror cirkusm\u00e4ssigt. Dock var artisteriet scentekniskt minst lika komplicerat som vilken balettdans\u00f6rs som helst. T\u00e4njningarna var d\u00e4rmed fysiska, psykiska och k\u00f6nsdefinierade, fast med betoning p\u00e5 kropp.<\/p>\n<p>N\u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning inleds med en sjungande person, if\u00f6rd renhornshatt h\u00f6gt upp p\u00e5 en pelare, s\u00e5 vet du att inga restriktioner kommer att r\u00e5da. Scenografiskt skulle vi dessutom kunna befinna oss p\u00e5 en bakg\u00e5rd i New York, d\u00e4r shoppingvagnar och br\u00e5te tagits tillvara mot nattens k\u00f6ld. Gatans l\u00e4ngd och bredd inger befrielse och h\u00e4r r\u00e5der inga best\u00e4mda regler f\u00f6r vad man tar sig f\u00f6r. Alla gr\u00e4nser och tolkningar kommer att ges m\u00f6jlighet. Det \u00e4r du som r\u00e5der \u00f6ver tolkningsutrymmena. St\u00e4mningen blir snabbt l\u00e4ttsam, men ocks\u00e5 arbetsam, f\u00f6r vill vi inte veta lite till mans var sk\u00e5pet ska st\u00e5, \u00e4ven om enbart en kort stund?<\/p>\n<p>Fysiologi \u00e4r det som sl\u00e5r dig h\u00e5rdast under kv\u00e4llen. M\u00e4nnen p\u00e5 scen skapar inte enbart stark akrobatik genom konster p\u00e5 golv, st\u00e4nger och rep. Dessutom anv\u00e4nder de sig av varandras kroppar som motkraft, materia, balans och frustration. Att de tar stryk och ger sm\u00e4llar, kan vilken levande organism som helst konstatera. Det luktar m\u00e4n i strid. De utmanar sig sj\u00e4lva och publiken i r\u00f6rlighet som ger nya bilder p\u00e5 n\u00e4thinnan. R\u00e5styrkan \u00e4r h\u00e4pnadsv\u00e4ckande. Nyanser av gymnastisk pennalism och &#8221;you are my bitch&#8221; kanske inte \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt men kanske killar n\u00e5got i n\u00e5gons mage. D\u00e4remot tilltalar &#8221;freedom and just do what you want&#8221; och &#8221; take a moment and be yourself&#8221; mig mycket.<\/p>\n<p>Med en titel som &#8221;All genius all idiots&#8221; hade jag f\u00f6rv\u00e4ntat mig n\u00e5gon tydligare handling och tr\u00e5d att f\u00f6lja genom f\u00f6rest\u00e4llningen, \u00e4ven om den inte hade beh\u00f6vts vara helt r\u00f6d. Jag hade g\u00e4rna sett sammanfl\u00e4tningen av genier och idioter mer genialiskt. Artisternas s.k.repliker ger mer uttryck f\u00f6r att vara l\u00e4tt styrda improvisationer. D\u00e4remot var klimaxen gemensamt f\u00f6rutbest\u00e4mda, vilket ledde till liknande flow utmed v\u00e4gen. Tydligare regi hade kunnat ge annan styrka i upps\u00e4ttningen och gett f\u00f6rest\u00e4llningens namn mer tyngd. <\/p>\n<p>Upps\u00e4ttningen f\u00f6rs\u00f6ker utmana k\u00f6nsnormer. Vad \u00e4r kvinnligt? Vad \u00e4r manligt? Transvestitism? Det \u00e4r l\u00e5dor och fack som st\u00e4ndigt beh\u00f6ver rivas upp och inte l\u00e4ggas tillbaka i fasta sk\u00e5p. F\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6ljer dock l\u00e4tt normen att v\u00e4lja att enbart sexualisera fr\u00e5gest\u00e4llningen. N\u00e5gon mer tydlig &#8221;genderbendning&#8221; blir det inte, f\u00f6rutom n\u00e4r artisternas akrobatik enbart r\u00e5der som en bl\u00e4ndande urkraft. Min k\u00e4nsla \u00e4r att vi ska bli provocerade av m\u00e4n i h\u00f6ga klackar och n\u00e4tstrumpor eller att m\u00e4n \u00e5tr\u00e5r m\u00e4n. Jag kan enbart konstatera att det \u00e4r vackra biologisk m\u00e4n i obekv\u00e4ma kl\u00e4der. <\/p>\n<p>Det \u00e4r viktigt och bra med f\u00f6rest\u00e4llningar som inte f\u00f6ljer str\u00f6mmen av normalitet. Det \u00e4r sp\u00e4nnande och utmanande att f\u00e5 i sig nya tankar och f\u00f6rst\u00e5ndsbegrepp. Det \u00e4r roligt att inte veta om n\u00e4sta urkraft eller r\u00f6relse fr\u00e5n sceners h\u00f6gborg. Det \u00e4r med tyngd och fascination vi beh\u00f6ver mer olikheter som berikar vilket upps\u00e4ttningen gav.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>All genius all idiots Artister och manus John Simon Wiborn, Tom Brand, Santiago Ruiz Albalate, Benjamin Smith (ej n\u00e4rvarande p\u00e5 scen p\u00e5 premi\u00e4ren i Stockholm) Dramaturgi Peter Jasko Scenografi Kasper Svenstrup Hansen Ljusdesign Zuzana Rezna Kostym Michiel Van Leeuween Cirkuskompaniet Svalbard p\u00e5 Teater Reflex i K\u00e4rrtorp, premi\u00e4r 2 mars 2018 Klassiska cirkusnummer f\u00f6rknippas med f\u00e4rgglatt, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-116199","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116199","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116199"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116199\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116202,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116199\/revisions\/116202"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116199"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116199"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116199"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}