{"id":116191,"date":"2018-03-04T01:09:10","date_gmt":"2018-03-04T00:09:10","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116191"},"modified":"2018-03-04T01:36:20","modified_gmt":"2018-03-04T00:36:20","slug":"nischad-skarpslipad-fulltraff-froken-elvis-i-stenhammarsalen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=116191","title":{"rendered":"Nischad skarpslipad fulltr\u00e4ff – Fr\u00f6ken Elvis i Stenhammarsalen"},"content":{"rendered":"

4<\/strong><\/p>\n

28\/2 2018<\/p>\n

Fr\u00f6ken Elvis<\/p>\n

Stenhammarsalen G\u00f6teborg<\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/a>FotoFot Leif Wivatt<\/p>\n

Jag har ingen speciell relation till v\u00e4rldens mest s\u00e4ljande artist, vilket inte hindrar att jag g\u00e5r ig\u00e5ng p\u00e5 denna m\u00e5ngfasetterade kvintett. Under veckan hade de sin bas i G\u00f6teborg med f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 Stadsteaterns Lunchteater. Kv\u00e4llstid bar det iv\u00e4g med turn\u00e9buss till olika st\u00e4der, lyckligtvis\u00a0 f\u00f6rskonade fr\u00e5n trafikkaos. Av en slump fick jag vetskap om dem i fjol. Recenserade senaste skivan Kungen och vi\u00a0<\/em>j\u00e4mte att jag h\u00f6rde gruppen live, intr\u00e4ffade i Slottsskogen tillsammans med stor entusiastisk publik.\u00a0 Tr\u00e4ffades ursprungligen gjorde de p\u00e5 Musikh\u00f6gskola, d\u00e4r de kom p\u00e5 att de ville tolka Elvis Presley p\u00e5 svenska. De mycket beg\u00e5vade musikerna har andra band vid sidan om.<\/p>\n

I princip var repertoaren p\u00e5 Konserthusets lilla scen identisk med vad jag h\u00f6rde i somras, liksom det ambulerande, sammanh\u00e5llna mellansnacket.\u00a0 \u00d6ppningen bestod av sprudlande bluegrass och en rytmiskt rockig sak.\u00a0 Versionerna av\u00a0C.C Rider\u00a0<\/em>och\u00a0A Little Less Conversation\u00a0<\/em>\u00e4r rappa sm\u00e4llkarameller, b\u00e5de vad betr\u00e4ffar arrangemang och fyndiga fria \u00f6vers\u00e4ttningar. Ribban s\u00e4tts h\u00f6gt!\u00a0 F\u00f6r att citera en l\u00e5ttitel levererar man enligt \u00f6nskem\u00e5l. Den blandade medel\u00e5lders publiken njuter f\u00f6r fullt.<\/p>\n

Trots den V\u00c4LDIGT t\u00f6jbara Elvis-kostymen, uppt\u00e4cktes inf\u00f6r\u00a0 uppf\u00f6ljare att man delvis\u00a0 v\u00e4xt ur kostymen.\u00a0 D\u00e5 finns \u00e4nd\u00e5 sjuhundra l\u00e5tar att v\u00e4lja p\u00e5. Gruppens egenskrivna musik fogas fint in i repertoaren under konserten. Med divergerande stuk sjungs om v\u00e4dret, svenska landskap och lust att dansa. M\u00f6jligen en smula of\u00f6rargligt, men det \u00e4r samtidigt snitsigt gjort och musikaliteten \u00e4r bed\u00e5rande. Blir aldrig platt.\u00a0 Fr\u00e5n sin grunduppst\u00e4llning byter de instrument p\u00e5 ett aldrig tidigare sk\u00e5dat sett. P\u00e5minner om gymnastiklektioners allsidiga cirkeltr\u00e4ning. Fr\u00e5gade Lisa Bodelius efter\u00e5t om hon r\u00e4knat p\u00e5 hur m\u00e5nga instrument hon spelar p\u00e5 scen.<\/p>\n

Fr\u00f6ken Elvis k\u00e4nnetecknas av m\u00e5nga f\u00e4rdigheter. St\u00e4ms\u00e5ngen fl\u00f6dar, sitter perfekt.\u00a0 Soundet \u00e4r befriande rent, utan syntljud och elf\u00f6rst\u00e4rkt gitarr eller dito bas. Det n\u00e4rmsta i den v\u00e4gen f\u00e5r v\u00e4l anses vara Sanna Anderssons melodika.\u00a0 Betr\u00e4ffande ljudet i Stenhammarsalen var det \u00f6verlag tillfredsst\u00e4llande mjukt och ulligt, men tyv\u00e4rr kom den akustiska gitarren ofta bort i mixen. Mest uppiggande uppvisning av instrument gavs av H\u00e4lsinglands utropstecken Maria Olsson. Den eminent\u00a0 spelande trummisen, demonstrerade f\u00f6r oss tr\u00e4kuben vars namn \u00e4r cajon.<\/p>\n

Texterna\u00a0 \u00e4r bara undantagsvis trogna originalen.\u00a0 Camilla Fritz\u00e9n \u00e4r verkligen en fena att f\u00e5 till sn\u00e4rtiga rim och stavelser som ligger r\u00e4tt i mun. Och sj\u00e4lvklart beh\u00e4rskar hon frasering och tajming.\u00a0 M\u00e4nniskan Elvis Presley f\u00e5r sina fiskar varma, fr\u00e4mst p\u00e5 grund av st\u00e4ndig otrohet.\u00a0 Blir ett\u00a0 tacksamt grepp att v\u00e4nda p\u00e5 perspektiven,\u00a0 belysa problematiken ur kvinnligt perspektiv. Ett minnesv\u00e4rt mellansnack om the King, handlade om prestations\u00e5ngest, bekr\u00e4ftelsebehov och just otrohet. Mest drastisk i den v\u00e4gen \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s deras r\u00f6jiga d\u00e4nga Psykopat.<\/em>\u00a0 Ett underliggande tema \u00e4r l\u00e4ngtan om det j\u00e4mst\u00e4llda f\u00f6rh\u00e5llandet och behovet av k\u00e4rlek. Texterna \u00e4r otvivelaktigt en h\u00f6rnsten. F\u00f6r alla kr\u00e4vs tillst\u00e5nd. F\u00f6r\u00a0S\u00e5 misst\u00e4nksam\u00a0<\/em>(originalets titel given, eller hur?) var det en l\u00e5ng process, med f\u00f6rst tv\u00e5 nej.<\/p>\n

Hisnande sp\u00e4nnvidd p\u00e5 genrer och tempon.\u00a0 Utg\u00e5ngsl\u00e4get \u00e4r sv\u00e5rdefinierat, kanske vispop med jazzkrydda? Deras sinne f\u00f6r\u00a0 melodier \u00e4r enast\u00e5ende, likas\u00e5 taktk\u00e4nslan. Beundrar som framg\u00e5tt hur enormt samspelta de \u00e4r. Blev v\u00e4ldigt m\u00e5nga impulsiva plus i kanten bland mina anteckningar, i ett program d\u00e4r inget f\u00f6ll ur ramen. Plockar f\u00f6ljande titlar ur ”heta h\u00f6gen”: slagskottet Leverera,\u00a0<\/em>irl\u00e4ndska folkvisan\u00a0Benjamin,\u00a0<\/em>avancerade rytmiken i\u00a0Om du bar mina skor, \u00a0<\/em>v\u00e4rmande alls\u00e5ngen i\u00a0Jag gl\u00f6mmer aldrig dig, Det regnar\u00a0<\/em>med sin schwungfyllda blues samt den enligt Fritz\u00e9n ultimata Elvis-l\u00e5ten som extranummer.<\/p>\n

\"\"Foto Leif Wivatt<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

4 28\/2 2018 Fr\u00f6ken Elvis Stenhammarsalen G\u00f6teborg   FotoFot Leif Wivatt Jag har ingen speciell relation till v\u00e4rldens mest s\u00e4ljande artist, vilket inte hindrar att jag g\u00e5r ig\u00e5ng p\u00e5 denna m\u00e5ngfasetterade kvintett. Under veckan hade de sin bas i G\u00f6teborg med f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 Stadsteaterns Lunchteater. Kv\u00e4llstid bar det iv\u00e4g med turn\u00e9buss till olika st\u00e4der, lyckligtvis\u00a0 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-116191","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116191","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=116191"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116191\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":116208,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/116191\/revisions\/116208"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=116191"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=116191"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=116191"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}