![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/02\/hostochvinter650.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
H\u00f6st och vinter<\/strong> Tv\u00e5 vuxna systrar, Ann 38 \u00e5r Ewa 42 \u00e5r, \u00e4r p\u00e5 middag hos sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Yngsta systern har best\u00e4mt sig f\u00f6r att den h\u00e4r g\u00e5ngen ska hon tala ut, hon ska l\u00e4gga korten p\u00e5 bordet och konfrontera framf\u00f6r allt mamman f\u00f6r allt uselt hon tycker mamman gjort. Det blir en uppg\u00f6relse som pendlar fram och tillbaka, hemligheter ur det f\u00f6rflutna kommer fram. Eller g\u00f6r de det? Alla sanningar pr\u00e4glas av den som ber\u00e4ttar dem. Och kanske har de inte ens nuddat vid vad de verkligen t\u00e4nker?<\/p>\n Jag tror alla som n\u00e5gon g\u00e5ng varit p\u00e5 en familjemiddag kan k\u00e4nna igen n\u00e5got och kan n\u00e5gon g\u00e5ng under f\u00f6rest\u00e4llningen identifiera sig med n\u00e5gon av rollerna. Pappan som flydde in i sitt jobb n\u00e4r barnen var sm\u00e5, \u00e4ldsta dottern som ut\u00e5t sett har en fin karri\u00e4r och \u00e4r den diplomatiska som alltid vill skapa samf\u00f6rst\u00e5nd, den yngsta dottern som \u00e4r rebellen och alltid ska starta br\u00e5k och mamman som b\u00e4r p\u00e5 bitterhet mot pappan.<\/p>\n Alla familjer har saker de helst inte pratar om f\u00f6r att h\u00e5lla kvar \u00a0samh\u00f6righet eller f\u00f6r att det \u00e4r saker som g\u00f6r f\u00f6r ont att prata om. Fast oftast \u00e4r det f\u00f6rst n\u00e4r vi v\u00e5gar prata om det som \u00e4r sm\u00e4rtsamt som vi \u00a0n\u00e5r varandra. H\u00f6st och vinter \u00e4r skriven under 1980-talet och tar p\u00e5 flera s\u00e4tt upp od\u00f6dliga fr\u00e5gor. Speciellt det som handlar om relationer inom en familj, mellan f\u00f6r\u00e4ldrar, mellan f\u00f6r\u00e4ldrar och barn och mellan barnen. Den tar ocks\u00e5 upp klassfr\u00e5gor, den yngsta systern lever fattigt medan f\u00f6r\u00e4ldrarna tillh\u00f6r en v\u00e4lb\u00e4rgad\u00a0\u00f6vre medelklass och \u00e4ldsta systern har bra ekonomi, v\u00e4lbetalt jobb och bor i en fin villa med fantastisk tr\u00e4dg\u00e5rd fashionabla Stocksund. Mamma Margareta s\u00e4ger: Vi \u00e4r f\u00f6rfluten tid, Henrik. K\u00e4nns det inte sk\u00f6nt?<\/em><\/p>\n Talar hon om att de p\u00e5 v\u00e4g mot \u00e5lderdomen eller menar hon att deras samh\u00e4llsklass \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att d\u00f6? H\u00f6st och vinter, en av Lars Nor\u00e9ns s\u00e5 kallade borgerliga kvartetter d\u00e4r den borgerliga familjen gestaltas. Den \u00e4r skriven under 1980-talet och jag t\u00e4nker att sedan dess har borgerligheten kommit tillbaka med full kraft och h\u00f6gerkrafter st\u00e4rkt sig i det svenska och europeiska samh\u00e4llet. Kanske han inte skulle skriva s\u00e5 idag, att borgerligheten \u00e4r f\u00f6rfluten tid.<\/p>\n De fyra sk\u00e5despelarna b\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen, de \u00e4r alla enast\u00e5ende skarpa i sina roller. Att betrakta dem n\u00e4r de inte \u00e4r i centrum \u00e4r helt fantastiskt. Ingela Olsson som mamma Margareta kan s\u00e4kert de flesta mammor till vuxna barn k\u00e4nna igen sig i n\u00e5gon g\u00e5ng under f\u00f6rest\u00e4llningen. N\u00e4r vuxna barn lider och mammor \u00e4r maktl\u00f6sa, det sliter itu en mammas hj\u00e4rta. Alexandra Rapaport som storasyster Ewa som uppr\u00e4tth\u00e5ller en mask av att vara stark och framg\u00e5ngsrik och som bara emellan\u00e5t visar hur f\u00f6rbannad hon \u00e4r p\u00e5 lillasyster som alltid ska st\u00e5 i centrum. Och lillasyster Ann spelad s\u00e5 suver\u00e4nt av Livia Millhagen. Ann som gjort en klassresa ned\u00e5t och till och med m\u00e5ste tigga hos Stadsmissionen ibland f\u00f6r att ha pengar till mat \u00e5t sig och sin son. Hon skriver p\u00e5 ett drama och \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att hon ska g\u00f6ra karri\u00e4r och lyckas. Tror vi p\u00e5 det? Eller \u00e4r det \u00e4nnu en livsl\u00f6gn? Hans Klinga g\u00f6r pappan, tyst och undflyende, det k\u00e4nns som att vi tr\u00e4ffat just den mannen tidigare, s\u00e5 p\u00e5 kornet gestaltas han.<\/p>\n En sak som \u00e4r jag uppskattar med den h\u00e4r typen av drama \u00e4r att den inte f\u00f6ljer en intrig d\u00e4r allt m\u00e5lmedvetet byggs upp fram till en stor konflikt och sedan kommer en l\u00f6sning. H\u00e4r b\u00f6ljar det fram och tillbaka, ibland sm\u00e4ller det till rej\u00e4lt f\u00f6r att sedan puttra p\u00e5 lite lugnare. N\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r klar och systrarna ger sig av till sina hem ljuder h\u00e4lsningen ”vi ses igen”. Kanske \u00e4r dessa scener vardagsmat p\u00e5 deras familjemiddagar? Kanske upprepas samma br\u00e5k varje m\u00e5nad? Finns det n\u00e5gon slutgiltig l\u00f6sning? Kanske inte.<\/p>\n Iscens\u00e4ttningen av detta knivskarpa drama s\u00e4tter en existentiell pr\u00e4gling p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen d\u00e5 vi ser bleka skuggor av familjemedlemmarna p\u00e5 v\u00e4ggarna i den vita \u00d6stermalmsv\u00e5ningen. Det ger k\u00e4nslan av att vi alla \u00e4r skuggor till slut. Detta ackompanjerat av Th\u00e5str\u00f6ms skrovliga sorgsna r\u00f6st: Jag t\u00e4nkte vi blev aldrig, vi blev aldrig av med varandra.<\/em> En stark f\u00f6rest\u00e4llning, ger mycket att t\u00e4nka p\u00e5 och v\u00e4l v\u00e4rd att ses om.<\/p>\n H\u00f6st och vinter spelades f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 Dramaten 1989. Stefan Larsson \u00e4r en av Dramatens mest anlitade regiss\u00f6rer, med succ\u00e9er som Rickard III, Medea, Fanny och Alexander och En familj \u2013 August: Osage County p\u00e5 den l\u00e5nga meritlistan.<\/p>\n Medverkande<\/strong>
\nAv Lars Nor\u00e9n
\nRegi Stefan Larsson
\nPeruk och mask Mimmi Lindell
\nScenografi Rufus Didwiszus
\nKostym Nina Sandstr\u00f6m
\nLjusdesign Torben Lendorph<\/p>\n
\nEva Alexandra Rapaport
\nAnn Livia Millhagen
\nHenrik Hans Klinga
\nMargareta Ingela Olsson<\/p>\n![](\"https:\/\/3.bp.blogspot.com\/--Q8hVqibfzs\/WpEhtW1VpCI\/AAAAAAAAD_w\/vw0T193rFH4JSgVop1t3UJfh8QXbErBWACLcBGAs\/s1600\/host_och_vinter_1444.jpg\")
<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n