{"id":115636,"date":"2018-02-10T15:28:54","date_gmt":"2018-02-10T14:28:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=115636"},"modified":"2018-02-10T15:28:54","modified_gmt":"2018-02-10T14:28:54","slug":"bitskt-feministcollage-roar-all-min-karlek-av-teater-tamauer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=115636","title":{"rendered":"Bitskt feministcollage roar – All min k\u00e4rlek av Teater Tamauer"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foto Lina Ikse<\/p>\n

All min k\u00e4rlek –<\/strong>fritt efter Nina Hemmingsson<\/p>\n

Regi:\u00a0<\/strong>Anders Friberg<\/p>\n

Manus:\u00a0<\/strong>Helena Gezelius och Sara Kling (baserat fr\u00e4mst p\u00e5 tre b\u00f6cker av Hemmingsson)<\/p>\n

Scenografi & kostym:\u00a0<\/strong>Heidi Sakkonen<\/p>\n

Koreografi:\u00a0<\/strong>Josefina Samuelsson & Julia Sj\u00f6nneby<\/p>\n

Ljus:\u00a0<\/strong>Beate Persdotter L\u00f6ken<\/p>\n

Musik:\u00a0<\/strong>Anna-Maria Engberg<\/p>\n

Spelas p\u00e5 Hagateatern i G\u00f6teborg till och med 24\/3<\/p>\n

Premi\u00e4r 9\/2 2018<\/p>\n

Serietecknare som riktar sig till vuxna \u00e4r n\u00e5got av en specialitet f\u00f6r denna vitala frigrupp, vilket passar mig, en novis avseende n\u00e4mnda blomstrande subkultur. Har tidigare sett dem g\u00f6ra frodig teater av s\u00e5 kallade grafiska romaner, skapade av Hanna Pettersson och Liv Str\u00f6mquist. F\u00f6r Kulturbloggen har jag d\u00e4rtill recenserat verk hos Teater Tamauer, med litter\u00e4r f\u00f6rlaga fr\u00e5n omtalade Lena Andersson och Jessica Schefauer. Utm\u00e4rkande f\u00f6r Hemmingsson \u00e4r hennes drastiska turnerande av misslyckade konversationer, de\u00a0 blixtsnabba kasten mellan\u00a0 samtals\u00e4mnen och anm\u00e4rkningsv\u00e4rt vulg\u00e4ra\u00a0 inslag. N\u00e4r trion p\u00e5 scen adderar ett fysiskt utspel, som\u00a0 stryker under sn\u00e4rtiga repliker, erbjuds vi m\u00e5nga f\u00f6rl\u00f6sande skratt.<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e4g in i salongen ber\u00e4ttar jag f\u00f6r en v\u00e4n, tillika van premi\u00e4rbes\u00f6kare, att f\u00f6rest\u00e4llningens l\u00e4ngd uppges till tv\u00e5 timmar. Han n\u00e4rmast chockas, g\u00f6r sig beredd att g\u00e5 i paus. Men tiden g\u00e5r fort fram och han best\u00e4mmer sig, utan tvekan f\u00f6r att stanna kvar. Ett gott betyg till regiss\u00f6ren s\u00e5ledes, vars handlag f\u00e5r bra snurr p\u00e5\u00a0 situationskomiken. En po\u00e4ng i sammanhanget \u00e4r att Friberg \u00e4r enda man i den personalstyrka som ligger bakom\u00a0All min k\u00e4rlek.\u00a0<\/em>Efter paus\u00a0 \u00e4r man p\u00e5 v\u00e4g att upprepa sig, riskerar g\u00e5 p\u00e5 tomg\u00e5ng. Vilken l\u00e4ttnad d\u00e5 att ensemblen klarar att uppr\u00e4tth\u00e5lla publikens engagemang. Det hackar aldrig!\u00a0 Hela tiden levereras nya drastiska uttalanden, dr\u00e5pliga v\u00e4ndningar och t\u00e4nkv\u00e4rda betraktelser. Seriestrippar \u00e4r tacksamt stoff.<\/p>\n

Tv\u00e5 koreografer ser till att sketcherna g\u00e5 p\u00e5 h\u00f6gvarv med kompletterande kroppsuttryck. Sk\u00e5despelarna \u00e4r extremt skickliga p\u00e5 att ackompanjera repliker med effektiva miner och gester. Det skuttas och dansas , viftas p\u00e5 armar likt\u00a0 shamaner, kn\u00e4pps med fingrar och tas spj\u00e4rn mot den l\u00e5nga bardisk som utg\u00f6r enda scenografi.\u00a0 Lika viktigt \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att tajmingen sitter perfekt, vilket den g\u00f6r.\u00a0 Hur replikerna l\u00e5ter, hur de agerande modulerar sina r\u00f6ster, \u00e4r i en normkritisk k\u00f6ns\u00f6verskridande text av st\u00f6rsta vikt. I denna gren excellerar\u00a0 Helena Gezelius, Sara Klingvall och nytillskottet(?) Eddie Mio Larsson. Det \u00e4r en samtrimmad trio som tar alla chanser att g\u00f6ra sig lustiga p\u00e5 framf\u00f6r allt besk\u00e4ftiga herrars bekostnad. Musiken av Anna-Maria Engberg f\u00f6rmedlar diffust en cabaretk\u00e4nsla, med toner som p\u00e5minner om vals och tango.\u00a0 Ska verkligen betonas att det \u00e4r mycket kroppsligt.<\/p>\n

Som ensamhush\u00e5ll kan jag inte l\u00e5ta bli att g\u00f6ra en reflektion.\u00a0 Att d\u00f6ma av Hemmingssons psykologiserande, \u00e4r det ett under att m\u00e4nniskor vill bo under samma tak och bilda familj. Hur kommer det sig att tv\u00e5samhet \u00e4r en s\u00e5 stark drivkraft, trots att olikheterna emellan oss \u00e4r gigantiska? S\u00e5 mycket missf\u00f6rst\u00e5nd och olika behov, oavsett om det g\u00e4ller semesterplaner eller val av gemensam film.\u00a0 Vad som \u00e4r mest frapperande:\u00a0 att karakt\u00e4rerna som skissartat gestaltas, beter sig som om de talar skilda spr\u00e5k. Med humor som vapen vill Hemmingsson v\u00e4cka debatt. Hon har en agenda som bottnar i en feministisk ideologi, m\u00f6jligen ocks\u00e5 politiska l\u00f6sningar.<\/p>\n

Enligt pressutskicket kretsar\u00a0All min k\u00e4rlek\u00a0<\/em>kring s\u00e5dant som jakten p\u00e5 lycka och att hitta den r\u00e4tte. Vidare det problematiska i att finna sig sj\u00e4lv, till och med \u00e4lska sig sj\u00e4lv. Tillst\u00e5nd av tomhet och depression tas upp i ett kvickt och h\u00e4mningsl\u00f6st manus. Blev ganska \u00f6verraskad av att collaget kryddats med osedvanligt h\u00f6g frekvens av fula ord. \u00a0 Hysteriskt kul med uppr\u00f6rdheten \u00f6ver att en specialbest\u00e4lld dildo slarvades bort av Posten. En slagf\u00e4rdig humorsp\u00e4ckad f\u00f6rest\u00e4llning v\u00e4l v\u00e4rd ett bes\u00f6k!<\/p>\n

Medverkande:\u00a0<\/strong>Helena Gezelius, Sara Klingvall och Eddie Mio Larsson<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Lina Ikse All min k\u00e4rlek –fritt efter Nina Hemmingsson Regi:\u00a0Anders Friberg Manus:\u00a0Helena Gezelius och Sara Kling (baserat fr\u00e4mst p\u00e5 tre b\u00f6cker av Hemmingsson) Scenografi & kostym:\u00a0Heidi Sakkonen Koreografi:\u00a0Josefina Samuelsson & Julia Sj\u00f6nneby Ljus:\u00a0Beate Persdotter L\u00f6ken Musik:\u00a0Anna-Maria Engberg Spelas p\u00e5 Hagateatern i G\u00f6teborg till och med 24\/3 Premi\u00e4r 9\/2 2018 Serietecknare som riktar sig till […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":["post-115636","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115636","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=115636"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115636\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":115664,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115636\/revisions\/115664"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=115636"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=115636"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=115636"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}