![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/02\/thedeathofstalin650.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Death of Stalin
\nRegi: Armando Iannucci
\nSvensk biopremi\u00e4r: 9 februari 2018
\nBetyg: 3<\/p>\n
\u00c5ret \u00e4r 1953 och Sovjetunionen befinner sig i sin kanske mest brutala tid. Gulag \u00e4r \u00f6versv\u00e4mmat av ”f\u00f6rr\u00e4dare” (vilket vem som helst kan vara) och varenda misstanke om oliktanke leder till en s\u00e4ker d\u00f6d, antingen av en kula eller av arbete. Det \u00e4r ett st\u00e4ndigt tal om ”listor” och \u00e4ven de h\u00f6gsta partipamparna fruktar st\u00e4ndigt f\u00f6r sina och sina n\u00e4rmastes liv. Nikita Chrusjtjov (spelad av en vass Steve Buscemi) f\u00e5r varje kv\u00e4ll sin fru att skriva ned de vitsar Stalin skrattade \u00e5t under kv\u00e4llen, de han inte skrattade \u00e5t memoreras f\u00f6r att aldrig upprepas igen. The Death of Stalin handlar (precis som titeln antyder) om den sovjetiske, paranoide env\u00e5ldsh\u00e4rskarens d\u00f6d och efterspelet som f\u00f6ljer. <\/p>\n
N\u00e4r Josef Stalin d\u00f6r ensam i sitt rum av en hj\u00e4rnbl\u00f6dning st\u00e5r vakterna kvar utanf\u00f6r utan att agera. ”Ska vi unders\u00f6ka?”, fr\u00e5gar den ena. ”Ska du h\u00e5lla k\u00e4ften innan du f\u00e5r oss b\u00e5da d\u00f6dade?”, svarar den andra. Ist\u00e4llet l\u00e5ter de honom ligga och ett absurt efterspel f\u00f6ljer. Bara att f\u00e5 dit en l\u00e4kare \u00e4r problematiskt ”vi skickade ju alla de duktiga till Gulag”, varf\u00f6r man f\u00e5r ta dit pensionerade \u00e5ldringar och oerfarna ynglingar som ”tillsammans, enh\u00e4lligt och gemensamt” (enligt dem sj\u00e4lva) kommer fram till att d\u00f6dsorsaken var en stroke. Efter det historiska d\u00f6dsfallet p\u00e5b\u00f6rjar de sju mest inflytelsefulla m\u00e4nnen i partiet en kappl\u00f6pning och en maktkamp om Stalins arv. De tre m\u00e4ktigaste \u00e4r Lavrentij Berija; chef f\u00f6r den fruktade s\u00e4kerhetstj\u00e4nsten NKVD – iskall massm\u00f6rdare, systematisk v\u00e5ldt\u00e4ktsman och pedofil, Nikita Chrusjtjov; h\u00f6gt uppsatt partipamp och lustigkurre, och Georgij Malenkov; st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande generalsekreterare f\u00f6r det kommunistiska partiet. De tv\u00e5 verkliga kandidaterna \u00e4r Berija och Chrusjtjov, och de g\u00f6r allt i sin makt f\u00f6r att f\u00e5 den andra ur balans. <\/p>\n
Berija gaddar ihop sig med Malenkov, och Chrusjtjov f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 med sig Molotov och de andra. Berija f\u00e5r Chrusjtjov att anordna ”den store ledarens” begravning medan han sj\u00e4lv beordrar sin fruktade s\u00e4kerhetstj\u00e4nst att ta \u00f6ver arm\u00e9ns posteringar i Moskva, samtidigt som han hindrar den ing\u00e5ende t\u00e5gtrafiken f\u00f6r att l\u00e4ttare ha kontroll \u00f6ver huvudstaden. Som motaktion f\u00e5r Chrusjtjov t\u00e5gen att g\u00e5 igen och g\u00e5r ihop med den m\u00e4ktiga \u00f6verbef\u00e4lhavaren general Georgij Zjukov – milit\u00e4rhj\u00e4lte fr\u00e5n andra v\u00e4rldskriget och ”Sovjetunionens hj\u00e4lte” fyra g\u00e5nger. Den senare \u00e4r inte alls glad \u00f6ver Berijas handlingar f\u00f6r att minska hans inflytande och konspirerar villigt tillsammans med Chrusjtjov. <\/p>\n
Chrusjtjovs plan att f\u00e5 t\u00e5gen att g\u00e5 igen visar sig vara en succ\u00e9 f\u00f6r honom (f\u00f6r folket \u00e4r den en katastrof) n\u00e4r Berijas m\u00e4n \u00f6ppnar eld mot medborgare i landssorg som forcerar posteringarna f\u00f6r att komma fram till den d\u00f6de Stalin. P\u00e5 bara en dag d\u00f6r 1.500 civila och vinden v\u00e4nder till Chrusjtjovs f\u00f6rdel. I ett desperat raseriutbrott hotar Lavrentij Berija de andra partipamparna och f\u00f6rklarar hur mycket smutsig information han har om dem, vilket visar sig vara ett \u00f6desdigert misstag. Strax d\u00e4refter beg\u00e5r de tillsammans med Zjukov en statskupp d\u00e4r Berija blir avr\u00e4ttad. Inte l\u00e5ngt d\u00e4refter tar Nikita Chrusjtjov full kontroll \u00f6ver makten. <\/p>\n
The Death of Stalin \u00e4r skriven och regisserad av Armando Iannucci, italiensk\u00e4ttad britt och m\u00e4stare p\u00e5 satir. Han kommer senast fr\u00e5n den framg\u00e5ngsrika tv-serien Veep. Med mestadels brittiska sk\u00e5despelare driver han med alla de absurditeter och galenskaper som p\u00e5g\u00e5r i Sovjet och fr\u00e4mst i den h\u00f6gsta makten. Humorn \u00e4r typiskt brittisk, lite stel och ”cheesy” och till sin hj\u00e4lp har han utm\u00e4rkta sk\u00e5despelare. Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 n\u00e5gonting med det hela som blir lite utdraget, lite f\u00f6r l\u00f6jligt och stelt. Kanske \u00e4r det att denna typ av satir blir sv\u00e5r \u00f6ver tv\u00e5 timmar, kanske passar den b\u00e4st i sketcher. Kanske \u00e4r det att det hela blir lite f\u00f6r brittiskt. Milj\u00f6n \u00e4r ju sk\u00e5despelarna och regiss\u00f6ren till trots – Sovjet – och jag saknar den \u00f6stliga mustigheten och bisterheten vilket inte f\u00e5ngas upp i denna film. Det \u00e4r kanske inte ens \u00e4r meningen, men Iannuccis Sovjet blir ett brittiskt Monty Python och utan en rysk sj\u00e4l i det hela blir det lite tomt. <\/p>\n
Allt som allt \u00e4r The Death of Stalin en sev\u00e4rd film; rolig och underh\u00e5llande – men utan det lilla extra. Kanske den ryska sj\u00e4len. <\/p>\n