![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/01\/euphoriaalicia.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Euphoria
\nBetyg: 4
\nSvensk biopremi\u00e4r: 2 februari
\nRegi: Lisa Langseth <\/p>\n
Det \u00e4r till en full salong jag kommer fyra minuter f\u00f6rsent en tisdagsmorgon f\u00f6r att se Lisa Langseths nya film, Euphoria. ”Tassa in!”, viskar v\u00e4rdarna utanf\u00f6r d\u00f6rren och jag nickar, trodde de att jag t\u00e4nkte l\u00e5ta ut ett morgonvr\u00e5l i just detta tillf\u00e4lle? Jag hittar en ledig stol och konstaterar att ingen pressvisning jag varit p\u00e5 tidigare har varit s\u00e5 v\u00e4lbes\u00f6kt, kanske \u00e4r det den svenska filmskaparduon varav den ena \u00e4r v\u00e5r alldeles egna Oscarsvinnare som lockar. Jag kommer in precis i tid f\u00f6r att se Alicia Vikander, som konstn\u00e4ren Ines, komma g\u00e5ende med en resv\u00e4ska vid en flygplats. Hon m\u00f6ter sin syster Emilie (Eva Green) med en stel h\u00e4lsning och de hoppar in i en taxi. ”Tack f\u00f6r att du tog dig tiden att komma!”, s\u00e4ger Emilie, och f\u00e5r en nick tillbaka. <\/p>\n
De ska n\u00e5gonstans och Ines vet inte var. ”Det vackraste st\u00e4llet i hela v\u00e4rlden”, f\u00f6rs\u00e4krar Emilie. Det m\u00e4rks genast att systrarna inte har setts p\u00e5 l\u00e4nge, och att det inte \u00e4r ett naturligt m\u00f6te. Emilie \u00e4r glad och verkar f\u00f6rs\u00f6ka mjuka upp den tillbakadragna och kyliga Ines, och den senare verkar undra varf\u00f6r hon ens \u00e4r d\u00e4r. <\/p>\n
Och n\u00e5gonting \u00e4r fel. Det m\u00e4rks fr\u00e5n b\u00f6rjan, och n\u00e4r de \u00e4ter p\u00e5 en restaurang spyr Emilie upp champagnen innan maten ens har kommit. P\u00e5 golvet mitt framf\u00f6r g\u00e4sterna. De g\u00e5r tillbaka till hotellrummet och Ines undrar hur hon m\u00e5r. Emilie f\u00f6rs\u00e4krar att allting kommer bli s\u00e5 bra, s\u00e5 fort de kommit iv\u00e4g. <\/p>\n
De kommer fram till sin destination. I den svarta Mercedesen bryts Ines t\u00e4ckning n\u00e4r hon talar med en gallerist i New York om vilken pressbild de ska anv\u00e4nda. ”Nej, ta den andra, den d\u00e4r jag inte ler.” Emilie ser ut genom f\u00f6nstret. De stannar i en tjock l\u00f6vskog, i n\u00e5got som ser ut att vara i mitten av Europa. Schweiz eller Frankrike. De m\u00f6ts av folk i m\u00e4rkliga cardigans, v\u00e4ntande i skogsbrynet. En \u00e4ldre kvinna (spelad av Charlotte Rampling) presenterar sig som Emilies ”ledsagare”. ”Ska vi in h\u00e4r?”, fr\u00e5gar Ines och ser p\u00e5 den tjocka skogen. ”Vi hj\u00e4lper dig om du inte orkar g\u00e5”, s\u00e4ger ledsagaren till Emilie. <\/p>\n
De kommer fram till ett hus. En stor tr\u00e4villa med m\u00e4rkliga personer i tr\u00e4dg\u00e5rden. En kvinna sitter naken och befinner sig i n\u00e5gon sorts trans. Alla har varsin ”ledsagare”. Framf\u00f6r huset ligger en sj\u00f6. Kameran filmar n\u00e4ra p\u00e5 b\u00e4dden av n\u00e4ckrosor. Sp\u00e4nning ligger i luften. <\/p>\n
”Euphoria”, \u00e4r en stark film, och Lisa Langseth jobbar som en inbiten nyttjare av isbergstekniken. Manuset \u00e4r skrivet f\u00f6r att hinta tittaren och f\u00f6r att l\u00e5ta den anv\u00e4nda sin fantasi, ingenting s\u00e4gs i on\u00f6dan och viktiga saker avsl\u00f6jas inte fr\u00e5n b\u00f6rjan. Filmen \u00e4r uppbyggd p\u00e5 vackra bilder, sp\u00e4nda scener och en relation mellan tv\u00e5 systrar som har en b\u00f6ljande skepnad. Det \u00e4r som att ett lakan \u00e4r upph\u00e4ngt fr\u00e5n en lina och att tv\u00e5 vindar bl\u00e5ser fr\u00e5n olika h\u00e5ll, vinden bl\u00e5ser fr\u00e5n Emilies h\u00e5ll och Ines bl\u00e5ser tillbaka. Den ena drar sig undan, den andra f\u00f6ljer efter – konfrontation f\u00f6ljer och lakanet h\u00e4nger f\u00f6r ett \u00f6gonblick stilla igen; men sp\u00e4nt, darrande och v\u00e4ntande p\u00e5 n\u00e4sta stormby. <\/p>\n
\u00c5ratal av undertryckta k\u00e4nslor till f\u00f6ljd av ett trauma ligger mellan dem, den kyliga Ines v\u00e4grar sig l\u00e5ta bli sentimental och den hudl\u00f6sa Emilie kan inte l\u00e4gga band p\u00e5 sina k\u00e4nslor. Ines har alltid flytt iv\u00e4g, blivit en k\u00e4nd konstn\u00e4r medan Emilie har tagit hand om deras mor. Ines kom inte p\u00e5 begravningen. Emilie erbjuder henne deras mors ring, men Ines vill inte ta emot den. Filmen kommer, inte ov\u00e4ntat, att handla om systrarnas s\u00e4tt att hitta tillbaka till varandra. Eller \u00e5tminstone m\u00f6ta varandra. Emilie f\u00f6rs\u00f6ker greppa Ines, men Ines drar sig undan. Emilies ledsagare ser p\u00e5. De har inte l\u00e5ng tid p\u00e5 sig. <\/p>\n
Euphoria \u00e4r en film som ber\u00f6r, och det \u00e4r imponerande och roligt att se att kvinnor st\u00e5r f\u00f6r b\u00e5de regi, manus, b\u00e5da huvudrollerna och den st\u00f6rsta birollen i filmen. Och att det inte \u00e4r n\u00e5gra sm\u00e5 namn som st\u00e5r f\u00f6r dem. Detta \u00e4r \u00e4ven f\u00f6rsta g\u00e5ngen Alicia Vikander arbetar som producent, med sitt nya bolag Vikarious Productions. Euphoria \u00e4r ocks\u00e5 mycket vacker, milj\u00f6erna \u00e4r vackra, dialogen \u00e4r vacker och kameravinklarna klara som kristall. Sp\u00e4nningen \u00e4r en utdragen b\u00e5gstr\u00e4ng, outtalade ord hovrar i luften och klockan tickar mot tragedi och f\u00f6rhoppningsvis katharsis. Det \u00e4r emellertid tveksamt att filmen kommer att g\u00e5 hem hos den breda publiken, det \u00e4r en konstn\u00e4rlig film som troligen reserveras f\u00f6r mer t\u00e5lamodsrika invigda. <\/p>\n
En sak jag t\u00e4nkte p\u00e5 var dock att filmens titel inte motsvarar inneh\u00e5llet, \u00e5tminstone inte f\u00f6r mig. Filmen \u00e4r fylld av mycket, men inte starka lyckorus. Kanske skulle ”Finding Nostalgia” varit en b\u00e4ttre titel. <\/p>\n