{"id":115430,"date":"2018-02-01T21:22:39","date_gmt":"2018-02-01T20:22:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=115430"},"modified":"2018-02-01T21:22:39","modified_gmt":"2018-02-01T20:22:39","slug":"masterverk-utan-genrebegransning-bobo-stenson-trio","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=115430","title":{"rendered":"M\u00e4sterverk utan genrebegr\u00e4nsning – Bobo stenson Trio"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foto Wong Chul An<\/p>\n

Artist:\u00a0<\/strong>Bobo Stenson Trio<\/p>\n

Titel:\u00a0<\/strong>Contra la indecision<\/p>\n

Betyg: 5<\/strong><\/p>\n

Producent: Manfred Eicher<\/p>\n

Inspelad i Lugano<\/p>\n

ECM Records<\/p>\n

64:45<\/p>\n

Releasedatum: 19\/1 2018<\/p>\n

Det finns ett antal framst\u00e5ende pianotrios i Sverige \u00e4ven efter Esbj\u00f6rn Svenssons tragiska bortg\u00e5ng. Av treenigheter jag h\u00e4nf\u00f6rts av live under 2000-talet, kan framh\u00e5llas de\u00a0 formade kring namn som Lars Jansson och Jan Lundgren, Claes Crona och Ludvig Berghe, Carl Bagge och Daniel Karlsson, Tommy Kotter och Jakob Karlzon. Till denna illustra skara h\u00f6r Bobo Stenson, som sedan tio \u00e5r tillbaka har Anders Jormin (bas) och Jon F\u00e4lt (trummor) som spelkamrater. Musiker som tillsammans f\u00f6rh\u00e5ller sig v\u00e4ldigt fritt till sina r\u00f6tter i jazzen. Beboppuls och tendenser till groove \u00e5terfinns p\u00e5 endast ett f\u00e5tal sp\u00e5r. Kan skjuta in som ovidkommande bonusinfo, att jag i fjol h\u00e4lsade p\u00e5 b\u00e5de basist och trumslagare (den senare var f\u00f6rst ut i en serie miniportr\u00e4tt jag skrev i LO-tidningen under samlingsrubriken Groovearbetare).\u00a0 I j\u00e4mf\u00f6relse med uppr\u00e4knade pianotrios, har man utvecklat en h\u00f6gst egen, fruktbar syntes emellan konstmusik och jazz. Deras anslag \u00e4r s\u00e5 sj\u00e4lvklart, opretenti\u00f6st och nydanande att jag vill referera till legendariske Keith Jarret och hans l\u00e5ngvariga trio.<\/p>\n

N\u00e4r Bobo Stenson trio sl\u00e4ppte\u00a0 f\u00f6reg\u00e5ende album f\u00f6r sex \u00e5r, r\u00f6stades det fram som \u00e5rets Gyllene skiva. N\u00e4r det g\u00e4ller utm\u00e4rkelser har trion och dess medlemmar\u00a0 bel\u00f6nats med ett knippe fina priser. 40-talisten Stenson sitter i Kungliga Musikaliska Akademien liksom 50-talisten Jormin, som dessutom l\u00e4nge varit undervisande professor. Den betydligt yngre F\u00e4lt \u00e4r b\u00e5de Alice Babs-stipendiat och mottagare av Jazzkannan.\u00a0 V\u00e4ster\u00e5saren vid flygeln vars remarkabla musikaliska resor gjort att han erh\u00e5llit kunglig medalj och flera grammis, har en timid framtoning som inger respekt. Gissar att bara n\u00e5gon enstaka p\u00e5 min arbetsplats med flera hundra anst\u00e4llda, vet vilka de \u00e4r eller hur\u00a0 de berikar oss konn\u00e4ss\u00f6rers liv. F\u00f6r mig har instrumentalisterna haft en sj\u00e4lvklar tyngd \u00e4nda sedan jag s\u00e5g Rena Rama\u00a0 i slutet av 70-talet. En n\u00e4rmast mytomspunnen kvartett som jag \u00e5ters\u00e5g tio \u00e5r senare, d\u00e5 med Jormin p\u00e5 bas. Tror att jag live upplevt trion i dess nuvarande s\u00e4ttning minst tv\u00e5 g\u00e5nger senaste decenniet. Inte att f\u00f6rgl\u00f6mma 73-\u00e5ringens insatser live med Charles Lloyd och B\u00f6rje Fredriksson-bandet. Senast h\u00f6rde jag den s\u00e4llsamme pianisten p\u00e5 Ystad jazzfestival f\u00f6rra \u00e5ret.<\/p>\n

Vad betr\u00e4ffar\u00a0Contra la indecision\u00a0<\/em>kommer tv\u00e5 uppmaningar. Koncentration kr\u00e4vs f\u00f6r att f\u00f6lja musikens fortskridande, d\u00e5 inneh\u00e5llet rymmer s\u00e5 mycket spetsfundigheter och skimrande nyanser. Annars kan du drabbas av villfarelsen att somligt \u00e4r skrivet med v\u00e4nster hand, riskerar att uppfatta musicerandet stundom som f\u00f6rstr\u00f6tt.\u00a0 En sl\u00f6 och ot\u00e5lig dilettant till recensent, skulle antagligen missa det o\u00e4ndliga djup kompositionerna pr\u00e4glas av. En tyckare av den typen fr\u00e5n festivalen i Sandviken (Bangen) gjorde f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan det sj\u00e4lvm\u00e5let , blev ber\u00e4ttigat utsk\u00e4lld av jazzv\u00e4nner. Mitt andra r\u00e5d lyder: Lyssna i h\u00f6rlurar. Ljudet som f\u00f6rmedlas via mina stora h\u00f6gtalare har den nackdelen att pianot har en alltf\u00f6r dominant framtoning. F\u00f6r att f\u00e5 helheten och interaktionen beh\u00f6vs att \u00f6ron p\u00e5 vid gavel registrerar hur det l\u00e5ter i lurar.<\/p>\n

F\u00f6r att betona vad de har gemensamt med\u00a0 kammarmusik, kan upplysas att man inkluderat tons\u00e4ttningar av Bart\u00f2k, Satie och katalanske Mompou (den f\u00f6r mig obekante spanjoren specialiserade sig p\u00e5 att skriva f\u00f6r solopiano). Huruvida de \u00e4r trogna originalen \u00e4r ointressant, ity de lagt till sin varsamma, personliga och m\u00e5ngf\u00f6rgrenade touch. Lustigt nog g\u00f6rs Satie i en uppiggande balladvariant, medan det l\u00e5ter mest konstmusik\u00a0 om Stensons egna komposition Alice, <\/em>albumets sv\u00e5raste att hitta in i.\u00a0 Enligt pressutskicket jobbar de med respektfulla transformationer, en korrekt beskrivning anser jag.\u00a0 Styckena som framf\u00f6rs av Bart\u00f2k och Mompou \u00e4r som gl\u00e4nsande rubiner.\u00a0 Vidare kommer fem bidrag fr\u00e5n Jormins penna, vilka erbjuder finurlig sp\u00e4nning.\u00a0 \u00d6ppningsl\u00e5ten \u00e4r en folkmelodi av kubanen Silvio Rodriguez, vars avskalade struktur erbjuder stor sk\u00f6nhet. P\u00e5 avslutande\u00a0Hemingway Intonations\u00a0<\/em>har tesen om att det enkla kan vara liktydigt med genialitet fog f\u00f6r sig. Trion l\u00e4mnar oss p\u00e5 topp, i sitt esse.<\/p>\n

Trions intuitiva samspel frambringar g\u00e5shud, finns inget tillgjort, inga man\u00e9r, inga halsbrytande taktbyten.\u00a0 Bobo \u00e4r den m\u00e5lmedvetna, men \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rsynta anf\u00f6raren av rena klanger. Den \u00f6verlag reflekterande stilen, garneras ibland smakfullt med sm\u00e5sv\u00e4ngande avbrott.\u00a0 Genomg\u00e5ende h\u00f6rs en eftert\u00e4nksam melodisk linje, vars\u00a0 expressiva infall ger en extra dimension. Subtilt sv\u00e4ng av \u00e4dlaste val\u00f6r m\u00e4rks i Oktoberhavet.\u00a0<\/em> Man h\u00e5ller g\u00e4rna tillbaka och Jon F\u00e4lt \u00e4r h\u00e4r \u00e5terh\u00e5llsam rytmkonstn\u00e4r, p\u00e5 ett f\u00f6r honom anm\u00e4rkningsv\u00e4rt s\u00e4tt.\u00a0 Kalimba Impressions\u00a0<\/em>inleds av full\u00f6digt bassolo och i\u00a0Stilla\u00a0<\/em>g\u00e5r en fl\u00e4skig bas f\u00f6re och h\u00e5ller stadigt i taktpinnen p\u00e5 en melodi som b\u00f6r bli en publikfavorit.\u00a0 P\u00e5 flera l\u00e5tar f\u00f6rekommer uttrycksfullt spel med str\u00e5ke.<\/p>\n

Beslutet att ge h\u00f6gsta betyg har mognat fram, var inte givet fr\u00e5n b\u00f6rjan. Men till slut blev det uppenbart. Ett rikhaltigt material vars organiska omvandlande, genom ett\u00a0 fl\u00f6de som till\u00e5ter improvisatoriska inslag ger hisnande lyssning, \u00e4r n\u00e5got som m\u00e5ste premieras. Hoppas min recension kan ge en trio, som \u00e4r k\u00e4nda f\u00f6r finsmakare utomlands, \u00e4nnu fler fans.\u00a0Contra la indecision\u00a0<\/em>f\u00f6renar p\u00e5 ett s\u00e4llsamt s\u00e4tt, drag fr\u00e5n utforskande konstmusik med traditionell pianojazz. Resultatet som uppst\u00e5r = en alldeles egen variant av betagande kammarjazz.<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto fr\u00e5n Bobo Stensons hemsida<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Wong Chul An Artist:\u00a0Bobo Stenson Trio Titel:\u00a0Contra la indecision Betyg: 5 Producent: Manfred Eicher Inspelad i Lugano ECM Records 64:45 Releasedatum: 19\/1 2018 Det finns ett antal framst\u00e5ende pianotrios i Sverige \u00e4ven efter Esbj\u00f6rn Svenssons tragiska bortg\u00e5ng. Av treenigheter jag h\u00e4nf\u00f6rts av live under 2000-talet, kan framh\u00e5llas de\u00a0 formade kring namn som Lars Jansson […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-115430","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115430","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=115430"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115430\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":115461,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115430\/revisions\/115461"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=115430"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=115430"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=115430"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}