![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/01\/fragment2-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Fragment II<\/a> Fragment II \u00e4r en vacker bok med sm\u00e5 korta texter, tankar p\u00e5 sidor tryckta i tjockare, fin kvalit\u00e9. Dess kvadratiska form och tyngden (den har inga sidnumreringar och \u00e4r uppskattningsvis drygt femhundra sidor, den \u00e4r tjock och v\u00e4ger 921 gram. Framgent II \u00e4r tung i m\u00e5nga bem\u00e4rkelser.<\/p>\n Lars Nor\u00e9n \u00e4r en av de st\u00f6rsta svenska dramatikerna, inte vara i nutiden utan ocks\u00e5 genom tiderna. Hans dramer har flera niv\u00e5er och som alla de st\u00f6rsta dramatikerna \u00e4r han en enast\u00e5ende lyriker och hans verk har g\u00e5tt igenom flera olika faser. <\/p>\n S\u00e5 det \u00e4r med b\u00e5de respekt och stor f\u00f6rv\u00e4ntan jag s\u00e4tter mig tillr\u00e4tta och b\u00f6rjar ta till mig fragmenten. Han \u00e4r ofta v\u00e4ldigt s\u00e4ker, i alla fall n\u00e4r han uttalar sig om metafysiska och andliga\/religi\u00f6sa angel\u00e4genheter. D\u00e4r \u00e4r han n\u00e4stintill fundamentalistisk. Ja fundamentalistisk ateist. Som n\u00e4r han h\u00e4ver ur sig: Religion \u00e4r fascism, fascism \u00e4r religion.<\/em><\/p>\n D\u00e4r \u00e4r han s\u00e5 d\u00e4r besserwissig som den v\u00e4rsta bilden av kulturmannen. Den d\u00e4r gubben som vet allt b\u00e4st och mest. Vad \u00e4r religion? Religion \u00e4r ett f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till liv och d\u00f6d och de existentiella fr\u00e5gorna. Religon har med fr\u00e5gor om k\u00e4rlek, sanning och solidaritet att g\u00f6ra. Religon \u00e4r inte samma sak som kyrkor. Och alla kyrkor \u00e4r inte heller fascistiska. Det finns kyrkor som k\u00e4mpar f\u00f6r de utsatta. Och ja, det finns kyrkor som f\u00f6rtrycker kvinnor och som g\u00f6r onda saker. Men det finns massor av organisationer och sammanhang d\u00e4r m\u00e4nniskor g\u00f6r onda saker utan att det har den minsta anknytning till n\u00e5gon religion.<\/p>\n Men l\u00e5t mig inte fastna vid det som st\u00f6r l\u00e4sningen. Denna kub av tankar rymmer s\u00e5 mycket. Varje fragment \u00e4r i sin kortform och enkelhet m\u00e4sterliga, ibland. En del \u00e4r svindlande, andra sv\u00e5rgenomtr\u00e4ngliga, en del alldeles f\u00f6r sj\u00e4lvklara. <\/p>\n Redan titeln Fragment \u00e4r en programf\u00f6rklaring. Vad \u00e4r allt som skrivs, all litteratur, alla dramer, alla filmer, all konst – om inte just fragment av den verklighet vi aldrig kan greppa, aldrig kan veta exakt vad det \u00e4r – dessutom flyter allt hela tiden. Inget \u00e4r ju best\u00e4ndigt. Nor\u00e9n uttrycker det: Liv och d\u00f6d och \u00e5ldrandet \u00e4r en av linjerna i denna omf\u00e5ngsrika kub, vackert uttryckt: Vad spr\u00e5k \u00e4r eller inte \u00e4r – en annan linje. Tankar om sk\u00e5despel och teater, h\u00f6r dit ocks\u00e5. AV och till funderar han p\u00e5 och samtalar med filosofer och f\u00f6rfattare som Nietzsche, Heidegger, Paul Celan och Simone Weil. <\/p>\n Nutiden finns med p\u00e5 flera s\u00e4tt som h\u00e4r: Men allra b\u00e4st tycker jag Fragment II \u00e4r i de stycken som \u00e4r som zenkoan, som g\u00e5tor som \u00e4r motstridiga och tar tid att sjunka in och som jag f\u00f6rst\u00e5r med k\u00e4nslorna och inte med tankarna. Lars Hermansson i Kulturnytt<\/a> funderar kring formatet: Fragment II inneh\u00e5ller mycket, \u00e4r tung och stor, som en maximalist, men samtidigt \u00e4r varje fragment noga minimalistiskt utmejslad:
\nF\u00f6rfattare: Lars Nor\u00e9n<\/a>
\nF\u00f6rlag: Bonniers<\/a>
\nISBN: 9789100173777<\/p>\n
\nFragment II \u00e4r precis som Fragment som kom 2015 en samling av textfragment som \u00e4r filosofiska funderingar, utsagor om spr\u00e5k, om liv och d\u00f6d, om konst, om fr\u00e5nvaron av gud.<\/p>\n
\nVerkligheten, s\u00e5 som vi f\u00f6rm\u00e5r uppfatta den, \u00e4r vansinnets
\ninstrument, det logiska skiktet i vilket vi st\u00e4ller in uppl\u00f6sningen
\ntill klarhet<\/em><\/p>\n
\nDe sista timmarna sitter hon p\u00e5
\ns\u00e4ngen hos sin d\u00f6ende mot som
\nser sin egen d\u00f6da mot n\u00e4rma sig<\/em><\/p>\n
\nDen romska kvinnan som sitter och str\u00e4cker ut sin hand
\nmot mig, hon sk\u00e4nker mig sin utsatthet – hur skall jag ta emot den
\nvet jag itne – som en av de f\u00e5 som f\u00f6rvandlar den till en poetisk tanke<\/em><\/p>\n
\nJag s\u00f6ker det som g\u00f6r mig blind n\u00e4r jag ser det<\/em><\/p>\n
\nMen sentenserna tycks inte vilja sl\u00e5 fast n\u00e5gra sanningar, utan bara forts\u00e4tta s\u00e4ga sida upp och sida ned. Det \u00e4r sj\u00e4lva den massiva ansamlingen av halvbra sentenser som till slut f\u00e5r kvantitet att \u00f6verg\u00e5 i kvalitet. Det hela blir s\u00e5 r\u00f6rande i sin, tja m\u00e4nskliga skr\u00f6plighet. Det g\u00e5r inte sl\u00e5 fast vad livet ytterst handlar om, och det g\u00e5r inte att sluta f\u00f6rs\u00f6ka …<\/em><\/p>\n