![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/01\/8kvinnor.jpg\")
\n\u00c5tta kvinnor
\nAv: Robert Thomas
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Lisa Lindberg
\nRegi: Anna Novovic
\nPremi\u00e4r 25 januari 2018 p\u00e5 Kulturhuset Stadsteaterns Klarascen<\/p>\n
\n\u00c5tta kvinnor
\nAv: Robert Thomas
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Lisa Lindberg
\nRegi: Anna Novovic
\nPremi\u00e4r 25 januari 2018 p\u00e5 Kulturhuset Stadsteaterns Klarascen<\/p>\n
F\u00f6rest\u00e4llningen promotar sig som ”camp” vilket inte \u00e4r ett helt l\u00e4tt begrepp fullkomligt f\u00f6rklara. Kortfattat skulle man kunna s\u00e4ga att man med hj\u00e4lp av denna teknik vill p\u00e5visa teatern som en ber\u00e4ttande form a la Agatha Christie och 1950-talet. Medhj\u00e4lp av n\u00e5gon typ av pusselteknik kan allt och alla bli misst\u00e4nkta f\u00f6r mord och rollkarakt\u00e4rerna ska med bitsk humor angripa och med \u00f6verdramatisering f\u00f6rsvara sig. Publiken ska h\u00e5llas i str\u00e4ckb\u00e4nk och mot slutet ges en liten twist och ett nytt perspektiv d\u00e4r kanske ingen eller alla \u00e4r lika skyldiga p\u00e5 n\u00e5got vis. Mellan raderna blir det ocks\u00e5 en fet k\u00e4nga mot fin- och fulkulturen d\u00e4r allt och ingenting s\u00e4tts p\u00e5 sin spets.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/01\/8kvinnor4.jpg\")
F\u00f6rdelaktigt med kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r det faktum att de enbart \u00e4r kvinnor p\u00e5 scen. Det l\u00e5ter kanske banalt, men ser man mycket teater s\u00e5 inser man att det mestadels skrivs teater av m\u00e4n, och f\u00f6r m\u00e4n. Dessutom \u00e4r det inte alltid s\u00e5 att kvinnliga roll alltid \u00e4r det mest intressant i en upps\u00e4ttning. I den h\u00e4r upps\u00e4ttningen \u00e4r det i alla fall alla typer av tragikomiska rollkarakt\u00e4rer och i alla \u00e5ldrar enbart skapade f\u00f6r kvinnor.<\/p>\n
Dock vill jag protestera mot Robert Thomas och\/eller \u00f6vers\u00e4ttarens p\u00e5st\u00e5ende ”om \u00e4nd\u00e5 vi kvinnor kunde h\u00e5lla ihop” (replik i f\u00f6rest\u00e4llningen) vilket \u00e4r f\u00f6rtal och n\u00e5got som m\u00e4n g\u00e4rna s\u00e4ger om kvinnor. Jag skulle hellre vilja s\u00e4ga att m\u00e4nniskor inte alltid \u00e4r bra p\u00e5 att h\u00e5lla ihop i alla l\u00e4gen. Kvinnor \u00e4r inte s\u00e4mre\/b\u00e4ttre p\u00e5 det \u00e4n andra m\u00e4nniskor. Har man h\u00f6rt det d\u00e4r m\u00e5nga g\u00e5nger, blir det tr\u00f6ttsamt att f\u00e5 de p\u00e5st\u00e5endet nedk\u00f6rt i halsen \u00e4nnu en g\u00e5ng. Inte blir den b\u00e4ttre n\u00e4r en kvinna leverera den dessutom och vill f\u00e5 oss andra att tro p\u00e5 det och k\u00e4nna oss mindre v\u00e4rda.<\/p>\n
Kv\u00e4llens premi\u00e4r b\u00f6rjade i ett ganska l\u00e5gt tempo och humorn blev under de f\u00f6rst 30 minuterna mer buskis humorm\u00e4ssigt \u00e4n just camp. Replikerna satt inte tillr\u00e4ckligt rappa och spydigheterna uppfattades inte tillr\u00e4ckligt riktade med n\u00e5gon typ av sarkastisk glimt i \u00f6gonvr\u00e5n. Meningarna mellan sk\u00e5despelare ska ju vara som duellslag i camp. Med tiden v\u00e4xte i alla fall de flesta med sina rollkarakt\u00e4rer och fick d\u00e4rmed de skarpa kvickhet som beh\u00f6vdes.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/01\/8kvinnor3.jpg\")
Tyv\u00e4rr \u00e4r det ju alltid s\u00e5 i en f\u00f6rest\u00e4llning som inneh\u00e5ller b\u00e5de s\u00e5ng och agerande, att de blir ganska haltande i en sk\u00e5despelerskas\/s\u00e5ngerskas helhetsbild om hon inte bem\u00e4strar b\u00e5da konstformerna lika bra. \u00c4r det dessutom stor skillnad mellan de sk\u00e5despelare som \u00e4r fantastiska p\u00e5 att sjunga och de som missar flera tonl\u00e4gen (falsks\u00e5ng), \u00e4r det \u00e4nnu sv\u00e5rare att f\u00e5 en positiv helhetsbild av deras karakt\u00e4r och hela f\u00f6rest\u00e4llningen. Alexandra Zetterberg Ehn och Sharon Dyall gjorde kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 b\u00e4sta m\u00f6jliga vis och kunde bem\u00e4stra allt fr\u00e5n, s\u00e5ng, r\u00f6relse och snabbt levererade repliker enligt konstens alla regler.<\/p>\n
Kostymerna var helt i r\u00e4tt i sin tidsepok och bars fantastiskt upp av scenens alla kvinnor. D\u00e4remot gav inte scenografin dem tillr\u00e4ckligt mycket plats f\u00f6r att kunna leva ut de kaos och tempo som de verkligen beh\u00f6vde. Jag gick d\u00e4rifr\u00e5n med en k\u00e4nsla av att att de alla sprungit runt i sm\u00e5 hamsterhjul och d\u00e4rmed var slutk\u00f6rda utan att ha kommit i m\u00e5l.<\/p>\n
Jag vet inte vad det \u00e4r med s\u00e5ngen ”En s\u00e5dan karl” (Text och musik Barry Mason och Les Reed, svensk text av Patrice Hellberg). Det var som att alla kvinnor i salongen ikv\u00e4ll till\u00e4ts fnissa uppskattande, ge uttryck f\u00f6r den attraktion och fascination som m\u00e5nga av oss upplever med just m\u00e4n. Vi vet inte vad det \u00e4r, men nog sjutton gillar vi h\u00e4rliga karlar alltid. Det \u00e4r inte ofta vi kvinnor ges utrymme f\u00f6r att kollektivt faktiskt s\u00e4ga ”jag vill ge allt som jag har till denna underbara karl, s\u00e5 han blir min f\u00f6r hela livet”. M\u00e5nga m\u00e4n i salongen utstr\u00e5lade uppskattning f\u00f6r gl\u00e4djeropen och s\u00e5g ut att t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5gon som faktiskt tycker att de \u00e4r fina som de \u00e4r.<\/p>\n
I rollerna:<\/strong> Alexandra Zetterberg Ehn, Annika Hallin, Sandra Huldt (f.r.o.m. Februari spelar Katarina Ewel\u00f6f ist\u00e4llet f\u00f6r Sandra Huldt), Sharon Dyall, Agnes Rase*, Annika Rimbl\u00e9us, Siw Malmkvist och Karin Knutsson<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u00c5tta kvinnor Av: Robert Thomas \u00d6vers\u00e4ttning: Lisa Lindberg Regi: Anna Novovic Premi\u00e4r 25 januari 2018 p\u00e5 Kulturhuset Stadsteaterns Klarascen F\u00f6rest\u00e4llningen promotar sig som ”camp” vilket inte \u00e4r ett helt l\u00e4tt begrepp fullkomligt f\u00f6rklara. Kortfattat skulle man kunna s\u00e4ga att man med hj\u00e4lp av denna teknik vill p\u00e5visa teatern som en ber\u00e4ttande form a la Agatha […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[12254,12285,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-115314","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"tag-kulturhuset-stadsteatern","11":"tag-recension","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teater","14":"tag-teaterkritik","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115314","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=115314"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115314\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":115319,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115314\/revisions\/115319"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=115314"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=115314"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=115314"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/01\/8kvinnor2.jpg\")
<\/p>\n