{"id":115155,"date":"2018-01-21T18:09:54","date_gmt":"2018-01-21T17:09:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=115155"},"modified":"2018-01-21T19:00:37","modified_gmt":"2018-01-21T18:00:37","slug":"motherdog-pa-goteborgs-stadsteater-diffus-apokalyps-noga-koreograferad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=115155","title":{"rendered":"Motherdog p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater &#8211; Diffus apokalyps noga koreograferad"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/01\/03-motherdog-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-115156\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/01\/03-motherdog-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-300x197.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"197\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/01\/03-motherdog-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-300x197.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/01\/03-motherdog-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-768x504.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/01\/03-motherdog-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-1024x672.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Foto Ola Kjelbye<\/p>\n<p>19\/1 2018<\/p>\n<p><strong>Av\u00a0<\/strong>Hans van Der Broeck, Max Bolotin och Sara Tuss Efrik<\/p>\n<p><strong>Regi, scenografi och kostym:\u00a0<\/strong>Hans van den Broeck<\/p>\n<p><strong>Mask: <\/strong>Eva Lena J\u00f6nsson Lunde<\/p>\n<p><strong>Ljus: <\/strong>Giacomo Gorini<\/p>\n<p><strong>Musik:\u00a0<\/strong>James Brown (elektronmusikkomposit\u00f6r ej att f\u00f6rv\u00e4xla med the Godfather of soul)<\/p>\n<p><strong>Ljud:\u00a0<\/strong>Karin Bloch J\u00f6rgensen<\/p>\n<p>Spelas p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater Stora scen till och med 17\/2 (obs f\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningar)<\/p>\n<p>Ett kollektivt oartikulerat vr\u00e5l av sm\u00e4rta. S\u00e5 kan\u00a0<em>Motherdog\u00a0<\/em>definieras. B\u00f6rjar och slutar med samma bild, \u00e4ven om en hoppfull epilog ing\u00e5r. Cirkelr\u00f6relsen best\u00e5r i att en flock varelser med f\u00e4ktande armar k\u00e4mpar sig fram\u00e5t. Den ot\u00e4mjda flocken som sl\u00e4pper l\u00f6s sin urkraft, kallas i inledningen f\u00f6r en slags m\u00e4nniskohundar av Harvey (Johan Karlberg). Man lever herrel\u00f6sa i ett matriarkat.\u00a0 Absolut nyskapande, men\u00a0 tyv\u00e4rr mest en trist kombo av danskonst och skissartad teater. Har f\u00f6r mig att Mats Ek lyckades v\u00e4l med Utvandrarna p\u00e5 Dramaten f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Folkteatern i G\u00f6teborg har minst tv\u00e5 g\u00e5nger senaste decenniet f\u00f6rtr\u00e4ffligt integrerat dans + teater. T\u00e4nker p\u00e5 alla resurser och repetitioner som investerats. En utmanande upps\u00e4ttning misslyckas att\u00a0 f\u00f6rmedla n\u00e5gra f\u00f6rklaringar eller f\u00e5 mig delaktig , trots att den r\u00f6r sig i samma of\u00f6rsonliga skuggv\u00e4rld som Nor\u00e9n i <em>Personkrets.<\/em><\/p>\n<p>Belgaren van den Broeck \u00e4r ett aktat namn p\u00e5 den europeiska scenen, har grundat danskompani och sysslat med film. Hans allkonstverk, vars k\u00e4nnetecken s\u00e4gs vara\u00a0 en r\u00e5 kompromissl\u00f6s ton, p\u00e5st\u00e5s ha\u00a0 suggestiva och poetiska drag.\u00a0 Denna g\u00e5ng vill han unders\u00f6ka myten om den f\u00f6rvildade m\u00e4nniskan som ren och of\u00f6rst\u00f6rd. Flocken \u00e4r nyfiket misst\u00e4nksam mot sin omgivning. <em>Motherdog <\/em>ska symbolisera ett alternativt, n\u00e4stan filmiskt universum, fritt fr\u00e5n sociala koder d\u00e4r andra lagar r\u00e5der. Regiss\u00f6rens vision landar inte i mig p\u00e5 tredje raden. Jag hittar aldrig in i vad som utspelas, ber\u00f6rs f\u00f6ga av\u00a0 \u00f6den p\u00e5 scen. Detta var en pr\u00f6vande utmaning som snarare l\u00e4mnade mig i sticket, d\u00e5 kommunikation inte uppst\u00e5r.<\/p>\n<p>Minns inga r\u00e5narluvor som syns i fotot ovan och att Lisa Lindgren skulle agera ledarhona, var inte n\u00e5got som tydligt framgick. Erfarna karakt\u00e4rssk\u00e5despelare som Lindgren och Johan Gry (frustrerad alfahanne) suddas i upps\u00e4ttningen ut till konturl\u00f6sa g\u00e5tfulla v\u00e4sen.\u00a0 Lite tacksammare stoff att bearbeta har Jesper S\u00f6derblom som polisen\/ v\u00e4ktaren Parker, Gizem Erdogan i egenskap av hj\u00e4lpvillig socialarbetare samt Kim Theodoridou Bergqvist vars rollfigur \u00e4r en sargad tuff strippa. Sk\u00e4rvor av arketyper\u00a0 som framst\u00e4lls skickligt. Allt sker till ett soundtrack best\u00e5ende av dyster, ibland sv\u00e4vande neutral, Brian Eno-aktig elektronmusik.\u00a0 De som kommer fr\u00e5n dansens v\u00e4rld k\u00e4nns igen p\u00e5 att de saknar kn\u00e4skydd och p\u00e5 sina avancerade r\u00f6relser.<\/p>\n<p>Ensemblen r\u00f6r sig med ryckiga kr\u00e4ngande r\u00f6relser i en m\u00f6rk og\u00e4stv\u00e4nlig exteri\u00f6r, bristf\u00e4lligt upplyst av lyktstolpar i skiftande formationer. Gestalterna v\u00e4nder och vrider p\u00e5 sig, rusar och stannar upp, morrar och tuggar, rullar runt i f\u00f6rtvivlan eller spatserar myndigt. Handlar som jag tolkar det genomg\u00e5ende om en problematik kring offer och f\u00f6r\u00f6vare, att under lyckliga s\u00e4llsynta \u00f6gonblick ha kontroll motsvaras i andra \u00e4nden av skalan av hoppl\u00f6s underordning. Som f\u00f6rst\u00e4rkande mark\u00f6rer spelas n\u00e5gra repliker upp fr\u00e5n filmen\u00a0<em>En familj som andra (<\/em>1980) och Johan Karlberg citerar upprepade g\u00e5nger en ber\u00f6md strof fr\u00e5n poeten Dylan Thomas. L\u00e4gg d\u00e4rtill i epilogen en barnr\u00f6st och textmaskin som omotiverat, med tanke p\u00e5 vad som skildrats, vill ingjuta hopp.<\/p>\n<p>Ensemblen med sina b\u00e5de raffinerat synkade och individuellt originella uttryck ska inte lastas f\u00f6r min besvikelse. Att upps\u00e4ttningen delvis kapsejsar ska skyllas p\u00e5\u00a0 konstruktionen.\u00a0 Har skjutit recensionen framf\u00f6r mig, eftersom det \u00e4r en sv\u00e5r konst att hitta\u00a0 argumenten som st\u00f6djer min st\u00e5ndpunkt. Denna premi\u00e4rkv\u00e4ll efter m\u00e5nga anstr\u00e4ngande nattpass, saknades erforderlig mottaglighet f\u00f6r\u00a0<em>Motherdogs\u00a0<\/em>experimentella estetik. G\u00f6teborgs Stadsteater g\u00f6r det \u00e5terigen allt annat \u00e4n\u00a0 enkelt f\u00f6r sig, n\u00e4r de v\u00e4grar stryka publiken medh\u00e5rs.<\/p>\n<p><strong>I rollerna:\u00a0<\/strong>Lisa Lindgren, Johan Gry, Gizem Erdogan, Johan Karlberg, Kim Thedoridou Bergquist, Ludde Hagberg, Hannah Alem Davidson, Ali Jalal, Jesper S\u00f6derblom och Su-Mi Jang<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Foto Ola Kjelbye 19\/1 2018 Av\u00a0Hans van Der Broeck, Max Bolotin och Sara Tuss Efrik Regi, scenografi och kostym:\u00a0Hans van den Broeck Mask: Eva Lena J\u00f6nsson Lunde Ljus: Giacomo Gorini Musik:\u00a0James Brown (elektronmusikkomposit\u00f6r ej att f\u00f6rv\u00e4xla med the Godfather of soul) Ljud:\u00a0Karin Bloch J\u00f6rgensen Spelas p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater Stora scen till och med 17\/2 (obs [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":["post-115155","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115155","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=115155"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115155\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":115212,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115155\/revisions\/115212"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=115155"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=115155"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=115155"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}