{"id":115022,"date":"2018-01-14T10:05:00","date_gmt":"2018-01-14T09:05:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=115022"},"modified":"2018-01-14T10:22:35","modified_gmt":"2018-01-14T09:22:35","slug":"teaterkritik-tartuffe-i-nytt-ljus-en-kampe-for-de-hemlosa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=115022","title":{"rendered":"Teaterkritik: Tartuffe i nytt ljus: en k\u00e4mpe f\u00f6r de heml\u00f6sa?"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n

Tartuffe<\/strong>
\nAv Moli\u00e8re
\nRegi och bearbetning Staffan Valdemar Holm
\n\u00d6vers\u00e4ttning Lars Huld\u00e9n
\nScenografi och kostym Bente Lykke M\u00f8ller
\nLjusdesign Torben Lendorph
\nPeruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives
\nPremi\u00e4r: 13 januari 2018, Stora scenen, Dramaten<\/p>\n

Att tusentals m\u00e4nniskor \u00e4r heml\u00f6sa och sover ute p\u00e5 gatorna i Sverige \u00e4r ett underbetyg f\u00f6r det svenska samh\u00e4llet. P\u00e5 v\u00e4gen fr\u00e5n tunnelbanan till Dramaten p\u00e5 en l\u00f6rdagskv\u00e4ll ligger de heml\u00f6sa p\u00e5 rad l\u00e4ngs de st\u00e5tliga \u00d6stermalmsbyggnaderna. Att m\u00e4nniskor under vintern ligger hopkrupna utomhus \u00e4r inget annat \u00e4n stor skandal och att visar att Sverige idag inte \u00e4r n\u00e5got civiliserat land. Det \u00e4r skamligt helt enkelt att m\u00e4nniskor ska tvingas sova utomhus mitt i vintern.<\/p>\n

\"\"Tartuffe i regi av Staffan Valdemar Holm kan ses p\u00e5 flera s\u00e4tt. F\u00f6r min del hyllar jag den f\u00f6r att den visar att det nu \u00e4r dags att sl\u00e4ppa in de heml\u00f6sa. Givetvis har den flera niv\u00e5er och kan ses och tolkas p\u00e5 flera s\u00e4tt. Orgon \u00e4r familjefadern som g\u00e5r till kyrkan och d\u00e4r m\u00f6ter en fattig man som Orgon blir totalt fascinerad av. Kanske \u00e4r han f\u00f6r\u00e4lskad i denna udda personlighet? Orgon tar hem mannen till sitt fina hus och sin familj och allt i familjen v\u00e4nds upp och ner. Det mansstyrda, patriarkala samh\u00e4llet finns \u00e4nnu kvar p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt och vis. Regiss\u00f6ren s\u00e4ger i programbladet till f\u00f6rest\u00e4llningen att det som h\u00e4nder i pj\u00e4sen skulle kunna ske hos oss idag och att vi fortfarande \u00e4r mycket mer l\u00e5sta i v\u00e5ra roller socialt \u00e4n vi inbillar oss:
\n– De flesta skulle nog bli r\u00e4tt oroliga om v\u00e5ra ungar pl\u00f6tsligt blev f\u00f6r\u00e4lskade i en heml\u00f6s ensamkommande person p\u00e5 gatan. Man gifter och f\u00f6r\u00e4lskar sig fortfarande inom samma krets och patriarkatet lever ju fortfarande i h\u00f6g grad<\/em>.<\/p>\n

Det franska ordet ”tartuffier” (p\u00e5 svenska blir \u00f6vers\u00e4ttningen ”att tartuffiera”) betyder att f\u00f6rf\u00f6ra och f\u00f6rleda andra med skenheligt hyckleri. Det \u00e4r inte m\u00e5nga teaterpj\u00e4ser som gett upphov till ett nytt ord i franskan. Men det gjorde Moli\u00e8res klassiska komedi Tartuffe.<\/p>\n

Pj\u00e4sen spelades f\u00f6rsta g\u00e5ngen f\u00f6r det franska hovet 1664 som en pj\u00e4s om uppkomlingar som s\u00f6kte maktpositioner genom att h\u00e4vda religi\u00f6s fromhet. Moli\u00e8res pj\u00e4s framst\u00e4llde dem som bedr\u00e4gliga hycklare och falska profeter. Pj\u00e4sen pekade rakt p\u00e5 en konflikt i hovet d\u00e4r den unge Ludvig XIV stod p\u00e5 den ena sidan och p\u00e5 den andra sidan hans mor, drottningmodern Anne, en konservativ katolsk och moralistisk \u00e4nkedrottning. Det \u00e4r os\u00e4kert om pj\u00e4sen ens fick spela klart. Drottningmodern s\u00e5g till att den f\u00f6rbj\u00f6ds. F\u00f6rst fem \u00e5r sedan fick den spelas igen och d\u00e5 delvis omskriven.<\/p>\n

I Staffan Valdemar Holms regi p\u00e5 Dramaten blir det en annorlunda version mot vad vi \u00e4r vana att se p\u00e5 svenska teaterscener. Upps\u00e4ttningen bygger p\u00e5 den version som Staffan Valdemar Holm menar var den ursprungliga texten, utan de p\u00e5tvingade f\u00f6r\u00e4ndringar som censuren kr\u00e4vde. Det blir bra. Det blir mycket b\u00e4ttre \u00e4n Tartuffe brukar bli. Sensmoralen i den tillr\u00e4ttalagda omskrivna versionen hyllar ju egentligen principen att en liten \u00f6verklass ska ha r\u00e4tt att beh\u00e5lla allt och vara s\u00e5 mycket rikare \u00e4n andra.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren har valt att g\u00f6ra en delvis skruvad version, d\u00e4r varje familjemedlem \u00e4r en riktigt l\u00f6jlig karakt\u00e4r. Den enda som inte \u00e4r \u00a0l\u00f6jev\u00e4ckande \u00e4r Tartuffe – och delvis ocks\u00e5 Orgons sv\u00e5ger Cl\u00e9ante (s\u00e5 bra spelad av Johan Holmberg). De \u00f6vriga familjemedlemmarna vill alla ha n\u00e5gon vinning, de tj\u00e4nar p\u00e5 att beh\u00e5lla det patriarkala systemet. Cl\u00e9ante \u00e4r v\u00e4l den ende som inte talar f\u00f6r egen vinnings skull.<\/p>\n

\u00c4r Tartuffe en skenhelig lurifax? Den fr\u00e5gan \u00e4r \u00f6ppen. Han ber ju inte om n\u00e5got egentligen. Han ber inte om att f\u00e5 bo hos Orgon. Tartuffe ber inte om att f\u00e5 gifta sig med dottern, han ber inte om att f\u00e5 alla \u00e4godelar \u00f6verskriven p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Jag tycker om detta. Magnus Ehrner \u00e4r helt r\u00e4tt i rollen som Tartuffe. Han har en utstr\u00e5lning av en enkel man. Kanske spelar han upp en roll f\u00f6r familjen eller \u00e4r det helt enkelt s\u00e5 att m\u00e4nniskor som lever utanf\u00f6r samh\u00e4llets skydd har l\u00e4rt sig att ta till ett \u00f6dmjukt agerande och att alltid bek\u00e4nna sig som syndiga, det \u00e4r den metod m\u00e5nga upplever att de m\u00e5ste ta till f\u00f6r att f\u00e5 socialbidrag med mera.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r tv\u00e5 timmar och en kvart, med en paus emellan. Det \u00e4r alldeles lagom. Det \u00e4r full fart och tiden g\u00e5r snabbt, jag gl\u00f6mde helt av att jag satt i en salong p\u00e5 en obekv\u00e4m sits med tr\u00e5ngt f\u00f6r benen, som det ju \u00e4r i den salongen till den stora scenen.<\/p>\n

Medverkande:<\/strong>
\nOrgon Magnus Roosmann
\nElmire Mirja Turestedt
\nTartuffe Magnus Ehrner
\nMariane Emma Broom\u00e9
\nDamis Michael Jonsson
\nVal\u00e8re Simon Reithner
\nCl\u00e9ante Johan Holmberg
\nDorine Hulda Lind J\u00f3hannsd\u00f3ttir<\/p>\n

Statister:
\nJan-Rickard Norrefalk
\nLars Tollin
\nNils Hellstr\u00f6m
\nThomas Gjutaren\u00e4fve
\nBengt G\u00f6ran Wennersten<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a>
\n<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tartuffe Av Moli\u00e8re Regi och bearbetning Staffan Valdemar Holm \u00d6vers\u00e4ttning Lars Huld\u00e9n Scenografi och kostym Bente Lykke M\u00f8ller Ljusdesign Torben Lendorph Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives Premi\u00e4r: 13 januari 2018, Stora scenen, Dramaten Att tusentals m\u00e4nniskor \u00e4r heml\u00f6sa och sover ute p\u00e5 gatorna i Sverige \u00e4r ett underbetyg f\u00f6r det svenska samh\u00e4llet. P\u00e5 v\u00e4gen […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1366,12285,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-115022","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-dramaten","11":"tag-recension","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teater","14":"tag-teaterkritik","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115022","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=115022"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115022\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":115044,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/115022\/revisions\/115044"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=115022"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=115022"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=115022"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}