![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/01\/stegforsteg.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Steg f\u00f6r steg
\nBetyg 4
\nPremi\u00e4r 19 januari 2018
\nRegi Grand Corps Malade, Mehdi Idir<\/p>\n
Grand Corps Malade vars riktiga namn \u00e4r Fabien Marsaud \u00e4r en fransk poetry-slam-artist och s\u00e5ngare. Nu har han gjort en film av den roman Patients som han gjort succ\u00e9 med i Frankrike. En historia som grundar sig p\u00e5 hans egen erfarenhet. Efter en olycka tillbringade han en l\u00e5ng tid p\u00e5 ett rehabiliteringscenter.<\/p>\n
Filmens huvudperson Ben (Pablo Pauly) vaknar upp i en sjukhuss\u00e4ng n\u00e4stan totalt f\u00f6rlamad. Han har skadat sig i en sportolycka och ligger hj\u00e4lpl\u00f6s i s\u00e4ngen. Men en f\u00f6rlamad kropp \u00e4r inte bara en fysisk fr\u00e5ga. Att inse och acceptera att man \u00e4r totalt beroende av andra \u00e4r sv\u00e5rt ocks\u00e5 f\u00f6r psyket. N\u00e4r han sedan blir varse omgivningen kommer n\u00e4sta chock. En omgivning som best\u00e5r av hel och halvf\u00f6rlamade personer liksom hj\u00e4rnskadade. En omgivning som de flesta friska aldrig har kommit i kontakt med. Alla har sin egen historia. L\u00e5ngsamt \u00f6ppnar han sig f\u00f6r omgivningen och kontakt med andra. Att det finns ett liv att leva f\u00f6r alla \u00e4ven f\u00f6r honom.<\/p>\n
Det l\u00e5ter som en sorglig film men den \u00e4r full av skratt och svart humor. Hans nya v\u00e4nner \u00e4r alla unga och de har olika diagnoser och bakgrund. M\u00e5nga \u00e4r killar fr\u00e5n gatan och den tuffa jargongen finns kvar. Det \u00e4r mycket sk\u00e4mt om sex och kroppar som inte l\u00e4ngre fungerar.
\nFilmen vill visa att gemensamt kan man hj\u00e4lpa varandra att leva vidare. Att alla har samma behov att bli sedda som m\u00e4nniskor att f\u00e5 forts\u00e4tta f\u00e5 vara den person man var och inte bli ett v\u00e5rdpaket.<\/p>\n
Det finns ganska m\u00e5nga filmer om f\u00f6rlamade och filmen kan k\u00e4nnas som en f\u00f6ljare till den franska En ov\u00e4ntad v\u00e4nskap. \u00c4ven om den fr\u00e4mst var ett klassdrama var ocks\u00e5 d\u00e4r jargongen tuff och v\u00e5rdaren Driss (Omar Sy) en kille med mycket energi och jargong. S<\/p>\n
teg f\u00f6r steg \u00e4r en komedi men jag saknar den sv\u00e4rta och hoppl\u00f6shet som man kan f\u00f6rv\u00e4nta sig ocks\u00e5 m\u00e5ste finnas bland alla dessa m\u00e4nniskor med olika prognoser p\u00e5 ett rehabiliteringscenter. N\u00e4r man m\u00e5ste f\u00e5 hj\u00e4lp med ALLT m\u00e5ste ocks\u00e5 sorgen f\u00e5 en plats i filmen. Viljan att leva och gl\u00e4djen skulle bara accentueras av den. <\/p>\n
Med utm\u00e4rkta sk\u00e5despelare i rollerna och en enkel historia visar filmen att livet alltid \u00e4r v\u00e4rt att leva och att det g\u00e5r att hitta livsgl\u00e4djen igen. Det g\u00f6r den till en hoppfull film.<\/p>\n