{"id":114432,"date":"2017-12-17T21:37:46","date_gmt":"2017-12-17T20:37:46","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=114432"},"modified":"2017-12-17T22:35:06","modified_gmt":"2017-12-17T21:35:06","slug":"petters-basta-album-2017","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=114432","title":{"rendered":"Petters b\u00e4sta album 2017"},"content":{"rendered":"

Petters topp tio album med motivering<\/strong><\/p>\n

10. Erik de Vahl – Hold Your Breathe
\n\"\"<\/a><\/strong>P\u00e5 Topplistans tionde plats ser vi Kramforsf\u00f6dda Erik De Vahl (Och mitt Sundsvall-hj\u00e4rta bankar desto snabbare). Denna numera Malm\u00f6it har verkat som artist i ett dryga fjorton \u00e5r. Och jag har missat honom helt. Tills nu. Erik de Vahl skapar nydanande egensinnig musik som st\u00e5r utanf\u00f6r alla genrer. Inte sedan Khonnors Handwriting<\/em> har elektronisk musik l\u00e5tit s\u00e5 vacker, s\u00e5 minimalistisk och unik. Jag vill bara ha mer av Erik De Vahl-kakan.<\/p>\n

9. Robert Plant – Carry Fire.
\n\"\"<\/a>\u00c4nnu en tr\u00e5kig rockgubbe? Nix, pix. Robert Plant \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngt bort du kan komma ifr\u00e5n filmj\u00f6lks-bleka Lars Winnerb\u00e4ck- och Bruce Springsteens-karbonkopior.\u00a0Han \u00e4r 69-\u00e5ringen som aldrig slutar \u00f6verraska, som hela tiden testar nytt och p\u00e5 kuppen b\u00e5de frustrerar och exalterar sina fans. Carry Fire<\/em> \u00e4r en milstolpe i Robert Plants karri\u00e4r, en rockig och gruffig men k\u00e4nslosam historia, Ett m\u00f6rker d\u00e4r Plant, en v\u00e5ldnad g\u00f6md bland skuggorna, p\u00e5minner oss om v\u00e5r d\u00f6dlighet. Carry Fire<\/em> \u00e4r ett bevis p\u00e5 att det gamla sett ur ett annat ljus kan upplevas som n\u00e5got alldeles nytt.<\/p>\n

8. Father John Misty – Pure Comedy.
\n\"\"<\/a>Father John Misty ger oss ett album i dess r\u00e4tta bem\u00e4rkelse. H\u00e4r finns ett helhetst\u00e4nk och ett koncept som r\u00e4cker hela v\u00e4gen. Hans comedia infantil \u00e4r b\u00e5de komisk, politiskt laddad och personlig. Mer \u00e4n ett musikalbum \u00e4r Pure Comedy<\/em> ett manifest \u00f6ver John Mistys religion – om ett kapitalistisk, f\u00f6rtryckande v\u00e4rld och en underh\u00e5llningsindustri som pumpar in pengar men som ger noll v\u00e4rde tillbaka till folket. En s\u00e5 kallad antiintellektualism vars tydliga motst\u00e5ndare heter John alias Misty Tillman. Med v\u00e4lformulerade meningar sammanfattar han hela 2010-talets era.<\/p>\n

7. Charlotte Gainsbourg – Rest.
\n\"\"<\/a>Vilken talang. Inte nog med att hon \u00e4r en av v\u00e5r tids sk\u00e5despelerskor hon \u00e4r dessutom en popartist med stj\u00e4rnglans vars musik minner om 80-talet. Rest doftar av Paris i maj, cigarettr\u00f6k och Birgitte Bardot. Charlottes k\u00e4nsla f\u00f6r popmelodier \u00e4r oklanderlig. Detta
\n– hennes femte musikalster- \u00e4r n\u00e4rbesl\u00e4ktad med finaste Ten Love Songs signerad Susanne Sundfor.<\/p>\n

 <\/p>\n

6. Lana Del Rey – Lust for life.
\n\"\"<\/a>
\nHon g\u00f6r det igen. M\u00f6rkrets drottning ger oss ett 22 l\u00e5tar l\u00e5ngt album som har noll sk\u00f6nhetsfl\u00e4ckar. Jag \u00e4r m\u00e5ll\u00f6s.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

5. Ariel Pink – Dedicated to Bobby Jameson.
\n\"\"Han \u00e4r v\u00e5r tids Frank Zappa. L.A-profilen Ariel Pink b\u00f6rjade sin musikaliska resa i sovrummet med en bandspelare och en billig Clas Ohlsson mikrofon. D\u00e4rifr\u00e5n har hans ljudbild utvecklats. F\u00f6r vart album har han blivit allt sj\u00e4lvs\u00e4krare. Hans Alice i underlandet-speedade psykedelia och electropop har b\u00e5de \u00f6verraskat och h\u00e4nf\u00f6rt. Hans publik har v\u00e4xt till sig. Men hur stor hans ego \u00e4n blivit s\u00e5 har grundstommen- de distade mikrofonerna, det dr\u00f6mska och DIY-soundet kvarst\u00e5tt. Ariel m\u00e5 ha en brinnande experimentlusta, men hans verkliga styrka \u00e4r k\u00e4nslan f\u00f6r riktigt bra melodier.<\/p>\n

4. The xx – I See You.
\n\"\"<\/a>I somras s\u00e5g jag dem p\u00e5 Way Out West st\u00e5endes i ett publikhav av f\u00f6rv\u00e4ntansfulla fans. Aldrig har jag sett s\u00e5 skygga rockstars. Kostymen kl\u00e4r dem. Bandets \u00f6dmjukhet och mjuka st\u00e4mmor formar ett rockalbum av granit. On Hold<\/em>, Brave for You<\/em> och Dangerous<\/em>\u00a0\u00e4r hits att d\u00f6 f\u00f6r. Men framf\u00f6rallt har duon en k\u00e4nsla f\u00f6r melodier och st\u00e4mningar som \u00e4r f\u00e5 f\u00f6runnat.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

3. Dolce – Av liv och gr\u00f6nska.
\n\"\"<\/a><\/p>\n

Ett av tv\u00e5 svenska album lyckades kvala in p\u00e5 topp tio-listan. Dolce \u00e4r vacker svensk visa, somrig och varm, och helt oemotst\u00e5ndlig. Monika Zetterlund jublar i sin grav.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

2. Ibeyi – Ash
\n\"\"<\/a>Tv\u00e5an p\u00e5 min lista kunde likv\u00e4l tagit dess f\u00f6rsta placering. S\u00e5 j\u00e4mn \u00e4r kampen om prispallen i mitt \u00e5rliga race. Ibeyi \u00e4r en fransk kubansk duo som g\u00f6r sk\u00f6nsjungande och obeskrivligt vacker popmusik. Ash, duons andra platta, \u00e4r fylld till bredden med k\u00e4nslofylld soul, electro och jazzmusik. En absurd men given musikhybrid. Jag kommer sannerligen h\u00e5lla ett extra \u00f6ga p\u00e5 dessa tv\u00e5 f\u00f6rm\u00e5gor fram\u00f6ver.<\/p>\n

1. Haim – Something To Tell You.
\n\"\"<\/a>Lekfullhet och experimentlusta \u00e4r egenskaper flera av \u00e5rets artister r\u00e5kar inneha. Men s\u00e5dana epitet kan aldrig m\u00e4tas med\u00a0verkligt bra l\u00e5tsnickeri. Syskontrion Haim g\u00f6r popmusik \u00e0 Michael Jacksson\/ Hansson Brothers. Med klockrena melodier och hooks fastnar jag i deras n\u00e4t och kan inte komma ur. Something To Tell You<\/em> \u00e4r beroendeframkallande och sv\u00e5r att l\u00e4mna ifr\u00e5n sig. P\u00e5 topplaceringen hade jag f\u00f6rv\u00e4ntat mig se n\u00e5got sv\u00e5rt, sj\u00e4lvutl\u00e4mnande och naket, men icke. Denna g\u00e5ng \u00e4r det musikgl\u00e4djen och den direkta popen som tar hem pokalen. Som eskapism fr\u00e5n en skr\u00e4mmande v\u00e4rld fungerar Haim. Jag s\u00e4ger- Heja systraskapet och grattis Haim f\u00f6r denna v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta f\u00f6rsta placering.<\/p>\n

Topp 25<\/strong><\/p>\n

1.Haim – Something To Tell You
\n2. Ibeyi – Ash
\n3. Dolce – Av liv och gr\u00f6nska\u00a0
\n4. The xx – I See You
\n5. Ariel pink – Dedicated to Bobby Jameson
\n6.Lana Del Rey – Lust For Life
\n7. Charlotte Gainsbourg – Rest
\n8. Father John Misty – Pure Comedy
\n9. Robert Plant – Carry Fire
\n10. Erik de Vahl – Hold Your Breath
\n12.Lorde – Melodrama
\n11.St. Vincent – Masseduction
\n13. Wyclef Jean – Carnivale III
\n14. Perfume Genius – No Shape
\n15. Fever Ray – Plunge
\n16. Four Tet – New Energy
\n17. Hurray For The Riff Raff – The Navigator
\n18. Kendrick Lamar Damn – Damn
\n19. Zola Jesus – Okovi
\n20.Myrkur – Mareidt
\n21. Hercules and Love Affair – Omnion
\n22. The National- Sleep Well Beast
\n23. John Maus – Screen Memories
\n24. Algiers – The Underside of Power
\n25. Arca – Arca<\/span><\/p>\n

Andra bra artister:<\/strong> Sampha, Fleet Foxes, King Krule, Drake, LCD Sound System, King Gizzard, Thundercats, Bj\u00f6rk, Henrik Berggren, Godspeed Black Emperor, Drake, Re-tros, Forest Sword, Jens lekman, Sumie, Mount Eerie, Volcano, 21 Savages, Josh Ritter, Frankie Ros, Vince Staple, Protomartyr, Magnetic Fields. Valerie June, Noel Gallagher, Gorillaz, Chelsea Wolfe, Baths, Bibio, Big Thief.<\/p>\n

Inte lyssnat:<\/strong> Gossip, Ty Segall, Linda Perhacs, Jay Z
\nB\u00e4sta Soundtrack:<\/strong> Onethrix Point Never (Good Time)
\nB\u00e4sta svenska:<\/strong> Dolce
\nB\u00e4sta Ep:<\/strong> Pharmakon och Kamasi Washington<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Petters topp tio album med motivering 10. Erik de Vahl – Hold Your Breathe P\u00e5 Topplistans tionde plats ser vi Kramforsf\u00f6dda Erik De Vahl (Och mitt Sundsvall-hj\u00e4rta bankar desto snabbare). Denna numera Malm\u00f6it har verkat som artist i ett dryga fjorton \u00e5r. Och jag har missat honom helt. Tills nu. Erik de Vahl skapar nydanande […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-114432","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/114432","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=114432"}],"version-history":[{"count":84,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/114432\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":114544,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/114432\/revisions\/114544"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=114432"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=114432"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=114432"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}