{"id":114410,"date":"2017-12-16T22:09:00","date_gmt":"2017-12-16T21:09:00","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=114410"},"modified":"2017-12-17T01:54:50","modified_gmt":"2017-12-17T00:54:50","slug":"patriarkatet-punkteras-i-morkt-varmlandsepos-gosta-berlings-saga-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=114410","title":{"rendered":"Patriarkatet punkteras i m\u00f6rkt V\u00e4rmlandsepos &#8211; G\u00f6sta Berlings saga p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"<p><strong>G\u00f6sta Berlings saga<\/strong><\/p>\n<p><strong>Av:\u00a0<\/strong>Selma Lagerl\u00f6f<\/p>\n<p><strong>Regi &amp; dramatisering:\u00a0<\/strong>Rikard Lekander<\/p>\n<p>Premi\u00e4r p\u00e5 stora scen 15\/12 2017<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/04-gostaberlingssaga-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-1529392664-rszww379h254-90.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-114411\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/04-gostaberlingssaga-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-1529392664-rszww379h254-90-300x201.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"201\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/04-gostaberlingssaga-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-1529392664-rszww379h254-90-300x201.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/04-gostaberlingssaga-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-1529392664-rszww379h254-90.jpg 379w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Foton Ola Kjelbye<\/p>\n<p>L\u00e4gga program p\u00e5 en st\u00f6rre institutionsteater inneb\u00e4r\u00a0 l\u00e5ng framf\u00f6rh\u00e5llning, troligen planering \u00e5ratal i f\u00f6rv\u00e4g. Under h\u00f6stens repetitionstid har\u00a0<em>G\u00f6sta Berlings saga<\/em> f\u00e5tt f\u00f6rnyad aktualitet. T\u00e4nker p\u00e5 Ebba Busch Thors fam\u00f6sa okunskap som blottades i SVT, n\u00e4r kristdemokraternas partiledare intervjuades och &#8221;f\u00f6rh\u00f6rdes&#8221; ang\u00e5ende sk\u00f6nlitter\u00e4r kanon. Vidare har vi den flod av vittnesm\u00e5l som framkommit i k\u00f6lvattnet av #<em>me too. <\/em>Den avsatte f\u00f6rsupne pr\u00e4sten G\u00f6sta passar in i raden av flagranta, duperande, i f\u00f6rstone oemotst\u00e5ndliga narcissistiska m\u00e4n. Inte f\u00f6r inte kallar Ebba Witt Brattstr\u00f6m honom f\u00f6r en poserande h\u00f6gf\u00e4rdig hipster, fast hans \u00f6de utspelade sig i farofylld landsbygd under 1820-talet.<\/p>\n<p>\u00c4ven om man sparat in p\u00e5 statister( dockor f\u00e5r bli danspartners n\u00e4r det \u00e4r bal p\u00e5 Ekeby) , \u00e4r det en storslagen upps\u00e4ttning n\u00e4r teatermaskineriet tas i anspr\u00e5k f\u00f6r en ber\u00e4ttelse om drifter och beg\u00e4r. Och i fonden finns som en understr\u00f6m de gigantiska or\u00e4ttvisor som Selma Lagerl\u00f6f hade s\u00e5dan taktil k\u00e4nsla f\u00f6r i sina starka romaner.<\/p>\n<p>I huvudrollerna ses tv\u00e5 personer som f\u00f6rekommer regelbundet inte bara p\u00e5 landets f\u00f6rn\u00e4msta scener (har sett de b\u00e5da ett antal g\u00e5nger), utan p\u00e5 vita duken och i teverutan. \u00c4r knappast missvisande att kalla Jakob Eklund (Sintram) och Adam Lundgren (G\u00f6sta Berling) filmstj\u00e4rnor. Sj\u00e4lvklart lyckas de ge liv \u00e5t sina ganska sorgliga karakt\u00e4rer. I regiss\u00f6rens bearbetning har Eklunds brukspatron blivit en betraktare och f\u00f6rmedlare, en som bryter scenens magi genom att st\u00e4lla sig l\u00e4ngst fram och rikta sig till publiken. Vi som kallas intellektuella och p\u00e5st\u00e5s k\u00e4nna till att en sen utenatt m\u00e5ste kompenseras med s\u00f6mn till efter lunch. Med vredgad pressad r\u00f6st eller fj\u00e4derl\u00e4tta kommentarer f\u00e5ngar den Faust-liknande, n\u00e5got haltande, ciceronen suver\u00e4nt vad som f\u00f6rsigg\u00e5r. Lundgren med sina sl\u00e4ngiga gester \u00e4r sj\u00e4lvlysande som l\u00e5ngh\u00e5rig obekymrad kavaljer, s\u00e5v\u00e4l som grubblare vars dilemma\u00a0 best\u00e5r i sv\u00e5righeten att\u00a0 vara b\u00e5de\u00a0 glad och god. Lundgren \u00e4r som klippt och skuren f\u00f6r rollen.<\/p>\n<p>Den av Anna Von Haussswolff specialskrivna musiken, mestadels komponerad p\u00e5 kyrkorgel, puttrar inte harml\u00f6st i bakgrunden. Tv\u00e4rtom dominerar den stundtals, vilket g\u00f6r att skr\u00e4mmande d\u00e5nande toner avl\u00f6sta av behagliga klanger, kan s\u00e4gas ha en ordl\u00f6s huvudroll. Tillsammans med David Sabel och Filip Leyman levererar Hausswolff\u00a0 fantastisk musik, vars soundtrack verkligen s\u00e4tter sin pr\u00e4gel av skr\u00e4ckromantik. Kan meddela att jag tidigare haft problem att tillgodog\u00f6ra mig komposit\u00f6rens verk.<\/p>\n<p>H\u00e4ndelser och st\u00e4mningar i en brokigt ber\u00e4ttad debutroman , \u00e5terges i Lekanders scenversion med flera fantasifulla l\u00f6sningar.\u00a0 Nina Fransson har &#8211; tillsammans med teamet som st\u00e5r f\u00f6r filminslag och den ljusansvarige &#8211; f\u00e5tt ihop en utomordentligt fungerande helhet.\u00a0 En genomg\u00e5ende hotfull st\u00e4mning, som i viss m\u00e5n uppv\u00e4gs av spirande passioner, \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs p\u00e5 raffinerade s\u00e4tt. Vi serveras scener av nederlag och snedsteg, f\u00f6rdrivande och missv\u00e4xt samt en outvecklad vilja att vara b\u00e5de h\u00e4ngiven och omt\u00e4nksam. De ursinnigt jagande vargarna var ju en h\u00f6gdramatisk visuell sekvens i SVT-serien, n\u00e5got som \u00e4ven h\u00e4r har tagits tillvara, genom att illustreras rafflande.\u00a0 Att naturen och (rov)djur hade stor p\u00e5verkan p\u00e5 m\u00e4nniskor blir uppenbart.<\/p>\n<p>Anna Bjelkerud g\u00f6r majorskan, ett \u00f6vertygande portr\u00e4tt fyllt med sv\u00e4rta, revanschism och i f\u00f6rl\u00e4ngningen resignation. Vi k\u00e4nner den enorma tyngd som lagrats i hennes nyckelreplik till G\u00f6sta. Den som handlar om att man kan vara levande d\u00f6d l\u00e5ngt innan en ligger i kistan och locket l\u00e4ggs p\u00e5.<\/p>\n<p>Det \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis ont om f\u00f6rl\u00f6sande komik i <em>G\u00f6sta Berlings saga.<\/em> En v\u00e4sentlig dos ondska emanerar fr\u00e5n de figurer, vars uttolkare Sven-\u00c5ke Gustavsson \u00e4r p\u00e5 ett kongenialt s\u00e4tt. Lite av den varan, allts\u00e5 befriande skratt, kommer \u00e4nd\u00e5 fr\u00e5n Johan Hafezis stela kroppsr\u00f6relser och dialektala repliker av Victoria Olmarker. L\u00e4gg d\u00e4rtill en munter incident i en avsiktligt tillgjord duett mellan f\u00e4ktande G\u00f6sta och Marianne Sinclaire (Cecilia Milocco).\u00a0 Vidare finns\u00a0 gam\u00e4ngen Kristian Bergh ( Hassan Brijany), vars fryntliga agerande tyv\u00e4rr stannar halvv\u00e4gs p\u00e5 grund av anm\u00e4rkningsv\u00e4rt d\u00e5lig diktion. Flera p\u00e5 scen har m\u00e5nga sm\u00e5roller att v\u00e4xla emellan f\u00f6rutom sin huvudkarakt\u00e4r, en uppgift de g\u00e5r i land med. Av de kvinnor som virvlar runt den h\u00e4nsynsl\u00f6se stilige titelkarakt\u00e4ren, f\u00e5r Ylva Olaison (Elisabeth Dohna) mest utrymme. Hennes gestaltning n\u00e5r ut i salongen. Om ni undrar \u00f6ver f\u00e4rgskalan p\u00e5 sk\u00e5despelarnas kl\u00e4desplagg, kan upplysas om att de \u00f6verlag saknar kul\u00f6rer.\u00a0 Sintrams gula pr\u00e5liga v\u00e4st \u00e4r ett undantag.<\/p>\n<p>Att jag n\u00e5gra g\u00e5nger i andra akten nickar till i halvm\u00f6rkret, ska inte tillskrivas en upps\u00e4ttning vars f\u00f6rtj\u00e4nster f\u00f6rhoppningsvis framg\u00e5tt. \u00a0 (Min reaktion berodde p\u00e5 utmattning efter fem intensiva jobbn\u00e4tter, inget annat.)\u00a0 I j\u00e4mf\u00f6relse med\u00a0<em>Utvandrarna,<\/em> en annan svensk roman med odiskutabel klassikerst\u00e4mpel, som er recensent s\u00e5g uppf\u00f6ras p\u00e5 samma scen tidigare under s\u00e4songen, \u00e4r detta en homogen produktion rakt \u00f6ver. Smart regi och dramatisering, absolut tillfredsst\u00e4llande sk\u00e5despelarinsatser med tre f\u00f6rst n\u00e4mnda i topp, betagande musik, en originell tidl\u00f6s ber\u00e4ttelse samt en fyndig samverkan mellan tekniskt team och scenograf.<\/p>\n<p>Scenografi: Nina Fransson, Kostym: Lena Lindgren, Mask: Gunnar Lundgren, Joakim Brink, Koreografi: Cecilia Milocco, Ljud: Tommy Carlsson, Musik: Anna Von Hausswolff, Dramaturg: Lucia Cajchanova, Filminslag: Jimmy Wallin (illustrationer) &#8211; Clive Leaver (Animation)<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/03-gostaberlingssaga-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-1706886936-rszww379h254-90.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-114426\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/03-gostaberlingssaga-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-1706886936-rszww379h254-90-300x201.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"201\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/03-gostaberlingssaga-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-1706886936-rszww379h254-90-300x201.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/03-gostaberlingssaga-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-1706886936-rszww379h254-90.jpg 379w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>P\u00e5 scen: Jakob Eklund, Adam Lundgren, Anna Bjelkerud, Sven-\u00c5ke Gustavsson, Hassan Brijany, Victoria Olmarker, Melina Tranulis, Cecilia Milocco, Ylva Olaison, Johan Hafezi, Johanna Lundaahl (barn) samt Vilmer Lyngholm (barn)<\/p>\n<p>Spelas till och med 28\/3 p\u00e5 stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>G\u00f6sta Berlings saga Av:\u00a0Selma Lagerl\u00f6f Regi &amp; dramatisering:\u00a0Rikard Lekander Premi\u00e4r p\u00e5 stora scen 15\/12 2017 Foton Ola Kjelbye L\u00e4gga program p\u00e5 en st\u00f6rre institutionsteater inneb\u00e4r\u00a0 l\u00e5ng framf\u00f6rh\u00e5llning, troligen planering \u00e5ratal i f\u00f6rv\u00e4g. Under h\u00f6stens repetitionstid har\u00a0G\u00f6sta Berlings saga f\u00e5tt f\u00f6rnyad aktualitet. T\u00e4nker p\u00e5 Ebba Busch Thors fam\u00f6sa okunskap som blottades i SVT, n\u00e4r kristdemokraternas partiledare [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":["post-114410","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/114410","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=114410"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/114410\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":114430,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/114410\/revisions\/114430"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=114410"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=114410"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=114410"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}