![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/gisslanfilm.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Gisslan
\nBetyg: 3
\nSvensk biopremi\u00e4r: 5 januari 2018<\/p>\n
Vissa filmer vill jag inte se. Eller r\u00e4ttare sagt, jag vill helst inte se dem. Jag slipper dem g\u00e4rna om jag kan. Det handlar i dessa fall inte om filmer som jag inte tror kommer vara bra och att jag vill undvika dem f\u00f6r att jag inte kommer att tycka om dem, utan oftast om att filmen kommer att ber\u00f6ra ett eller flera \u00e4mnen som jag helst h\u00e5ller utanf\u00f6r mitt huvud f\u00f6r tillf\u00e4llet. N\u00e5gonting som jag k\u00e4nner kommer vara jobbigt och tungt att hantera, hur bra filmen \u00e4n \u00e4r. Det kan handla om krig, \u00f6vergrepp, utdragna r\u00e4ttsprocesser, psykisk misshandel eller liknande, som jag vet kr\u00e4ver mer reflektion \u00e4n att som likt vattendroppar av en hund skakas av n\u00e4r jag l\u00e4mnat salongen. Efter bara n\u00e5gra minuter in i Gisslan, m\u00e4rker jag att detta \u00e4r precis en s\u00e5dan film. <\/p>\n
Sovjetunionen, delrepubliken Georgien, 1983.
\nDet \u00e4r gr\u00e5tt, himlen \u00e4r huggen i matt j\u00e4rn \u00f6ver det underliggande havet, m\u00e5lat i samma f\u00e4rg, fast b\u00e5ngstyrigt; h\u00e5rt sl\u00e5ende i frustande v\u00e5gor mot den \u00f6de stranden. Solen, som knappt gl\u00e4ntar fram under hela filmen, \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g ned tillsammans med dagsljuset och de enda m\u00e4nniskorna p\u00e5 stranden \u00e4r ett g\u00e4ng ungdomar som trotsande ger sig ut i det oinbjudande vattnet. N\u00e5gon filmar med en handkamera, n\u00e5gon skrattar, det blivande brudparet Anna och Nika kastar sig i med kl\u00e4derna p\u00e5, blir \u00f6versk\u00f6ljda av en stor v\u00e5g och faller omkull. Skrattande. <\/p>\n
En i g\u00e4nget g\u00e5r upp till strandkanten f\u00f6r att r\u00f6ka och betraktarna, vi i salongen, visas f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen att ungdomarna inte \u00e4r ensamma. Uppe i strandbrynet st\u00e5r tv\u00e5 uniformerade milit\u00e4rer med Kalashnikovs \u00f6ver axlarna, den ena har en varglik sch\u00e4fer i ett koppel. \u201dKan jag f\u00e5 en cigarett?\u201d, fr\u00e5gar han med sch\u00e4fern. \u201dSj\u00e4lvklart!\u201d \u201d\u00c5h, amerikanska Camel!\u201d Han skrattar. Den m\u00f6rke ynglingen med h\u00e5rig br\u00f6stkorg och badshorts skrattar ocks\u00e5. \u201dH\u00f6rru\u201d, s\u00e4ger soldaten n\u00e4r han t\u00e4nt sin cigarett. \u201dDet \u00e4r dags att g\u00e5 h\u00e4rifr\u00e5n nu. Det \u00e4r f\u00f6rbudet att betr\u00e4da stranden efter klockan 23.00.\u201d \u201dVad ska de g\u00f6ra?\u201d, fr\u00e5gar den bl\u00f6te mannen, fortfarande leende och pekar p\u00e5 sina kamrater. \u201dSimma till Turkiet?\u201d Vakten ser bistert p\u00e5 honom. \u201dUpp. Nu.\u201d <\/p>\n
Scenbyte. En av f\u00f6r\u00e4ldrarna till ungdomarna vid stranden \u00e4r kallad till f\u00f6rh\u00f6r hos KGB. F\u00f6rh\u00f6rsledaren fr\u00e5gar om hans son g\u00e5r i kyrkan. Ja, det g\u00f6r han. Varf\u00f6r har han och hans kamrater gett sig ut i vattnet? Gett sig ut i vattnet? Pappan ser fr\u00e5gande ut. \u00c4r det ett brott? Ja, f\u00f6rklarar f\u00f6rh\u00f6rsledaren. Att l\u00e4mna landets gr\u00e4nser \u00e4r ett allvarligt brott. Pappan ser orolig ut. Han m\u00e5ste ha b\u00e4ttre koll p\u00e5 sin son, s\u00e4ger f\u00f6rh\u00f6rsledaren. Risken finns att ungdomar nu f\u00f6r tiden kan bli hj\u00e4rntv\u00e4ttade. <\/p>\n
Gisslan \u00e4r en film om en flygkapning som \u00e4gde rum i Georgien \u00e5r 1983, utf\u00f6rd av en grupp beg\u00e5vade, konstn\u00e4rliga ungdomar som ville fly till v\u00e4st. Den desperata handlingen urartade, oskyldiga m\u00e4nniskor f\u00f6rlorade sina liv och h\u00e4ndelsen skapade rubriker v\u00e4rlden \u00f6ver. Allts\u00e5 \u00e4r katastrofen alltj\u00e4mt st\u00e4ndigt n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende, \u00e4nda fr\u00e5n filmens b\u00f6rjan vet man att det kommer g\u00e5 mycket d\u00e5ligt f\u00f6r dessa unga m\u00e4nniskor, detta badande kompisg\u00e4ng. <\/p>\n
De h\u00e5ller p\u00e5 att planera, de k\u00f6per pistoler som de ska anv\u00e4nda och dagen efter Annas och Nikas br\u00f6llop ska de g\u00f6ra det. En st\u00e4ndig sp\u00e4nning ligger i luften, en underliggande oro som \u00f6kar ett sn\u00e4pp f\u00f6r varje sekund, f\u00f6r varje minut, f\u00f6r varje dag som g\u00e5r. Knappt n\u00e5gon musik anv\u00e4nds i filmen, ist\u00e4llet \u00e4r man utl\u00e4mnad till den sp\u00e4nda dialogen, till de oroliga blickarna och de st\u00e4ndiga \u201d\u00c4r du r\u00e4dd?\u201d, som kamraterna fr\u00e5gar varandra. \u201dNej!\u201d Ingen f\u00e5r vara r\u00e4dd. Men alla \u00e4r de desperata, Beatlesskivor smusslas i v\u00e4skor som vore de nitroglycerin och varje herre i hatt och rock kan vara en hemlig agent, ett illavarslande, avlyssnande omen. Br\u00f6llopet kommer och under den levande musiken, dansen och lyck\u00f6nskningarna ses de h\u00e4rjade blickarna i kamraternas \u00f6gon och sent p\u00e5 natten f\u00e5r bruden ett nervsammanbrott n\u00e4r hon tror att en berusad g\u00e4st \u00e4r d\u00e4r f\u00f6r att avlyssna dem. Sp\u00e4nningen, i rasande, outh\u00e4rdligt l\u00e5ngsam takt p\u00e5 v\u00e4g mot sitt klimax intensifieras mer och mer och till slut blir det rent av pl\u00e5gsamt. Jag klickar med pennan jag har i handen g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng; in\/ut, in\/ut och mina handflator blir alldeles svettiga. Jag funderar p\u00e5 om jag ska l\u00e4mna salongen, g\u00e5 ut till den kyliga Stockholmsluften f\u00f6r att bli kvitt denna tortyr, men jag kan inte, jag m\u00e5ste stanna kvar och se vad som h\u00e4nder. <\/p>\n
P\u00e5 detta vis lyckas regiss\u00f6ren otvivelaktigen med vad han f\u00f6retar sig. Samtidigt som han pl\u00e5gar en naglar han fast en i stolen. En annan sak som filmen \u00e4r stark med \u00e4r att den inte v\u00e4ljer sida. Den visar b\u00e5de hur pl\u00e5gsamt inst\u00e4ngt detta folk \u00e4r under sin diktatur, hur sjuk, f\u00f6rvriden och misslyckad den genomruttna, st\u00e4ndigt misst\u00e4nkta stadsapparaten \u00e4r och vilka desperata metoder folk med st\u00e4ndigt nekade utreseans\u00f6kningar m\u00e5ste ta till f\u00f6r att s\u00f6ka ett b\u00e4ttre liv. Samtidigt som den g\u00f6r detta m\u00e5lar den inte upp kaparna som n\u00e5gra hj\u00e4ltar, ist\u00e4llet visar den hur hemskt och irrationellt det \u00e4r n\u00e4r kapningen urartar, n\u00e4r beg\u00e5vade unga m\u00e4nniskor tar till vapen och i raseri, fruktan och desperation i blindo skjuter ihj\u00e4l oskyldiga m\u00e4nniskor, som en misst\u00e4nkt KGB-agent som var en vanlig passagerare, en flygv\u00e4rd som f\u00f6rs\u00f6kte stoppa honom fr\u00e5n att bli d\u00f6dad och en ung flygv\u00e4rdinna som f\u00f6rs\u00f6kte kasta sig ut p\u00e5 landningsbanan f\u00f6r att fly vansinnet och fick en kula i ryggen. Den visar ocks\u00e5 hur hemskt det \u00e4r n\u00e4r en oskyldig pr\u00e4st som f\u00f6rsett en av dem med just en Beatlesskiva blir lurad av r\u00e4ttsv\u00e4sendet att ta p\u00e5 sig skulden f\u00f6r d\u00e5det, f\u00f6r att lindra straffen f\u00f6r de unga. Han g\u00f6r det, med ett l\u00f6fte om att sj\u00e4lv inte straffas h\u00e5rt. Han var ju inte med p\u00e5 planet. Men ist\u00e4llet blir han d\u00f6md till d\u00f6den f\u00f6r att, som han sj\u00e4lv ironiskt s\u00e4ger, \u201dha hj\u00e4rntv\u00e4ttat dem med Beatlesskivor och evangelier\u201d. Efterdyningarna av d\u00e5det \u00e5tf\u00f6ljs av st\u00e4ndiga \u201dVad saknade de? Alla kom de ju fr\u00e5n framst\u00e5ende familjer!\u201d och dylika uttalanden fr\u00e5n olika delar av samh\u00e4llet. Alla kapare f\u00f6rutom en, den unga bruden Anna, avr\u00e4ttades och begravdes i ok\u00e4nda gravar p\u00e5 \u00f6ppna f\u00e4lt. Familjerna fick aldrig veta var deras barn begravdes n\u00e5gonstans. <\/p>\n
Gisslan \u00e4r en stark och tung film, lika stark som l\u00e4ngtan hos ungdomarna att ta sig fr\u00e5n Sovjet som j\u00e4rnrid\u00e5n de m\u00e5ste passera \u00e4r tung. Den \u00e4r ocks\u00e5 ett bra s\u00e4tt att komma runt den vanliga Hollywood-kvicksanden och vidga sina filmvyer, georgiska filmer \u00e4r inte direkt vardagsmat f\u00f6r den svenska biopubliken. Av mig f\u00e5r Gisslan en stark trea, f\u00f6r det skickliga och gripande s\u00e4ttet att ber\u00e4tta en dyster och viktig historia.<\/p>\n