![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/fronten600.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Frontens gryningsf\u00e4rg<\/strong> En kraftig sm\u00e4ll, ett pl\u00f6tsligt ljussken, s\u00e5 starkt att jag m\u00e5ste blunda. Att befinna sig i fronten i ett krig \u00e4r b\u00e5de psykiskt och fysiskt pressande. Och f\u00f6rmodligen ganska meningsl\u00f6st. Eller inte. Kanske n\u00e5got n\u00f6dv\u00e4ndigt i vissa situationer? Varf\u00f6r krigar m\u00e4n? Krig har varit m\u00e4nnens syssla, det \u00e4r m\u00e4n som skrivit krigens historia. I Mustafa Cans debutpj\u00e4s f\u00e5r vi se kriget med kvinnor i huvudrollen, fyra kvinnor som strider vid fronten, bara n\u00e5gra meter fr\u00e5n fiendens bomber och med d\u00f6den st\u00e4ndigt vid deras sida.<\/p>\n Dramat ger oss olika scener, inhopp i h\u00e4ndelser utan att det \u00e4r n\u00e5gon huvudhandling. Jag t\u00e4nker att det \u00e4r en av tankarna med dramat: att f\u00f6rmedla k\u00e4nslan av att vara i krig, att ligga i frontlinjen, upplevelsen av att denna v\u00e4ntan p\u00e5 sammandrabbning \u00e4r en l\u00e5ng rad enstaka situationer som inte har n\u00e5gon start eller slut, bara en l\u00e5ng rad sekunder \u00f6ga mot \u00f6ga med d\u00f6den och d\u00f6dandet. Hur \u00f6verlever m\u00e4nniskor s\u00e5dana situationer? Och hur \u00f6verlever kvinnor s\u00e5dana situationer?<\/p>\n Mannen \u00e4r m\u00e5ttstocken n\u00e4r historia skrivs, det \u00e4r m\u00e4n som f\u00e5r gator uppkallade efter sig, m\u00e4n som blir statyer \u00f6ver hj\u00e4ltar som befriat l\u00e4nder. Men p\u00e5 h\u00f6sten 2014 fick kriget ett kvinnligt ansikte. Medier b\u00f6rjade rapportera om numer\u00e4rt underl\u00e4gsna tjejer och kvinnor so i Kobana i syriska Kurdistan besegrade IS, historiens kanske mest kvinnohatande terrorarm\u00e9. M\u00e5nga av sessa unga kvinnliga soldater hade knappt h\u00e5llit i ett vanen innan deras stad anf\u00f6lls.<\/p>\n Mustafa Can ber\u00e4ttar i programmet f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen att han genom \u00e5ren, b\u00e5de innan och under kriget i Syrien, tr\u00e4ffat m\u00e5nga kvinnliga soldater: B\u00e5de vid och bortom fronten. Jag har varit med n\u00e4r de \u00e4tit och vilat, n\u00e4r de dr\u00f6mt och l\u00e4ngtat, n\u00e4r de tvekat och stridit, \u00e4ven n\u00e4r de d\u00f6dat – och d\u00f6tt.<\/em><\/p>\n Mustafa Can smugglades tillsammans med fotografen Magnus Hjalmarson Neideman i mars 2015 \u00f6ver gr\u00e4nsen mellan turkiska och syriska Kurdistan f\u00f6r att i reportage gestalta kriget. Dramat bygger p\u00e5 m\u00e5nga av de m\u00f6ten Mustafa Can gjorde med kvinnliga soldater d\u00e4r. Han skriver i programbladet att kriget mot IS \u00e4r ett tv\u00e5frontskrig dels mot en h\u00e4nsynsl\u00f6s fiende, dels f\u00f6r frig\u00f6relse i det egna samh\u00e4llet d\u00e4r kvinnan i \u00e5rtusenden varit underst\u00e4lld mannen. Den feministiska medvetenheten inom YPJ – med 24.000 soldater – \u00e4r sj\u00e4lva grunden f\u00f6r motst\u00e5ndsr\u00f6relsen; en frihet utan frihet f\u00f6r alla \u00e4r ingen frihet alls.<\/em><\/p>\n Dramat fungerar bra \u00e4ven om jag kanske skulle vilja att fr\u00e5gorna kring kvinnans situation f\u00f6rdjupades n\u00e5got. Kanske blir det s\u00e5 efter ytterligare n\u00e5gra f\u00f6rest\u00e4llningar.<\/p>\n Scenbygget \u00e4r v\u00e4l genomt\u00e4nkt och tillsammans med de fyra kvinnorna med sina stora k-pistar h\u00e4ngande \u00f6ver axeln \u00e4r m\u00e5nga scenbilder starkt talande. De unga sk\u00e5despelarna \u00e4r en bra ensemble och jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att vi kommer att m\u00f6ta dem igen i andra sammanhang. Alldeles extra imponerad \u00e4r jag \u00f6ver Johanna Lazcano som spelar Suzan och Elmira Arikan som \u00e4r Ester. De enast\u00e5ende naturliga p\u00e5 scen.<\/p>\n Regiss\u00f6ren Astrid Menasanch Tobieson \u00e4r en av de nya unga lovande regiss\u00f6rer vi utan tvekan kommer att h\u00f6ra mycket om fram\u00f6ver. Astrid Menasanch Tobieson debuterade med Men det skulle ni aldrig v\u00e5ga som blev en kritiker- och publiksucc\u00e9 och har sedan dess skrivit och satt upp en rad pj\u00e4ser runt om i landet. Hennes senaste pj\u00e4s Nattpassage har det h\u00e4r \u00e5ret g\u00e5tt p\u00e5 turn\u00e9 ute i Europa. Hon \u00e4r en av grundarna till frigruppen St\u00e5! Gerillan.<\/p>\n MEDVERKANDE P\u00c5 SCENEN<\/strong> <\/figcaption><\/figure>\n <\/figcaption><\/figure>\n Frontens gryningsf\u00e4rg Av Mustafa Can Regi Astrid Menasanch Tobieson Scenografi och ljus Lars \u00d6stbergh Kostym Annika Nieminen Bromberg Mask Katrin Wahlberg Musik Gustav Nordmark En kraftig sm\u00e4ll, ett pl\u00f6tsligt ljussken, s\u00e5 starkt att jag m\u00e5ste blunda. Att befinna sig i fronten i ett krig \u00e4r b\u00e5de psykiskt och fysiskt pressande. Och f\u00f6rmodligen ganska meningsl\u00f6st. Eller […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,31],"tags":[12254,12285,4955,5400,12288,7643],"class_list":{"0":"post-114035","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-teaterrecension","8":"tag-kulturhuset-stadsteatern","9":"tag-recension","10":"tag-scenkonst","11":"tag-stockholm","12":"tag-teater","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/114035","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=114035"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/114035\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":114053,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/114035\/revisions\/114053"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=114035"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=114035"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=114035"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Mustafa Can
\nRegi Astrid Menasanch Tobieson
\nScenografi och ljus Lars \u00d6stbergh
\nKostym Annika Nieminen Bromberg
\nMask Katrin Wahlberg
\nMusik Gustav Nordmark<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/frontenhoger300.jpg\")
Vi f\u00e5r se dessa fyra kvinnor i olika situationer. N\u00e5gon \u00e4r p\u00e5 permission och bes\u00f6ker sin mor, n\u00e5gon ligger redo att skjuta en fiende, n\u00e5gon flippar ur, n\u00e5gon ber\u00e4ttar om hur hon vill bli begravd, n\u00e5gon dr\u00f6mmer om mat. Det m\u00e4rks att Mustafa Can \u00e4r en duktig f\u00f6rfattare, vissa delar av dialogerna \u00e4r mer litter\u00e4ra \u00e4n anpassade f\u00f6r ett drama. I programmet ber\u00e4ttar han om processen d\u00e5 han skrev dramat mer \u00e4n en g\u00e5ng blev varse p\u00e5 skillnaden mellan litteratur och drama. Han fick h\u00f6ra ”Hmm, de h\u00e4r passagerna \u00e4r v\u00e4ldigt fina, men … det \u00e4r litteratur – inte dramatik.”<\/em> Han \u00e4r inte ensam om att som dramatiker ha litter\u00e4ra kvaliteter i sitt drama. Det drar ner tempot i dramat ibland men ger en poetisk f\u00f6rdjupning som jag tycker \u00e4nd\u00e5 fungerar.<\/p>\n
\nJulia Alma P\u00f6ysti
\nZelal Tiril Wishman Eeg-Henriksen
\nSuzan Johanna Lazcano
\nEster Elmira Arikan
\nMamman Odile Nunes
\nGrannkvinnan Katja Kudinoff
\nPojken Adar Zeydanlioglu
\n-”- Folke Lokind<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.eu\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/fronten6-1024x683.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.eu\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/fronten5-1024x683.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.eu\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/fronten4-1024x683.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.eu\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/fronten3-1024x683.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.eu\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/frontens2-683x1024.jpg\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"