{"id":113962,"date":"2017-11-28T07:40:33","date_gmt":"2017-11-28T06:40:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113962"},"modified":"2017-11-30T16:19:25","modified_gmt":"2017-11-30T15:19:25","slug":"filmrecension-120-slag-i-minuten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113962","title":{"rendered":"Filmrecension: 120 slag i minuten"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

120 slag i minuten
\nBetyg 4
\nRegi Robin Campillo
\nSvensk biopremi\u00e4r 1 december 2017 – som \u00e4r World Aids Day<\/p>\n

Politik och k\u00e4rlek och 1000-tals som d\u00f6r i AIDS. Myndigheter som blundar f\u00f6r problemet eller helt enkelt st\u00e5r handfallna. Samtidigt tickar tiden snabbt f\u00f6r de drabbade. Platsen \u00e4r Paris och tiden \u00e4r fr\u00e5n sent 80-tal och fram\u00e5t. D\u00e5 bildas organisationen ACT UP enligt samma modell som finns i New York sedan tidigare.<\/p>\n

Organisationen ACT UP som samlar AIDS-smittade och deras anh\u00f6riga, sjukhuspersonal och riskgrupper. F\u00f6rutom personer med homosexuella relationer blev narkomaner, blodsjuka och folk fr\u00e5n riskmilj\u00f6er uppm\u00e4rksammade. Man hade livliga organiserade m\u00f6ten med h\u00f6g disciplin d\u00e4r smittade inte var offer utan drivande aktiva personer. Man ordnade v\u00e5ldsamma demonstrationer p\u00e5 gatan och hos l\u00e4kemedelsbolagen. Bolag som h\u00e5ller p\u00e5 sina mediciner f\u00f6r att g\u00f6ra st\u00f6rre vinster. Mediciner som kan stoppa sjukdomens tillv\u00e4xt och minska lidande. Filmen visar s\u00e5rbarheten hos dem som drabbats men ocks\u00e5 deras styrka. En styrka man f\u00e5r genom ACT UP gemenskapen. Man fascineras av disciplinen p\u00e5 m\u00f6tena och deras mod och ilska vid aktioner. Fr\u00e5n skildringen av organisationen och aktionerna utvecklas filmen till en historia om n\u00e5gra personer. K\u00e4rleken mellan Sean (Nahuel P\u00e9rez Biscayart) och Nathan (Arnaud Valois) v\u00e4xer fram. Den suggestiva k\u00e4rleksscenen mellan tv\u00e5 m\u00e4n som \u00e4lskar kroppsligt men ocks\u00e5 d\u00e4r k\u00e4rleken utvecklas. Deras personliga kamp och vad som h\u00e4nder n\u00e4r sjukdomen tar \u00f6ver och kroppen \u00e4ndras. Samtidigt finns gruppens engagemang hela tiden d\u00e4r.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren Robin Campillo har tidigare gjort filmerna Les Revenants och Eastern Boys. Med den h\u00e4r filmen har han f\u00e5tt Queerpalmen, Fipresci priset och Grand Prix i Cannes. \u00d6ver 800.000 personer har sett filmen i Frankrike. Att regiss\u00f6ren har valt sk\u00e5despelare fr\u00e5n HBTQgruppen k\u00e4nns naturligt. Speciellt intryck g\u00f6r Nahuel P\u00e9rez Biscay \u00f6msinta portr\u00e4tt av Sean och Arnaud Valois i rollen som Nathan. Ad\u00e8le Haenel \u00e4r ocks\u00e5 lysande som Sophie med en kompromissl\u00f6s ledarroll och ilsket engagemang. Det \u00e4r en v\u00e4lgjord och passionerad film som visar utvecklingen i samh\u00e4llet f\u00f6r HBTQ personer. Under en tid d\u00e5 homofobin blomstrade och man inte skulle tala om AIDS eller n\u00e4mna ordet kondom f\u00f6r ungdom. <\/p>\n

120 slag i minuten har b\u00e5de allvar och hj\u00e4rta men framf\u00f6rallt passion. En film som visar att m\u00e4nniskor med Aids \u00e4r m\u00e4nniskor och inte bara statistik eller offer. En film som engagerar hela v\u00e4gen trots att den \u00e4r 2 timmar och 20 minuter. Det \u00e4r en historia som visar kraften och k\u00e4rleken i deras kamp f\u00f6r livet.<\/p>\n