{"id":113897,"date":"2017-11-26T03:57:05","date_gmt":"2017-11-26T02:57:05","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113897"},"modified":"2017-11-26T14:38:10","modified_gmt":"2017-11-26T13:38:10","slug":"e-s-t-symphony-i-goteborgs-konserthus-stark-och-sensibel-samexistens","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113897","title":{"rendered":"E.S.T Symphony i G\u00f6teborgs konserthus – Stark och sensibel samexistens"},"content":{"rendered":"

E.S.T Symphony<\/strong><\/p>\n

G\u00f6teborgs Konserthus 24\/11 2017<\/p>\n

Betyg:\u00a05<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

G\u00f6teborgs Symfoniker<\/p>\n

Dirigent och arrangemang: Hans Ek<\/p>\n

Solister: Dan Berglund bas,\u00a0 Magnus \u00d6str\u00f6m trummor,\u00a0 Helge Lien piano,\u00a0 Marius Neset saxofon,\u00a0 Magnus Broo trumpet och Johan Lindstr\u00f6m pedal steel<\/p>\n

Vet knappt i vilken \u00e4nde jag ska b\u00f6rja, \u00e4r fortfarande omtumlad. Esbj\u00f6rn Svensson trio hade en g\u00e5tfull speciell kemi, blev en treenighet med s\u00e5 h\u00f6g status att de hamnade p\u00e5 omslag till ansedda Down Beat tv\u00e5 g\u00e5nger. N\u00e4r de stod p\u00e5 topp omkom Esbj\u00f6rn i en dykolycka 2008. Vill minnas att de den sommaren var kontrakterade f\u00f6r jazzfestivalen p\u00e5 Skeppsholmen. D\u00e5 valde man som klen tr\u00f6st f\u00f6r alla s\u00f6rjande,\u00a0 att ist\u00e4llet spela musik av trion i h\u00f6gtalarna sist varje kv\u00e4ll. \u00d6verf\u00f6ra n\u00e5gra av l\u00e5tarna till storskalig\u00a0 orkester var en id\u00e9 gruppen hade, n\u00e5got som aldrig f\u00f6rverkligades. Utan fr\u00e4msta hj\u00e4rnan bakom kompositionerna, gjordes \u00e4nd\u00e5 en skiva h\u00e4rf\u00f6rleden med Hans Ek som f\u00f6rl\u00f6sande arrang\u00f6r. Om jag inte missminner mig var arbetsprocessen en ingrediens i den upplysande och fina minnesfilm om pianogeniet som SVT s\u00e4nde h\u00e4rom \u00e5ret.<\/p>\n

Jag lyssnade mest p\u00e5 E.S.T under deras f\u00f6rsta \u00e5r tillsammans, h\u00f6rde dem live i M\u00f6lndal. Ska inte skryta, men jag har pratat p\u00e5 tu man hand med Esbj\u00f6rn, Magnus och Dan. Trots chocken blev lyckligtvis inte varken trumslagaren eller basisten kreativt lamslagna, utan de pl\u00f6jde nya f\u00e5ror p\u00e5 var sitt h\u00e5ll. Fr\u00e5n scenen vid G\u00f6taplatsen agerar mannen med den yviga kalufsen (\u00d6str\u00f6m) tacksam presentat\u00f6r. Han g\u00f6r bland annat reklam f\u00f6r n\u00e4mnda skiva som spelades in ifjol i Berwaldhallen, tar initiativ till en himmelsk appl\u00e5d f\u00f6r sin bortg\u00e5ngne barndomsv\u00e4n och riktar innerligt tack till\u00a0 solister och den eminenta orkestern.<\/p>\n

\"\"<\/a> Foto Bengt Andersson<\/p>\n

Tv\u00e5 n\u00e4stan uts\u00e5lda konserthus \u00e4r ett str\u00e5lande facit. Programmet varade i omkring 130 minuter inklusive paus. Redan i det melankoliska introt br\u00e4nner det till, magmusklerna drar ihop sig. Harald Lien har egentligen ett om\u00f6jligt uppdrag, f\u00f6rekommer inte lika ofta som Esbj\u00f6rn f\u00f6rmodligen skulle ha gjort. Men n\u00e4r han \u00e4r i fokus tolkar han kongenialt ett halvdussin g\u00e5nger. Varje g\u00e5ng starka k\u00e4nslor inombords.\u00a0 Framg\u00e5r tydligt vilka stilinnovat\u00f6rer Esbj\u00f6rn och trion var.<\/p>\n

M\u00e5ste betonas att arrangemangen \u00e4r allt annat \u00e4n inst\u00e4llsamma, har ist\u00e4llet ofta vassa kanter, inneh\u00e5ller dissonanser och utmanande tonspr\u00e5k. \u00c4ven i passager fr\u00e5n solisterna, sl\u00e5s jag av att musiken ibland befinner sig ljus\u00e5r fr\u00e5n bebop-puls.\u00a0 Sp\u00e4nnvidden \u00e4r enorm, fr\u00e5n m\u00e4ktigt och tungfotat till eteriskt och sprudlande. N\u00e4r Johan Lindstr\u00f6m kommer ig\u00e5ng i ett furi\u00f6st utf\u00f6rligt solo, skymd bakom orkestern, t\u00e4nkte jag p\u00e5 vad ovana \u00f6ron i publiken (enligt min f\u00f6rdom till exempel \u00e4ldre bildade damer) fick utst\u00e5. L\u00e4t som om det vore direktimporterat fr\u00e5n Tonbruket.<\/p>\n

L\u00e4t s\u00e5 fr\u00e4scht n\u00e4r det vid ett tillf\u00e4lle gavs utrymme f\u00f6r pianotriospel, att jag efter\u00e5t spekulerade i om det var blankt i partituret, f\u00f6r att framh\u00e4va improvisation som uttrycksmedel. H\u00e4r och flera andra g\u00e5nger jobbade \u00d6str\u00f6m med smattrande polyrytmik. Blev salig av den slagverkstornado han bidrog till, vars \u00f6verg\u00e5ng till unisont handklapp och stompigt bl\u00e5s var en fr\u00f6jd. Och i Wonderland Suite <\/em>bj\u00f6ds p\u00e5 n\u00e4rmast hit-liknande, hypnotiskt up-tempo med \u00d6str\u00f6m och Magnus Broo som frontfigurer. Den exceptionellt kapable trumpetaren har jag sett live\u00a0 omgiven av bland andra E.S.T p\u00e5 90-talet.<\/p>\n

Blev informerad om att symfonikerna gillade att framf\u00f6ra Hans Eks arr p\u00e5 de flerskiktade l\u00e5tar som tjusat lyssnare v\u00e4rlden \u00f6ver. Kan inte nog understrykas vad stort som dirigenten \u00e5stadkommit. \u00c4r inte l\u00e4ngre f\u00f6rv\u00e5nad, bara imponerad \u00f6ver kunnandet hos olika sektionerna i Sveriges nationalorkester.<\/p>\n

En delikatess i denna mycket v\u00e4llagade anr\u00e4ttning, fick mig n\u00e4stan kippa efter andan. Det var ett avsnitt featuring tenorsaxofonisten Marius Neset – ett av projektets stora utropstecken – uppbackad av Berglund, \u00d6str\u00f6m och Lindstr\u00f6m.<\/p>\n

M\u00e5nga kul\u00f6rer fick plats utan att tr\u00e4ngas. Flera avdelningar hade genomg\u00e5ende en filmisk pr\u00e4gel, ett grundackord som kunde p\u00e5minna om Michael Nyman. I en svit med drag av rekviem ( Viaticum Suite<\/em>) h\u00f6rdes pregnant bassolo d\u00e4r Berglund raffinerat anv\u00e4nde str\u00e5ke. Resonansen fr\u00e5n hans och alla andras instrument var perfekt. Tyv\u00e4rr var jag tvungen att rusa iv\u00e4g till n\u00e4sta recensionsuppdrag, varf\u00f6r jag inte vet hur l\u00e4nge bifallet fr\u00e5n den st\u00e5ende publiken p\u00e5gick, eller om det blev extranummer. Har blivit upplyst om att en mycket bel\u00e5ten publik som bonus fick tv\u00e5 extranummer. Attans att mitt schema var s\u00e5 tajt.<\/p>\n

Program:\u00a0<\/strong>E.S.T Prelude – From Gagarin\u00b4s Point of View – When God Created the Cofeebreak – Seven Days of Falling – Wonderful Suite -PAUS – Tuesday Wonderland – Dodge the Dodo (arr Esbj\u00f6rn Svensson) –\u00a0 Eighthundred Streets by Feet – Viaticum Suite – Behind the Yashmak<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto fr\u00e5n Berwaldhallen<\/p>\n

17\/11 Gunnel Backenroth<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

E.S.T Symphony G\u00f6teborgs Konserthus 24\/11 2017 Betyg:\u00a05 G\u00f6teborgs Symfoniker Dirigent och arrangemang: Hans Ek Solister: Dan Berglund bas,\u00a0 Magnus \u00d6str\u00f6m trummor,\u00a0 Helge Lien piano,\u00a0 Marius Neset saxofon,\u00a0 Magnus Broo trumpet och Johan Lindstr\u00f6m pedal steel Vet knappt i vilken \u00e4nde jag ska b\u00f6rja, \u00e4r fortfarande omtumlad. Esbj\u00f6rn Svensson trio hade en g\u00e5tfull speciell kemi, blev […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-113897","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113897","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113897"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113897\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113919,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113897\/revisions\/113919"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113897"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113897"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113897"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}