![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/NKAT_Foto-Gergely-Palos.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
N\u00e5gon kommer att komma<\/strong> Om jag skulle v\u00e4lja en teaterf\u00f6rest\u00e4llning av alla de jag sett hittills i \u00e5r som jag ska se en g\u00e5ng till: d\u00e5 blir det Teater Giljotins upps\u00e4ttning av Jon Fosse N\u00e5gon kommer att komma. Den \u00e4r bara en timme och en kvart men har allt. Dramatikern Jon Fosse var redan en av mina favoriter. Hans draman \u00e4r s\u00e5 t\u00e4ta och mitt i allt det avskalade f\u00f6r vi se oss sj\u00e4lva och m\u00e4nskligheten som vi \u00e4r. Det \u00e4r en enast\u00e5ende f\u00f6rst\u00e4llning om v\u00e5ra livsl\u00f6gner.<\/p>\n Ett par, en man och en kvinna, har k\u00f6pt ett hus l\u00e5ngt bort n\u00e5gonstans, ett isolerat hur d\u00e4r de ska slippa tr\u00e4ffa andra m\u00e4nniskor. De ska vara bara de tv\u00e5, de tv\u00e5 ensamma tillsammans, de tv\u00e5 ensamma i varandra<\/em>. Som f\u00f6r att indoktrinera sig sj\u00e4lv och varandra upprepar de st\u00e4ndigt samma fraser, precis som m\u00e4nniskor i en relation s\u00e5 ofta faller in i samma saker som de upprepar f\u00f6r att h\u00e5lla ig\u00e5ng relationen. Dessa fraser som vi anv\u00e4nder lika mycket f\u00f6r att intala oss sj\u00e4lva n\u00e5got som f\u00f6r omgivningen.<\/p>\n Svartsjuka och hur vi lurar oss sj\u00e4lva \u00e4r huvudtemat f\u00f6r N\u00e5n kommer att komma. Som jag ser den. En av storheterna med Jon Fosses dramatik \u00e4r att hans draman talar till oss p\u00e5 flera plan.<\/p>\n Regiss\u00f6ren Kia Berglund har tillsammans med hela sitt team och sk\u00e5despelare skapat en f\u00f6rest\u00e4llning som \u00e4r perfekt. Helt perfekt. Scenl\u00f6sningen \u00e4r underbart enkel. P\u00e5 bakre v\u00e4ggen \u00e4r en stor bild projicerad d\u00e4r hav m\u00f6ter himmel. N\u00e4r sk\u00e5despelarna \u00e4r utomhus finns en enkel tr\u00e4b\u00e4nk p\u00e5 scen, i \u00f6vrigt inget mer. N\u00e4r de \u00e4r inomhus finns inget mer \u00e4n att den liten kvadrat p\u00e5 scengolvet \u00e4r belyst. F\u00f6rest\u00e4llningen har nyskriven musik av Rikard Borgg\u00e5rd som f\u00f6rst\u00e4rker och f\u00f6rdjupar scenbilden och dialogen.<\/p>\n Sk\u00e5despelarna g\u00f6r sina roller s\u00e5 bra. Angela Kov\u00e1cs spelar kvinnan som i programmet kallas ”hon”. Angela Kov\u00e1cs g\u00f6r den rollen precis s\u00e5 som jag t\u00e4nker mig att Jon Fosse vill att den ska g\u00f6ras. Vi vet inte riktigt var vi har henne och det tror jag ”hon” inte sj\u00e4lv vet. N\u00e4r de tv\u00e5, ”hon” och ”han” (ocks\u00e5 lika bra gestaltad av Tobias Hjelm) kommer in p\u00e5 scen och anl\u00e4nder ikl\u00e4dda regnkl\u00e4der till sitt nyk\u00f6pta hus \u00f6vertygar de varandra om att nu ska de \u00e4ntligen f\u00e5 vara de tv\u00e5, bara de tv\u00e5. Dialogen \u00e4r som ett mantra.<\/p>\n Hon b\u00f6rjar f\u00f6rst bryta m\u00f6nstret och tar upp att hon \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att deras tillvaro hotas. ”N\u00e5gon ska komma”, det \u00e4r hon \u00f6vertygad om och hon blir mer och er skr\u00e4md. Det \u00e4r fascinerande att se hur han senare i f\u00f6rest\u00e4llningen tror att det \u00e4r han som visste att n\u00e5gon skulle komma. Hur m\u00e4nniskor kan f\u00f6rvrida minnen efter situationen.<\/p>\n Jon Fosse \u00e4r en av nutidens stora dramatiker. I b\u00f6rjan av 2000-talet kunde han ses p\u00e5 inte mindre \u00e4n ett hundratal scener v\u00e4rlden \u00f6ver. Teater Giljotin var den f\u00f6rsta teatern som iscensatte Jon Fosses pj\u00e4ser utanf\u00f6r Norges gr\u00e4nser 1997. Sedan dess har hans pj\u00e4ser uppf\u00f6rts p\u00e5 alla Sveriges stora scener och r\u00f6nt stora framg\u00e5ngar v\u00e4rlden \u00f6ver.<\/p>\n H\u00e4r du kan l\u00e4sa mer om de tre sk\u00e5despelarna: N\u00e5gon kommer att komma Av Jon Fosse \u00d6vers\u00e4ttning Lars Nor\u00e9n Regi Kia Berglund Originalmusik Rikard Borgg\u00e5rd Premi\u00e4r 20 november 2017 p\u00e5 Teater Giljotin, Stockholm F\u00f6rest\u00e4llningens l\u00e4ngd: En timme och femton minuter Om jag skulle v\u00e4lja en teaterf\u00f6rest\u00e4llning av alla de jag sett hittills i \u00e5r som jag ska se en g\u00e5ng till: d\u00e5 blir det […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[2731,4955,5643,7643],"class_list":{"0":"post-113764","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-jon-fosse","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teater-giljotin","12":"tag-teaterkritik","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113764","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113764"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113764\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113800,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113764\/revisions\/113800"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113764"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113764"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113764"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Jon Fosse
\n\u00d6vers\u00e4ttning Lars Nor\u00e9n
\nRegi Kia Berglund
\nOriginalmusik Rikard Borgg\u00e5rd
\nPremi\u00e4r 20 november 2017 p\u00e5 Teater Giljotin, Stockholm
\nF\u00f6rest\u00e4llningens l\u00e4ngd: En timme och femton minuter<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/NKAK_FotoGergely-Palos3-300x200.jpg\")
Kan tv\u00e5 m\u00e4nniskor isolera sig och leva bara f\u00f6r varandra och helt slippa fr\u00e5n omv\u00e4rlden? Det \u00e4r en l\u00f6gnaktig myt, v\u00e4l underbyggd av amerikanska Hollywood-produktioner. Jon Fosse monterar itu den myten s\u00e5 skickligt i manus till detta enast\u00e5ende drama.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/NKAK_Foto-RikardBorggard4-300x225.jpg\")
Den som sedan kommer, mannen, spelas av Zardasht Rad. Ocks\u00e5 han \u00e4r som klippt och skuren f\u00f6r sin roll. Att de tre sk\u00e5despelarna framf\u00f6r dialogerna med en spelstil som lutar \u00e5t reciterande \u00e4r viktigt. En alltf\u00f6r realistisk naturalistisk spelstil hade f\u00f6rst\u00f6rt dramat karakt\u00e4r.<\/p>\n
\nAngela Kov\u00e1cs<\/a> och Tobias Hjelm<\/a> och Zardasht Rad<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"