{"id":113649,"date":"2017-11-18T09:03:37","date_gmt":"2017-11-18T08:03:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113649"},"modified":"2017-11-19T08:55:13","modified_gmt":"2017-11-19T07:55:13","slug":"teaterkritik-nar-det-kommer-till-kritan-enastaende-om-den-eviga-fragan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113649","title":{"rendered":"Teaterkritik: N\u00e4r det kommer till kritan – enast\u00e5ende om den eviga fr\u00e5gan"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

N\u00e4r det kommer till kritan<\/strong>
\nAv Niklas R\u00e5dstr\u00f6m
\nRegi Stefan Metz
\nScenografi och kostym Magdalena \u00c5berg
\nLjusdesign Benny Gr\u00fbn
\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten, M\u00e5larsalen 17 november 2017
\nSpeltid 1 timme 15 minuter utan paus<\/p>\n

Det \u00e4r b\u00e4ttre att vara d\u00f6d, n\u00e4r du \u00e4r d\u00f6d. Det \u00e4r ganska opraktiskt annars.
\nDet konstaterar Andreas T Olsson i monologen ”N\u00e4r det kommer till kritan” som han framf\u00f6r p\u00e5 Dramaten.
\nAndreas T Olsson visar vilken m\u00e5ngsidig och skicklig scenartist han \u00e4r, han fullkomligt \u00e4ger scenen och publiken n\u00e4r han framf\u00f6r Niklas R\u00e5dstr\u00f6ms nyskrivna monolog om d\u00f6den, eller ska vi egentligen s\u00e4ga livet. Om och om igen, som ett mantra, rytmiskt och stundtals poetiskt, upprepar han den beska sanningen: vi ska alla d\u00f6. Ja varenda en fr\u00e5n H\u00e4rn\u00f6sand, varenda en fr\u00e5n \u00d6rebro, varenda fr\u00e5n Kungsholmen, nej det finns ingen m\u00e4nniska som slipper undan.<\/p>\n

Det \u00e4r den eviga, f\u00f6rsta och stora och viktigaste existentiella fr\u00e5gan som \u00e4r i fokus. Som manusf\u00f6rfattaren Niklas R\u00e5dstr\u00f6m skriver i f\u00f6rest\u00e4llningens programblad: … vad \u00e4r po\u00e4ngen med livet ifall m\u00e5let \u00e4r att vi ska d\u00f6? Jag minns mig sj\u00e4lv som liten, som \u00e5tta\u00e5ringar, hur uppr\u00f6rd jag var n\u00e4r jag f\u00f6rsta g\u00e5ngen st\u00e4llde mig den fr\u00e5gan – den stora filosofiska och mycket m\u00e4nskliga grundfr\u00e5gan …<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>F\u00f6r en del g\u00e5r det blixtsnabbt f\u00f6r andra \u00e4r det en l\u00e5ngsam process. I monologen f\u00f6rflyttas vi mellan olika perspektiv. \u00c4r vi p\u00e5 en brottsplats, \u00e4r vi uppslukade av en valfisk eller \u00e4r vi p\u00e5 en teaterscen, \u00e4r v\u00e5ra liv bara n\u00e5gons ber\u00e4ttelse?<\/p>\n

Ensam p\u00e5 scen men med en halv m\u00e4nniskas kontur ifylld p\u00e5 scengolvet med en krita och en n\u00e5got mer ifylld kontur p\u00e5 v\u00e4ggen funderar och filosoferar Andreas T Olsson kring d\u00f6d och liv. En m\u00f6rk f\u00f6rest\u00e4llning? Ja men lika ofta rolig, absurd och hoppfull. Hoppfull? Ja f\u00f6r egentligen handlar det om vad vi g\u00f6r av det liv vi har. Inte p\u00e5 det d\u00e4r mindfullness-positiva s\u00e4ttet utan som en mer enkel reflektion.<\/p>\n

Monologen som \u00e4r en timme och en kvart g\u00e5r svindlande fort och det beror p\u00e5 att alla de tre pelarna som f\u00f6rest\u00e4llningen bygger p\u00e5 gjort ett enast\u00e5ende arbete tillsammans: Niklas R\u00e5dstr\u00f6ms manus \u00e4r suver\u00e4nt, Andreas T Olsson \u00e4r enast\u00e5ende och regiss\u00f6ren Stefan Metz har tillsammans med scenograf, ljuss\u00e4ttare, peruk- och kostymmakare och ljudtekniker skapat en scenografi och scenbild som \u00e4r perfekt i all sin enkelhet. Andreas T Olsson med krita i handen p\u00e5 en svart scen ritar till det han pratar om och han har flera lager skjortor p\u00e5 sig. En skjorta i taget tas av till olika avsnitt under monologen.<\/p>\n

Att framf\u00f6ra en monolog kr\u00e4ver mycket av en sk\u00e5despelare och av regiss\u00f6r och alla scenarbetare. Scenkonst handlar om relationer. N\u00e4r det \u00e4r en sk\u00e5despelare m\u00e5ste hen agera med och f\u00e5 en relation till publiken. Skickliga sk\u00e5despelare som Andreas T Olsson utnyttjar detta tillf\u00e4lle till unik relation med publiken perfekt. Han upplevs lugn, rolig, sk\u00f6r, stark, p\u00e5litlig – ja han \u00e4r en perfekt guide genom f\u00f6rest\u00e4llningen. Han har en fantastisk scenn\u00e4rvaro.<\/p>\n

Jag har dock en liten reflektion kring f\u00f6rest\u00e4llningen och manuset: D\u00e4r betonas blev g\u00e5nger att d\u00f6den \u00e4r ingenting, det \u00e4r inte ens ingenting. Vad jag vet, s\u00e5 vet vi inte vad det \u00e4r. D\u00e4r h\u00e5ller jag faktiskt inte med manusf\u00f6rfattaren. Hur vet han att det \u00e4r inte ingenting men ocks\u00e5 ingenting? \u00c5 andra sidan handlar monologen inte, egentligen, om d\u00f6den utan om livet. Och detta omfamnar Andreas T Olsson och manus genom att i all enkelhet bjuda oss p\u00e5 en svindlande f\u00e4rd genom livets alla former och k\u00e4nslor. Livet \u00e4r b\u00e5de vackert och m\u00f6rkt, ljus och fult, ja det rymmer b\u00e5de djupaste sorg och sprudlande gl\u00e4dje och \u00e4r en kamp i racerfart redan som spermie.<\/p>\n

\u2013 Niklas monolog \u00e4r n\u00e5got av det vackraste och sm\u00e4rtsammaste jag n\u00e5gonsin har l\u00e4st. Det \u00e4r en b\u00e5de \u00f6msint och argsint text som med d\u00f6dsf\u00f6raktande humor g\u00e5r i dialog med evigheten, s\u00e4ger Andreas T Olsson i ett pressmeddelande om sin roll.<\/p>\n

Andreas T Olsson, just nu romanaktuell med Sista g\u00e4sten, fick sitt genombrott med monologen Suffl\u00f6ren och \u00e4r st\u00e4ndig ledare f\u00f6r publiksucc\u00e9n Improvisation p\u00e5 slottet. <\/p>\n

F\u00f6r Niklas R\u00e5dstr\u00f6m \u00e4r det inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen han tar itu med existentiella fr\u00e5gor. Han debuterade 1975 som f\u00f6rfattare och har sedan dess producerat romaner, diktsamlingar, ess\u00e4er, draman och filmmanus. Han skrev manus f\u00f6r scenf\u00f6rest\u00e4llningen Bibeln som framf\u00f6rdes p\u00e5 b\u00e5de Stockholms och G\u00f6teborgs stadsteater, han har skrivit Boken (29014) som \u00e4r hans tolkning av Bibeln och 2016 gav han ut romanen En Marialegend.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren Stefan Metz har samarbetat med Niklas R\u00e5dstr\u00f6m flera g\u00e5nger tidigare, i dramatiseringarna av Don Quijote och Bibeln p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater och Bulgakovs M\u00e4staren och Margarita p\u00e5 Dramaten.<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r Kulturbloggens recension av Bibeln p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater.<\/a><\/strong>
\nOch h\u00e4r \u00e4r kulturbloggens recension av Bibeln p\u00e5 Stockholms stadsteater.<\/a><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e4r det kommer till kritan Av Niklas R\u00e5dstr\u00f6m Regi Stefan Metz Scenografi och kostym Magdalena \u00c5berg Ljusdesign Benny Gr\u00fbn Urpremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten, M\u00e5larsalen 17 november 2017 Speltid 1 timme 15 minuter utan paus Det \u00e4r b\u00e4ttre att vara d\u00f6d, n\u00e4r du \u00e4r d\u00f6d. Det \u00e4r ganska opraktiskt annars. Det konstaterar Andreas T Olsson i monologen […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[13558,1366,3772,3984,4955,13559,7643],"class_list":{"0":"post-113649","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-andreas-t-olsson","11":"tag-dramaten","12":"tag-monolog","13":"tag-niklas-radstrom","14":"tag-scenkonst","15":"tag-stefan-metz","16":"tag-teaterkritik","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113649","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113649"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113649\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113720,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113649\/revisions\/113720"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113649"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113649"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113649"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}