![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/uppenbarelsen450.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Uppenbarelsen<\/strong> En kvinna \u00e4r \u00f6vertygad om att hon f\u00e5tt en kallelse, ett uppdrag av Gud. Hur f\u00f6rklarar hon det f\u00f6r en socialarbetare som inte tror p\u00e5 n\u00e5gon gudskraft alls? \u00a0Hur ska m\u00e4nniskor i dagens globaliserade samh\u00e4lle kunna m\u00f6tas och f\u00f6rst\u00e5 varandra n\u00e4r vi kan ha s\u00e5 olika syn p\u00e5 livet och existensen? Mattias Andersson \u00e4r tillbaka med en nyskriven pj\u00e4s, han st\u00e5r f\u00f6r b\u00e5de manus och regi, och d\u00e4r han skrapar p\u00e5 ytan kring fr\u00e5gorna om alternativa fakta och hur vi ska kunna leva tillsammans i en v\u00e4rld d\u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga olika livs\u00e5sk\u00e5dningar m\u00f6ts och st\u00e5r i opposition emot varandra.<\/p>\n Vi f\u00e5r f\u00f6lja tre olika ber\u00e4ttelsen parallellt som v\u00e4vs samman i ett soprum mot slutet. Jennifer, en ton\u00e5rstjej \u00e4r hos en socialarbetare f\u00f6r att prata om ett v\u00e5ldsd\u00e5d hon gjort, som hon s\u00e4ger att Gud sagt till henne att hon ska utf\u00f6ra. Ett medel\u00e5lders par gr\u00e4lar d\u00e4rf\u00f6r att mannen, Mikael, har haft sex med en tiggerska i ett soprum. Mikael s\u00e4ger att Gud talat till honom genom en \u00e4ngel och gett honom i uppdrag att r\u00e4dda v\u00e4rlden genom att ge tiggerskan\u00a0k\u00e4rlek. Tv\u00e5 br\u00f6der knarkar tillsammans i ett soprum och en av dem f\u00e5r en vision fr\u00e5n Gud och b\u00f6rjar prata inspirerat.<\/p>\n I beskrivningen av f\u00f6rest\u00e4llningen st\u00e5r det att en kvinna l\u00e4mnar gud. Den gudsbild den unga kvinnan i Uppenbarelsen har \u00e4r en gammaldags version som inte m\u00e5nga troende har idag. Samtliga tre karakt\u00e4rer som i Uppenbarelsen upplever att Gud talat till dem utf\u00f6r v\u00e5ldsamma\u00a0handlingar eller \u00f6vergrepp p\u00e5 grund av detta. S\u00e5 \u00e4r det inte i verkligheten. M\u00e5nga m\u00e4nniskor har ocks\u00e5 gjort bra saker f\u00f6r att de tror att det finns n\u00e5got mer \u00e4n det vi kan registrera med v\u00e5ra fem sinnen. Att s\u00e4tta likhetstecken mellan att vara troende och att beg\u00e5 sexuella \u00f6vergrepp, v\u00e5ld och mord – det \u00e4r att g\u00f6ra det f\u00f6r enkelt f\u00f6r sig. Det finns minst lika m\u00e5nga som tror p\u00e5 politiska ideologier som utf\u00f6r krig och v\u00e5ld som de som g\u00f6r det i n\u00e5gon religions namn.<\/p>\n P\u00e5 Dramatens hemsida inleds texten om Uppenbarelsen med tv\u00e5 meningar: F\u00f6rest\u00e4llningens styrkor ligger ist\u00e4llet i dialogerna, i m\u00f6tena mellan de olika personerna, stundtals sl\u00e5r det gnistor i dialogen mellan Mikael och hans fru, Jennifer och socialarbetaren och mellan de tv\u00e5 br\u00f6derna i soprummet.<\/p>\n Scenografin \u00e4r fantastisk med en stor spegel \u00f6ver hela bakre delen av scenen d\u00e4r publiken kan skymta sig sj\u00e4lv och p\u00e5 scenen finns massor av tomma plastflaskor, n\u00e5gra gr\u00f6na soptunnor och en skinnsoffa. Visst drar vi som publik paralleller till Beckets drama Slutspel<\/a>, som utspelar sig i en bunker i en \u00f6de stad omgiven av aska och utan n\u00e5gon levande natur. M\u00e4nniskan i ett soprum – en talande metafor.<\/p>\n Sk\u00e5despelarna \u00e4r utsedda med omsorg. Shanti Roney \u00e4r som alltid bra. Han spelar Mikael, med den eftert\u00e4nksamma sk\u00f6rhet vi kan f\u00f6rst\u00e5 att en man som aldrig funderat p\u00e5 andliga \u00e4mnen m\u00e5ste k\u00e4nna efter att ha ha upplevt att en \u00e4ngel kommit och talat till honom n\u00e4r han suttit ensam i vardagsrumssoffan en fredagskv\u00e4ll, sm\u00e5berusad och med k\u00e4nslor av ensamhet trots att han har fru och dotter. Electra Hallman \u00e4r str\u00e5lande som Jennifer som leker med sin socialarbetare\/terapeut Niklas. David Fukamachi Regnfors och Alexander Salzberger som de tv\u00e5 drogande br\u00f6derna \u00e4r gripande. Hela ensemblen fungerar mycket bra tillsammans, det \u00e4r en av f\u00f6rest\u00e4llningens styrkor.<\/p>\n
\nAv och regi Mattias Andersson
\nScenografi Charlie \u00c5str\u00f6m och Mattias Andersson
\nKostym Anna Heymowska
\nLjusdesign Charlie \u00c5str\u00f6m
\nMusik och ljuddesign Anna S\u00f3ley Tryggvad\u00f3ttir
\nPeruk och mask Nathalie Pujol
\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten 16 november 2017, Lilla scenen
\nSpeltid: Cirka 1 timme och 50 minuter, utan paus<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/uppenbarelsen2_450.jpg\")
<\/a>Det finns en hel del att prata vidare kring efter att ha sett f\u00f6rest\u00e4llningen. Jag hoppas gymnasieklasser tar sig dit i massor. Den s\u00e4tter ig\u00e5ng tankarna och visar p\u00e5 sv\u00e5righeterna, ja n\u00e4stan om\u00f6jligheten, att n\u00e5 varandra n\u00e4r vi ser p\u00e5 livet och samh\u00e4llet fr\u00e5n s\u00e5 olika utg\u00e5ngspunkter.<\/p>\n
\nUppenbarelsen \u00e4r en hyperrealistisk pj\u00e4s om ett antal m\u00e4nniskor som \u00e5r 2017 f\u00e5r en kallelse av Gud att utf\u00f6ra ett heligt offer \u2013 och om en kvinna som v\u00e4nder gud ryggen.<\/em><\/p>\n<\/a>F\u00f6rest\u00e4llningens svaghet \u00e4r samma svaghet som g\u00f6r Dan Browns senaste roman, Begynnelse, till den s\u00e4msta hittills i \u00a0hans serie om professor Langdon. Kulturbloggen recenserar Begynnelse h\u00e4r.<\/a> <\/strong>Dan Brown s\u00e4tter likhetstecken mellan att tro p\u00e5 gud och att vara v\u00e4rdekonservativa och d\u00e4rf\u00f6r vara beredd att ta till v\u00e5ld f\u00f6r sin tro. Uppenbarelsen s\u00e4tter ocks\u00e5 likhetstecken mellan att vara troende och v\u00e4rdekonservativ, men Mattias Andersson \u00e4r inte lika onyanserad som karakt\u00e4rerna i Dan Browns deckare. Inte alls. Uppenbarelsen \u00e4r bra, men dess po\u00e4nger ligger inte i skildringen av vad troende \u00e4r.<\/p>\n<\/a>KG Hammar, den f\u00f6re f\u00f6re detta \u00e4rkebiskopen i Svenska kyrkan, har sagt att ofta n\u00e4r han tr\u00e4ffar n\u00e5gon som s\u00e4ger att de absolut inte tror p\u00e5 Gud, d\u00e5 fr\u00e5gar han dem hurdan den guden \u00e4r som de inte tror p\u00e5. D\u00e5 blir mitt svar alltid<\/em>, ber\u00e4ttar KG Hammar, att den guden tror jag inte heller p\u00e5.<\/em>
\nM\u00e5nga s\u00e4ger att de inte kan tro p\u00e5 en d\u00f6mande gubbe som sitter l\u00e5ngt upp i himlen och skickar olyckor \u00f6ver m\u00e4nniskor. Nu \u00e4r det ju s\u00e5 att ganska f\u00e5 som tror p\u00e5 n\u00e5gon guds- eller sanningskraft tror p\u00e5 denna d\u00f6mande gudsbild.
\nI boken Sl\u00e4pp f\u00e5ngen loss skriver KG Hammar att om vi tror att Gud \u00e4r n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n det m\u00e4nskliga borde vi inse att beskrivningen av Gud aldrig kan rymmas i v\u00e5ra m\u00e4nskliga beskrivningar. Mot denna bakgrund tycker jag inte att Uppenbarelsen hittat helt r\u00e4tt. De tre karakt\u00e4rer som f\u00e5r representera tro \u00e4r alla fanatiska, ja ocks\u00e5 den kvinnan som l\u00e4mnar Gud har en bild av Gud som n\u00e5got hotfullt och elakt.<\/p>\n
\nVi lever i en ny tid. Familjen, nationen och Gud \u00e5terkommer till m\u00e4nniskorna p\u00e5 jorden.<\/em>
\nDet \u00e4r som att s\u00e4tta likhetstecken
\nDet \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningens svaghet att s\u00e4tta likhetstecken mellan att tro p\u00e5 Gud och att d\u00e4rf\u00f6r automatiskt st\u00e5 f\u00f6r gamla v\u00e4rderingar om familj och nation. Det finns religi\u00f6sa grupper som \u00e4r v\u00e4rdekonservativa och som d\u00e4rf\u00f6r tycker det \u00e4r viktigt med ideal som k\u00e4rnfamilj och nationer, men det finns minst lika m\u00e5nga gudstroende som inte g\u00f6r det.<\/p>\n<\/a>