{"id":113592,"date":"2017-11-16T19:50:01","date_gmt":"2017-11-16T18:50:01","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113592"},"modified":"2017-11-19T10:43:01","modified_gmt":"2017-11-19T09:43:01","slug":"alla-bar-vi-en-parkbank","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113592","title":{"rendered":"Bokrecension: Jag kallade honom slipsen – Alla b\u00e4r vi en parkb\u00e4nk"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Jag kallade honom Slipsen<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Milena Michiko Fla\u0161ar
\n\u00d6vers\u00e4ttare:\u00a0Anna H\u00f6rmander Plewka
\nUtgiven: 2017-08<\/a>
\nISBN: 9789188155184
\nF\u00f6rlag: Nilsson f\u00f6rlag<\/a><\/p>\n

Om jag f\u00f6rest\u00e4ller mig den, \u00e4r ensamhet att vakna innan dagen, att i k\u00f6ket sl\u00e5 p\u00e5 den f\u00f6rberedda kaffebryggaren. Tv\u00e5 koppar fast det inte beh\u00f6vs. Allmogem\u00f6bler, klockan sl\u00e5r ticktackticktackticktackticktackticktack, det ekar mellan v\u00e4ggarna, P1 \u2013 statligt finansierat s\u00e4llskap.\u00a0 Postutdelning och Rapport fasta h\u00e5llpunkter i dagen, kass\u00f6rskan den enda samtalspartnern vid sidan av orden ut i intet. D\u00f6den befrielse, fast det v\u00e5gar man inte t\u00e4nka. Sj\u00e4lvbevarelsedriften slitstark som tiden. En gammal jycke \u00e4r tr\u00f6sten. T\u00e4nk, t\u00e4nker jag, om denna varelse \u00e4r allt. T\u00e4nk, forts\u00e4tter jag t\u00e4nka, vad som sker, inom denna m\u00e4nniska, n\u00e4r hunden d\u00f6r. Det kan ske snart, kanske rentav innan posten kommer. D\u00e5 d\u00f6r m\u00e4nniskan f\u00f6r ensamhet \u00e4r d\u00f6den, men inte d\u00f6den som vi t\u00e4nker den, f\u00f6r den \u00e4r inte ensam, bara evig, och det \u00e4r inte samma sak.<\/p>\n

En natt hade jag en repris av Radiopsykologen i bakgrunden. Det \u00e4r n\u00e5got ledsamt och samtidigt inte utan ett str\u00e5k av s\u00e4llsamhet \u00f6ver ett nattligt radiosamtal mellan en vanlig m\u00e4nniska och en psykolog. Det handlade om uppbrott, \u00f6vergivenhet, bekr\u00e4ftelses\u00f6kande; ett f\u00f6rs\u00f6k att sk\u00e4rsk\u00e5da det som varit, allts\u00e5 det som redan \u00e4r f\u00f6rbi, f\u00f6r att se om man betytt n\u00e5got f\u00f6r den andre <\/em>som l\u00e4mnat. <\/em>Regn, regnet f\u00f6rf\u00f6ljde min bussresa ned mot ett Europa, o\u00e4ndligt l\u00e5ngt bort. Havet gr\u00e5tt och v\u00e5gigt, kunde jag se fiskarna? Jag kallade honom slipsen<\/em> blev en f\u00f6rl\u00e4ngning:<\/p>\n

\u201dJag t\u00e4nkte p\u00e5 hur evighetsl\u00e5ng en ny, \u00e4ndl\u00f6s dag kan te sig. Vissheten att den kommer att ta slut \u00e4r ingenting mot den trista melankoli som pr\u00e4glar den medan den g\u00f6r det, och melankoli, t\u00e4nkte jag vidare, var ordet som stod skrivet i pannan p\u00e5 oss b\u00e5da. Det f\u00f6renade oss. Vi m\u00f6ttes i det\u201d.<\/p>\n

Vi<\/em> \u00e4r dels den unge Taguchi Hiro. <\/strong>Han \u00e4r en s\u00e5 kallad hikikomori som generellt brukar vara en ung person som dragit sig undan i familjehemmet och inte f\u00f6rm\u00e5r (eller vill) bryta ett isolerande levnadsm\u00f6nster. F\u00f6rfattaren Milena Michiko Fla\u0161ar<\/strong>s hikikomori \u00e4r en ung man som\u00a0lever i ett japanskt samh\u00e4lle d\u00e4r man inte v\u00e5gar vara \u00f6ppet arbetsl\u00f6s eller utanf\u00f6r vad som f\u00f6rv\u00e4ntas, allts\u00e5 misslyckad; d\u00e4r varje anst\u00e4llning f\u00f6r m\u00e5nga \u00e4nd\u00e5 bara \u00e4r ett os\u00e4kert men \u00e5tminstone pengaalstrande tillst\u00e5nd. Karri\u00e4r, prestige \u2013 framg\u00e5ng \u00e4r att f\u00f6lja vad som f\u00f6rv\u00e4ntas och framg\u00e5ng \u00e4r allt.<\/p>\n

Vi<\/em> \u00e4r ocks\u00e5 dels den nyligen avskedade Slipsen<\/strong>. En slips som inte var effektiv nog, inte l\u00e4ngre var en prisv\u00e4rd r\u00e5vara. Pl\u00f6tsligt fann han sig vara en persona non grata. <\/em>Detta trots entr\u00e4get knegande genom \u00e5ren d\u00e4r han f\u00f6rv\u00e4ntades visa lojalitet, men den var som ofta s\u00e4llan \u00f6msesidig. Ett offer f\u00f6r en rovdjurskapitalism som alstrar en m\u00f6rdande konkurrens, st\u00e4ller m\u00e4nniskor mot varandra. You\u2019re on your own bitch<\/em>, som en student i min klass sade till en annan och sedan sm\u00e4llde d\u00f6rren i ansiktet.<\/p>\n

Kanske str\u00e4var vi alla efter ett fullkomligt liv, men det finns inte n\u00e5got som kan liknas vid det eftersom det i livet finns en inneboende nedbrytande och omdanande kraft. Det fullst\u00e4ndiga r\u00f6r sig hela tiden i kraft av att det inte finns och s\u00f6ker vi \u00e4nd\u00e5 kommer vi alltid k\u00e4nna brist vilket \u00e4r ofint och \u00e5ngest. Vi kan tvingas in i ett isoleringsrum. Blicken riktar sig fram\u00e5t<\/em> och vi fr\u00e5gar oss hur vi kan optimera oss sj\u00e4lva f\u00f6r att passa in. Omgivningen, hans f\u00f6r\u00e4ldrar, sk\u00e4ms \u00e5 hans v\u00e4gnar f\u00f6r hans icke-liv och de f\u00f6rs\u00f6ker uppr\u00e4tth\u00e5lla en fasad ut\u00e5t. Ve den som inte \u00e4r lik sin granne, som \u00e4r lik sin granne. Inga gardiner kan i l\u00e4ngden h\u00e5lla st\u00e5nd. Taguchi menar:<\/p>\n

\u201dN\u00e4r jag var liten bodde jag i nuet. Varken det f\u00f6rflutna eller framtiden bekymrade och t\u00e4nk s\u00e5 bra om det hade kunnat f\u00e5 forts\u00e4tta s\u00e5. Om man till exempel skulle arbeta, utan anstr\u00e4ngning, inte f\u00f6r resultatets skull utan f\u00f6r att man k\u00e4nner ett engagemang\u201d.<\/p>\n

Vi har ett s\u00e5 stort ansvar, vi kan forma avgrunder och kasta ned andra i dem och v\u00e4nda dem ryggen n\u00e4r de h\u00e4nger i r\u00f6tter. Men vi kan ocks\u00e5 v\u00e4lja att st\u00e4lla oss mellan m\u00e4nniskan och br\u00e5ddjupen. \u201dVi \u00e4r ofria, allihop. Men det friar oss inte fr\u00e5n ansvar\u201d.<\/p>\n

Isolering, val, mod, r\u00e4dsla, tillf\u00e4lligheter, svek, sm\u00e4rtsam sj\u00e4lvrannsakan, att forts\u00e4tta trots t\u00e5rar och \u00e5ngestskrin. Det handlar boken om f\u00f6r mig. Stilen \u00e4r lakonisk, iskall, melankolisk och ger en ovanligt frisk k\u00e4nsla till en ber\u00e4ttelse om att inte st\u00e5 ut men \u00e4nd\u00e5 till sist s\u00f6ka n\u00e5 ut. Att m\u00f6ta en person i ungef\u00e4r samma bel\u00e4genhet \u2013 p\u00e5 metaforen parkb\u00e4nken. V\u00e4gen dit f\u00f6r Taguchi \u00e4r en v\u00e4g d\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6ker att inte r\u00f6ra vid andra m\u00e4nniskor; att vara ett huv-v\u00e4sen, en huv-existens, men till slut v\u00e5ga sig vidr\u00f6ras.<\/p>\n

Jag kan t\u00e4nka mig att m\u00e5nga m\u00e4nniskor isolerar sig rent fysiskt men \u00e4nd\u00e5 n\u00e5r ut i v\u00e4rlden via internet. Inte i det h\u00e4r fallet. Taguchi finns inte eftersom han inte m\u00e4rks. Det \u00e4r inget heroiskt \u00f6ver det, det \u00e4r inte en vildmark han vandrat ut i av egen vilja. Men \u00e4nd\u00e5 finns d\u00e4r ett val som f\u00f6rsatt honom i situationen. Att han \u00e4r d\u00e4r han \u00e4r beror inte p\u00e5 att han sj\u00e4lvmant g\u00e5tt och blivit en eremit bortanf\u00f6r samh\u00e4llet. Hans val eller icke-val har tvingat honom.<\/p>\n

Det som gjorde ont, det som betydde n\u00e5got, var en p\u00e5 f\u00f6rhand d\u00f6dsd\u00f6md v\u00e4nskap, predestinerad till tillintetg\u00f6relse till f\u00f6ljd av hans undfallenhet och p\u00e5 grund av omgivningens sn\u00e4vt beskurna gr\u00e4nser som l\u00e5ngsamt vred s\u00f6nder dem<\/em>. Dr\u00f6mmar-mysterier f\u00e5r inte existera, barn m\u00e5ste v\u00e4xa upp. Och man m\u00e5ste passa in. Vi kanske inte vill n\u00e5got annat \u00e4n att avvika, men att avvika kostar och vem har r\u00e5d? Det \u00e4r en ynnest att ha r\u00e5d.<\/p>\n

I den m\u00e5n en sk\u00f6nlitter\u00e4r bok nu kan tycka n\u00e5got, s\u00e5 st\u00e4mmer den, om \u00e4n inte explicit s\u00e5 heller inte subtilt-osynligt, in i vad Ulf I. Eriksson<\/strong> i Ett liv efter f\u00f6dseln <\/em>anser om prestationsprincipen d\u00e5 han<\/p>\n

\u201d\u2026finner det fel och sjukt att bejaka str\u00e4vandet, f\u00f6rneka gl\u00e4djen och sluta upp till v\u00e4rn f\u00f6r den halvmesyr som heter arbetsgl\u00e4dje.\u201d<\/p>\n

Under l\u00e4sningen finner jag anledning till att problematisera sk\u00e5despelssamh\u00e4llet, \u00e5lderismen och r\u00e4dslan f\u00f6r \u00e5lderdomen. Ungdomlighet premieras i v\u00e5rt samh\u00e4lle och bet\u00e4nk allt en m\u00e4nniska kan g\u00e5 igenom f\u00f6r att framst\u00e5<\/em> som ung. Jag anar en andemening som f\u00f6rordar uppbrottet, en str\u00e4van efter att spr\u00e4nga gr\u00e4nser, sina egna intalade begr\u00e4nsningar. Taguchi bek\u00e4mpar sina genom att utmana omv\u00e4rlden och inom honom finns en kraft, en urkraft. Vissa m\u00e4nniskor \u00e4r bortom r\u00e4ddning, det tror jag tyv\u00e4rr, men f\u00f6r m\u00e5nga som f\u00f6rlist finns \u00e4nd\u00e5 fortfarande vrakdelar att klamra sig fast vid. Du kanske gr\u00e5ter n\u00e4r du l\u00e4ser boken, men jag trivs i melankolin och det \u00e4r en kraftgivande och inspirerande l\u00e4sning. Du kan f\u00f6rm\u00e5 lura dig sj\u00e4lv genom att bedra omv\u00e4rlden.<\/p>\n

L\u00e4s. Och den som inte tar sin parkb\u00e4nk och f\u00f6ljer mig \u00e4r inte v\u00e4rdig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag kallade honom Slipsen F\u00f6rfattare: Milena Michiko Fla\u0161ar \u00d6vers\u00e4ttare:\u00a0Anna H\u00f6rmander Plewka Utgiven: 2017-08 ISBN: 9789188155184 F\u00f6rlag: Nilsson f\u00f6rlag Om jag f\u00f6rest\u00e4ller mig den, \u00e4r ensamhet att vakna innan dagen, att i k\u00f6ket sl\u00e5 p\u00e5 den f\u00f6rberedda kaffebryggaren. Tv\u00e5 koppar fast det inte beh\u00f6vs. Allmogem\u00f6bler, klockan sl\u00e5r ticktackticktackticktackticktackticktack, det ekar mellan v\u00e4ggarna, P1 \u2013 statligt finansierat […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[2622,6543,13443],"class_list":{"0":"post-113592","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"category-recension","9":"tag-japan","10":"tag-osterrike","11":"tag-ulf-i-eriksson","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113592","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113592"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113592\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113726,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113592\/revisions\/113726"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113592"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113592"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113592"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}