{"id":113576,"date":"2017-11-16T14:46:40","date_gmt":"2017-11-16T13:46:40","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113576"},"modified":"2017-11-16T14:46:40","modified_gmt":"2017-11-16T13:46:40","slug":"filmrecension-lyubov-karlek-pa-ryska","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113576","title":{"rendered":"Filmrecension: Lyubov- k\u00e4rlek p\u00e5 ryska"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/p>\n

Lyubov – k\u00e4rlek p\u00e5 ryska
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r den 24 november 2017<\/p>\n

Vi bjuds in till ett lugnt, \u00e4rligt och \u00f6ppet samtal om k\u00e4rlek. Den ryska f\u00f6rfattaren Svetlana Aleksijevitj har intervjuat hundratals m\u00e4nniskor i Ryssland om k\u00e4rlek i sin kommande bok och filmregiss\u00f6ren Staffan Jul\u00e9n har skapat ett filmiskt verk d\u00e4r flera av ber\u00e4ttelserna v\u00e4vs in i varandra. Lyubov – k\u00e4rlek p\u00e5 ryska \u00e4r ett konstverk och en film d\u00e4r vi f\u00e5r m\u00f6ta vanliga m\u00e4nniskor som ber\u00e4ttar om k\u00e4rleken eller fr\u00e5nvaron av k\u00e4rleken i deras liv. Det \u00e4r underbart hur m\u00e4nniskor som inte \u00e4r glamor\u00f6sa Hollywoodstj\u00e4rnor utan m\u00e4nskliga karakt\u00e4rer i olika \u00e5ldrar st\u00e5 eller sitta framf\u00f6r kameran och \u00f6ppna sig, som om vi var v\u00e4nner och satt tillsammans en kv\u00e4ll med en kopp te och pratade om livet och existensen.<\/p>\n

\"\"<\/a>I ”Lyubov – k\u00e4rlek p\u00e5 ryska” f\u00e5r vi m\u00f6ta flera mycket intressanta m\u00e4nniskor som b\u00e5de upplevs unika och v\u00e4ldigt m\u00e4nskliga, det kunde varit jag eller du eller n\u00e5gon i v\u00e5r omgivning som \u00f6ppnar sig och ber\u00e4ttar om k\u00e4rleken i sitt liv.<\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e5 befriande med en kamera som kan vila p\u00e5 m\u00e4nniskor, en kamera som inte har en stressad fotograf som s\u00f6ker hela tiden s\u00f6ker nya vinklar, nya sensationer utan ist\u00e4llet litar p\u00e5 att m\u00e4nniskorna och milj\u00f6erna kan tala till oss utan h\u00e4ftiga klipp.<\/p>\n

”Hon sitter vid f\u00f6nstret varje dag och v\u00e4ntar p\u00e5 mig. Var jag \u00e4n \u00e4r i v\u00e4rlden, b\u00e4r jag den vetskapen med mig”, ber\u00e4ttar en r\u00f6st i b\u00f6rjan av filmen. I slutet knyts s\u00e4cken ihop och begreppet k\u00e4rlek har vidgats och f\u00f6rdjupats.<\/p>\n

\"\"<\/a>Filmen \u00e4r vacker, stark och m\u00e5ngbottnad. P\u00e5 ytan kan det se ut som att det enbart handlar om den passionerade k\u00e4rleken mellan en man och en kvinna, men det handlar om mycket mer – och det s\u00e4gs inte rent ut utan det \u00e4r n\u00e5got som sitter i betraktarens \u00f6ga. Det \u00e4r mycket som s\u00e4gs, men inte med ord.<\/p>\n

Amerikanska romantiska filmer har \u00f6st \u00f6ver en f\u00f6renklad, f\u00f6rljugen bild av k\u00e4rleken \u00f6ver biopubliken i decennier. Vad \u00e4r k\u00e4rlek? \u00c4r det som i Hollywood: en man och en kvinna (p\u00e5 senare \u00e5r kan det ocks\u00e5 vara tv\u00e5 kvinnor eller tv\u00e5 m\u00e4n) som m\u00f6ts: de har lite sv\u00e5righeter av n\u00e5got slag och sedan \u00f6vervinner deras k\u00e4rlek allt och de lever i ett romantisk skimmer i evighet.<\/p>\n

I Ryssland, och tidigare Sovjetunionen, \u00e4r bilden av k\u00e4rlek och lycka annorlunda. Som en trettio\u00e5rig kvinna ber\u00e4ttar i filmen: ”Jag har v\u00e4xt upp under bra f\u00f6rh\u00e5llanden och har l\u00e4tt f\u00f6r att prata och har v\u00e4nner. Du m\u00e5ste vara lycklig, s\u00e4ger de. Men d\u00e5 f\u00e5r jag d\u00e5ligt samvete. Har jag r\u00e4tt att ha lycka?”<\/p>\n

Det sovjetiska systemet var s\u00e5 annorlunda att leva i \u00e4n det amerikanska – och den sovjetiska och\/eller den ryska litteraturen och all kultur d\u00e4rifr\u00e5n har ett helt annat f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt gentemot m\u00e4nniskan, ett annat s\u00e4tt att gestalta livets villkor. Ett s\u00e4tt som \u00e4r mycket mer vemodigt, mycket mer m\u00e5ngbottnad, mycket \u00e4rligare – upplever jag ofta. Varf\u00f6r \u00e4r svensk film s\u00e5 p\u00e5verkad av den amerikanska? Egentligen tycker jag att v\u00e5rt svenska samh\u00e4lle och hur vi lever v\u00e5ra liv har mycket mer gemensamt med det ryska s\u00e4ttet att se p\u00e5 livet. <\/p>\n

Filmen \u00e4r frukten av dryga tre \u00e5rs samarbete mellan filmregiss\u00f6ren Staffan Jul\u00e9n och Svetlana Aleksijevitj. K\u00e4rleksber\u00e4ttelserna i hennes kommande bok utg\u00f6r stommen i filmen d\u00e4r den ena ber\u00e4ttelsen smittar den andra associativt och tematiskt. Likt Aleksijevitjs b\u00f6cker utg\u00e5r filmen fr\u00e5n de dokument\u00e4ra intervjuerna f\u00f6r att skapa ett verk d\u00e4r gr\u00e4nsen mellan dokument\u00e4r och fiktion upph\u00e4vs, en syntes mellan journalistik och epik, dikt och dokument\u00e4r. I november och b\u00f6rjan av december visas Lyubov \u2013 k\u00e4rlek p\u00e5 ryska p\u00e5 Liljevalchs konsthall d\u00e4r ett omfattande seminarieprogram arrangeras till filmvisningarna.<\/p>\n

Det enda jag saknar i filmen \u00e4r n\u00e5gra homosexuella som f\u00e5r ber\u00e4tta om k\u00e4rlek. Det hade passar s\u00e5 bra med tanke p\u00e5 den ryska maktens s\u00e4tt att bem\u00f6ta HBTQ-r\u00f6relsen.<\/p>\n