{"id":113469,"date":"2017-11-12T22:17:21","date_gmt":"2017-11-12T20:17:21","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113469"},"modified":"2017-11-14T20:43:39","modified_gmt":"2017-11-14T18:43:39","slug":"svulstigt-och-spetsigt-jill-johnsson-pa-the-theatre-gothia-towers","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113469","title":{"rendered":"Svulstigt och spetsigt – Jill Johnson p\u00e5 The Theatre Gothia Towers"},"content":{"rendered":"

\u00a0Artist: <\/strong>Jill Johnson<\/p>\n

Titel:\u00a0<\/strong>That\u00b4s Life -hyllningsshow med 18 musiker + cirkusartister<\/p>\n

The Theatre Gothia Towers G\u00f6teborg<\/p>\n

4<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Mattias Maddoc Johansson<\/p>\n

Premi\u00e4r 8\/11 2017 ,sista show 16\/12<\/p>\n

 <\/p>\n

Regi, iscens\u00e4ttning & koreografi:\u00a0<\/strong>Linda Hansson<\/p>\n

Id\u00e9 & manus:\u00a0<\/strong>Mikael Gordon Solfors och Jill Johnson<\/p>\n

Scenograf:\u00a0<\/strong>Roland S\u00f6derberg<\/p>\n

Video och ledinneh\u00e5ll:\u00a0<\/strong>Viktor Rundl\u00f6f<\/p>\n

Ljusdesign:\u00a0<\/strong>Palle Palm\u00e8<\/p>\n

Ljud:\u00a0<\/strong>Mattias Winther<\/p>\n

Kostym:\u00a0<\/strong>Lars Wallin<\/p>\n

Cirkusartister:\u00a0<\/strong>Joachim Assarsson och Karin Odermatt<\/p>\n

Kompband:\u00a0<\/strong>Stefan Brunzell (kapellm\u00e4stare), Marcus Liliequist, Joakim Hemming, Martin Landstr\u00f6m och Mattias Fjellstr\u00f6m<\/p>\n

Storbandet:\u00a0<\/strong>Bl\u00e5ssektionerna i Bohusl\u00e4n Big Band\u00a0 (ensembleledare Jan Eliasson, f\u00f6r s\u00e4ttning se l\u00e4ngst ner)<\/p>\n

Arrang\u00f6rer:\u00a0<\/strong>Anders Berglund, Martin Landstr\u00f6m, Samuel Olsson, Christer Olofsson, Niclas Rydh och Stefan Brunzell<\/p>\n

 <\/p>\n

Har inga skivor med Jill Johnson, d\u00e4remot med Bohusl\u00e4n Big Band. Har uppskattat SVT-serien fr\u00e5n Nashville betitlad\u00a0Jills veranda,\u00a0<\/em>liksom hennes medverkan i\u00a0S\u00e5 mycket b\u00e4ttre<\/em>. Minns att jag var relativt n\u00f6jd med den country\u00e4lskande damens konsert p\u00e5 G\u00f6taplatsen f\u00f6r ett antal \u00e5r sedan. Men det var f\u00f6rst n\u00e4r jag tog del av ett klipp fr\u00e5n den show hon till\u00e4gnar i vid mening The American Songbook, som jag ins\u00e5g att\u00a0That\u00b4s life\u00a0<\/em>kunde vara n\u00e5got f\u00f6r mig.\u00a0 Bohusl\u00e4n Big Band – ett storband med\u00a0 toppstatus\u00a0 vars karri\u00e4r jag f\u00f6ljt i n\u00e4rmare trettio \u00e5r – var ju med \u00e4ven om jag uppt\u00e4ckte p\u00e5 plats att det ”bara” r\u00f6rde sig om deras eminenta bl\u00e5sare. Recensionen \u00e4r s\u00e5ledes fr\u00e5n l\u00f6rdagen 11\/11 d\u00e5 jag satt tillsammans med omkring 1200 f\u00f6rv\u00e4ntansfulla m\u00e4nniskor, var av flertalet kostat p\u00e5 sig exklusivt mat- och dryckespaket. In bland matg\u00e4sterna\u00a0 kommer f\u00f6rst engelsktalande blomsterbud i form av spexande cirkusartister. De \u00e5tf\u00f6ljs av kv\u00e4llens stj\u00e4rna och musikerna som paraderar in p\u00e5 tv\u00e5 led. En kul effektfull entr\u00e9 som sl\u00e5r an en ton av gl\u00e4djefyllda uppt\u00e5g. D\u00e4rp\u00e5 str\u00e5kar och bildspel fr\u00e5n Jills uppv\u00e4xt, medan musikerna intar sina positioner p\u00e5 den vida v\u00e4lvda scenen.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Jill Johnsons show \u00e4r en storslagen satsning, j\u00e4mf\u00f6relsen med internationella motsvarigheter st\u00e4mmer s\u00e4kert. Arton musiker, tv\u00e5 nycirkuskonstn\u00e4rer, p\u00e5kostat pastellf\u00e4rgat ljus, \u00e5tskilliga kl\u00e4dbyten f\u00f6r huvudpersonen,\u00a0 kavalkad av portr\u00e4ttbilder,\u00a0 extremt bred scen med r\u00f6rliga moduler j\u00e4mte ”piedestal-scen” mitt bland publiken och maffigt kristallklart ljud.\u00a0 F\u00f6rvisso det st\u00f6rsta hon gjort, vilket p\u00e5 sluttampen f\u00e5r henne att stolt utbrista i tacksamhet och uppmana var och en att ”h\u00e5lla h\u00e5rt i era dr\u00f6mmar”.\u00a0 Avsteget fr\u00e5n huvudsp\u00e5ret \u00e4r dock inte s\u00e5 stort som det p\u00e5st\u00e5s. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan gjorde ju den genre\u00f6verskridande s\u00e5ngerskan fr\u00e5n \u00c4ngelholm ett album med Anders Berglund, ett album vars motivation var att hylla\u00a0 pappa, genom att lyfta fram den amerikanska l\u00e5tskatt han omfamnade. P\u00e5 The Theatre hyllar hon ikoner som tagit sig igenom hennes filter. F\u00f6ljaktligen framf\u00f6rs sj\u00e4lvklara melodier signerade Frank Sinatra, Nat King Cole och Sammy Davis Jr. Av alla f\u00f6rebilder \u00e4r det\u00a0 Sinatra vi ges n\u00e5gra biografiska detaljer om.\u00a0 H\u00e4nget och artikulationen betonas. Repertoaren \u00e4r omsorgsfullt ihopsatt, bjuder p\u00e5 flera v\u00e4lg\u00f6rande \u00f6verraskningar. Sp\u00e4nnvidden \u00e4r hisnande. Beyonc\u00e9 och Aretha, Diana Ross och Nashville Cast, Elvis och Dolly Parton. Tror ocks\u00e5 att f\u00f6rbisedda Lena Horne f\u00f6rekom.<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Mattias Maddoc Johansson<\/p>\n

Det l\u00e5ter bra, riktigt bra. Blir aldrig sl\u00e4tstruket eller anstr\u00e4ngt. Det \u00e4r stompigt och \u00f6sigt med v\u00e4lplanerade nedg\u00e5ngar i tempo. Jill Johnson har en imponerande sm\u00e4ktande s\u00e5ngr\u00f6st och g\u00e5r definitivt inte p\u00e5 halvfart. Ibland klarar Sveriges svar p\u00e5 Shania Twain, att f\u00f6rena uppenbara vokala f\u00e4rdigheter med k\u00e4nslom\u00e4ssigt djup. Och sk\u00e5nskan gillar att \u00f6verskrida genrer, lika mycket som hon\u00a0 ogillar att bli instoppad i fack.\u00a0 Bandet som mest h\u00f6r hemma i rock- och schlagersv\u00e4ngen anpassar sig f\u00f6rtr\u00e4ffligt till de snygga arrangemangen, peppas till stord\u00e5d i den inspirerade omgivningen med skickliga bl\u00e5sare. \u00c5tminstone vi som g\u00e5r ofta p\u00e5 livemusik kr\u00e4ver mer \u00e4n underh\u00e5llning f\u00f6r stunden, vill ha godbitar att ta med hem. Vilken lycka\u00a0 och l\u00e4ttnad d\u00e5 att \u00f6nskan infrias flera g\u00e5nger, framf\u00f6r allt i n\u00e5got ov\u00e4ntade l\u00e5tval. F\u00f6rsta fina solot levereras av Alberto Pinton p\u00e5 barytonsax Fl\u00f6jt och luftiga gitarrackord gifte sig i\u00a0Mr. Bojangles,\u00a0<\/em>vars utsmyckning i form av hattrick var en bonus.<\/p>\n

N\u00e5gra g\u00e5nger bryts m\u00f6nstret av en artist med mottot att ta in s\u00e5rbarheten p\u00e5 scen. Karakt\u00e4ren av bekymmersl\u00f6s f\u00f6rstr\u00f6else f\u00f6rbyts i\u00a0 allvar, f\u00f6rsta g\u00e5ngen n\u00e4r Time After Time <\/em>(Cindy Lauper) framf\u00f6rs mitt i lokalen till st\u00e5bas och trumpet. V\u00e5gat att ge sig p\u00e5\u00a0 melodin som Miles od\u00f6dliggjort, en bedrift trumpetaren Samuel Olsson lyckas briljant med.\u00a0 Efter balladen passar Jill p\u00e5 att visa v\u00f6rdnad f\u00f6r l\u00e5tskrivande hbtq-aktivisten, tillfogar att hon sj\u00e4lv tidigt tog beslutet att uteslutande \u00e4gna sig \u00e5t musiken. N\u00e4mnde Olsson spelar lysande p\u00e5 flygelhorn i I Will Never Let You Know. <\/em>Vidare h\u00f6rs under en show som varar omkring 80 minuter, pregnanta l\u00e4ckra solon av bland andra Martin Svanstr\u00f6m, Bj\u00f6rn Cedergren – funkar f\u00f6rtr\u00e4ffligt f\u00f6r Bj\u00f6rn att ”imitera” Maceo Parker- och den yvige trumslagaren som jobbat med s\u00e5ngerskan tidigare.<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Mattias Maddoc Johansson<\/p>\n

Spinning Wheel\u00a0<\/em>g\u00f6rs i en otroligt suggestiv version, med fl\u00e5digt spel av gitarristen Mattias Fjellstr\u00f6m och drivande trumpetst\u00f6tar. Andra h\u00f6jdpunkter:\u00a0 Stevie Wonder\u00b4s medryckande gospelartade Don\u00b4t You Worry `bout A Thing,\u00a0<\/em>ett medley p\u00e5 Dolly Parton vars hit Jolene <\/em>satt perfekt, soul\/ funk -avdelningen d\u00e4r det blev ett j-a drag med kringvandrande musiker (kul att musikhistoriens f\u00f6rsta funkl\u00e5t d\u00f6ptes om till Mama\u00b4s Got A Brand New Bag)<\/em>, \u00f6sigt v\u00e4rre \u00e4ven n\u00e4r storbandet triumferade i\u00a0New York New York<\/em> samt Jill inledningsvis p\u00e5 tu man hand med kapellm\u00e4staren i sv\u00e4vande s\u00e5ng (Fly Me To The Moon).\u00a0<\/em>Trumpetare, saxofonister och trombonister friskade sedan p\u00e5 f\u00f6r fullt\u00a0 i denna storbandsklassiker, l\u00f6ste uppgiften s\u00e5 galant att de kan ses som v\u00e4rdiga arvtagare till Nelson Riddle Orchestra.<\/p>\n

Delvis f\u00f6r att\u00a0 slippa pauser vid kl\u00e4dbyten, delvis f\u00f6r att\u00a0 bibringa fler dimensioner, f\u00f6rekom luftakrobatik, sketcher och nycirkus lite varstans i programmet. Paret som varit anlitade av ber\u00f6mda Cirque Du Soleil \u00e4r ocks\u00e5 k\u00e4nda f\u00f6r\u00a0 Vrickade Teatern.\u00a0<\/em>Tror de \u00e4r medvetna om risken att hamna ur fokus, fast gymnastiska Karin Odermatt inh\u00f6stade rej\u00e4la appl\u00e5der efter uppvisning\u00a0 p\u00e5 h\u00f6g h\u00f6jd. Blev f\u00f6rst\u00e5s tillr\u00e4ckligt med appl\u00e5der f\u00f6r att genomf\u00f6ra ett inplanerat extranummer, vilket visade sig vara en finst\u00e4md\u00a0 komposition av Bacharach\/ David till\u00e4gnad Dionne Warwick.<\/p>\n

Somligt kommer fastna i minnet i en fartfylld h\u00f6gteknologisk show med levande musik av yppersta snitt. Verkligen gl\u00e4djande att\u00a0 h\u00f6ger och v\u00e4nster halva p\u00e5 scen l\u00e4t som en sammansvetsad enhet. P\u00e5 papperet var det tv\u00e5 aparta konstellationer med trumslagare\u00a0 mitt emellan, vars gemensamma sound tillfredsst\u00e4llde den blandade publiken.\u00a0 Kapellm\u00e4stare och arrang\u00f6rer f\u00f6rtj\u00e4nar mycket kredd f\u00f6r vad de \u00e5stadkommit. Och ingen som ser den lyxiga produktionen, kommer ha anledning att vara besviken \u00f6ver Jill Johnsons insats, eller valet av favorits\u00e5nger h\u00e4mtade fr\u00e5n USA.<\/p>\n

\"\"<\/a>
171106-Thats Life – Jill Johnson
Bild: Bo H\u00e5kansson, Bilduppdraget<\/figcaption><\/figure>\n

 <\/p>\n

Bohusl\u00e4n Big Band:\u00a0<\/strong>Trumpet & flygelhorn= Lennart Grahn, Robin Rydqvist, Samuel Olsson och Jan Eliasson \/ Saxofon & tr\u00e4bl\u00e5s = Mikael Karlsson, Alberto Pinton, Martin Svanstr\u00f6m, Bj\u00f6rn Cedergren och Joakim Rolandson\/ Trombon = Christer Olofsson, Hanne Sm\u00e5vik, Niclas Rydh och Ingrid Utne<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Mattias Maddoc Johansson<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00a0Artist: Jill Johnson Titel:\u00a0That\u00b4s Life -hyllningsshow med 18 musiker + cirkusartister The Theatre Gothia Towers G\u00f6teborg 4 Foto Mattias Maddoc Johansson Premi\u00e4r 8\/11 2017 ,sista show 16\/12   Regi, iscens\u00e4ttning & koreografi:\u00a0Linda Hansson Id\u00e9 & manus:\u00a0Mikael Gordon Solfors och Jill Johnson Scenograf:\u00a0Roland S\u00f6derberg Video och ledinneh\u00e5ll:\u00a0Viktor Rundl\u00f6f Ljusdesign:\u00a0Palle Palm\u00e8 Ljud:\u00a0Mattias Winther Kostym:\u00a0Lars Wallin Cirkusartister:\u00a0Joachim Assarsson […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-113469","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113469","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113469"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113469\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113540,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113469\/revisions\/113540"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113469"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113469"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113469"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}