{"id":113391,"date":"2017-11-14T22:56:55","date_gmt":"2017-11-14T20:56:55","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113391"},"modified":"2017-11-14T22:56:55","modified_gmt":"2017-11-14T20:56:55","slug":"every-brilliant-thing","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113391","title":{"rendered":"Every Brilliant Thing"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>\"\"<\/a>\"\"<\/a><\/p>\n

Regi: Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker<\/p>\n

Pj\u00e4sens enda sk\u00e5despelare: Gary Whitaker<\/p>\n

Producent: Lisa Berg-Svedin<\/p>\n

Torsdagen den 9 november 2017 \u00e4r det premi\u00e4r f\u00f6r Every Brilliant Thing p\u00e5 Gothenburg English Studio Theatre (GEST) p\u00e5 Chapmans Torg, Majorna, G\u00f6teborg. Samma morgon kom tidningen ETC G\u00f6teborg i brevl\u00e5dan. Kulturavdelningen hade skrivit om den f\u00f6rest\u00e5ende f\u00f6rest\u00e4llningen. Teaterns f\u00f6rest\u00e4llningar \u00e4r helt engelskspr\u00e5kiga. Kv\u00e4llens tema \u00e4r melankoli: en pojkes mamma f\u00f6rs\u00f6ker ta livet av sig.<\/p>\n

Ett 50-tal personer samlas i teatersalongen: kn\u00f6kat. En fyrkantig amfiteater med lysr\u00f6r i taket och r\u00f6d-svarta b\u00e4nkar som kn\u00f6kar. Helt upplyst f\u00f6r att publiken till\u00e5ts delta i f\u00f6rest\u00e4llningen. Den ende sk\u00e5despelaren; Gary Whitaker; delar ut lappar till oss som han vill att vi ska ropa ut n\u00e4r han s\u00e4ger numret. Jag blir f\u00f6rvirrad och avb\u00f6jer annars skulle jag f\u00e5tt en mening med Ray Charles.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningens 1 timme och 15 minuter utan paus g\u00e5r fort. Jag ville sitta l\u00e4ngst ut p\u00e5 en b\u00e4nk vilket en kvinna inte gick med p\u00e5. Jag flyttade till en annan b\u00e4nk. L\u00e4ngst fram, p\u00e5 b\u00e5da sidor, tre unga kvinnor. Ett DJ-b\u00e5s: ung kvinna. Jazz-musik i bakgrunden.<\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen \u00e4r om en ung pojke och det b\u00f6rjar den 9 november 1977 n\u00e4r pojken \u00e4r 7 \u00e5r gammal. Hans hund heter Sherlock Bones. Hunden \u00e4r gammal. En veterin\u00e4r ska f\u00e5 hunden att somna in. Det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i pojkens sju\u00e5riga liv som han st\u00f6ter bekantskap med d\u00f6den.<\/p>\n

Normalt brukar mamman h\u00e4mta pojken efter skolan. Denna dag \u00e4r det pappan som ska h\u00e4mta. Pappan \u00e4r f\u00f6rsenad. Mamman ligger p\u00e5 sjukhus f\u00f6r att hon har f\u00f6rs\u00f6kt ta livet av sig.<\/p>\n

Pojken f\u00e5r prata med skolkuratorn mrs Pattersson. Mrs Pattersson brukade ta av sig sin ena sko och sin ena socka och tr\u00e4 p\u00e5 sockan p\u00e5 armen: en `\u201dsock dog\u201d. Strumphunden heter William. William sa:\u201d How are you feeling today?\u201d<\/p>\n

Pojken gjorde en lista p\u00e5 8 sidor och med 314 saker: 314 saker som g\u00f6r m\u00e4nniskor lyckliga: glass (1), John McEnroe (416), solsken (999), breakdance (997), f\u00e5 efterr\u00e4tt som huvudm\u00e5l (994), lyssna p\u00e5 en skiva f\u00f6r allra f\u00f6rsta g\u00e5ngen (1 000 000), vakna upp med n\u00e5gon du \u00e4lskar (10 000), Lilla huset p\u00e5 pr\u00e4rien (557), gamla m\u00e4nniskor som h\u00e5ller hand (314), Liverpool (777). Listan heter Every Brilliant Thing.<\/p>\n

I hemmet fanns piano i k\u00f6ket och familjen brukade sjunga soul-s\u00e5nger av Ray Charles: owl, owl, owl.<\/p>\n

Pojken b\u00f6rjar s\u00e5 sm\u00e5ningom p\u00e5 universitetet. Han fick h\u00f6ra talas om Den unge Werthers lidanden (Goethe), som f\u00f6rh\u00e4rligar sj\u00e4lvmord. Han l\u00e4ste den och tyckte inte om den. \u00c4nda tills han uppt\u00e4ckte personen med stort P som alltid var i biblioteket. Han b\u00f6rjade prata med henne och de b\u00f6rjade j\u00e4mf\u00f6ra b\u00f6cker: R\u00e4ddaren i n\u00f6den av J.D. Salinger och Hur man ska vara en kvinna av Caitlin Moran.<\/p>\n

Han blev lycklig. Han hade aldrig ber\u00e4ttat om sin mamma f\u00f6r n\u00e5gon. Ur en bok faller listan, med n\u00e5gon annans handstil, ut. Det \u00e4r 1989. Breakdancing \u00e4r roligt. Viktigt att inte dansa ryggen av sig.<\/p>\n

Han och Sam h\u00e4lsar p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrarna. De sjunger \u00e5terigen soul-s\u00e5nger av Ray Charles. De gifter sig. Det \u00e4r Sam som fr\u00e5gar kn\u00e4st\u00e5ende honom om hans hand. De firar sin smekm\u00e5nad i Kent. De flyttar till London. De skaffade en katt som de d\u00f6pte till Margaret Schratcher. De pratade om att starta familj. Det blev s\u00e4mre. Hon k\u00f6rde i v\u00e4g. Hon l\u00e4mnade en lapp d\u00e4r hon sade att hon \u00e4lskade honom. Efter sju \u00e5r hittade han hennes lapp. Han ringer upp skolkuratorn mrs Pattersson mitt i natten. Han b\u00f6rjar i en st\u00f6dgrupp. Till slut tar mamman slutgiltigt livet av sig genom att sl\u00e4ppa ut avgaser fr\u00e5n bilen i garaget. Efter begravningen sa Sam till honom att h\u00f6ra av sig n\u00e4r som helst. Han hittar en l\u00e5da med en massa papper och sl\u00e4pper ut p\u00e5 golvet. Orden som g\u00f6r folk lyckliga. Han skriver ut listan p\u00e5 maskin, ger den till pappan: \u201dSentimentalitet kl\u00e4r dig inte, pappa.\u201d<\/p>\n

Det \u00e4r en medryckande och sentimental (1970- och 1980-tal) pj\u00e4s. Trots att temat \u00e4r om sj\u00e4lvmord och psykisk oh\u00e4lsa s\u00e5 tycker jag lika med teaterledningen: det finns hopp. G\u00e5 och se pj\u00e4sen och f\u00e5 dig en nostalgikick f\u00f6r oss 50+. 5 december g\u00e5r sista f\u00f6rest\u00e4llningen. Mycket n\u00f6je.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Regi: Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker Pj\u00e4sens enda sk\u00e5despelare: Gary Whitaker Producent: Lisa Berg-Svedin Torsdagen den 9 november 2017 \u00e4r det premi\u00e4r f\u00f6r Every Brilliant Thing p\u00e5 Gothenburg English Studio Theatre (GEST) p\u00e5 Chapmans Torg, Majorna, G\u00f6teborg. Samma morgon kom tidningen ETC G\u00f6teborg i brevl\u00e5dan. Kulturavdelningen hade skrivit om den f\u00f6rest\u00e5ende f\u00f6rest\u00e4llningen. Teaterns f\u00f6rest\u00e4llningar \u00e4r helt engelskspr\u00e5kiga. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30],"tags":[6566,2159],"class_list":{"0":"post-113391","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teater","7":"tag-gest","8":"tag-goteborg","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113391","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113391"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113391\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113545,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113391\/revisions\/113545"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113391"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113391"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113391"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}