{"id":113266,"date":"2017-11-05T11:50:17","date_gmt":"2017-11-05T09:50:17","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113266"},"modified":"2017-11-05T11:50:17","modified_gmt":"2017-11-05T09:50:17","slug":"bokrecension-rosor-skador-vissa-avsnitt-ar-sa-bra-att-jag-kanner-mig-forflyttad-till-en-avdelning-med-demenssjuka-och-jag-sitter-dar-och-ar-en-av-dem","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113266","title":{"rendered":"Bokrecension: Rosor Skador &#8211;  Vissa avsnitt \u00e4r s\u00e5 bra att jag k\u00e4nner mig f\u00f6rflyttad till en avdelning med demenssjuka och jag sitter d\u00e4r och \u00e4r en av dem"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/rosorskador.jpg\" alt=\"\" width=\"201\" height=\"268\" class=\"aligncenter size-full wp-image-113268\" \/><\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/www.bokus.com\/bok\/9789146232766\/rosor-skador\/\">Rosor Skador<\/a><br \/>\nF\u00f6rfattare Jenny Tunedal<br \/>\nFormgivare: Johanne Hjorthol<br \/>\nISBN: 9789146232766<br \/>\nF\u00f6rlag: <a href=\"http:\/\/www.wwd.se\/bocker\/lyrik\/r\/rosor-skador\/\">Wahlstr\u00f6m Widstrand<\/a><br \/>\n<a href=\"https:\/\/www.adlibris.com\/se\/bok\/rosor-skador-9789146232766\">Utgiven<\/a> 2017-01<\/p>\n<p>Rosor Skador \u00e4r Jenny Tunedals femte publicerade lyrikbok. Att poesi nomineras till Augustpriset \u00e4r inte det vanligaste, \u00e4ven om en och annan lyrikbok blir nominerad. Jenny Tunedals poetiska skildring av sjukdomen Alzheimers nominerades i \u00e5r, 2017, till Augustpriset i den sk\u00f6nlitter\u00e4ra kategorin.<\/p>\n<p>I boken tar hon itu med demens b\u00e5de spr\u00e5kligt och relationellt. Det sammanfattas bra p\u00e5 bokbutikens hemsidan: <em>Relationen mellan mor och dotter blir i den h\u00e4r boken utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r ett f\u00f6rs\u00f6k att t\u00e4nka \u00f6ver k\u00e4rlek, beroende, utsatthet och makt. Sjukdomen, den skadade hj\u00e4rnans skadade spr\u00e5k och reaktioner, blir ett f\u00f6rs\u00f6k att skriva fram en polyfon poesi, en sorts m\u00e5ngst\u00e4mmig sorges\u00e5ng som egentligen inte kan sjunga.<\/em><\/p>\n<p>Jenny Tunedal skildrar sin mammas demenssjukdom men ocks\u00e5 Alois Alzheimer, den forskare som f\u00f6rst beskrev sjukdomen,  och Auguste Deter, den f\u00f6rsta patient som diagnosticerades med Alzheimers. I en del av boken har hon valt att skildra dessa tre perspektiv ocks\u00e5 utifr\u00e5n dramat King Lear.<\/p>\n<p>Jag \u00e4r inte helt s\u00e4ker p\u00e5 hur lyckat det blir just med King Lear-biten. Kanske blir det lite f\u00f6r m\u00e5nga ingredienser. Fast \u00e5 andra sidan \u00e4r bra lyrik ofta n\u00e5got som tar lite tid att sjunka in. Det \u00e4r mycket m\u00f6jligt att om jag plockar fram Shakespeares King Lear och l\u00e4ser den och sedan l\u00e4ser om Jenny Tunedals &#8221;Rosor Skador&#8221; &#8211; att jag d\u00e5 f\u00e5r en st\u00f6rre k\u00e4nsla f\u00f6r denna del av diktsamlingen.<\/p>\n<p>Det som fascinerar mig mest i diktsamlingen \u00e4r hur hon spr\u00e5kligt skildrar det s\u00e4tt en demenssjuk kan se p\u00e5 det som h\u00e4nder. Vissa avsnitt \u00e4r s\u00e5 bra att jag k\u00e4nner mig f\u00f6rflyttad till en avdelning med demenssjuka och jag sitter d\u00e4r och \u00e4r en av dem. <\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/www.aftonbladet.se\/kultur\/bokrecensioner\/a\/dWxlB\/det-dementa-helvetet\">Tue Andersen Nex\u00f8 som recenserar boken i Aftonbladet uttrycker detta mycket bra:<\/a><br \/>\n<em>Kanske vore det mer exakt att s\u00e4ga att Rosor skador visar oss sj\u00e4lva demensen som ett helvete, som ett tillst\u00e5nd d\u00e4r man samtidigt \u00e4r b\u00e5de d\u00f6d och inte d\u00f6d. R\u00e4dslan och f\u00f6rvirringen; den gamla, slitna kroppen \u00e4r kvar, men de tr\u00e5dar som binder den till nuet, till andra m\u00e4nniskor, \u00e4r f\u00f6rsvunna. Som det st\u00e5r vid ett tillf\u00e4lle: \u201dDen som \u00e4lskar n\u00e4tter \u00e4lskar inte s\u00e5dana h\u00e4r n\u00e4tter\u201d.<\/em><\/p>\n<p>Min mamma hade en demenssjukdom de sista \u00e5ren i sitt liv och de sista veckorna i sitt liv och hennes sista julafton tillbringade hon p\u00e5 en avdelning f\u00f6r demenssjuka p\u00e5 ett \u00e4ldreboende. Jag var d\u00e4r och bes\u00f6kte henne d\u00e5. Jag var d\u00e4r tillsammans med min yngste son, vi \u00e5kte buss i en sn\u00f6storms-h\u00e4rjat landsbygdsomr\u00e5de utanf\u00f6r G\u00f6teborg. Det jag upplevde d\u00e5 har ristat in sig knivskarpt i min minnesbank.<\/p>\n<p>Det \u00e4r flera sk\u00e4l till att denna julafton finns kvar s\u00e5 klar inom mig. Det var den sista julen f\u00f6r b\u00e5de min yngste son och min mor. Min yngste son dog n\u00e5gra veckor efter\u00e5t och mamma lade av att vilja leva n\u00e4r han gick ur tiden, hon dog fyra veckor efter honom. Detta \u00e4r sk\u00e4let till att jag b\u00f6rjade l\u00e4sa denna diktsamling.  <\/p>\n<p>Jag ska l\u00e4sa samtliga sex av de b\u00f6cker som \u00e4r nominerade i den sk\u00f6nlitter\u00e4ra kategorin och jga valde att l\u00e4sa denna f\u00f6rst. Jag t\u00e4nkte att den skulle tala till mig lite extra eftersom jag v\u00e4ntade mig mycket sorg i diktsamlingen.<\/p>\n<p>Delvis motsvarade den mina f\u00f6rv\u00e4ntningar, n\u00e4r det handlar om skildringen av demens. Men n\u00e4r det g\u00e4ller sorgen \u00e4r det en helt annan slags sorg att sakta se en m\u00e4nniska f\u00f6rsvinna, som i en demenssjukdom, och att blixtsnabbt f\u00f6rlora en son och strax d\u00e4refter en mamma som d\u00f6r av brustet hj\u00e4rta. D\u00e4rf\u00f6r var det flera delar av diktsamlingen som inte ber\u00f6rde mig riktigt medan andra grep mig starkt. Kanske \u00e4r det ofta s\u00e5 med diktsamlingar, de talar ju p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga fler s\u00e4tt \u00e4n med orden. Det handlar om ordens och meningsbyggnaderna, om rytmen i orden, ibland om bokst\u00e4verna &#8230;<\/p>\n<p>Relationen mellan mor och dotter \u00e4r utg\u00e5ngspunkten skildra livet, \u00e5ldrandet, k\u00e4rlek, beroende, utsatthet och makt. Sjukdomen, den skadade hj\u00e4rnans skadade spr\u00e5k och reaktioner, blir ett s\u00e4tt, ett spr\u00e5k att skapa fram en polyfon poesi, en m\u00e5ngst\u00e4mmig sorges\u00e5ng.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/www.kristianstadsbladet.se\/kultur-o-noje\/jenny-tunedal-rosor-skador\/\">Jan Karlsson i Kristiansstadsbladet<\/a> tycker att diktsan\u00b4mlingen \u00e4r Jenny Tundeals b\u00e4sta hittills:<br \/>\nJenny Tunedals femte diktverk, &#8221;Rosor skador&#8221;, \u00e4r ocks\u00e5 hennes b\u00e4sta. Det turnerar k\u00e4rlek och f\u00e5ngenskap, rosor och t\u00f6rnen, l\u00e4ngtan och f\u00f6rlust. Inte minst uppeh\u00e5ller sig verket kring det fr\u00e4mlingskap som \u00e4r m\u00e4nniskans i allm\u00e4nhet och den demensdrabbades och hennes n\u00e4rmastes i synnerhet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Rosor Skador F\u00f6rfattare Jenny Tunedal Formgivare: Johanne Hjorthol ISBN: 9789146232766 F\u00f6rlag: Wahlstr\u00f6m Widstrand Utgiven 2017-01 Rosor Skador \u00e4r Jenny Tunedals femte publicerade lyrikbok. Att poesi nomineras till Augustpriset \u00e4r inte det vanligaste, \u00e4ven om en och annan lyrikbok blir nominerad. Jenny Tunedals poetiska skildring av sjukdomen Alzheimers nominerades i \u00e5r, 2017, till Augustpriset i den [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3],"tags":[452,13539,3386,4408,13538],"class_list":{"0":"post-113266","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"tag-augustpriset","9":"tag-jenny-tunedal","10":"tag-lyrik","11":"tag-poesi","12":"tag-rosor-skador","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113266","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113266"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113266\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113272,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113266\/revisions\/113272"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113266"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113266"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113266"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}