{"id":113258,"date":"2017-11-05T18:10:19","date_gmt":"2017-11-05T16:10:19","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113258"},"modified":"2017-11-06T01:16:50","modified_gmt":"2017-11-05T23:16:50","slug":"starka-portratt-med-sorgkant-i-musikalaktigt-drama-karl-gerhard-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113258","title":{"rendered":"Starka portr\u00e4tt med sorgkant i musikalaktigt drama &#8211; Karl Gerhard p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"<p><strong>Karl Gerhard<\/strong><\/p>\n<p>G\u00f6teborgs Stadsteater stora scen, spelas till och med 17\/1 2018<\/p>\n<p>Premi\u00e4r 3\/11 2017<\/p>\n<p><strong>Av:\u00a0<\/strong>Irena Kraus<\/p>\n<p><strong>Regi och bearbetning:\u00a0<\/strong>Eva Bergman<\/p>\n<p><strong>Scenografi: \u00a0<\/strong>Tofte Lamberg<\/p>\n<p><strong>Kostym:\u00a0<\/strong>Karin Dahlstr\u00f6m<\/p>\n<p><strong>Koreografi:\u00a0<\/strong>Lisa Alvgrim<\/p>\n<p><strong>Kapellm\u00e4stare:\u00a0<\/strong>Bernt Andersson &amp; Bo Stenholm<\/p>\n<p><strong>Orkester:\u00a0<\/strong>Bernt Andersson, Bo Stenholm, Anders Blad, Daniel Ekborg, Per Melin och Stefan Sandberg<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/05-karlgerhard-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-113259\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/05-karlgerhard-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/05-karlgerhard-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/05-karlgerhard-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-768x512.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/05-karlgerhard-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-1024x682.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Foto Ola Kjelbye<\/p>\n<p>Debatt om kritik och estetik har utbrutit om teatern vid G\u00f6taplatsen, en debatt vars upprinnelse \u00e4r reaktioner p\u00e5 nyss utkomna antologin\u00a0<em>Scening\u00e5ng<\/em> (recenserad i Kulturbloggen). N\u00e4r generaliseringar gjorts f\u00f6r att beskriva ett tillst\u00e5nd, har en inriktning p\u00e5 Stadsteatern\u00a0 hamnat utanf\u00f6r. T\u00e4nker p\u00e5 de lyckade\u00a0 samarbeten som f\u00f6rsigg\u00e5tt mellan\u00a0 Eva Bergman &amp; Tofte Lamberg vars huvudrollsinnehavare p\u00e5 senare \u00e5r varit Sven Wollter och\/eller Tomas Von Br\u00f6mssen. D\u00e4rtill har samma musiker medverkat i flera av dessa upps\u00e4ttningar.\u00a0 Trov\u00e4rdiga produktioner har gjorts, inneh\u00e5llande komplexa varelser, karakt\u00e4rer som kommer till insikt.\u00a0 Betr\u00e4ffande <em>Karl Gerhard\u00a0<\/em> kan parallell dras till n\u00e4mnda personers\u00a0 <em>Pygmalion:<\/em> samma uppl\u00e4gg och samma hemvist\u00a0 i musikalens v\u00e4rld. Bakom den krackelerade fasaden en olycklig, rent av osympatisk huvudperson.<\/p>\n<p>Dramatikern Irena Kraus hade\u00a0 planerat att skriva tv-manus, ist\u00e4llet fick, vad hon kallar en fri fantasi, urpremi\u00e4r f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan p\u00e5 Stockholms Stadsteater.\u00a0 Namn har \u00e4ndrats,\u00a0 kronologin \u00e4r nog inte helt korrekt och givetvis \u00e4r replikerna uppdiktade. Men manus bygger\u00a0 p\u00e5 gedigen research, vilket m\u00e4rks. Mest v\u00e4sentliga h\u00e4ndelse, sj\u00e4lva navet i\u00a0<em>Karl Gerhard,<\/em> \u00e4r turerna kring v\u00e5r mest folklige motst\u00e5ndsmans v\u00e5ghalsiga protest. Med pricks\u00e4kert &#8221;ordskytte&#8221; protesterade han som bekant, mot svenska regeringens undfallenhet gentemot nazisterna under andra v\u00e4rldskrigets inledande fas. I pregnanta biroller i detta f\u00f6r regeringen pikanta \u00e4rende, syns Fredrik Evers som besk\u00e4ftig diplomat och Thomas Nystedt som f\u00f6rvirrad kung Gustav V. De kniper \u00e5tskilliga skrattsalvor, Nystedt \u00e4ger scen med en markant publikfriande framtoning.\u00a0 I andra akten kan vi besk\u00e5da den gigantiska &#8221;\u00f6k\u00e4nda h\u00e4sten&#8221;, ur vars femte ben revyns akt\u00f6rer kliver fram. Det beundransv\u00e4rda tilltaget\u00a0 bockas av, f\u00f6r att omg\u00e5ende omvandlas till sn\u00f6plig uppl\u00f6sning.<\/p>\n<p>Metaperspektivet \u00e4r p\u00e5tagligt. Regiss\u00f6ren anv\u00e4nder sig av id\u00e9n att premi\u00e4rpubliken \u00e4r med i skeendet, tar del av repetitioner. Blir ett tacksamt grepp f\u00f6r Br\u00f6mssen, vars bakgrund lika mycket ju \u00e4r revymakarens som den seri\u00f6se sk\u00e5despelarens. Veteranen \u00e4r idealisk i roller d\u00e4r han f\u00e5r spela ut sitt breda register, vara \u00f6mklig och f\u00f6ror\u00e4ttad, energisk och lustfylld. Vidare brister hans st\u00e4mband ut i \u00e5tskilliga kupletter i deklamerande stil, som b\u00e4r fram ordens val\u00f6rer. N\u00e4r slutnotan summeras av en bokstavligen vacklande\u00a0 Karl Gerhard fylld av \u00e5ngest<em>,\u00a0<\/em>p\u00e5st\u00e5r den forne vasse och sirlige ordkonstn\u00e4ren, att han svikit sin livskamrat och sekreterare, men aldrig\u00a0 sin publik. Han som aldrig varit r\u00e4dd, s\u00e4ger att han tappat den gudomliga gnistan, hamnat i en svacka.\u00a0 Blir ett s\u00e4llsynt \u00f6gonblick\u00a0 vibrerade av teatermagi. Hade \u00f6nskat mer av den k\u00e4nslom\u00e4ssiga aspekten, fast det finns \u00e4nd\u00e5 tillr\u00e4ckligt att uppskatta.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/04-karlgerhard-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-113277\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/04-karlgerhard-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-300x204.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"204\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/04-karlgerhard-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-300x204.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/04-karlgerhard-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-768x523.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/04-karlgerhard-pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-1024x698.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Foto Ola Kjelbye<\/p>\n<p>Satt innan och \u00e5t p\u00e5 teaterns restaurant.\u00a0 Under dryga timmen h\u00f6rdes d\u00e5 Karl Gerhard framf\u00f6ra sina kupletter. Om vi bortser fr\u00e5n texterna (gick inte fram ordentligt i sorlet), l\u00e4t s\u00e5ng och musik\u00a0 pass\u00e9. Att tidens tand gnagt p\u00e5 en svunnen epok har de b\u00e5da kapellm\u00e4starna givetvis tagit fasta p\u00e5. Kupletterna har arrangerats varsamt av Bernt Andersson och Bo Stenholm. Spr\u00f6da solon fr\u00e5n dragspel, saxofon och trumpet l\u00e4gger ett sublimt sound, ger ansenlig verksh\u00f6jd. Dessutom har jazzig och kabar\u00e9liknande st\u00e4mningsmusik snyggt adderats av musiker som sitter p\u00e5 scen. Flera s\u00e5nginsatser appl\u00e5deras, allra mest\u00a0<em>Jazzgossen\u00a0<\/em>och Br\u00f6mssens duett med barnet p\u00e5 scen. Vad som gick r\u00e4tt in som en desperat sammanfattning &#8211; f\u00f6rvisso ingen r\u00e4ttvisande bild av en l\u00e5ng karri\u00e4r &#8211;\u00a0 var en v\u00e4lk\u00e4nd, vemodig visa (G. Becaud) tolkad av divan Zarah Leander.\u00a0 Carina M Johansson kr\u00f6ner sin magnifika rolltolkning av en\u00a0 primadonna, med en s\u00e5ng som griper\u00a0 och ruskar om \u00e5h\u00f6raren. Storartat i sin nakenhet!<\/p>\n<p>Vi introduceras av sekreteraren G\u00f6the (Eric Ericson), som vid sin entr\u00e9 har med sig ett plommonstop och sina minnen. Att Kraus valt denna ing\u00e5ng, \u00e4r n\u00e5got hon kunde ha gjort mer av. Ocks\u00e5 i <em>Pygmalion <\/em>spelade Ericsson och Br\u00f6mssen mot varandra, befinner sig p\u00e5 samma v\u00e5gl\u00e4ngd n\u00e4r de plockar fram hur beg\u00e4r och makt p\u00e5verkar deras konfliktfyllda samvaro. Som ett radikalt bollplank \u00a0 figurerar Moa Martinsson (Marie Delleskog), i en kongenial roll som kunde f\u00e5tt f\u00f6rdjupats ytterligare.\u00a0 Carina Boberg f\u00f6rtj\u00e4nar ber\u00f6m f\u00f6r sin prestation som bedragen och f\u00f6rslagen hustru. Vidare f\u00f6rekommer\u00a0 fr\u00e5n Balettakademien i G\u00f6teborg fyra dansare, vilka f\u00f6rutom \u00e5tskilliga s\u00e5ng- och dansnummer har flera repliker. De fyller sin funktion v\u00e4l, g\u00e5r in helhj\u00e4rtat. f\u00f6r sin uppgift.<\/p>\n<p><em>Karl Gerhard <\/em>handlar lika mycket om konstn\u00e4rligt mod och originalitet som missk\u00f6tsel av privatliv och h\u00e4lsa. Sv\u00e4rtan och det solkiga lyfta fram! F\u00f6rest\u00e4llningens\u00a0 kunde gott ha f\u00f6rl\u00e4ngts en halvtimme f\u00f6r att bibringa fler psykologiska dimensioner.\u00a0 Manuset \u00e4r emellan\u00e5t en aning rumphugget och hackigt. Dock, Eva Bergman har \u00e5terigen f\u00f6r\u00e4dlat en ber\u00f6rande historia och sk\u00e5despelarinsatserna med Tomas Von Br\u00f6mssen och Carina M Johansson i spetsen \u00e4r helgjutna, samma omd\u00f6me om orkestern och flera s\u00e5nger. En viktig detalj att imponeras \u00f6ver \u00e4r det omsorgsfulla\u00a0 arbete som kostymansvarige Karin Dahlstr\u00f6m och hennes medarbetare utf\u00f6rt. Stor eloge till dem.<\/p>\n<p><strong>P\u00e5 Scen:\u00a0<\/strong>Tomas Von Br\u00f6mssen, Carina M Johansson,\u00a0 Eric Ericson, Carina Boberg, Marie Delleskog, Fredrik Evers, Johan Karlberg, Thomas Nystedt, Christoffer M\u00e5rd L\u00f6wenadler, Vinga Magnusdotter, M\u00e4rta Fransson, Carin Juborg och statisterna Alicia Fernandes\/ Nova Henning.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Karl Gerhard G\u00f6teborgs Stadsteater stora scen, spelas till och med 17\/1 2018 Premi\u00e4r 3\/11 2017 Av:\u00a0Irena Kraus Regi och bearbetning:\u00a0Eva Bergman Scenografi: \u00a0Tofte Lamberg Kostym:\u00a0Karin Dahlstr\u00f6m Koreografi:\u00a0Lisa Alvgrim Kapellm\u00e4stare:\u00a0Bernt Andersson &amp; Bo Stenholm Orkester:\u00a0Bernt Andersson, Bo Stenholm, Anders Blad, Daniel Ekborg, Per Melin och Stefan Sandberg Foto Ola Kjelbye Debatt om kritik och estetik har [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-113258","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113258","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113258"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113258\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113288,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113258\/revisions\/113288"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113258"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113258"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113258"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}