{"id":113224,"date":"2017-11-04T04:39:50","date_gmt":"2017-11-04T02:39:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113224"},"modified":"2017-11-04T04:39:50","modified_gmt":"2017-11-04T02:39:50","slug":"julafton-for-trumpetfantaster-simple-as-that-av-karl-olandersson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113224","title":{"rendered":"Julafton f\u00f6r trumpetfantaster &#8211; Simple As That av Karl Olandersson"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/cropped-karlgracc8avacc88gg81.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-113225\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/cropped-karlgracc8avacc88gg81-233x300.jpg\" alt=\"\" width=\"233\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/cropped-karlgracc8avacc88gg81-233x300.jpg 233w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/cropped-karlgracc8avacc88gg81.jpg 700w\" sizes=\"auto, (max-width: 233px) 100vw, 233px\" \/><\/a>Foto Linn Segolson<\/p>\n<p><strong>Artist:\u00a0<\/strong>Karl Olandersson<\/p>\n<p><strong>Titel:\u00a0<\/strong>Simple As That<\/p>\n<p><strong>Betyg:\u00a0<\/strong>4<\/p>\n<p>Producent: Karl Olandersson<\/p>\n<p>Mixning: P\u00e5l Svenre<\/p>\n<p>Inspelad i Kingside Studio Gnesta 2017<\/p>\n<p>Releasedatum 30\/10 2017<\/p>\n<p>59:56<\/p>\n<p>Finns ett antal m\u00e4sterliga trumpetare i Sverige, m\u00e5nga av dem ber\u00f6r mig p\u00e5 djupet.\u00a0 Karl Olandersson ing\u00e5r otvetydigt i denna exklusiva skara. Nu sl\u00e4pper han sin fj\u00e4rde platta i eget namn. Har h\u00f6rt honom live i sommar med Ann-Sofi S\u00f6derqvist Jazz Orchestra och Stockholm Swing All Stars. Minns hur glimrande han spelade p\u00e5 jam under Stockholm Jazzfestival i fjol och l\u00e5ngt tidigare med Klas Lindquist Nonet p\u00e5 G\u00f6teborgs Konserthus. L\u00e4ser mig till att Olandersson d\u00e4rtill ing\u00e5r i orkestrar i popul\u00e4ra teveproduktioner, galor och var med i Tommy K\u00f6rbergs senaste show. Frilansaren har f\u00f6r n\u00e4rvarande engagemang p\u00e5 G\u00f6ta Lejon.\u00a0 P\u00e5 nya skivan omger sig stockholmaren (f\u00f6dd i Hedemora 1978) med en elegant pianotrio. M\u00e4rkligt nog \u00e4r just Magnus Hjort vid flygeln n\u00e5gon jag inte haft koll p\u00e5, medan kompet med Martin Sj\u00f6stedt p\u00e5 bas och Daniel Fredriksson p\u00e5 trummor \u00e4r f\u00f6r mig v\u00e4lk\u00e4nda storheter jag tr\u00e4ffat p\u00e5 i skiftande stimulerande sammanhang.<\/p>\n<p>\u00d6ppningen \u00e4r majest\u00e4tisk, s\u00e4tter ribban h\u00f6gt. De tekniska f\u00e4rdigheterna illustreras omg\u00e5ende genom\u00a0 m\u00e4rkbar tonartsh\u00f6jning.\u00a0 Olanderssons varum\u00e4rke \u00e4r i viss utstr\u00e4ckning, hans remarkabla f\u00f6rm\u00e5ga att obehindrat ta \u00f6vertoner, en teknik han delar med storbandsledaren Lasse Lindgren. Introt till standardmelodin\u00a0<em>Things Ain\u00b4t What They Used To Be\u00a0<\/em>\u00e4r en ofattbar prestation, ett intro som golvar \u00e4ven den mest kr\u00e4sne musik\u00e4lskaren. F\u00f6rsta g\u00e5ngerna jag lyssnade igenom\u00a0<em>Simple As That,\u00a0<\/em>ans\u00e5g jag att \u00f6vriga musiker kom till korta. N\u00e4r jag detaljstuderade de olika sp\u00e5ren i h\u00f6rlurar, noterar jag att f\u00f6rsta intrycket var f\u00f6rhastat och obalanserat. Pianotrions medlemmar ges utrymme att hamna i framkant och har flera markanta solon. Men det \u00e4r definitivt\u00a0 trumpetaren som anger tonen och kvartetten ska inte uppfattas som en grupp.<\/p>\n<p>Karl \u00e4r en flexibel musiker, vars naturliga hemvist kan s\u00e4gas vara swing-eran\u00a0 Jag som f\u00f6redrar sammanh\u00e5llna skivor, anser att\u00a0<em>Simple As That\u00a0<\/em>kan rubriceras som en n\u00e5got spretig produktion. Visst \u00e4r det omv\u00e4xlande med bopinfluenser\u00a0 a `la Kenny Dorham och Clifford Brown som bryter igenom i kombination med veka, lyriska drag vars fr\u00e4msta representant hette Chet Baker. (som jag h\u00f6rde live i G\u00f6teborg 1984). Men jag har lite problem att hitta k\u00e4rnan i ett album som \u00e4r en expos\u00e9 \u00f6ver divergerande stilar.. D\u00e4rf\u00f6r blir bara n\u00e4stan en fullpo\u00e4ngare, trots \u00e5tskilliga h\u00f6gklassiga l\u00e5tar och full\u00e4ndade instrumentalister.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/karlgracc8avacc88gg1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-113230\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/karlgracc8avacc88gg1-300x224.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"224\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/karlgracc8avacc88gg1-300x224.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/karlgracc8avacc88gg1.jpg 471w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Av skivans elva melodier \u00e4r fem original av en upphovsman som beh\u00e4rskar hantverket.\u00a0 En annan villfarelse, i paritet med min f\u00f6rhastade anm\u00e4rkning om obalans, var synpunkten att vissa kompositioner inte h\u00f6ll m\u00e5ttet. Vad man skulle kunna p\u00e5st\u00e5 \u00e4r att ett par stycken har drag av lekfull uppvisning, vilket kr\u00e4ver koncentrerade mottagare. Upprepade genomlyssningar visar att Olanderson \u00e4r en utm\u00e4rkt l\u00e5tskrivare, n\u00e5got som framg\u00e5r\u00a0 av den gladlynta titell\u00e5ten, d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande <em>Colors,<\/em> avslutande\u00a0<em>Never Again<\/em> och balladen <em>Daughters. \u00a0<\/em>I sist n\u00e4mnda melodi sjunger mannen med vit skjorta och h\u00e4ngslen, i en \u00f6msint inriktning som ofr\u00e5nkomligen doftar Chet Baker. M\u00e4rkligt nog anpassas d\u00e5 trumpetspelet, blir sk\u00f6rt och p\u00e5 gr\u00e4nsen till trevande; vilket ocks\u00e5 st\u00e4mmer in p\u00e5 den legendariske f\u00f6rlagan. \u00c4ven utseendem\u00e4ssigt\u00a0 finns\u00a0 likheter.<\/p>\n<p>Noterar som vanligt fink\u00e4nsligt delikat trummande fr\u00e5n Daniel Fredriksson, vars s\u00e4tt att byta toner med en inspirerad bl\u00e5sare i\u00a0<em>Chief<\/em> resulterar i en avancerad, n\u00e5got sv\u00e5rsm\u00e4lt, \u00f6vning f\u00f6r finsmakare. Magnus Hjort har f\u00f6rst\u00e5s flera stimulerande &#8221;inl\u00e4gg&#8221;, av vilka jag f\u00e4ste mig s\u00e4rskilt vid ackompanjemangen till plattans tv\u00e5 vokala nummer, j\u00e4mte Benny Golson\u00b4s\u00a0<em>Stablemates.\u00a0<\/em>Martin Sj\u00f6stedt fungerar som ett underst\u00f6djande kitt, bortsett fr\u00e5n i\u00a0<em>All The Things You Are\u00a0<\/em>d\u00e4r hans stora kunnande exponeras i helfigur. N\u00e5got jag faktiskt saknar \u00e4r en ytterligare bl\u00e5sare, vars bidrag hade varit beh\u00f6vligt i ensemblespelet. Se mina sm\u00e5 inv\u00e4ndningar som randanm\u00e4rkningar. Den &#8221;grymme&#8221; trumpetaren Karl Olandersson och hans medmusiker har gjort ett album de kan vara stolta \u00f6ver.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Foto Linn Segolson Artist:\u00a0Karl Olandersson Titel:\u00a0Simple As That Betyg:\u00a04 Producent: Karl Olandersson Mixning: P\u00e5l Svenre Inspelad i Kingside Studio Gnesta 2017 Releasedatum 30\/10 2017 59:56 Finns ett antal m\u00e4sterliga trumpetare i Sverige, m\u00e5nga av dem ber\u00f6r mig p\u00e5 djupet.\u00a0 Karl Olandersson ing\u00e5r otvetydigt i denna exklusiva skara. Nu sl\u00e4pper han sin fj\u00e4rde platta i eget [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-113224","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113224","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113224"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113224\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113231,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113224\/revisions\/113231"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113224"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113224"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113224"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}