{"id":113207,"date":"2017-11-03T10:21:14","date_gmt":"2017-11-03T08:21:14","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113207"},"modified":"2017-11-03T10:21:14","modified_gmt":"2017-11-03T08:21:14","slug":"teaterrecension-vara-drommars-stad-arbetarperspektivet-blev-forlojligat","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113207","title":{"rendered":"Teaterrecension: V\u00e5ra dr\u00f6mmars stad – arbetarperspektivet blev f\u00f6rl\u00f6jligat"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Foto: Bengt Wanselius<\/figcaption><\/figure>\n

V\u00e5ra dr\u00f6mmars stad<\/strong>
\nAv Per Anders Fogelstr\u00f6m
\nI dramatisering av Magnus Lindman och Pia Gradvall
\nRegi: Linus Tunstr\u00f6m
\nScenografi och kostym: Ulla Kassius
\nKoreograf: Roger Lybeck
\nMusik: Rikard Borgg\u00e5rd
\nLjus: \u00c5sa Frankenberg
\nMask: Carina Saxenberg
\nPremi\u00e4r 2 november 2017 p\u00e5 Stora Scenen, Kulturhuset Stadsteatern Stockholm<\/p>\n

Kanske \u00e4r det ett om\u00f6jligt uppdrag att iscens\u00e4tta Per Andres Fogelstr\u00f6ms boksvit p\u00e5 scen, i synnerhet som det \u00e4r fem av svensk litteraturs klassiker som ska bakas ihop p\u00e5 scen till en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 tre timmar. Hela serien som utspelar sig fr\u00e5n 1860-1969 ska ber\u00e4ttas p\u00e5 tre timmar p\u00e5 Stockholms stadsteaters stora scen. En l\u00e5ng rad duktiga svenska sk\u00e5despelare p\u00e5 scen som alla gjorde bra ifr\u00e5n sig – men det r\u00e4cker inte. Vi kommer aldrig m\u00e4nniskorna n\u00e4ra och det har att g\u00f6ra med hur regiss\u00f6r valt f\u00f6ra \u00f6ver ber\u00e4ttelserna p\u00e5 scen. Det blir en mycket ytlig parad av m\u00e4nnisko\u00f6den.<\/p>\n

\"\"<\/a>Per Anders Fogelstr\u00f6ms fem romaner i Mina dr\u00f6mmars stad-serie osar av ett starkt politiskt engagemang f\u00f6r de utsatta och \u00e4r ber\u00e4ttade ur ett konsekvent arbetarperspektiv. I Linus Tunstr\u00f6ms regi fokuseras temat p\u00e5 Stockholm, som stad och dess f\u00f6r\u00e4ndring. F\u00f6rest\u00e4llningen handlar mer om Stockholm \u00e4n om m\u00e4nniskorna. Det politiska kommer fram glimtvis men mest ganska f\u00f6rl\u00f6jligat, som en klich\u00e9.<\/p>\n

Jag saknar den fasta f\u00f6rankringen i arbetarperspektivet, jag saknar f\u00f6rdjupningen av karakt\u00e4rer och jag saknar den ber\u00e4ttelse som ber\u00f6r s\u00e5 starkt i Per Anders Fogelstr\u00f6ms romaner.<\/p>\n

Per Anders Fogelstr\u00f6m som f\u00f6ddes 1917 v\u00e4xte upp under fattiga f\u00f6rh\u00e5llande p\u00e5 S\u00f6dermalm. Hans pappa l\u00e4mnade familjen tidigt och utvandrade till Amerika f\u00f6r att aldrig \u00e5terv\u00e4nda. Per Anders Fogelstr\u00f6m v\u00e4xte upp med sin syster, sin mamma och sin mormor. Hans stora publika genombrott kom med ”Sommaren med Monika” 1951, som filmades 1953 av Ingmar Bergman. 1960 kom ”Mina dr\u00f6mmars stad”, den f\u00f6rst delen i de fem Stockholmsskildringarna som utspelar sig kring Emelie, Hennings dotter.<\/p>\n

Vanna Rosenberg \u00e4r Emelie och det \u00e4r en stor prestation, hon \u00e4r enast\u00e5ende d\u00e5 hon skildrar Emelie fr\u00e5n barnsben till \u00e5lderdomen. \u00d6verhuvudtaget \u00e4r jag imponerad av alla sk\u00e5despelare, de g\u00f6r det b\u00e4sta av situationen.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren Linus Tunstr\u00f6m och scenografen Ulla Kassius ber\u00e4ttar i f\u00f6rest\u00e4llnings program att de valt att g\u00f6ra detta till en kollektiv ber\u00e4ttelse. Hundrafemtio \u00e5r gestaltas av fjorton sk\u00e5despelare och varje sk\u00e5despelare har huvudrollen i sin karakt\u00e4rs ber\u00e4ttelse. Resultatet blir mest r\u00f6rigt och med f\u00f6r stor distans till de olika karakt\u00e4rerna. Emelie \u00e4r den r\u00f6da tr\u00e5den men hon f\u00e5r mest finnas till i utkanten av scenbilden.<\/p>\n

Vissa ber\u00e4ttelser tror jag m\u00e5r b\u00e4ttre av att ber\u00e4ttas p\u00e5 ett mer traditionellt s\u00e4tt d\u00e4r vi f\u00e5r n\u00e5gra karakt\u00e4rer att leva oss in i, att ber\u00f6ras av mer p\u00e5 djupet.<\/p>\n

\"\"<\/a>
V\u00e5ra Dr\u00f6mmars Stad
Av Per Anders Fogelstr\u00f6m \u2013 en f\u00f6rest\u00e4llning av Linus Tunstr\u00f6m och Ulla Kassius, i dramatisering av Magnus Lindman och Pia Gradvall
Premi\u00e4r 2 november 2017
Stora scenen<\/figcaption><\/figure>\n

Medverkande p\u00e5 scenen<\/strong>
\nEmelie: Vanna Rosenberg
\nHenning: Peter Viitanen
\nAnnika: Kirsti Stub\u00f8
\nTummen: J\u00f6rgen Thorsson
\nOlof: Omid Khansari
\nRudolf: Tim Dillman (Praktikant fr\u00e5n Teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6)
\nBeda: Eva Stenson
\nDavid: Jan Mybrand
\nJohan: Gerhard Hoberstorfer
\nJenny: Matilda Ragnerstam
\nB\u00e4rta: Angelika Prick
\nErik: Leif Andr\u00e9e
\nAugust: Shebly Niavarani
\nElisabeth: Eva Rexed
\nIman Talabani<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

V\u00e5ra dr\u00f6mmars stad Av Per Anders Fogelstr\u00f6m I dramatisering av Magnus Lindman och Pia Gradvall Regi: Linus Tunstr\u00f6m Scenografi och kostym: Ulla Kassius Koreograf: Roger Lybeck Musik: Rikard Borgg\u00e5rd Ljus: \u00c5sa Frankenberg Mask: Carina Saxenberg Premi\u00e4r 2 november 2017 p\u00e5 Stora Scenen, Kulturhuset Stadsteatern Stockholm Kanske \u00e4r det ett om\u00f6jligt uppdrag att iscens\u00e4tta Per Andres […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[12254,4955,7643,13534,13535],"class_list":{"0":"post-113207","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-kulturhuset-stadsteatern","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teaterkritik","12":"tag-teaterrecension-vara-drommars-stad","13":"tag-vanna-rosenberg","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113207","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113207"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113207\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113219,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113207\/revisions\/113219"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113207"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113207"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113207"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}